Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  röd parasitväxtstekel

Organismgrupp Steklar, Växtsteklar Orussus abietinus
Röd parasitväxtstekel Steklar, Växtsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Familjen parasitväxtsteklar (Orussidae) omfattar 85 kända arter spridda över hela världen. Vår svenska art är den enda europeiska arten av släktet. Förutom den bjärt röda bakkroppen är kroppsfärgen mörkbrun till svart med kontrasterande vita fläckar bland annat i ansiktet och på benen. Honan är 11–16 mm lång medan hanen är något mindre, 8–12 mm. Honans antenn har tio leder, varav den näst sista är starkt ansvälld och tvärt avskuren i spetsen, medan den sista är reducerad till en liten knopp. Honans framfot har endast tre segment, varav det första är påfallande långt och försett med ett sidställt utskott i spetsen. Framskenbenet är starkt förtjockat och ungefär av lårets bredd. Hanen har normalt byggda antenner med elva segment, framben med smalt skenben och fem segment på foten.
Utbredning
Länsvis förekomst för röd parasitväxtstekel Observationer i  Sverige för röd parasitväxtstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Fynd av parasitväxtstekeln i Norden är koncentrerade till södra Finland och ett band över mellersta Sverige. Arten förekommer uppenbarligen inte i Danmark eller Norge. Gamla fynd antyder att arten varit vitt utbredd även i norra Sverige. De flesta äldre fynden härstammar från Östergötland. Nästan alla uppgifter är från 1800-talet. Under senare år har en livskraftig population påträffats i östra Sörmland. Huvuddelen av fynden är gjorda i Vårdinge församling men under senare år har flera förekomster upptäckts med spridning i större delen av landskapet. En uppgift från Sollentuna 2009 visar att också norra delen av Stockholms län hyser arten. Ett fynd i Båtforsområdet i Uppland 2008 indikerar att det även i södra Dalälvsområdet finns en population. Parasitväxtstekeln är sannolikt i viss mån förbisedd, men den är troligen ändå mycket lokal eftersom skogsmiljöer som motsvarar artens krav är ovanliga idag. I Tyskland anses arten ha ökat under 1990-talets varma somrar, men den betraktas överallt som sällsynt och är rödlistad i flera europeiska länder.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Äldre utbredning från Bohuslän och Östergötland upp till Torne lpm. Aktuella fynd endast i Södermanland och Uppland. Gynnas av förekomst av stående död gran och tall på brandfält, hällmarker, hyggen och stränder, bl.a. med angrepp av bronspraktbagge Buprestis haemorrhoidalis. Arten har missgynnats av tidigare minskning av död ved i soliga lägen, men kan ha svarat positivt på det ökande kvarlämnandet av högstubbar och döda träd på hyggen under 1990-talet. Ökningen av död ved har dock klingat av den senaste tiden. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (25-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (7884-60000) km² och förekomstarean (AOO) till 500 (130-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)c(iv)).
Ekologi
Arten är ektoparasitoid på förstadier av vedlevande insekter, främst praktbaggar och långhorningar, men har även rapporterats i samband med vedsteklar av släktet Xiphydria. Praktbaggar och sannolikt även långhorningar angrips främst på puppstadiet. I svenska studier har larver påträffats i puppkammare av bronspraktbagge Buprestis haemorrhoidalis. Äggläggning och larvutveckling har främst observerats på gran och tall, men troligen kan även lövträd utnyttjas. Arten föredrar stående död ved i solexponerat läge, till exempel på brandfält, hyggen, hällmarker och stränder. Värddjuret lokaliseras sannolikt akustiskt med hjälp av honans modifierade antenner och framben. Den förstorade antennspetsen trummas mot underlaget och de vibrationer som alstras fångas upp av frambenen och registreras av ett särskilt välutvecklat sinnesorgan inuti skenbenet. Det långa äggläggningsröret ligger dolt inuti bakkroppen. Vid äggläggningen borras det in genom veden och kan nå flera cm djupt. Arten kläcks tidigt och flyger från början av maj till slutet av juni.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Parasitoid
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· bronspraktbagge
· bronspraktbagge
· långhorningar
· långhorningar
· praktbaggar
· praktbaggar
· vågbandad barkbock
· vågbandad barkbock
Dött träd
Dött träd
· asp
· asp
· gran
· gran
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Orussidae (parasitväxtsteklar), Släkte Orussus, Art Orussus abietinus (Scopoli, 1763) - röd parasitväxtstekel Synonymer Sphex abietina Scopoli, 1763, Oryssus coronatus Fabricius, 1798

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Äldre utbredning från Bohuslän och Östergötland upp till Torne lpm. Aktuella fynd endast i Södermanland och Uppland. Gynnas av förekomst av stående död gran och tall på brandfält, hällmarker, hyggen och stränder, bl.a. med angrepp av bronspraktbagge Buprestis haemorrhoidalis. Arten har missgynnats av tidigare minskning av död ved i soliga lägen, men kan ha svarat positivt på det ökande kvarlämnandet av högstubbar och döda träd på hyggen under 1990-talet. Ökningen av död ved har dock klingat av den senaste tiden. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (25-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (7884-60000) km² och förekomstarean (AOO) till 500 (130-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)c(iv)).
Familjen parasitväxtsteklar (Orussidae) omfattar 85 kända arter spridda över hela världen. Vår svenska art är den enda europeiska arten av släktet. Förutom den bjärt röda bakkroppen är kroppsfärgen mörkbrun till svart med kontrasterande vita fläckar bland annat i ansiktet och på benen. Honan är 11–16 mm lång medan hanen är något mindre, 8–12 mm. Honans antenn har tio leder, varav den näst sista är starkt ansvälld och tvärt avskuren i spetsen, medan den sista är reducerad till en liten knopp. Honans framfot har endast tre segment, varav det första är påfallande långt och försett med ett sidställt utskott i spetsen. Framskenbenet är starkt förtjockat och ungefär av lårets bredd. Hanen har normalt byggda antenner med elva segment, framben med smalt skenben och fem segment på foten.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för röd parasitväxtstekel

