Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rödtoppebi

Organismgrupp Steklar, Bin Melitta tricincta
Rödtoppebi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 10–12 mm. Mellankroppen har gråbrun behåring och bakkroppen är svart med vita smala hårfransar längst bak på ryggplåt 2–4 och mörka ändfransar på ryggplåt 5–6. Den slankare hanen har samma färgmönster som honan men med övervägande längre och ljusare behåring, särskilt i ansiktet, på mellankroppens undersida och på efterryggen. Hanen har dessutom knotiga antenner vilket beror på att antennsegmenten är krumböjda och inte raka. Både honan och hanen kan förväxlas med blekta och slitna individer av lusernbi Melitta leporina som dock har mycket bredare och mer utstående, brungula hårfransar på ryggplåtarna.
Utbredning
Länsvis förekomst för rödtoppebi Observationer i  Sverige för rödtoppebi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd i Sverige sedan tidigt 1800-tal. I Småland påträffades den i Kalmar 1930, men är sedan inte återfunnen och troligen utgången. Uppgifterna från Blekinge inskränker sig till en fyndplats nära Karlskrona 1958 och är därefter inte påträffad, men förtjänar att eftersökas. På Öland är arten känd från flera lokaler under 1930 till 1970-talen. Möjligen kan arten fortfarande finnas kvar, då den senast påträffades på så vitt skilda platser som Böda (1976) och Tävelsrum (1974). Därefter var arten under lång tid endast känd från det militära övningsfältet Revingehed i Skåne. Populationen undersöktes mer ingående 2008 och det visade sig att arten har en stor, fungerande metapopulation som är väl spridd över fältet och dess omgivningar. Hon-populationens storlek uppskattades till ca 7 000 individer. Året därefter upptäcktes arten vid Skanörs kyrka och tycks vara etablerad på de betade strandängarna i området. De senaste åren har arten också rapporterats från ytterligare några platser i Skåne, nära Blentarp på strandängar, söder om Glumslöv och i Ravlunda. År 2013 kunde arten överraskande beläggas från ett helt nytt område, Vansö f.d. övningsfält, Strängnäs k:n, så långt norrut som i Södermanland (Abenius 2013), där det senare visat sig att arten har en etablerad population. Arten har inte påträffats i Norge eller Finland, men är känd från Leningrad-området och Estland. I Danmark var arten känd redan från tidigt 1800-tal vilket dock länge förbisågs. Dock finns aktuella uppgifter om förekomster bl.a. på Själland och på Saltholmen (Madsen & Calabuig 2010). Detta indikerar att spridning också kan förväntas ske till Pepparholmen och Öresundsbrons fäste vid Bunkeflostrand, vilket enkelt skulle kunna kontrolleras. I Storbritannien är arten utbredd i sydöstra England och Wales (Edwards 2000). Vidare omfattar utbredningen Västeuropa söderut till norra Spanien, Italien, Grekland, länderna norr om Svarta havet och österut genom nästan hela centrala Sibirien till republiken Yakut.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ab(ii,iii,iv)c(iv)+2ab(ii,iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Rödtoppebi har troligen minskat kraftigt pga giftspridning mot blomväxter på åkermark. På friska till fuktiga sandmarker med utegångsfrift av boskap gynnas rödtoppa, eden enda näringsväxt som honorna samlar pollen från. Sen flygtid och speciellt biotopval kan ha medfört att arten har undgått insamling så många håll. En känd aktuell förekomst omfattar en individrik utvecklad metapopulation på delar av Revingefältet i Skåne. Ytterligare några lokaler har nyligen upptäckts i Skåne. Dessutom har arten kunnat påvisas så långt norrut som i Södermanland 2013 på ett skjutfält. Ett relativt sent belägg från Böda (1979) antyder att en liten population ev. kan finnas på norra Öland. Antalet reproduktiva individer skattas till 8000 (4000-12000). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (5-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 27000 (25000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 300 (62-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(ii,iii,iv)c(iv)+2ab(ii,iii,iv)c(iv)).
Ekologi
Biets livsmiljö utgörs av frisk eller fuktig gräsmark med låg vegetation. Förekomsten bestäms i hög grad av rika bestånd av rödtoppa Odontites, pollen samlas endast på rödtoppeväxter. Hos oss utnyttjas huvudsakligen gatrödtoppa O. vulgaris. I Danmark har även åkerrödtoppa O. vernus noterats som pollenkälla och i Tyskland även gul rödtoppa Orthanta lutea (Westrich 1999). Nektarsök sker på rödtoppor men har sporadiskt noterats från ett bredare spektrum av blomväxter, bl.a. käringtand Lotus corniculatus, sötväppling Melilotus, klöver Trifolium, knölsyska Stachys palustris och isop Hyssopus (Celary 2005). Boet anläggs på mark som helt eller till stor del är täckt av ört- eller gräsvegetation och boöppningen är därför ofta svår att upptäcka. Honan gräver ofta ut bogången i packad sandig jord eller i jord med högre lerinblandning, företrädesvis på kalkhaltiga marker. Boet består av en nära lodrät huvudgång med horisontella sidogångar, vilka var och en avslutas med en yngelcell. Bona ligger utspridda men i direkt anslutning till rika bestånd av rödtoppa och honorna flyger troligen inte längre än 150 m från boet för att samla pollen (Nilsson & Alves-dos-Santos 2009). Boet parasiteras av kleptoparasiten prickgökbi Nomada flavopicta, vilken även lägger sina ägg i bon av andra Melitta-arter. Flygtiden sträcker sig från slutet av juli till början av september (ibland senare) och är väl synkroniserad med rödtoppans blomningstid. Hanarna patrulleringsflyger på två–tre decimeters höjd i bestånd av rödtoppa och avbryter då och då sökandet efter oparade honor med nektarintag på rödtoppeblommorna.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gatrödtoppa
· gatrödtoppa
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Melittidae (sommarbin), Släkte Melitta (blomsterbin), Art Melitta tricincta Kirby, 1802 - rödtoppebi Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ab(ii,iii,iv)c(iv)+2ab(ii,iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Rödtoppebi har troligen minskat kraftigt pga giftspridning mot blomväxter på åkermark. På friska till fuktiga sandmarker med utegångsfrift av boskap gynnas rödtoppa, eden enda näringsväxt som honorna samlar pollen från. Sen flygtid och speciellt biotopval kan ha medfört att arten har undgått insamling så många håll. En känd aktuell förekomst omfattar en individrik utvecklad metapopulation på delar av Revingefältet i Skåne. Ytterligare några lokaler har nyligen upptäckts i Skåne. Dessutom har arten kunnat påvisas så långt norrut som i Södermanland 2013 på ett skjutfält. Ett relativt sent belägg från Böda (1979) antyder att en liten population ev. kan finnas på norra Öland. Antalet reproduktiva individer skattas till 8000 (4000-12000). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (5-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 27000 (25000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 300 (62-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B1ab(ii,iii,iv)c(iv)+2ab(ii,iii,iv)c(iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Längd 10–12 mm. Mellankroppen har gråbrun behåring och bakkroppen är svart med vita smala hårfransar längst bak på ryggplåt 2–4 och mörka ändfransar på ryggplåt 5–6. Den slankare hanen har samma färgmönster som honan men med övervägande längre och ljusare behåring, särskilt i ansiktet, på mellankroppens undersida och på efterryggen. Hanen har dessutom knotiga antenner vilket beror på att antennsegmenten är krumböjda och inte raka. Både honan och hanen kan förväxlas med blekta och slitna individer av lusernbi Melitta leporina som dock har mycket bredare och mer utstående, brungula hårfransar på ryggplåtarna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rödtoppebi

