Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tallmovägstekel

Organismgrupp Steklar, Vägsteklar Arachnospila westerlundi
Tallmovägstekel Steklar, Vägsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Westerlunds vägstekel är en liten–medelstor svart stekel med orangeröda basala bakroppssegment. Kroppslängd hos honan är 6–10 mm och hanen 5,5–8 mm. I fält går arten inte att skilja från flera närstående arter med liknande levnadssätt. Under lupp är hannen dock lätt att bestämma genom ändbukplåtens form (Oehlke & Wolf 1987). Honan är genom sina stora facettögon och grova struktur på efterryggen mest lik den närstående och allmänna arten Arachnospila anceps (Wesmael). Goda skiljekaraktärer från denna art är pannans ytstruktur och avsaknad av utstående behåring på efterryggen (v.d. Smissen 1996).
Utbredning
Länsvis förekomst för tallmovägstekel Observationer i  Sverige för tallmovägstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I hela utbredningsområdet är detta en mycket sällsynt art. I Sverige är den känd från Blekinge, Öland, Södermanland och Värmland. Det första fyndet i Sverige gjordes 1934 vid Hornsjön på norra Öland. Från 1988 har arten belagts från 8 lokaler, de flesta längs ostkusten men ett par västliga utpostlokaler finns på Brattforsheden och i Klarälvdalen (Abenius 1997). Ingen av de nya lokalerna utanför Öland har uppmärksammats i någon större omfattning av tidigare entomologer, varför det inte är säkert att de nya fynden ska tolkas som en sentida spridning. I Norden i övrigt är arten även känd från Kuopio i centrala Finland (Söderman in litt.). Det är en nord- och mellaneuropeisk art med kända förekomster från Holland, Tyskland, Frankrike, Österrike, norra Italien, Tjeckien, Polen och Ryssland (typområdet i Karelen). Med tanke på tidigare förväxlingar med andra arter kan det tänkas att oupptäckta förekomster finns även utanför det kända utbredningsområdet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Vitt utbredd genom östsverige från Blekinge och Öland över Sörmland-Värmland till Norrbotten. Uppenbart nogräknad i sitt habitatval, men kan på rätt typ av sandmarker förekomma i stora populationer, framför allt vid Östersjökusten. Många till synes lämpliga områden undersökta utan fynd under 2000-talet. Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (40-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (160-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskad användning av naturgrus och schablonmässig återställning av täkter gör att öppna sandmarker minskar. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Westerlunds vägstekel är en sandmarks- och värmeälskande art med till stora delar okänt levnadssätt. Förekommer på nakna och glest bevuxna kustnära flygsanddyner och på kustdyner. Framför allt på de nordligaste lokalerna verkar arten vara beroende av eller gynnas av lämpliga antropogena miljöer som sydexponerade delar av grustag och vägskärningar. Stekelns bytesspindel är okänd, men flera närstående vägstekelarter har generella eller endast svagt specialiserade bytespreferenser, vilket möjligen kan visa sig gälla även för denna art. Flygtid maj–augusti. Arten har förmodligen två generationer i Sverige, eftersom till synes nykläckta djur förekommer såväl i månadsskiftet maj–juni som i slutet av juli.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Havsstrand
Havsstrand
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Barrskog
Barrskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
· spindlar
· spindlar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Pompilidae (vägsteklar), Släkte Arachnospila (sandvägsteklar), Art Arachnospila westerlundi (Morawitz, 1893) - tallmovägstekel Synonymer Westerlunds vägstekel, Pompilus westerlundi Morawitz, 1893, Pompilus guentherianus Dalla Torre, 1897, Pompilus guentheri Morawitz, 1893

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Vitt utbredd genom östsverige från Blekinge och Öland över Sörmland-Värmland till Norrbotten. Uppenbart nogräknad i sitt habitatval, men kan på rätt typ av sandmarker förekomma i stora populationer, framför allt vid Östersjökusten. Många till synes lämpliga områden undersökta utan fynd under 2000-talet. Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (40-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (160-800) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskad användning av naturgrus och schablonmässig återställning av täkter gör att öppna sandmarker minskar. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Westerlunds vägstekel är en liten–medelstor svart stekel med orangeröda basala bakroppssegment. Kroppslängd hos honan är 6–10 mm och hanen 5,5–8 mm. I fält går arten inte att skilja från flera närstående arter med liknande levnadssätt. Under lupp är hannen dock lätt att bestämma genom ändbukplåtens form (Oehlke & Wolf 1987). Honan är genom sina stora facettögon och grova struktur på efterryggen mest lik den närstående och allmänna arten Arachnospila anceps (Wesmael). Goda skiljekaraktärer från denna art är pannans ytstruktur och avsaknad av utstående behåring på efterryggen (v.d. Smissen 1996).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tallmovägstekel

