Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  boktigerfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Temnostoma meridionale
Boktigerfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor, långsträckt och getinglik art med sex till åtta gula tvärband på bakkroppen, delvis mörka mellanlår och kilformiga gula fläckar vid ryggsköldens bakhörn som inte når fram till hörnens kantlister (postalara calli). Förekommer från Skåne till södra Småland.

Längd 14-17 mm. Honans i övrigt pudrade panna delas av en mittstrimma som har jämna sidokanter. Strimman är gulbrun bakom lunulan, längre bak brun till svartbrun. Ryggskölden och skutellen är svarta och svagt glänsande. Ryggskölden har en gråpudrad längsstrimma i mitten, och på vardera sidan längs tvärsuturen finns två gula puderfläckar som är tydligt åtskilda eller bara mycket smalt sammanbundna. Dessutom finns en gul, framtill rundad puderfläck framför skutellen, och vid bakhörnen finns smalt kliformiga, gula puderfläckar som inte når fram till hörnlisterna (postalara calli). Behåringen är utstående och brunaktig eller ljus, på ryggsköldens sidor och puderfläckar samt på skutellen oftast ljus. Bakkroppen är svart, och svagt glänsande. Hos hanen finns två tvärband av gul pudring på tergiterna 2-4; det ena något bakom framkanten, det andra intill bakkanten. Honan har motsvarande band även på tergit 5. Hanens tergit 5 är oftast gul, någon gång svart. Banden på respektive tergit är oftast förbundna på sidorna, och på tergit 4 och 5 dessutom förbundna med en kort längsstrimma i mitten. Det mörka tvärbandet på tergit 3 är på sin höjd lika brett som angränsande gula band. Hos hanen har sterniterna 3 och 4 en bred ram av pudring runt alla kanter, hos honan är även sternit 5 inramad på samma sätt. Vingarna är gultonade med övervägande gula ribbor, gulaktigt vingmärke och delvis något mörkare partier. Frambenen är svarta med gula knän. Insidan av hanens framlår är nästan helt svarthårig. Mellanbenen är övervägande gula; dock är låren mer eller mindre mörka i drygt inre halvan. Bakbenen är gula sånär som på en mer eller mindre bred svart strimma längs lårets insida/undersida.
Den mycket snarlika, i hela landet förekommande Temnostoma vespiforme har generellt mer omfattande gula teckningar på ryggskölden. Hos den sällsynta T. sericomyiaeforme saknas de bakre gula tvärränderna på tergiterna, och på motsvarande sterniter är endast framkanten gulpudrad.
Utbredning
Länsvis förekomst för boktigerfluga Observationer i  Sverige för boktigerfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Boktigerfluga beskrevs 1962 från Sydosteuropa, och ansågs länge ha en sydostlig utbredning. År 1993 publicerades de första fynden från Estland och Lettland. Detta, tillsammans med upptäckten av ett äldre tyskt fynd, gjorde att man började kontrollera fynd av Temnostoma vespiforme från mellersta och norra Europa, vilket 1996 resulterade i att man hittade ett första svenskt fynd från Kivik i Skåne 1982. Under 1990-talet gjordes några nya fynd vid Brösarp, Silvåkra och Rövarkulan, och år 2006 gjordes ett fynd i Dalby (samtliga i Skåne). Samtidigt visade sig museimaterial innehålla fynd från ett par andra skånska lokaler (t.ex. Vånga och Skäralid) från 1908 och framåt, samt ett över 50 år gammalt fynd från Nottebäck i södra Småland. Artens