Länsvis förekomst och status för rödtoppebi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rödtoppebi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd i Sverige sedan tidigt 1800-tal. I Småland påträffades den i Kalmar 1930, men är sedan inte återfunnen och troligen utgången. Uppgifterna från Blekinge inskränker sig till en fyndplats nära Karlskrona 1958 och är därefter inte påträffad, men förtjänar att eftersökas. På Öland är arten känd från flera lokaler under 1930 till 1970-talen. Möjligen kan arten fortfarande finnas kvar, då den senast påträffades på så vitt skilda platser som Böda (1976) och Tävelsrum (1974). Därefter var arten under lång tid endast känd från det militära övningsfältet Revingehed i Skåne. Populationen undersöktes mer ingående 2008 och det visade sig att arten har en stor, fungerande metapopulation som är väl spridd över fältet och dess omgivningar. Hon-populationens storlek uppskattades till ca 7 000 individer. Året därefter upptäcktes arten vid Skanörs kyrka och tycks vara etablerad på de betade strandängarna i området. De senaste åren har arten också rapporterats från ytterligare några platser i Skåne, nära Blentarp på strandängar, söder om Glumslöv och i Ravlunda. År 2013 kunde arten överraskande beläggas från ett helt nytt område, Vansö f.d. övningsfält, Strängnäs k:n, så långt norrut som i Södermanland (Abenius 2013), där det senare visat sig att arten har en etablerad population. Arten har inte påträffats i Norge eller Finland, men är känd från Leningrad-området och Estland. I Danmark var arten känd redan från tidigt 1800-tal vilket dock länge förbisågs. Dock finns aktuella uppgifter om förekomster bl.a. på Själland och på Saltholmen (Madsen & Calabuig 2010). Detta indikerar att spridning också kan förväntas ske till Pepparholmen och Öresundsbrons fäste vid Bunkeflostrand, vilket enkelt skulle kunna kontrolleras. I Storbritannien är arten utbredd i sydöstra England och Wales (Edwards 2000). Vidare omfattar utbredningen Västeuropa söderut till norra Spanien, Italien, Grekland, länderna norr om Svarta havet och österut genom nästan hela centrala Sibirien till republiken Yakut.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Melittidae - sommarbin 
  • Underfamilj
    Melittinae  
  • Tribus
    Melittini  
  • Släkte
    Melitta - blomsterbin 
  • Art
    Melitta tricinctaKirby, 1802 - rödtoppebi

