Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mörk glansguldstekel

Organismgrupp Steklar, Guldsteklar Omalus biaccinctus
Mörk glansguldstekel Steklar, Guldsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten (3–5 mm), mörk, svartaktigt grön-violettfärgad art med ljusare, i guld eller grönt, färgad bakkropp och med sparsam, mycket kort behåring på mellankroppen. Arten känns igen på att mellanryggen (mesoscutum) saknar punktur och i stället är fettaktigt matt av orgelbundet grynig mikro-skulptur. Bakkroppen är starkt glänsande, nästan utan punktur, och med en skarp, trekantig urnypning i bakändan. Förväxling kan ske med andra arter inom släktet Omalus men dessa har alltid tydligt punkterad eller helt polerad mellanrygg.
Utbredning
Länsvis förekomst för mörk glansguldstekel Observationer i  Sverige för mörk glansguldstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En i Sverige mycket sällsynt art med få dokumenterade fynd, men troligen förbisedd genom sin litenhet och därför med ett visst mörkertal. Länge var bara ett exemplar insamlat i Bohuslän 1947 känt, samt en obekräftad uppgift från Västergötland. På senare år är arten dokumenterad från fyra platser i Södermanland samt återfunnen i Västergötland. Sannolikt förekommer den inom ett större område i Södermanland, eventuellt även söderöver, och mot sydväst angränsande landskap. Noterbart är dock att större inventeringar i varma sandmiljöer i Södermanland, Uppland, Västmanland och Närke inte kunnat påvisa arten. Detta i kombination med artens kända utbredning indikerar att den skulle ha särskilt höga krav på mikroklimatet och i landet främst höra hemma i kustnära, kuperade hällmarker eller miljöer som erbjuder liknande fördelaktiga klimatologiska förhållanden. Mörk glansguldstekel förekommer närmast i Finland och är nyligen också påvisad i Norge och Lettland. I Nordtyskland är den känd från Lübeck (Schleswig-Holstein). Utbredningen är västpalearktisk och omfattar stora delar av Syd- och Centraleuropa samt sydvästra Ryssland och Mindre Asien. Den är även väl spridd och lokalt vanlig i västra och södra medelhavsregionen (bl.a. Spanien och Italien). Svenska populationer är troligen isolerade från de kontinentala.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Äldre belägg finns från Bohuslän 1947 och Västergötland. Återfynd har gjorts i Bohuslän (Sotenäs 1998) och senare på ett par lokaler i Sörmland. Arten är kleptoparasit hos rovsteklar av sl. Passaloecus och utvecklas gärna i tunna kvistar och grenar där dessa rovsteklar bygger sina bon. Förmodas ha ett starkt begränsat utbredningsområde i en trakt med klimatologiskt gynnsamma torrmarker. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (400-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1500 (1000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (40-400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Få detaljerade uppgifter finns kring artens levnadssätt. Den är, liksom flertalet guldsteklar, aktiv under högsommaren och lever troligen som kleptoparasit hos smärre arter av rovsteklar (Crabronidae) som bygger bon i torra växtstänglar eller i död ved med övergivna gångar av vedlevande insekter. Arter av rovstekelsläktet Passaloecus anges som potentiella värdar, och dessa utvecklas bl.a. i tunna kvistar och grenar, stundom även i grövre stammar, där bona anläggs. I ett gammalt kalkbrott i Södermanland kläcktes flera individer i juni från buntar av ihåliga vassrör i vilka rovstekelvärdarna anlagt sina bon. Från Tyskland finns uppgifter om bon i barkborregångar på tall, ihåliga ekar samt i stänglar av björnbär. Den har där även påträffats i park- och trädgårdsmiljö inom Lübeck stad. Arten kan även observeras i blommor där den näringssöker efter nektar, t.ex. av gullris (Solidago virgaurea) eller av flockblommiga (Apiaceae) örter, men även på buskar som kornell (Cornus spp.). Liksom andra Omalus-arter lockas den troligen även till bladluskolonier och deras utsöndring av sockerhaltiga vätskor och kan därför ses på olika buskars och träds blad, knoppar och blommor. Sannolikt utgör skogar med soliga bryn rika både på död ved och på örter med talrika småblommor, samt buskar och snår med t.ex. björnbär, attraktiva miljöer för arten. I Södermanland påträffad på blad av tussilago på hygge samt i en tallskogsglänta.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Buskmark
Buskmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· Passaloecus
· Passaloecus
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Ved och bark
Ved och bark
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Chrysididae (guldsteklar), Släkte Omalus, Art Omalus biaccinctus (Buysson, 1893) - mörk glansguldstekel Synonymer Ellampus biaccinctus Buysson, 1892