nuvarande utbredning bedöms förutom Skåne även omfatta delar av Blekinge och Småland. Också i Danmark framkom fynd från två lokaler på nordöstra Själland, gjorda mellan 1966 och 1990. Uppgifterna om ett finskt fynd bygger dock sannolikt på ett missförstånd, och har inte kunnat bekräftas. Arten förekommer utbrett men lokalt i norra Tyskland, Luxemburg, Estland och Lettland. Dess utbredningsområde sträcker sig vidare från sydvästra Frankrike genom Tyskland och Tjeckien österut till Ryssland, Ukraina, Rumänien och Kaukasus. Generellt kan sägas att bara en bråkdel av alla kontrollerade ”T. vespiforme” har visat sig tillhöra T. meriodionale. Arten är troligen mer specialiserad än T. vespiforme, och betraktas som hotad på europeisk nivå.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(i,iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Boktigerfluga har nyligen uppmärksammats i Sverige efter att tidigare varit sammanblandad med T. vespiforme. Endast en bråkdel av kontrollerade ”T. vespiforme” har visat sig vara T. meriodionale. Hittills finns fynd från Skåne, Halland och Småland men ej längre norrut. Från Skåne finns över 20 fynd från början på fram till 2013, bl a från Kiviktrakten, Silvåkra, Skäralid och Rövarekulan. Från Småland finns ett fynd troligen från mitten av 1900-talet. Från södra Halland ett fåtal fynd. Genom att arten tidigare har varit okänd i vårt land samt att den är svår att särskilja i fält från T. vespiforme torde ett icke oväsentligt mörkertal föreligga. Larverna lever dock i död ved, vilket är en bristvara i dagens skogslandskap. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (15-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8000 (6000-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (60-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde och kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(i,iii)).
Ekologi
Boktigerfluga förekommer i Europa främst i gamla bok- och ekskogar där det finns gott om gamla träd och lågor under nedbrytning. I Sverige påträffas arten främst på mossar med delvis vattendränkta björklågor. I Skåne finns nyare fynd från områden intill Verkeån med inslag av ask, avenbok och asp samt en undervegetation bestående av bl.a. kirskål Aegopodium podagraria, ramslök Allium ursinum och rubusar Rubus spp. Flugan vistas på lågor och omgivande växtlighet. Den besöker också blommor i gles skog, gläntor och bryn, både i marknivå och högt upp i blommande buskar. Hanen håller revir svävande ett par meter upp. Utanför Norden har flugan setts på blommor av skogskornell Cornus sanguinea. Flygtiden varar i Sverige från slutet av maj till de sista dagarna i juni; längre söderut inleds den några veckor tidigare och slutar några veckor senare. Arten har odlats fram ur fuktig förmultnande ved av bok Fagus sylvatica. Larven liknar de övriga Temnostoma-arternas larver, och utvecklas som de i kärnved i för övrigt delvis förmultnade stubbar och lågor.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Ädellövskog
Ädellövskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· björkar
· björkar
· bok
· bok
· bokar
· bokar
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Temnostoma (tigerblomflugor), Art Temnostoma meridionale Krivosheina & Mamayev, 1962 - boktigerfluga Synonymer sydlig skogsvedblomfluga