Biets livsmiljö utgörs av frisk eller fuktig gräsmark med låg vegetation. Förekomsten bestäms i hög grad av rika bestånd av rödtoppa Odontites, pollen samlas endast på rödtoppeväxter. Hos oss utnyttjas huvudsakligen gatrödtoppa O. vulgaris. I Danmark har även åkerrödtoppa O. vernus noterats som pollenkälla och i Tyskland även gul rödtoppa Orthanta lutea (Westrich 1999). Nektarsök sker på rödtoppor men har sporadiskt noterats från ett bredare spektrum av blomväxter, bl.a. käringtand Lotus corniculatus, sötväppling Melilotus, klöver Trifolium, knölsyska Stachys palustris och isop Hyssopus (Celary 2005). Boet anläggs på mark som helt eller till stor del är täckt av ört- eller gräsvegetation och boöppningen är därför ofta svår att upptäcka. Honan gräver ofta ut bogången i packad sandig jord eller i jord med högre lerinblandning, företrädesvis på kalkhaltiga marker. Boet består av en nära lodrät huvudgång med horisontella sidogångar, vilka var och en avslutas med en yngelcell. Bona ligger utspridda men i direkt anslutning till rika bestånd av rödtoppa och honorna flyger troligen inte längre än 150 m från boet för att samla pollen (Nilsson & Alves-dos-Santos 2009). Boet parasiteras av kleptoparasiten prickgökbi Nomada flavopicta, vilken även lägger sina ägg i bon av andra Melitta-arter. Flygtiden sträcker sig från slutet av juli till början av september (ibland senare) och är väl synkroniserad med rödtoppans blomningstid. Hanarna patrulleringsflyger på två–tre decimeters höjd i bestånd av rödtoppa och avbryter då och då sökandet efter oparade honor med nektarintag på rödtoppeblommorna.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gatrödtoppa - Odontites vulgaris (Viktig)
Herbicider på åkermark har minskat rödtoppans förekomster som åkerogräs och medfört brist på kontinuitet av näringsväxten för rödtoppebiet. Naturbeten på strandängar och sandfält, samt militära övningsfält utgör idag refugier i landskapet för rödtoppebiet. Exploatering för intensivodling, golfbanor, bebyggelse och infrastruktur samt skogsplantering utgör idag pågående eller möjliga hot. Nedläggning av militära övningsfält har under senare decennier inneburit ett hot, samtidigt som det gett ökat tillträde och större möjlighet att upptäcka förekomst av arten.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
Goda bestånd av rödtoppa är en förutsättning för att biet ska kunna fortleva i ett område. Ranchliknande, extensiv djurhållning med året-runt bete har visat sig ge lagom markslitage. Andra skötselmetoder som praktiserats på skjutfält, t.ex. tidig gräsbränning, kan ge liknande resultat på vissa marker och bör vidare utvärderas. Befintliga populationer av rödtoppebi och vad som krävs för att de ska kunna fortleva i sin miljö bör vara kända av markägare och brukare så att lämpliga skötselåtgärder och markanvändning kan bibehållas.

Åtgärdsprogram Fastställt

Celary, W. 2005. Melittidae of Poland (Hymenoptera: Apoidea: Anthophila), their biodiversity and biology. Krakow.

Falk, S. 2015. Field guide to the bees of Great Britain and Irland. British Wildlife Field Guides. Bloomsbury Publishing Plc.

Karlsson, T., Larsson, K. & Björklund, J-O. 2011. Åtgärdsprogram för vildbin och småfjärilar på torräng 2011-2016. Rapport 6441, maj 2011. Naturvårdsverket.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2010. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 3: Melittidae & Megachilidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr. 78 (2): 73-99.

Michez, D. & Eardy, C.D. 2007. Monographic revision of the bee genus Melitta Kirby 1802 (Hymenoptera: Apoidea: Melittidae). Annales de la Société Entomologique de France (n.s.) 43: 379-440.

Nilsson, L.A. 2008. Rödlistade vildbin på Revingehed i Skåne län. En preliminär sammanställning av arter, blomresurser och förslag om skötsel för långsiktigt bevarande. Rapport till Länsstyrelsen i Skåne län. 18 s.

Nilsson, L.A. & Alvares-dos-Santos, I. 2009. The oligolectic solitary bee Melitta tricincta Kirby, 1802 (Sw. rödtoppebi) in Sweden (Hymenoptera, Apoidea, Melittidae). Entomologisk Tidskrift 130 (2): 85-98.

Scheuchl, E. 2006. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschland und Österreichs. Band II. Megachilidae - Melittidae. 2a utvidgade upplagan. Apollo Books, Stenstrup.

Westrich, P. 1990. Die Bienen Baden-Württembergs I-II. 2nd ed. Ulmer, Stuttgart.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2013, 2015 & 2017.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Melittidae - sommarbin 
  • Underfamilj
    Melittinae  
  • Tribus
    Melittini  
  • Släkte
    Melitta - blomsterbin 
  • Art
    Melitta tricincta, Kirby, 1802 - rödtoppebi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2013, 2015 & 2017.