Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tvillinghoppspindel

Organismgrupp Spindeldjur, Spindlar Sittiflor inexpectus
Tvillinghoppspindel Spindeldjur, Spindlar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Medelstor, mörk hoppspindel med ljusa fläckar. Könen likartat tecknade men hanen ofta mörkare. Hanens ljusa teckning på framkroppens sidor är arttypisk. Arterna inom släktet Sitticus har variabel teckning och för säker bestämning av honor bör könsorgan studeras. Könsorganen är för båda könen mycket lika Sitticus caricis men kroppsteckning skiljer arterna åt. Arten beskrevs som ny 1997. Den hade tidigare blandats samman med den närstående Sitticus rupicola, som är en bergsart i Centraleuropa och på Balkan.
Hane: Längd 3,6-4,5 mm. Framkropp svartbrun med svagt ljus mittlinje, ofta reducerat till ett par ljusa hår. Vita hår vid de främre ögonen och bakåt mot de bakre. Sidor mörka och sidokanter med glesa vita hår. Artkaraktäristisk är det korta band av vita hår som går upp på var sida om framkroppen i nivå med tredje benets höft. Bakkropp mörkbrun med två till tre par ljusare fläckar. Det främre paret svagast eller ej synligt, det mellersta störst och ofta kilformig, det bakre nära spinnvårtorna är mindre och kan vara utdragna och svagt snedställda. Vita hår kan även ses på bakkroppens framkant. Första benparet med mycket små fläckar med ljusa hår, vilket ger ett ringlat mönster med dominans av de mörka delarna. Övriga benpar med mönster likt ben I. Palpernas knä och skenben med tät vit behåring, övriga leder sotsvarta. Läpp mörk med glesa vita hår. Främre ögonparets kant med orange hår på sidor och glesa vita hår under och över ögon. Könsorgan: Spetsen, embolus (e), lång och smal. Utskott på palpens skenben spetsigt och relativt långt. Bulb rund men men topp uppåt. Kanal med tydlig U-formad böj i höjd med spetsen på skenbenets utskott. Se även Logunov & Kronestedt 1997 och Roberts 1998 och Almquist 2006.
Hona: Längd 5,1-6,1 mm. Framkropp gråbrun med diffust ljust mönster. Svag antydan till ljus mittlinje och ljusa fläckar, eller linjer, vid de bakre ögonen. Sidor mörka och sidokanter med glesa vita hår. Bakkropp gråbrun till mörkbrun med tre par ljusare fläckar. Det främre paret minst, det mellersta störst och kilformig utdraget, det bakre nära spinnvårtorna är utdragna och svagt snedställda och bildar en bård i bakkroppens spets. Mellan andra och tredje fläckparet kan ett antal otydliga vinklar ses. Vita hår kan även ses på bakkroppens framkant. Första benparet med fläckvis ljusa hår, vilket ger ett diffust ringlat mönster. Övriga benpar med mönster likt ben I. Palper med borstig vit behåring. Läpp med tät ljus behåring. Främre ögonparets kant med orangebruna hår, undertill läppens ljusare hår. Könsorgan: Epigyn med odelad öppning. Öppning bredare än lång. Öppning nära bakkant. Se även Logunov & Kronestedt 1997 och Roberts 1998 och Almquist 2006.
Utbredning
Länsvis förekomst för tvillinghoppspindel Observationer i  Sverige för tvillinghoppspindel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Förekomst i Sverige: Öland och Gotland. Bara känd från fåtal lokaler. Möjligen är den spridd på Stora Alvaret, då Lohmander där tagit den på flera ställen (material i Göteborgs naturhistoriska museum, Lohmander 1942: text till bild på habitat, fig. 15).
Förekomst globalt: Flera Europeiska länder, Estland (uppgiven som S. rupicola), England, Tyskland, Österrike, Italien, Slovenien, Grekland. Vidare utbredning österut i Asien, västra Sibirien, Kazakhstan, Kirgisien och Turkmenistan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Arten har en utbredning i England och Centraleuropa. I Sverge är den känd från Öland (Stora alvaret) och Gotland, Ljugarn. Lever på alvar och havsstränder. Sannolikt ett betydande mörkertal då arten är relativt nybeskriven (1997) och lik närbesläktade arter, men få fynd i genomgångna samlingar talar även emot detta. Dess habitat minskar sannolikt till följd av igenväxning. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (5-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (3000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (20-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Förekommer på alvarmark och strandbiotoper. Uppehåller sig i markskikt under flata stenar på alvarmark (Öland) samt i tångvall på havsstrand (Gotland). I Estland funnen på havsstränder, och i England funnen på klapperstensstränder vid havet. Spridda fynd har gjorts i inlandet i Centraleuropa, exempelvis längs floden Oder i Tyskland på en sandig strand, och i Österrike på betad saltäng vid Neusiedler See. Adulter funna vår och på sommaren.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Levande djur
Levande djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Arachnida (spindeldjur), Ordning Araneae (spindlar), Familj Salticidae (hoppspindlar), Släkte Sittiflor, Art Sittiflor inexpectus (Logunov & Kronestedt, 1997) - tvillinghoppspindel Synonymer Sitticus inexpectus Logunov & Kronestedt, 1997

