Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Astata minor

Organismgrupp Steklar, Rovsteklar Astata minor
  Steklar, Rovsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Denna 6-8 mm långa grävstekel har en kompakt kroppsform och ett påtagligt alert beteende. Den glänsande bakkroppens tre första segment är röda och de bakre är liksom övriga kroppsdelar svarta. Mellankroppen är längre än bakkroppen, vilket är särskilt tydligt hos hanen. Huvudet är stort och runt (framifrån sett). Hos hanen stöter de stora ögonen samman på hjässan. Ben och antenner är ganska långa och smala. Astata minor kan förväxlas med den något större och betydligt vanligare systerarten A. boops och med de två arterna i det närstående släktet Dryudella (tidigare inkluderat i släktet Astata). Honor av dessa kvicka grävsteklar kan knappast bestämmas i fält, medan Dryudella-hanarna lätt kan skiljas ut genom sina lysande vita pannfläckar. Strukturen på den nätliknande skulpturen på mellankroppens bakre ovansida (propodeum) skiljer släktet Astata från Dryudella. Arten kan bestämmas med hjälp av Lomholdt (1976).
Utbredning
Länsvis förekomst för Astata minor Observationer i  Sverige för Astata minor
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Astata minor är en sällsynt art och har tydligt sydöstlig utbredningsbild med nordgräns i Uppland. Fram t.o.m. 1950-talet finns förekomst-uppgifter från Skåne, Blekinge, Småland (Kalmar län 1921), Öland och Gotland. Därefter har ett fåtal ytterligare fynd av arten rapporterats. 1984 upptäcktes arten i Uppland (Norrtälje k:n, Grovstanäs), men i övrigt har inga nya provinsfynd tillkommit. Aktuella populationer finns fortfarande på Öland (Sandby, Höge ås), Gotland (Visby, Träkumla, Ganthem, Tofta), Småland (Torsås, Ökna, Källebäck, Mortorp, Hagby), Blekinge (Sölvesborg, Jämjö, Mjällby, Listerby) samt i östra (Ravlunda) och centrala Skåne (Silvåkra). Förväxlingsrisken i fält med allmännare arter gör dock att mörkertalet måste betraktas som betydande. I våra grannländer är arten känd från södra Finland, ryska Karelen och i Danmark endast på Bornholm. I Tyskland betraktas arten som sällsynt och den saknas helt på de Brittiska öarna. Utbredningen sträcker sig från Spanien och Frankrike via Centraleuropa och Medelhavsregionen österut över Mindre Asien till Kazakstan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Arten har flera aktuella förekomster i Skåne, Blekinge, Småland samt på Öland och Gotland. Relativt sena fynd finns också från Uppland (1984). Arten lever på varma sandmarker och tar bärfisar (Pentatomidae) som byte åt larverna. Igenväxning av torra sandhedmarker medför att artens livsrum minskar fortgående. Inventeringar under senare år har dock visat att arten är mer utbredd än vad som tidigare förmodats. Antalet lokalområden i landet skattas till 45 (15-90). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (15000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 180 (60-360) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Ekologi
Livsmiljön utgörs av torra solexponerade skogsbryn och sydvända slänter på sandmark. Vid soligt väder kan hanarna ses sitta och lurpassa på upphöjda objekt nära markytan ständigt i rörelse för att upptäcka flygande honor som presumtiva parningspartners eller rivaliserande hanar som måste jagas undan. När temperaturen är hög är både hanar och honor ytterst alerta och snabbflygande och därför ganska svåra att observera på nära håll eller fånga. Flygperioden sträcker sig från slutet av juni till mitten av augusti baserat på svenska fynd. Bona ligger ofta lätt aggregerade på sandblottor. Den korta (ca 6 cm) bogången avslutas med en ensam cell, vilken honan provianterar med nymfer av marklevande skinnbaggar av fam. Cydnidae (t.ex. sl. Sehirus) och Lygaeidae (t.ex. sl. Aphanus). Dessa paralyseras med ett stick och en av bytesdjuren i cellen förses med ett ägg innan cellen tillsluts. Guldstekeln Hedychridium roseum har visat sig parasitera bona av denna art och dess närmaste släktingar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Blottad mark
Blottad mark
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
· fröskinnbaggar
· fröskinnbaggar
· tornbenskinnbaggar
· tornbenskinnbaggar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Crabronidae, Släkte Astata, Art Astata minor Kohl, 1885 Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten har flera aktuella förekomster i Skåne, Blekinge, Småland samt på Öland och Gotland. Relativt sena fynd finns också från Uppland (1984). Arten lever på varma sandmarker och tar bärfisar (Pentatomidae) som byte åt larverna. Igenväxning av torra sandhedmarker medför att artens livsrum minskar fortgående. Inventeringar under senare år har dock visat att arten är mer utbredd än vad som tidigare förmodats. Antalet lokalområden i landet skattas till 45 (15-90). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 25000 (15000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 180 (60-360) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Denna 6-8 mm långa grävstekel har en kompakt kroppsform och ett påtagligt alert beteende. Den glänsande bakkroppens tre första segment är röda och de bakre är liksom övriga kroppsdelar svarta. Mellankroppen är längre än bakkroppen, vilket är särskilt tydligt hos hanen. Huvudet är stort och runt (framifrån sett). Hos hanen stöter de stora ögonen samman på hjässan. Ben och antenner är ganska långa och smala. Astata minor kan förväxlas med den något större och betydligt vanligare systerarten A. boops och med de två arterna i det närstående släktet Dryudella (tidigare inkluderat i släktet Astata). Honor av dessa kvicka grävsteklar kan knappast bestämmas i fält, medan Dryudella-hanarna lätt kan skiljas ut genom sina lysande vita pannfläckar. Strukturen på den nätliknande skulpturen på mellankroppens bakre ovansida (propodeum) skiljer släktet Astata från Dryudella. Arten kan bestämmas med hjälp av Lomholdt (1976).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Astata minor

