Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lusernbi

Organismgrupp Steklar, Bin Melitta leporina
Lusernbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 10–12 mm. Lusernbi är ett medelstort bi med ljus, gulbrun till grågul behåring på mellankroppen, mellan vingbaserna med inblandning av svarta hår, ofta som ett svart band, särskilt hos honan. Bakkroppen är svart med breda, ljusa band av tilltryckt behåring på ryggsegment 2–4, hos hanen segment 2–5. Dessa täcker hela ryggsegments bakre, nedsänkta del. Den främre delen av segmenten är svart behårad, liksom de två sista segmenten. Ryggsegment 1 och övriga segmentens yttersta sidodel har ljus upprätt behåring. Honans pollensamlingshår (scopa) på bakbenen är gulaktiga.

Hanen liknar honan, men har längre och ljusare behåring, på huvudet och mellankroppens undersida närmast vitaktig. Honans antenner är gulaktiga på undersidan, vilket är en användbar skiljekaraktär mot honan av förväxlingsarten rödtoppebi Melitta tricincta med brun antennundersida. Arterna kan lättast skiljas i fält på att rödtoppebi har smala, vita band på ryggsegment 2–4. Den vita behåringen täcker bara bakre halvan av den ryggsegmentens nedsänkta, avsatta bakkant hos båda könen.
Utbredning
Länsvis förekomst för lusernbi Observationer i  Sverige för lusernbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Luserbi är utbrett från Skåne till södra Dalarna med tyngdpunkt i Skåne, på Öland och Gotland samt i Östergötland och Mälardalen. Arten har däremellan stora utbredningsluckor. Den är inte funnen i Norge, men är relativt vanlig i Danmark. I södra Finland har den tidigare varit utbredd, men har under senare tid gått starkt tillbaka och finns nu endast i några små populationer i Karelen. Vidare omfattar utbredningen Västeuropa från England söderut till Spanien, Syd- och Mellaneuropa och österut till Mongoliet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A4b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Mycket lokala, aktuella förekomster inom utbredningen Skåne till södra Dalarna med stora utbredningsluckor. Arten samlar pollen på ärtväxter, huvudsakligen lusern och förekommer på sandfält. Minskad odling av lusern under senare tid och upprepad slåtter före blomning på all vallareal har minskat födobasen drastiskt och beräknas få stor effekt på populationen, i storleksordning en halvering. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1020-3000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 15 (5-20) % inom 10 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A4b).
Ekologi
Arten tillhör odlingslandskapet och förekommer främst på sandjordar eller sandblandade lerjordar. Den har gynnats av tidigare vallodlingar med sen slåtter och av trädesjordbruk. I dagens rationella vallhantering med upprepad slåtter före blomningen är arten tillbakaträngd till de odlade fältens kantzoner och vägkanter, samt till marginalmarker såsom sandtäktsmiljöer, urban industrimark, militära övningsfält, flygfält och annan ruderatmark. Arten är oligolektisk och samlar endast pollen från ärtväxter (Fabaceae). Den dominerande pollenkällan är lusernarter Medicago, främst foderlusern Medicago sativa och gullusern M. falcata, men också åsnetörne Ononis spinosa, och olika klöverarter Trifolium. I en population i Dalarna påträffades arten enbart pollensamlande på alsikeklöver Trifolium medium, troligen i brist på blommande lusern.

Boet anläggs på mark med relativt tät ört- eller gräsvegetation, vilket gör boöppningen svår att upptäcka. Honan gräver ut en nästan lodrät huvudgång och efterhand horisontella sidogångar, vilka var och en avslutas med en yngelcell. Bona ligger utspridda eller i mindre aggregationer. Boet parasiteras av prickgökbi Nomada flavopicta. Flygtiden sträcker sig från slutet av juni till mitten av augusti.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· luserner
· luserner
· ärtväxter
· ärtväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Melittidae (sommarbin), Släkte Melitta (blomsterbin), Art Melitta leporina (Panzer, 1799) - lusernbi Synonymer Apis leporina Panzer, 1799

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A4b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Mycket lokala, aktuella förekomster inom utbredningen Skåne till södra Dalarna med stora utbredningsluckor. Arten samlar pollen på ärtväxter, huvudsakligen lusern och förekommer på sandfält. Minskad odling av lusern under senare tid och upprepad slåtter före blomning på all vallareal har minskat födobasen drastiskt och beräknas få stor effekt på populationen, i storleksordning en halvering. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 2000 (1020-3000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten uppgår till 15 (5-20) % inom 10 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A4b).
Längd 10–12 mm. Lusernbi är ett medelstort bi med ljus, gulbrun till grågul behåring på mellankroppen, mellan vingbaserna med inblandning av svarta hår, ofta som ett svart band, särskilt hos honan. Bakkroppen är svart med breda, ljusa band av tilltryckt behåring på ryggsegment 2–4, hos hanen segment 2–5. Dessa täcker hela ryggsegments bakre, nedsänkta del. Den främre delen av segmenten är svart behårad, liksom de två sista segmenten. Ryggsegment 1 och övriga segmentens yttersta sidodel har ljus upprätt behåring. Honans pollensamlingshår (scopa) på bakbenen är gulaktiga.