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Äldre belägg finns från Bohuslän 1947 och Västergötland. Återfynd har gjorts i Bohuslän (Sotenäs 1998) och senare på ett par lokaler i Sörmland. Arten är kleptoparasit hos rovsteklar av sl. Passaloecus och utvecklas gärna i tunna kvistar och grenar där dessa rovsteklar bygger sina bon. Förmodas ha ett starkt begränsat utbredningsområde i en trakt med klimatologiskt gynnsamma torrmarker. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (400-4000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (2-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1500 (1000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (40-400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
En liten (3–5 mm), mörk, svartaktigt grön-violettfärgad art med ljusare, i guld eller grönt, färgad bakkropp och med sparsam, mycket kort behåring på mellankroppen. Arten känns igen på att mellanryggen (mesoscutum) saknar punktur och i stället är fettaktigt matt av orgelbundet grynig mikro-skulptur. Bakkroppen är starkt glänsande, nästan utan punktur, och med en skarp, trekantig urnypning i bakändan. Förväxling kan ske med andra arter inom släktet Omalus men dessa har alltid tydligt punkterad eller helt polerad mellanrygg.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mörk glansguldstekel

Länsvis förekomst och status för mörk glansguldstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mörk glansguldstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En i Sverige mycket sällsynt art med få dokumenterade fynd, men troligen förbisedd genom sin litenhet och därför med ett visst mörkertal. Länge var bara ett exemplar insamlat i Bohuslän 1947 känt, samt en obekräftad uppgift från Västergötland. På senare år är arten dokumenterad från fyra platser i Södermanland samt återfunnen i Västergötland. Sannolikt förekommer den inom ett större område i Södermanland, eventuellt även söderöver, och mot sydväst angränsande landskap. Noterbart är dock att större inventeringar i varma sandmiljöer i Södermanland, Uppland, Västmanland och Närke inte kunnat påvisa arten. Detta i kombination med artens kända utbredning indikerar att den skulle ha särskilt höga krav på mikroklimatet och i landet främst höra hemma i kustnära, kuperade hällmarker eller miljöer som erbjuder liknande fördelaktiga klimatologiska förhållanden. Mörk glansguldstekel förekommer närmast i Finland och är nyligen också påvisad i Norge och Lettland. I Nordtyskland är den känd från Lübeck (Schleswig-Holstein). Utbredningen är västpalearktisk och omfattar stora delar av Syd- och Centraleuropa samt sydvästra Ryssland och Mindre Asien. Den är även väl spridd och lokalt vanlig i västra och södra medelhavsregionen (bl.a. Spanien och Italien). Svenska populationer är troligen isolerade från de kontinentala.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Chrysidoidea  
  • Familj
    Chrysididae - guldsteklar 
  • Underfamilj
    Chrysidinae  
  • Tribus
    Elampini  
  • Släkte
    Omalus  
  • Art
    Omalus biaccinctus(Buysson, 1893) - mörk glansguldstekel
    Synonymer
    Ellampus biaccinctus Buysson, 1892