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Astata minor

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Astata minor är en sällsynt art och har tydligt sydöstlig utbredningsbild med nordgräns i Uppland. Fram t.o.m. 1950-talet finns förekomst-uppgifter från Skåne, Blekinge, Småland (Kalmar län 1921), Öland och Gotland. Därefter har ett fåtal ytterligare fynd av arten rapporterats. 1984 upptäcktes arten i Uppland (Norrtälje k:n, Grovstanäs), men i övrigt har inga nya provinsfynd tillkommit. Aktuella populationer finns fortfarande på Öland (Sandby, Höge ås), Gotland (Visby, Träkumla, Ganthem, Tofta), Småland (Torsås, Ökna, Källebäck, Mortorp, Hagby), Blekinge (Sölvesborg, Jämjö, Mjällby, Listerby) samt i östra (Ravlunda) och centrala Skåne (Silvåkra). Förväxlingsrisken i fält med allmännare arter gör dock att mörkertalet måste betraktas som betydande. I våra grannländer är arten känd från södra Finland, ryska Karelen och i Danmark endast på Bornholm. I Tyskland betraktas arten som sällsynt och den saknas helt på de Brittiska öarna. Utbredningen sträcker sig från Spanien och Frankrike via Centraleuropa och Medelhavsregionen österut över Mindre Asien till Kazakstan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Astatinae  
  • Släkte
    Astata  
  • Art
    Astata minorKohl, 1885

Livsmiljön utgörs av torra solexponerade skogsbryn och sydvända slänter på sandmark. Vid soligt väder kan hanarna ses sitta och lurpassa på upphöjda objekt nära markytan ständigt i rörelse för att upptäcka flygande honor som presumtiva parningspartners eller rivaliserande hanar som måste jagas undan. När temperaturen är hög är både hanar och honor ytterst alerta och snabbflygande och därför ganska svåra att observera på nära håll eller fånga. Flygperioden sträcker sig från slutet av juni till mitten av augusti baserat på svenska fynd. Bona ligger ofta lätt aggregerade på sandblottor. Den korta (ca 6 cm) bogången avslutas med en ensam cell, vilken honan provianterar med nymfer av marklevande skinnbaggar av fam. Cydnidae (t.ex. sl. Sehirus) och Lygaeidae (t.ex. sl. Aphanus). Dessa paralyseras med ett stick och en av bytesdjuren i cellen förses med ett ägg innan cellen tillsluts. Guldstekeln Hedychridium roseum har visat sig parasitera bona av denna art och dess närmaste släktingar.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· fröskinnbaggar - Lygaeidae (Viktig)
· tornbenskinnbaggar - Cydnidae (Viktig)
Igenväxning av tidigare örtrika torrbackar på sandmark och sandfält med det invasiva gräset knylhavre Arrhenatherum elatius har under senare decennier medfört att livsrummet för många värmeälskande steklar minskat eller försvunnit. Skogsplantering med tallskog, exploatering för bebyggelse och annan urban användning har också medfört förlust av lämpliga torrmarksbiotoper.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Aktuella förekomster av arten bör eftersökas. Igenväxning och exploatering av biotoper där arten påträffas bör förhindras.
Som svenskt namn föreslås mindre snabbgrävstekel.

Blösch, M. 2000. Die Grabwespen Deutschlands. Die Tierwelt Deutschlands 71. Goecke & Evers, Keltern.

Lomholdt, O. 1976. The Sphecidae of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 4: 1–452.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2007. Rev. Sven Hellqvist 2010; Björn Cederberg 2013. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Astatinae  
  • Släkte
    Astata  
  • Art
    Astata minor, Kohl, 1885
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2007. Rev. Sven Hellqvist 2010; Björn Cederberg 2013. © ArtDatabanken, SLU 2008.