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Arten har en utbredning i England och Centraleuropa. I Sverge är den känd från Öland (Stora alvaret) och Gotland, Ljugarn. Lever på alvar och havsstränder. Sannolikt ett betydande mörkertal då arten är relativt nybeskriven (1997) och lik närbesläktade arter, men få fynd i genomgångna samlingar talar även emot detta. Dess habitat minskar sannolikt till följd av igenväxning. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (5-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (3000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (20-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Medelstor, mörk hoppspindel med ljusa fläckar. Könen likartat tecknade men hanen ofta mörkare. Hanens ljusa teckning på framkroppens sidor är arttypisk. Arterna inom släktet Sitticus har variabel teckning och för säker bestämning av honor bör könsorgan studeras. Könsorganen är för båda könen mycket lika Sitticus caricis men kroppsteckning skiljer arterna åt. Arten beskrevs som ny 1997. Den hade tidigare blandats samman med den närstående Sitticus rupicola, som är en bergsart i Centraleuropa och på Balkan.
Hane: Längd 3,6-4,5 mm. Framkropp svartbrun med svagt ljus mittlinje, ofta reducerat till ett par ljusa hår. Vita hår vid de främre ögonen och bakåt mot de bakre. Sidor mörka och sidokanter med glesa vita hår. Artkaraktäristisk är det korta band av vita hår som går upp på var sida om framkroppen i nivå med tredje benets höft. Bakkropp mörkbrun med två till tre par ljusare fläckar. Det främre paret svagast eller ej synligt, det mellersta störst och ofta kilformig, det bakre nära spinnvårtorna är mindre och kan vara utdragna och svagt snedställda. Vita hår kan även ses på bakkroppens framkant. Första benparet med mycket små fläckar med ljusa hår, vilket ger ett ringlat mönster med dominans av de mörka delarna. Övriga benpar med mönster likt ben I. Palpernas knä och skenben med tät vit behåring, övriga leder sotsvarta. Läpp mörk med glesa vita hår. Främre ögonparets kant med orange hår på sidor och glesa vita hår under och över ögon. Könsorgan: Spetsen, embolus (e), lång och smal. Utskott på palpens skenben spetsigt och relativt långt. Bulb rund men men topp uppåt. Kanal med tydlig U-formad böj i höjd med spetsen på skenbenets utskott. Se även Logunov & Kronestedt 1997 och Roberts 1998 och Almquist 2006.
Hona: Längd 5,1-6,1 mm. Framkropp gråbrun med diffust ljust mönster. Svag antydan till ljus mittlinje och ljusa fläckar, eller linjer, vid de bakre ögonen. Sidor mörka och sidokanter med glesa vita hår. Bakkropp gråbrun till mörkbrun med tre par ljusare fläckar. Det främre paret minst, det mellersta störst och kilformig utdraget, det bakre nära spinnvårtorna är utdragna och svagt snedställda och bildar en bård i bakkroppens spets. Mellan andra och tredje fläckparet kan ett antal otydliga vinklar ses. Vita hår kan även ses på bakkroppens framkant. Första benparet med fläckvis ljusa hår, vilket ger ett diffust ringlat mönster. Övriga benpar med mönster likt ben I. Palper med borstig vit behåring. Läpp med tät ljus behåring. Främre ögonparets kant med orangebruna hår, undertill läppens ljusare hår. Könsorgan: Epigyn med odelad öppning. Öppning bredare än lång. Öppning nära bakkant. Se även Logunov & Kronestedt 1997 och Roberts 1998 och Almquist 2006.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tvillinghoppspindel