Länsvis förekomst och status för tallmovägstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tallmovägstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I hela utbredningsområdet är detta en mycket sällsynt art. I Sverige är den känd från Blekinge, Öland, Södermanland och Värmland. Det första fyndet i Sverige gjordes 1934 vid Hornsjön på norra Öland. Från 1988 har arten belagts från 8 lokaler, de flesta längs ostkusten men ett par västliga utpostlokaler finns på Brattforsheden och i Klarälvdalen (Abenius 1997). Ingen av de nya lokalerna utanför Öland har uppmärksammats i någon större omfattning av tidigare entomologer, varför det inte är säkert att de nya fynden ska tolkas som en sentida spridning. I Norden i övrigt är arten även känd från Kuopio i centrala Finland (Söderman in litt.). Det är en nord- och mellaneuropeisk art med kända förekomster från Holland, Tyskland, Frankrike, Österrike, norra Italien, Tjeckien, Polen och Ryssland (typområdet i Karelen). Med tanke på tidigare förväxlingar med andra arter kan det tänkas att oupptäckta förekomster finns även utanför det kända utbredningsområdet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Arachnospila - sandvägsteklar 
  • Undersläkte
    Arachnospila (Ammosphex)  
  • Art
    Arachnospila westerlundi(Morawitz, 1893) - tallmovägstekel
    Synonymer
    Westerlunds vägstekel
    Pompilus westerlundi Morawitz, 1893
    Pompilus guentherianus Dalla Torre, 1897
    Pompilus guentheri Morawitz, 1893

Westerlunds vägstekel är en sandmarks- och värmeälskande art med till stora delar okänt levnadssätt. Förekommer på nakna och glest bevuxna kustnära flygsanddyner och på kustdyner. Framför allt på de nordligaste lokalerna verkar arten vara beroende av eller gynnas av lämpliga antropogena miljöer som sydexponerade delar av grustag och vägskärningar. Stekelns bytesspindel är okänd, men flera närstående vägstekelarter har generella eller endast svagt specialiserade bytespreferenser, vilket möjligen kan visa sig gälla även för denna art. Flygtid maj–augusti. Arten har förmodligen två generationer i Sverige, eftersom till synes nykläckta djur förekommer såväl i månadsskiftet maj–juni som i slutet av juli.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö, Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· spindlar - Araneae (Viktig)
Såväl spontan igenväxning som återställning genom igenplantering av grustäkter med barrträd efter avslutad täktverksamhet är ett hot mot de kända populationerna. De större dynområdena (Kristianopel, Byerum, Bödabukten) i södra Sverige är i dag troligen tillräckligt stora och variationsrika för att underhålla livskraftiga populationer av arten. På längre sikt kan dock inte uteslutas att spontan igenväxning kan utgöra ett hot även i dessa områden. Arten uppträder inte på de mest frekventerade delarna av havsstrandslokalerna varför badturism sannolikt inte utgör något hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Uppföljning av i första hand de nordliga populationernas utveckling samt om möjligt studier av artens levnadssätt. Aktiva röjningsåtgärder (utglesning av tallplantor) för att fördröja spontan igenväxning av grustag.
Morawitz beskrivning av artens morfologi är inte tillräckligt detaljerad för att säkerställa en entydig tolkning, vilket har lett till att arten tidigare har förväxlats med andra arter.

Etymologi: westerlundi = genitiv av den latinska formen Westerlundus, en hedersbetygelse till den finske entomologen Aulis Westerlund (1870–1898).

Uttal: [araknóspila vesterlúndi].

Abenius, J. 1997. Vägstekeln Arachnospila westerlundi (Hymenoptera: Pompilidae) i Sverige. Ent. Tidskr. 118(2-3): 125–129.

Oehlke, J. & Wolf, H. 1987. Beiträge zur Insekten-Fauna der DDR: Hymenoptera-Pompilidae. Beitr. Ent. 37(2): 279–390.

Smissen, Jane. v.d. 1996. Zur kenntnis einzelner Arachnospila-weibchen – mit Bestimmungsschlüssel für die geringbehaarten, kammdorntragenden Weibchen der Gattung Arachnospila KINCAID, 1900 (Hymenoptera: Pompilidae). Drosera 96 (2/2): 73–102.

Vikberg, V. 1986. Notes on some Finnish taxa of Hymenoptera Apocrita Aculeata. Notulae Entomol. 66: 61–64.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Arachnospila - sandvägsteklar 
  • Undersläkte
    Arachnospila (Ammosphex)  
  • Art
    Arachnospila westerlundi, (Morawitz, 1893) - tallmovägstekel
    Synonymer
    Westerlunds vägstekel
    Pompilus westerlundi Morawitz, 1893
    Pompilus guentherianus Dalla Torre, 1897
    Pompilus guentheri Morawitz, 1893
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2001.