Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tallsotblomfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Psilota atra
Tallsotblomfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En relativt liten, blåsvart och övervägande svarthårig art med tydligt håriga ögon och ett svartglänsande ansikte, som i profil är rakt och har utskjutande munspets. Den påträffas främst på blommande hagtorn. I fält liknar den bl.a. Melanogaster aerosa, arterna i släktet Pipiza samt mörkblå hus- och spyflugor, och förbises därför lätt.

Längd (i Norden) 7-9 mm. Ansikte svartglänsande, i profil rakt med framskjutande munkant. Honans ansikte smalt; i höjd med antennfästet smalare än ögats bredd. Panna svartglänsande. Ögon röda med tät, ljusbrun behåring. Tredje antennsegmentet hos hanen mörkt och 1,5 gånger så långt som brett, hos honan åtminstone längs undersidan mer eller mindre gult och ofta nästan dubbelt så långt som brett. Ryggskölden är svartglänsande, åtminstone på levande flugor med blå ton. Dess behåring är utstående och helt övervägande svart; hos hanen längre och hos honan kortare. Honans har ljus behåring på sidoplåten framför vingfästet (posterior anepisternum). Hanens bakkropp har kort, övervägande svart behåring. Honan har ljus behåring längs framkanten och på sidorna av tergit 2, och ljus utstående behåring på tergit 3 och 4. I övrigt är behåringen kort, halvt åtliggande och svart. Vingribborna är ljusgula vid basen, och även vingmärket är ljusgult. Benen är övervägande svarta; dock är fram- och mellanskenbenen brett gula vid basen och framfötterna (framför allt hos honan) gula på undersidan. Baklåren är speciellt hos hanen kraftigt uppsvällda (dubbelt så breda som mellanlåren), och nära basen löper en taggförsedd ås längs undersidans kanter.
Hos den andra nordiska arten Psilota innupta är ansiktet och pannan gråpudrade, och ryggsköldens behåring helt ljus (hos hanen dock ibland delvis mörkare). Utanför Norden förekommer en mycket snarlik art (Psilota anthracina Meigen, 1822) i stora delar av Europa. Den har också svarthårig ryggsköld och svartglänsande ansikte. Baklåren är dock inte uppsvällda och saknar taggförsedda åsar. Hanen har något avvikande genitalier och honans sidoplåt framför vingfästet har övervägande svart behåring. Dess larv utvecklas sannolikt i sav av ek.
Utbredning
Länsvis förekomst för tallsotblomfluga Observationer i  Sverige för tallsotblomfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Tallsotblomfluga har påträffats ett fåtal gånger i Sverige. De kända fynden är 1816 i Lärketorp, Östergötland, 1993 i Upplands-Bro, Uppland, och 2008-2009 i Skärvete, Småland. Den kan vara förbisedd, men har trots eftersök inte kunnat återupptäckas i liknade omgivningar. I övriga Norden gjordes fem fynd den 28-29 maj 2003 i Ulvshale på Mön i Danmark och två fynd i Norge (1986 respektive 2004). I övriga Europa är arten känd från de flesta länder från Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Spanien österut till Balkan, Cypern, och Rumänien. Världsutbredningen omfattar även Marocko i Nordafrika. Arten är sällsynt inom hela sitt utbredningsområde, men kan i viss mån vara förbisedd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Arten togs på 1800-talet på två eller tre lokaler i Östergötland, 1816 i Lärketorp av Zetterstedt och senare av Boheman resp. Wahlberg (inga närmare uppgifter föreligger). Zetterstedt klassade den redan då som mycket sällsynt. Därefter har den återfunnits sporadiskt i Uppland, Småland och Västergötaland. Arten förekommer i lövskog, blandskog, hagmarker eller parker i varma lägen med inslag av med ek, bok, avenbok, björk. Larverna lever i bark och ved på lövträd. Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (5-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (8-160) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Tallsotblomfluga förekommer i öppen hedtallskog eller blandskog. Fyndet från Upplands-Bro var en fluga som besökte blommande hagtorn Crataegus sp. i en öppen blandskog med äldre tall, ek och björk nära Mälaren. I Skärvrete håvades arten nära Skärveteån på hundkäx i en gles, äldre ek- och talldominerad skog med inslag av äldre träd. De danska exemplaren besökte hagtorn och hundkäx Anthriscus sylvestris i en sandig vattennära biotop med inslag av tall, ek, björk och bok. Det norska exemplaret besökte blommor av hundkäx i ett blandskogsbryn. Även utanför Norden påträffas arten på blommande hagtorn, och även på kirskål Aegopodium podagraria, hägg Prunus padus och viden Salix spp. Flygtiden infaller under maj och juni, i Sydeuropa med början redan i april. Larven har hittats i savansamlingar under bark av stormskadade tallar. Arten kan ha svårt att sprida sig i såväl slutna skogar som över längre öppna områden, och kräver sannolikt gles gammeltallskog eller hagmarksmiljö med lång kontinuitet och inslag av tallar med tjock bark.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Ved och bark
Ved och bark
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Psilota (sotblomflugor), Art Psilota atra (Loew, 1817) - tallsotblomfluga Synonymer Psilota anthracina Meigen, 1822, eksavblomfluga