Länsvis förekomst och status för röd parasitväxtstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för röd parasitväxtstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fynd av parasitväxtstekeln i Norden är koncentrerade till södra Finland och ett band över mellersta Sverige. Arten förekommer uppenbarligen inte i Danmark eller Norge. Gamla fynd antyder att arten varit vitt utbredd även i norra Sverige. De flesta äldre fynden härstammar från Östergötland. Nästan alla uppgifter är från 1800-talet. Under senare år har en livskraftig population påträffats i östra Sörmland. Huvuddelen av fynden är gjorda i Vårdinge församling men under senare år har flera förekomster upptäckts med spridning i större delen av landskapet. En uppgift från Sollentuna 2009 visar att också norra delen av Stockholms län hyser arten. Ett fynd i Båtforsområdet i Uppland 2008 indikerar att det även i södra Dalälvsområdet finns en population. Parasitväxtstekeln är sannolikt i viss mån förbisedd, men den är troligen ändå mycket lokal eftersom skogsmiljöer som motsvarar artens krav är ovanliga idag. I Tyskland anses arten ha ökat under 1990-talets varma somrar, men den betraktas överallt som sällsynt och är rödlistad i flera europeiska länder.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Symphyta - växtsteklar 
  • Överfamilj
    Orussoidea  
  • Familj
    Orussidae - parasitväxtsteklar 
  • Släkte
    Orussus  
  • Art
    Orussus abietinus(Scopoli, 1763) - röd parasitväxtstekel
    Synonymer
    Sphex abietina Scopoli, 1763
    Oryssus coronatus Fabricius, 1798

Arten är ektoparasitoid på förstadier av vedlevande insekter, främst praktbaggar och långhorningar, men har även rapporterats i samband med vedsteklar av släktet Xiphydria. Praktbaggar och sannolikt även långhorningar angrips främst på puppstadiet. I svenska studier har larver påträffats i puppkammare av bronspraktbagge Buprestis haemorrhoidalis. Äggläggning och larvutveckling har främst observerats på gran och tall, men troligen kan även lövträd utnyttjas. Arten föredrar stående död ved i solexponerat läge, till exempel på brandfält, hyggen, hällmarker och stränder. Värddjuret lokaliseras sannolikt akustiskt med hjälp av honans modifierade antenner och framben. Den förstorade antennspetsen trummas mot underlaget och de vibrationer som alstras fångas upp av frambenen och registreras av ett särskilt välutvecklat sinnesorgan inuti skenbenet. Det långa äggläggningsröret ligger dolt inuti bakkroppen. Vid äggläggningen borras det in genom veden och kan nå flera cm djupt. Arten kläcks tidigt och flyger från början av maj till slutet av juni.

Ekologisk grupp: Parasitoid

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· bronspraktbagge - Buprestis haemorrhoidalis (Viktig)
· långhorningar - Cerambycidae (Har betydelse)
· praktbaggar - Buprestidae (Viktig)
· vågbandad barkbock - Semanotus undatus (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
· asp - Populus tremula (Har betydelse)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Den tidigare minskande förekomsten av död ved har antagligen missgynnat arten, i synnerhet bristen på solexponerade döda träd på brandfält och i strandskogar.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
Skyddsåtgärder bör vidtas mot avverkning av brandskadade träd på naturliga brandfält. Naturvårdsbränning som skötselåtgärd bör öka i omfattning. Frikostigt bevarande och skapande av stående död ved i samband med slutavverkning bör stimuleras. Arten bör i första hand eftersökas i maj–juni på döda stående träd i solbelysta kanter av äldre (ca 10 år gamla) brandfält i områden med återkommande brandstörning.
Trots sitt parasitiska levnadssätt räknas arten till växtsteklarna (Symphyta). Parasitväxtsteklarna utgör de närmaste släktingarna till midjesteklarna (Apocrita).

Ahnlund, H. & Ronquist, F. 2001. Den röda parasitväxtstekelns (Orussus abietinus) biologi och förekomst i Norden. Ent. Tidskr. 122 (1-2): 1–11.

Ahnlund, H. 1996. Vedinsekter på en sörmländsk aspstubbe. Ent. Tidskr. 117: 137–144.

Burger, F. & Taeger, A. 1994. Aktuelle Nachweise von Orussus abietinus (Scopoli, 1763) (Hymenoptera, Orussidae). Brandenburgische Ent. Nachr. 2 (1): 61–62.

Hellrigl, K. 1984. Orussus abietinus (Hymenoptera, Orussoidea) as a parasite of Semanotus undatus larvae (Coleoptera, Cerambycidae). Anz. Schädlingsk. Pflanzensch. Umweltsch. 57: 97–98.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Ahnlund 2001. Rev. Björn Cederberg 2010, Artur Larsson 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Symphyta - växtsteklar 
  • Överfamilj
    Orussoidea  
  • Familj
    Orussidae - parasitväxtsteklar 
  • Släkte
    Orussus  
  • Art
    Orussus abietinus, (Scopoli, 1763) - röd parasitväxtstekel
    Synonymer
    Sphex abietina Scopoli, 1763
    Oryssus coronatus Fabricius, 1798
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Ahnlund 2001. Rev. Björn Cederberg 2010, Artur Larsson 2013.