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(i,iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Boktigerfluga har nyligen uppmärksammats i Sverige efter att tidigare varit sammanblandad med T. vespiforme. Endast en bråkdel av kontrollerade ”T. vespiforme” har visat sig vara T. meriodionale. Hittills finns fynd från Skåne, Halland och Småland men ej längre norrut. Från Skåne finns över 20 fynd från början på fram till 2013, bl a från Kiviktrakten, Silvåkra, Skäralid och Rövarekulan. Från Småland finns ett fynd troligen från mitten av 1900-talet. Från södra Halland ett fåtal fynd. Genom att arten tidigare har varit okänd i vårt land samt att den är svår att särskilja i fält från T. vespiforme torde ett icke oväsentligt mörkertal föreligga. Larverna lever dock i död ved, vilket är en bristvara i dagens skogslandskap. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (15-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8000 (6000-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (60-160) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde och kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(i,iii)).
En stor, långsträckt och getinglik art med sex till åtta gula tvärband på bakkroppen, delvis mörka mellanlår och kilformiga gula fläckar vid ryggsköldens bakhörn som inte når fram till hörnens kantlister (postalara calli). Förekommer från Skåne till södra Småland.

Längd 14-17 mm. Honans i övrigt pudrade panna delas av en mittstrimma som har jämna sidokanter. Strimman är gulbrun bakom lunulan, längre bak brun till svartbrun. Ryggskölden och skutellen är svarta och svagt glänsande. Ryggskölden har en gråpudrad längsstrimma i mitten, och på vardera sidan längs tvärsuturen finns två gula puderfläckar som är tydligt åtskilda eller bara mycket smalt sammanbundna. Dessutom finns en gul, framtill rundad puderfläck framför skutellen, och vid bakhörnen finns smalt kliformiga, gula puderfläckar som inte når fram till hörnlisterna (postalara calli). Behåringen är utstående och brunaktig eller ljus, på ryggsköldens sidor och puderfläckar samt på skutellen oftast ljus. Bakkroppen är svart, och svagt glänsande. Hos hanen finns två tvärband av gul pudring på tergiterna 2-4; det ena något bakom framkanten, det andra intill bakkanten. Honan har motsvarande band även på tergit 5. Hanens tergit 5 är oftast gul, någon gång svart. Banden på respektive tergit är oftast förbundna på sidorna, och på tergit 4 och 5 dessutom förbundna med en kort längsstrimma i mitten. Det mörka tvärbandet på tergit 3 är på sin höjd lika brett som angränsande gula band. Hos hanen har sterniterna 3 och 4 en bred ram av pudring runt alla kanter, hos honan är även sternit 5 inramad på samma sätt. Vingarna är gultonade med övervägande gula ribbor, gulaktigt vingmärke och delvis något mörkare partier. Frambenen är svarta med gula knän. Insidan av hanens framlår är nästan helt svarthårig. Mellanbenen är övervägande gula; dock är låren mer eller mindre mörka i drygt inre halvan. Bakbenen är gula sånär som på en mer eller mindre bred svart strimma längs lårets insida/undersida.
Den mycket snarlika, i hela landet förekommande Temnostoma vespiforme har generellt mer omfattande gula teckningar på ryggskölden. Hos den sällsynta T. sericomyiaeforme saknas de bakre gula tvärränderna på tergiterna, och på motsvarande sterniter är endast framkanten gulpudrad.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för boktigerfluga

Länsvis förekomst och status för boktigerfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för boktigerfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Boktigerfluga beskrevs 1962 från Sydosteuropa, och ansågs länge ha en sydostlig utbredning. År 1993 publicerades de första fynden från Estland och Lettland. Detta, tillsammans med upptäckten av ett äldre tyskt fynd, gjorde att man började kontrollera fynd av Temnostoma vespiforme från mellersta och norra Europa, vilket 1996 resulterade i att man hittade ett första svenskt fynd från Kivik i Skåne 1982. Under 1990-talet gjordes några nya fynd vid Brösarp, Silvåkra och Rövarkulan, och år 2006 gjordes ett fynd i Dalby (samtliga i Skåne). Samtidigt visade sig museimaterial innehålla fynd från ett par andra skånska lokaler (t.ex. Vånga och Skäralid) från 1908 och framåt, samt ett över 50 år gammalt fynd från Nottebäck i södra Småland. Artens nuvarande utbredning bedöms förutom Skåne även omfatta delar av Blekinge och Småland. Också i Danmark framkom fynd från två lokaler på nordöstra Själland, gjorda mellan 1966 och 1990. Uppgifterna om ett finskt fynd bygger dock sannolikt på ett missförstånd, och har inte kunnat bekräftas. Arten förekommer utbrett men lokalt i norra Tyskland, Luxemburg, Estland och Lettland. Dess utbredningsområde sträcker sig vidare från sydvästra Frankrike genom Tyskland och Tjeckien österut till Ryssland, Ukraina, Rumänien och Kaukasus. Generellt kan sägas att bara en bråkdel av alla kontrollerade ”T. vespiforme” har visat sig tillhöra T. meriodionale. Arten är troligen mer specialiserad än T. vespiforme, och betraktas som hotad på europeisk nivå.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Temnostoma - tigerblomflugor 
  • Art
    Temnostoma meridionaleKrivosheina & Mamayev, 1962 - boktigerfluga
    Synonymer
    sydlig skogsvedblomfluga