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Arten togs på 1800-talet på två eller tre lokaler i Östergötland, 1816 i Lärketorp av Zetterstedt och senare av Boheman resp. Wahlberg (inga närmare uppgifter föreligger). Zetterstedt klassade den redan då som mycket sällsynt. Därefter har den återfunnits sporadiskt i Uppland, Småland och Västergötaland. Arten förekommer i lövskog, blandskog, hagmarker eller parker i varma lägen med inslag av med ek, bok, avenbok, björk. Larverna lever i bark och ved på lövträd. Antalet lokalområden i landet skattas till 8 (5-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 40 (8-160) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv,v)).
En relativt liten, blåsvart och övervägande svarthårig art med tydligt håriga ögon och ett svartglänsande ansikte, som i profil är rakt och har utskjutande munspets. Den påträffas främst på blommande hagtorn. I fält liknar den bl.a. Melanogaster aerosa, arterna i släktet Pipiza samt mörkblå hus- och spyflugor, och förbises därför lätt.

Längd (i Norden) 7-9 mm. Ansikte svartglänsande, i profil rakt med framskjutande munkant. Honans ansikte smalt; i höjd med antennfästet smalare än ögats bredd. Panna svartglänsande. Ögon röda med tät, ljusbrun behåring. Tredje antennsegmentet hos hanen mörkt och 1,5 gånger så långt som brett, hos honan åtminstone längs undersidan mer eller mindre gult och ofta nästan dubbelt så långt som brett. Ryggskölden är svartglänsande, åtminstone på levande flugor med blå ton. Dess behåring är utstående och helt övervägande svart; hos hanen längre och hos honan kortare. Honans har ljus behåring på sidoplåten framför vingfästet (posterior anepisternum). Hanens bakkropp har kort, övervägande svart behåring. Honan har ljus behåring längs framkanten och på sidorna av tergit 2, och ljus utstående behåring på tergit 3 och 4. I övrigt är behåringen kort, halvt åtliggande och svart. Vingribborna är ljusgula vid basen, och även vingmärket är ljusgult. Benen är övervägande svarta; dock är fram- och mellanskenbenen brett gula vid basen och framfötterna (framför allt hos honan) gula på undersidan. Baklåren är speciellt hos hanen kraftigt uppsvällda (dubbelt så breda som mellanlåren), och nära basen löper en taggförsedd ås längs undersidans kanter.
Hos den andra nordiska arten Psilota innupta är ansiktet och pannan gråpudrade, och ryggsköldens behåring helt ljus (hos hanen dock ibland delvis mörkare). Utanför Norden förekommer en mycket snarlik art (Psilota anthracina Meigen, 1822) i stora delar av Europa. Den har också svarthårig ryggsköld och svartglänsande ansikte. Baklåren är dock inte uppsvällda och saknar taggförsedda åsar. Hanen har något avvikande genitalier och honans sidoplåt framför vingfästet har övervägande svart behåring. Dess larv utvecklas sannolikt i sav av ek.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tallsotblomfluga

Länsvis förekomst och status för tallsotblomfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tallsotblomfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Tallsotblomfluga har påträffats ett fåtal gånger i Sverige. De kända fynden är 1816 i Lärketorp, Östergötland, 1993 i Upplands-Bro, Uppland, och 2008-2009 i Skärvete, Småland. Den kan vara förbisedd, men har trots eftersök inte kunnat återupptäckas i liknade omgivningar. I övriga Norden gjordes fem fynd den 28-29 maj 2003 i Ulvshale på Mön i Danmark och två fynd i Norge (1986 respektive 2004). I övriga Europa är arten känd från de flesta länder från Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Spanien österut till Balkan, Cypern, och Rumänien. Världsutbredningen omfattar även Marocko i Nordafrika. Arten är sällsynt inom hela sitt utbredningsområde, men kan i viss mån vara förbisedd.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Merodontini  
  • Släkte
    Psilota - sotblomflugor 
  • Art
    Psilota atra(Loew, 1817) - tallsotblomfluga
    Synonymer
    Psilota anthracina Meigen, 1822
    eksavblomfluga