Få detaljerade uppgifter finns kring artens levnadssätt. Den är, liksom flertalet guldsteklar, aktiv under högsommaren och lever troligen som kleptoparasit hos smärre arter av rovsteklar (Crabronidae) som bygger bon i torra växtstänglar eller i död ved med övergivna gångar av vedlevande insekter. Arter av rovstekelsläktet Passaloecus anges som potentiella värdar, och dessa utvecklas bl.a. i tunna kvistar och grenar, stundom även i grövre stammar, där bona anläggs. I ett gammalt kalkbrott i Södermanland kläcktes flera individer i juni från buntar av ihåliga vassrör i vilka rovstekelvärdarna anlagt sina bon. Från Tyskland finns uppgifter om bon i barkborregångar på tall, ihåliga ekar samt i stänglar av björnbär. Den har där även påträffats i park- och trädgårdsmiljö inom Lübeck stad. Arten kan även observeras i blommor där den näringssöker efter nektar, t.ex. av gullris (Solidago virgaurea) eller av flockblommiga (Apiaceae) örter, men även på buskar som kornell (Cornus spp.). Liksom andra Omalus-arter lockas den troligen även till bladluskolonier och deras utsöndring av sockerhaltiga vätskor och kan därför ses på olika buskars och träds blad, knoppar och blommor. Sannolikt utgör skogar med soliga bryn rika både på död ved och på örter med talrika småblommor, samt buskar och snår med t.ex. björnbär, attraktiva miljöer för arten. I Södermanland påträffad på blad av tussilago på hygge samt i en tallskogsglänta.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Buskmark, Trädbärande gräsmark, Barrskog, Löv-/barrblandskog, Sötvattensstrand, Människoskapad miljö på land, Lövskog

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· Passaloecus (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· blomväxter - Angiospermae (Har betydelse)
Ved och bark (Viktig)
Främsta hoten mot arten utgörs av röjning och ”uppsnyggning” av skog med riklig förekomst av död ved, taggiga snår och vedavfall på marken. Troligen kan intensifierad skörd av s.k. grot (vedavfall; grenar och toppar) på artens lokaler inverka negativt. Förtätning av glesa skogsmiljöer och upphörd betesdrift på hällmarker har troligen också påverkat arten negativt.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Död ved (inkl. liggande vedavfall) i soliga lägen (t.ex. bryn) med rika blomresurser, snår och buskar bör bevaras och undantas från röjning.

Abenius, J. 2008. Opublicerade fynddata.

Agnoli, G.L. & Rosa, P. 2004. Omalus biaccinctus (Buysson, 1893). In: Chrysis.net database of the Italian Chrysididae. Interim version 30 September 2008. URL: http://www.chrysis.net/database/.

Andersson, H. 2014. Inventering av gaddsteklar på Munsö, Bonavik och Malmtorp, Ekerö kommun. Länsstyrelsen i Södermanlands län. Rapport nummer 2014:10.

Kunz, P.X. 1994. Die Goldwespen Baden-Württembergs. Beihefte zu den Veröffentlichungen für Naturschutz und Landschaftspflege in Baden-Württemberg 77: 1–188.

Mingo, E. 1994. Fauna Iberica 6. Hymenoptera Chrysididae. Museo Nacional de Ciencias Naturales, CSIC, Madrid. 255 pp.

Linsenmaier, W. 1997. Die Goldwespen der Schweiz. Ver. Nat.-Mus. Luzern 9. 140 pp.

Paukkunen, J., Rosa, P., Soon, V., Johansson, N. & Ödegaard, F. 2014. Faunistic review of the cuckoo wasps of Fennoscandia, Denmark and the Baltic countries (Hymenoptera: Chrysididae). Zootaxa 3864 (1): 1-67.

van der Smissen, J. 1998. Beitrag zur Stechimmenfauna des mittleren und südlichen Schleswig-Holstein und angrenzender Gebiete in Mecklenburg und Niedersachsen (Hymenoptera Aculeata: Apidae, Chrysididae, "Scolioiea", Vespidae, Pompilidae, Sphecidae). Mitteil. der Arbeitsgem. ostwestfäl.-lipp. Entomologen 14 (Beiheft 4).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 2008, rev. Niklas Johansson 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Chrysidoidea  
  • Familj
    Chrysididae - guldsteklar 
  • Underfamilj
    Chrysidinae  
  • Tribus
    Elampini  
  • Släkte
    Omalus  
  • Art
    Omalus biaccinctus, (Buysson, 1893) - mörk glansguldstekel
    Synonymer
    Ellampus biaccinctus Buysson, 1892
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 2008, rev. Niklas Johansson 2015.