Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Tachysphex fulvitarsis

Organismgrupp Steklar, Rovsteklar Tachysphex fulvitarsis
  Steklar, Rovsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kroppen är svart förutom bakkroppens första två eller tre leder som är röda. Denna kraftigt byggda grävstekel är den största arten i släktet Tachysphex, med (6)-10-14 mm lång kropp. I fält torde den dock vara relativt svår att skilja från närstående arter. Honan har kraftigt utvecklad grävkam på frambenens tarser. Det stora huvudet är framifrån sett nästan cirkelrunt med stora, nedåt divergerande ögon och nedre halvan av ansiktet klätt med silverfärgad behåring. Arten kan bestämmas med Lomholt (1976).
Utbredning
Länsvis förekomst för Tachysphex fulvitarsis Observationer i  Sverige för Tachysphex fulvitarsis
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Denna typiskt mediterrana art finns sällsynt och mycket lokalt i Centraleuropa norrut till östra Östersjökusten och sydöstra Skandinavien, samt är utbredd i Sydeuropa och Nordafrika, genom Mindre Asien, Iran till södra Sibirien. Arten förekommer i Sverige på Öland (flera lokaler; tidigare endast känd vid Hornsjön i norr, men upptäcktes på sex nya lokaler 2007-2009, spridda över nästan hela ön) samt i sydöstra Skåne (Sandhammaren, senast (?) 1992). Arten är inte känd från de övriga nordiska länderna. Den betraktas som Sårbar i Tyskland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(i,iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Denna rovstekel förekommer på kustnära dynsandmarker i sydöstra Skåne (mycket sällsynt) och på Öland (många sentida lokaler över hela ön) men saknas i de nordiska grannländerna. Bytet utgörs av vårtbitarlarver som stekelns larver får som föda. Igenplantering med tall och igenväxning av sandmarkerna i Skåne (Sandhammaren) och Öland (Hornsjön) har inneburit att dessa lokaler nästan totalt förstörts. Även vid Algutsrum på Öland har igenväxningen gått långt. Vid den enda aktuella lokalen i Skåne (Mälarhusen) har igenväxning och erosion av strandlinjen minskat arealen av artens habitat, och vid några av de aktuella lokalerna på Öland finns arten delvis i sandtäktsmiljöer och lever därför farligt eftersom dessa snabbt kan läggas igen. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 (1300-7000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-160) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde och kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(i,iii)c(iv)).
Ekologi
Arten är bunden till torra varma flygsandsområden. Svenska exemplar har påträffats på flygsanddyner strax innanför strandområdet i starkt exponerat läge, på glest bevuxna, sandiga torrmarker samt i täkter. Boet som endast innehåller en cell anläggs grunt i sandmark ca 5-6 cm djupt och provianteras med nymfer eller fullbildade vårtbitare (Tettigonidae).
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
· vårtbitare
· vårtbitare
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Crabronidae, Släkte Tachysphex, Art Tachysphex fulvitarsis (Costa, 1867) Synonymer Tachytes fulvitarsis Costa, 1867

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(i,iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Denna rovstekel förekommer på kustnära dynsandmarker i sydöstra Skåne (mycket sällsynt) och på Öland (många sentida lokaler över hela ön) men saknas i de nordiska grannländerna. Bytet utgörs av vårtbitarlarver som stekelns larver får som föda. Igenplantering med tall och igenväxning av sandmarkerna i Skåne (Sandhammaren) och Öland (Hornsjön) har inneburit att dessa lokaler nästan totalt förstörts. Även vid Algutsrum på Öland har igenväxningen gått långt. Vid den enda aktuella lokalen i Skåne (Mälarhusen) har igenväxning och erosion av strandlinjen minskat arealen av artens habitat, och vid några av de aktuella lokalerna på Öland finns arten delvis i sandtäktsmiljöer och lever därför farligt eftersom dessa snabbt kan läggas igen. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6000 (1300-7000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (40-160) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde och kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(i,iii)c(iv)).
Kroppen är svart förutom bakkroppens första två eller tre leder som är röda. Denna kraftigt byggda grävstekel är den största arten i släktet Tachysphex, med (6)-10-14 mm lång kropp. I fält torde den dock vara relativt svår att skilja från närstående arter. Honan har kraftigt utvecklad grävkam på frambenens tarser. Det stora huvudet är framifrån sett nästan cirkelrunt med stora, nedåt divergerande ögon och nedre halvan av ansiktet klätt med silverfärgad behåring. Arten kan bestämmas med Lomholt (1976).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Tachysphex fulvitarsis