Tallsotblomfluga förekommer i öppen hedtallskog eller blandskog. Fyndet från Upplands-Bro var en fluga som besökte blommande hagtorn Crataegus sp. i en öppen blandskog med äldre tall, ek och björk nära Mälaren. I Skärvrete håvades arten nära Skärveteån på hundkäx i en gles, äldre ek- och talldominerad skog med inslag av äldre träd. De danska exemplaren besökte hagtorn och hundkäx Anthriscus sylvestris i en sandig vattennära biotop med inslag av tall, ek, björk och bok. Det norska exemplaret besökte blommor av hundkäx i ett blandskogsbryn. Även utanför Norden påträffas arten på blommande hagtorn, och även på kirskål Aegopodium podagraria, hägg Prunus padus och viden Salix spp. Flygtiden infaller under maj och juni, i Sydeuropa med början redan i april. Larven har hittats i savansamlingar under bark av stormskadade tallar. Arten kan ha svårt att sprida sig i såväl slutna skogar som över längre öppna områden, och kräver sannolikt gles gammeltallskog eller hagmarksmiljö med lång kontinuitet och inslag av tallar med tjock bark.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Avverkning av gammal lövskog. Igenväxning av gläntor och bryn i ädellövskog. Fragmentering av populationer.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Behåll gammal lövskog. Verka för öppna gläntor och bryn i ädellövskog, Se till att det finns buskar som slån och hagtorn i bryn (mat för flugorna). Artens biologi och utbredning behöver studeras djupare.
Namngivning: Psilota atra Fallén, 1817. Diptera Sveciae: 58. Synonym: Pipiza anthracina auct. nec. Meigen, 1822.
Etymologi: atra (gr.) = svart.
Uttal: [Psilóta átra]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae: Eristalinae & Microdontinae. 2009. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Bankowska, R. 1963. Munchówki – Diptera. 34 Syrphidae. Klucze do Oznaczania Owadów Polski, 28: 65–69. Warszawa.

Barkemeyer, W. 1994. Untersuchung zum Vorkommen der Schwebfliegen in Niedersachsen und Bremen (Diptera: Syrphidae). Niedersächsisches Landesamt für Ökologie.

Bartsch, H. 1995. Check List for Swedish Hoverflies. Järfälla.

Bartsch, H. (opubl.) Register över i Sverige rödlistade blomflugor.

Bartsch, H. (in press). Swedish Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae).

Falk, S. 1992. A review of the scarce and threatened flies of Great Britain (part 1). Reasearch & survey in nature concervation No 39. Nature Conservancy Council. Ptersborough.

Johansson, N. 2010. Fynd av tallsotblomfluga Psilota atra (Diptera, Syrphidae) i Småland. Entomologisk Tidskrift 131: 49-53.

Goot, V.S. van der 1981. De zweefvliegen van Nordwest-Europa en Europees Rusland, in het bijzonder van de Benelux. Bibl. K. Ned. Natuurhist. Ver, Amsterdam. 32.

Kassebeer, C., Maibach, A. & Rotheray, G.E. (1998) The third (final) stage larva of Psilota anthracina Meigen and Psilota decessa (Hutton) (Dipt., Syrphidae). Entomol.Mon.Mag. 134: 39–43.

Nielsen, T.R. 1989. A survey of some Norwegian Hoverfly genera (Diptera: Syrphidae). Stavanger Museum. Årsbok 1989, Årg. 99: 81–100.

Röder, G. 1990. Biologie der Schwebfliegen Deutschlands. Erna Bauer Verlag, Keltern Weiler.

Sarthou, J-P. & Speight, M.C.D. 1997. Inventaire faunistique des Diptères Syrphidae et Microdontidae du sud-ouest de la France. Bulletin de la Société entomologique de France 102: 457–480.

Speight, M. C. D. 1989. The Council of Europe and the Conservation of Diptera. Diptera Digest 2: 3–7.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Ssymank, A. 1994. Indikatorarten der Fauna für historisch alte Wälder. NNA-Berichte 3:134–141.

Ssymank, A., Doczkal, D. 1998. Rote Liste Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae). Schriftenreihe für Landespflege und Naturschutz 55: 65–72. Bundesamt für Naturschutz. Bonn-Bad Godesberg.

Stuke, J.-H. 1995. Die Schwebfliegenfauna (Diptera: Syrphidae) des Hofgehölzes Möhr (Lüneburger Heide). Abh. Naturw. Verein Bremen 43: 179–195.

Stuke, J.-H., Wolf D. & Malar F. 1998. Rote Liste der in Niedersachsen und Bremen gefährdeten Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae). Niedersächsisches Landesamt für Ökologi. Hildesheim.

Wahlgren, E. 1909. Diptera. 2. Andra underordningen. Flugor. Cyclorapha. Ent. Tidskr. 30: 1–86.

Wolf, D. 1998. Zur Schwebfliegenfauna des Berliner Raums (Dipstera, Syrphidae). Volucella 3: 87–132.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).Rev. Jonas Sandström 2017.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Merodontini  
  • Släkte
    Psilota - sotblomflugor 
  • Art
    Psilota atra, (Loew, 1817) - tallsotblomfluga
    Synonymer
    Psilota anthracina Meigen, 1822
    eksavblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).Rev. Jonas Sandström 2017.