Länsvis förekomst och status för tvillinghoppspindel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tvillinghoppspindel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Förekomst i Sverige: Öland och Gotland. Bara känd från fåtal lokaler. Möjligen är den spridd på Stora Alvaret, då Lohmander där tagit den på flera ställen (material i Göteborgs naturhistoriska museum, Lohmander 1942: text till bild på habitat, fig. 15).
Förekomst globalt: Flera Europeiska länder, Estland (uppgiven som S. rupicola), England, Tyskland, Österrike, Italien, Slovenien, Grekland. Vidare utbredning österut i Asien, västra Sibirien, Kazakhstan, Kirgisien och Turkmenistan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Chelicerata - palpkäkar 
  • Klass
    Arachnida - spindeldjur 
  • Ordning
    Araneae - spindlar 
  • Underordning
    Araneomorphae - gripkäksspindlar 
  • Familj
    Salticidae - hoppspindlar 
  • Släkte
    Sittiflor  
  • Art
    Sittiflor inexpectus(Logunov & Kronestedt, 1997) - tvillinghoppspindel
    Synonymer
    Sitticus inexpectus Logunov & Kronestedt, 1997

Förekommer på alvarmark och strandbiotoper. Uppehåller sig i markskikt under flata stenar på alvarmark (Öland) samt i tångvall på havsstrand (Gotland). I Estland funnen på havsstränder, och i England funnen på klapperstensstränder vid havet. Spridda fynd har gjorts i inlandet i Centraleuropa, exempelvis längs floden Oder i Tyskland på en sandig strand, och i Österrike på betad saltäng vid Neusiedler See. Adulter funna vår och på sommaren.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand, Jordbrukslandskap, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
Arten verkar vara sällsynt men är dåligt eftersökt och eventuell hotbild går ej att fastställa på grund av det dåliga kunskapsläget.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Artens bör eftersökas och aktuell utbredning, hotbild och hotbild fastställas.

Almquist, S. 2006. Swedish Araneae, part 2. Insect Systematics & Evolution, Suppl. 63: 285-603.

Logunov, D. V. & Kronestedt, T. 1997. A new Palearctic species of the genus Sitticus Simon, with notes on related species in the floricola group (Araneae, Salticidae). Bulletin of the British arachnological Society 10: 225–233.

Lohmander, H. 1942. Südschwedische Spinnen. I. Gnaphosidae. Göteborgs Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälles Handlingar (6) B 2 (4): 1–164.

Mikhailov, K. G. 1999. Catalogue of the spiders (Arachnida, Aranei) of the territories of the former Soviet Union. Addendum 2. Zoological Museum, Moscow State University, Moskva.

Roberts, M. J. 1998. Spinnengids. Tirion, Baarn.

Vilbaste, A. 1987. Eesti ämblikud (Aranei). Annoteeritud nimestik. Valgus, Tallinn.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Torbjörn Kronestedt 2002, rev Jonas Sandström 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Chelicerata - palpkäkar 
  • Klass
    Arachnida - spindeldjur 
  • Ordning
    Araneae - spindlar 
  • Underordning
    Araneomorphae - gripkäksspindlar 
  • Familj
    Salticidae - hoppspindlar 
  • Släkte
    Sittiflor  
  • Art
    Sittiflor inexpectus, (Logunov & Kronestedt, 1997) - tvillinghoppspindel
    Synonymer
    Sitticus inexpectus Logunov & Kronestedt, 1997
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Torbjörn Kronestedt 2002, rev Jonas Sandström 2016.