Hanen liknar honan, men har längre och ljusare behåring, på huvudet och mellankroppens undersida närmast vitaktig. Honans antenner är gulaktiga på undersidan, vilket är en användbar skiljekaraktär mot honan av förväxlingsarten rödtoppebi Melitta tricincta med brun antennundersida. Arterna kan lättast skiljas i fält på att rödtoppebi har smala, vita band på ryggsegment 2–4. Den vita behåringen täcker bara bakre halvan av den ryggsegmentens nedsänkta, avsatta bakkant hos båda könen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lusernbi

Länsvis förekomst och status för lusernbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lusernbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Luserbi är utbrett från Skåne till södra Dalarna med tyngdpunkt i Skåne, på Öland och Gotland samt i Östergötland och Mälardalen. Arten har däremellan stora utbredningsluckor. Den är inte funnen i Norge, men är relativt vanlig i Danmark. I södra Finland har den tidigare varit utbredd, men har under senare tid gått starkt tillbaka och finns nu endast i några små populationer i Karelen. Vidare omfattar utbredningen Västeuropa från England söderut till Spanien, Syd- och Mellaneuropa och österut till Mongoliet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Melittidae - sommarbin 
  • Underfamilj
    Melittinae  
  • Tribus
    Melittini  
  • Släkte
    Melitta - blomsterbin 
  • Art
    Melitta leporina(Panzer, 1799) - lusernbi
    Synonymer
    Apis leporina Panzer, 1799

Arten tillhör odlingslandskapet och förekommer främst på sandjordar eller sandblandade lerjordar. Den har gynnats av tidigare vallodlingar med sen slåtter och av trädesjordbruk. I dagens rationella vallhantering med upprepad slåtter före blomningen är arten tillbakaträngd till de odlade fältens kantzoner och vägkanter, samt till marginalmarker såsom sandtäktsmiljöer, urban industrimark, militära övningsfält, flygfält och annan ruderatmark. Arten är oligolektisk och samlar endast pollen från ärtväxter (Fabaceae). Den dominerande pollenkällan är lusernarter Medicago, främst foderlusern Medicago sativa och gullusern M. falcata, men också åsnetörne Ononis spinosa, och olika klöverarter Trifolium. I en population i Dalarna påträffades arten enbart pollensamlande på alsikeklöver Trifolium medium, troligen i brist på blommande lusern.

Boet anläggs på mark med relativt tät ört- eller gräsvegetation, vilket gör boöppningen svår att upptäcka. Honan gräver ut en nästan lodrät huvudgång och efterhand horisontella sidogångar, vilka var och en avslutas med en yngelcell. Bona ligger utspridda eller i mindre aggregationer. Boet parasiteras av prickgökbi Nomada flavopicta. Flygtiden sträcker sig från slutet av juni till mitten av augusti.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· luserner - Medicago (Viktig)
· ärtväxter - Fabaceae (Viktig)
Minskad odling av lusern under senare tid samt upprepad slåtter före blomning på i stort sett all areal med vallväxter, har minskat födobasen drastiskt och beräknas få stor negativ effekt på populationen i framtiden.


Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
I vallodlingar med lusern kan slåttern anpassas så att åkerhörn eller kantzoner sparas och tillåts gå i blom under högsommaren. Betydelsen av blomrika ruderatmarker bör i högre grad uppmärksammas som viktiga miljöer för bifaunan.

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2007. Apidae 5. Fauna Helvetica 20: 1-356.

Celary, W. 2005. Melittidae of Poland (Hymemoptera: Apoidea: Anthophila) their biodiversity and biology. Krakow.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2010. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 3: Melittidae & Megachilidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr. 78(2): 73-99. 

Michez, D. & Eardy, C.D. 2007. Monographic revision of the bee genus Melitta Kirby 1802 (Hymenoptera: Apoidea: Melittidae). Annales de la Société Entomologique de France (n.s.) 43: 379-440.

Scheuchl, E. 2006. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschland und Österreichs. Band II. Megachilidae - Melittidae. 2a utvidgade upplagan. Apollo Books, Stenstrup.

Söderman G. & Leinonen R. 2003. Suomen mesipistiäiset ja niiden uhanalaisuus. Tremex Press Oy, Helsinki. 420 s.

Westrich, P. 1990. Die Bienen Baden-Württembergs I-II. 2nd ed. Ulmer, Stuttgart.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2017.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Melittidae - sommarbin 
  • Underfamilj
    Melittinae  
  • Tribus
    Melittini  
  • Släkte
    Melitta - blomsterbin 
  • Art
    Melitta leporina, (Panzer, 1799) - lusernbi
    Synonymer
    Apis leporina Panzer, 1799
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2017.