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Tachysphex fulvitarsis

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Denna typiskt mediterrana art finns sällsynt och mycket lokalt i Centraleuropa norrut till östra Östersjökusten och sydöstra Skandinavien, samt är utbredd i Sydeuropa och Nordafrika, genom Mindre Asien, Iran till södra Sibirien. Arten förekommer i Sverige på Öland (flera lokaler; tidigare endast känd vid Hornsjön i norr, men upptäcktes på sex nya lokaler 2007-2009, spridda över nästan hela ön) samt i sydöstra Skåne (Sandhammaren, senast (?) 1992). Arten är inte känd från de övriga nordiska länderna. Den betraktas som Sårbar i Tyskland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Crabroninae  
  • Tribus
    Larrini  
  • Släkte
    Tachysphex  
  • Art
    Tachysphex fulvitarsis(Costa, 1867)
    Synonymer
    Tachytes fulvitarsis Costa, 1867

Arten är bunden till torra varma flygsandsområden. Svenska exemplar har påträffats på flygsanddyner strax innanför strandområdet i starkt exponerat läge, på glest bevuxna, sandiga torrmarker samt i täkter. Boet som endast innehåller en cell anläggs grunt i sandmark ca 5-6 cm djupt och provianteras med nymfer eller fullbildade vårtbitare (Tettigonidae).

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· vårtbitare - Tettigoniidae (Viktig)
Igenväxning av öppna sandområden genom att lav- och mjölonmattor breder ut sig, och tall och buskage växer upp innebär att lämpliga boplatser och jaktområden minskar i omfattning. Tillgänglig habitatareal har också minskat vid Sandhammaren p.g.a. igenväxning eller aktiv igenplantering, främst med tall men också med ek. Störningen från solbadande turister kan dessutom förekomma dagligen under hela flygperioden. Eftersom bona anläggs mycket grunt är risken stor-mycket stor för att de ska trampas sönder och dess innehåll förstöras av badgäster.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss positiv effekt)
Den viktigaste åtgärden är att öka kunskapen om artens förekomst i landet, särskilt dess nuvarande status i Skåne. Vid Sandhammaren bör viktiga boområden, om sådana kan identifieras och avgränsas, avlysas för tramp (inhägnas) under högsäsong, fortsatt igenplantering förhindras, och helst nya områden med fritt spelrum för vind och sanddrift öppnas. På Öland bör eventuell igenväxning förhindras av de lokaler där arten förekommer, gärna kompletterat med återskapande av öppna ytor i sandområden genom att ta bort tallar och skapa solbelysta gläntor, samt fläckvis riva upp den täckande markvegetation.

Blösch, M. 2000. Die Grabwespen Deutschlands. Die Tierwelt Deutschlands 71. Goecke & Evers, Keltern.

Jacobs, H.-J. 1990. Ergebnisse der Küsteninsektenkartierung – Grabwespen (Hymenoptera, Sphecidae). Natur und Umwelt Bez. Rostock, 15: 9–12.

Lomholdt, O. 1975. The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 4, part 1.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg & Mikael Sörensson 2002. Rev. Sven Hellqvist 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Crabroninae  
  • Tribus
    Larrini  
  • Släkte
    Tachysphex  
  • Art
    Tachysphex fulvitarsis, (Costa, 1867)
    Synonymer
    Tachytes fulvitarsis Costa, 1867
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg & Mikael Sörensson 2002. Rev. Sven Hellqvist 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.