Boktigerfluga förekommer i Europa främst i gamla bok- och ekskogar där det finns gott om gamla träd och lågor under nedbrytning. I Sverige påträffas arten främst på mossar med delvis vattendränkta björklågor. I Skåne finns nyare fynd från områden intill Verkeån med inslag av ask, avenbok och asp samt en undervegetation bestående av bl.a. kirskål Aegopodium podagraria, ramslök Allium ursinum och rubusar Rubus spp. Flugan vistas på lågor och omgivande växtlighet. Den besöker också blommor i gles skog, gläntor och bryn, både i marknivå och högt upp i blommande buskar. Hanen håller revir svävande ett par meter upp. Utanför Norden har flugan setts på blommor av skogskornell Cornus sanguinea. Flygtiden varar i Sverige från slutet av maj till de sista dagarna i juni; längre söderut inleds den några veckor tidigare och slutar några veckor senare. Arten har odlats fram ur fuktig förmultnande ved av bok Fagus sylvatica. Larven liknar de övriga Temnostoma-arternas larver, och utvecklas som de i kärnved i för övrigt delvis förmultnade stubbar och lågor.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Ädellövskog, Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
· bokar - Fagus (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Utdikning och avverkning av lövskogskärr samt lövskogsbårder intill sjöar samt borttagande av döda träd torde utgöra de största hoten.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Återställande och skydd av våtmarker, lövskogskärr, lövskogsbårder intill sjöar. Sörj för god tillgång och succession av döda och multnande lövträd.
Namngivning: Temnostoma meridionale Krivosheina & Mamaev, 1962. Ent. Obozr. 51: 928. Svensk synonym: skogsvedblomfluga.

Etymologi: meridionale av meridionalis (lat.) = sydlig.

Uttal: [Temnóstoma meridionále]

Bartsch, H. 2001. Swedish Province Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae). Entomologisk tidskrift 122: 189-

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A & Nasibov, E. 2009. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Bygebjerg, R. 2001. Fund af svirrefluer i Danmark i perioden 1994–1999. Ent. Meddr. 69: 49–64.

Doczkal, D., Schmid, U., Ssymank, A., Stuke, H., Treiber, R.& Hauser, M. 1993. Rote Liste der Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae) Baden-Württembergs. Natur und Landschaft 68: 608–617.

Doczkal, D. 1996, Schwebfliegen aus Deutschland: Erstnachweise wenig bekannter Arten (Diptera, Syrphidae), Volucella 2: 36–62.

Goot, V.S. van der 1981. De zweefvliegen van Nordwest-Europa en Europees Rusland, in het bijzonder van de Benelux. Bibl. K. Ned. Natuurhist. Ver, Amsterdam. 32.

Krivosheina, N.P. & Mamaev, B. M. 1962. Larvae of the European species of the genus Temnostoma (Diptera, Syrphidae). Ent. Rev. 41, 570–575 (engelsk översättning från Ent. Obozr. 41 (4), 921–930).

Kuznetzov, S.Yu. 1993. A checklist of Latvian, Lithuanian and Estonian hover flies (Diptera, Syrphidae). Dipterological Research 4: 35–47.

Sarthou, J-P. & Speight, M.C.D. 1997. Inventaire faunistique des Diptères Syrphidae et Microdontidae du sud-ouest de la France. Bulletin de la Société entomologique de France 102: 457–480.

Speight, M.C.D., Claussen, C & Hurkmans, W. 1998. Revision des syrphides de la faune de France: III - Liste alphabétique des esp`ces des genre Cheilosia, Eumerus et Merodon et Supplément (Diptera, Syrphidae) Bulletin de la Société entomologique de France 103: 401–414.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Ssymank, A., Doczkal, D. 1998. Rote Liste Schwebfliegen (Diptera: Syrphidae). Schriftenreihe für Landespflege und Naturschutz 55: 65–72. Bundesamt für Naturschutz. Bonn-Bad Godesberg.

Stackelberg, A.A. 1988.49. Family Syrphidae. In Bei-Benko, G. Ya. Keys to the Insects of the European Part of the USSR, vol. V. Diptera and Siphonaptera, Part II: 11–147 Amarind Publishing Co. New Delhi.

Steenis, J. van 1998. Some rare hoverflies in Sweden (Diptera:Syrphidae). Entomologisk tidskrift 119(2): 83–88.

Steenis, J. van , van Steenis, W. & Wakkie, B. 2001. Hoverflies in southern Skåne, Sweden (Diptera. Syrphidae). Entomologisk tidskrift 122: 15–27.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Xylotini  
  • Släkte
    Temnostoma - tigerblomflugor 
  • Art
    Temnostoma meridionale, Krivosheina & Mamayev, 1962 - boktigerfluga
    Synonymer
    sydlig skogsvedblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).