Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  guldsandbi

Organismgrupp Steklar, Bin Andrena marginata
Guldsandbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sandbihonor känns igen på bakbenens kraftiga behåring (scopa), den speciella pollenkorg som bildas av långa krumböjda hår på bakhöfterna (flocculus) och små sammetsbehårade nersänkningar i ansiktet längs med ögonen (fovea). Guldsandbiet (8–11 mm) utmärker sig genom att honans första bakkroppssegment är svart och de övriga segmenten ljust guldröda. Bakkroppen är huvudsakligen kal men mellankroppen och huvudet har riklig ljus behåring. Hanen är av samma kroppslängd som honan, men är slankare och har tätare kroppsbehåring och känns igen på att munskölden (clypeus) är gulvit. Hanen har endast delvis rödfärgade 2:a och 3:e bakkroppssegment, i övrigt är bakkroppen svart. Individer med förmörkad bakkropp kan sällsynt uppträda som en färgvariant. En underart med helt svart bakkropp hos honan och vita fläckar på munskölden beskrevs för mer än hundra år sedan på Gotland och har i sen tid återfunnits på några platser. Typexemplaren har bevisligen feletiketterats till ett par platser norr om det nu kända utbredningsområdet (norra Dalarna och Jämtland) (Nilsson 2011). Arten går att bestämma med äldre nordisk litteratur (Aurivillius 1903, Jørgensen 1921), men generellt för artbestämning av sandbin föreslås modern europeisk bestämningslitteratur (Dylewska 1987, Schmid-Egger & Scheuchl 1997).
Utbredning
Länsvis förekomst för guldsandbi Observationer i  Sverige för guldsandbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är arten vitt utbredd i Götaland och Svealand inkl. Öland och Gotland, men förekommer mycket lokalt. De nordligaste aktuella utpostlokalerna ligger i Värmland (övre delen av Klarälvsdalen), Dalarna (Rommehed i Borlänge k:n, Alderängarna i Mora k:n) och Norduppland (Marma skjutfält i Tierps k:n). På flera av platserna med äldre fynduppgifter i södra Sverige tycks arten vara försvunnen eller ha gått tillbaka starkt. På flera håll i landet tycks tidigare metapopulationer (nätverk av platser med förekomst) ha slagits ut och består i dag av isolerade förekomster som sällan kan utväxla individer. En sådan situation är inte långsiktigt hållbar för artens överlevnad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2c; B2b(iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Guldsandbi har till stor del isolerade förekomster spridda från Skåne till Dalarna. Relativt starka populationer finns i Småland, Östergötland, Västra Götaland och Värmland. Detta är en ängsmarksart som minskat under senare decennier i takt med att sandiga marker med närhet till rika bestånd av ängsvädd (artens huvudsakliga pollenkälla) minskat i utbredning och förekomst. Arten missgynnas av intensivt bete och tidig slåtter av näringsväxten. Längs bl.a. Klarälven och Dalälven finns populationer i mer ursprunglig omgivning med naturlig erosionsstörning i sandsediment som skapar boplatser och naturliga, fuktiga strandängar med ängsvädd. Antalet lokalområden i landet skattas till 300 (200-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1200 (800-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-20) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (tuva-inventeringen visar minskning av värdväxten ängsvädd med ca 15%/10 år). Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (A2c; B2b(iii,iv)c(iv)).
Ekologi
Sandbin är solitära bin som gräver sina bogångar i marken och provianterar cellerna med pollen från blomväxter. Sandbihonan ser ut en boplats och gräver ensam ut och färdigställer de underjordiska bogångarna. Sedan följer en eller flera veckor av mödosamt arbete med att samla pollen, forma upp till ett 20-tal pollenklumpar som placeras i änden av sidogångar och lägga ägg på var och en av dessa, varpå gångarna försluts. Sandbihanarna lever endast en kort tid i början av flygsäsongen och befruktar då honorna. Guldsandbi påträffas framför allt i öppna–halvöppna, sandiga och varma ängsbiotoper. Boplasterna ligger ofta i torrare brinkar med packad sand medan pollenväxterna finns i torr ängsmark (luktvädd) till fuktigare strandängar (ängsvädd). Guldsandbi uppträder i en generation per år med flygtid från slutet av juni till mitten av september. Förekomst av blottad, finkornig, relativt stabiliserad sand i solexponerat och skyddat läge tycks vara en förutsättning för att lyckas med bobyggandet. Vid Alderängarna i Mora förekommer arten överraskande på ett klapperstrandsfält, men det ligger i omedelbar närhet till solbelysta sandåsar och sandnipor. Guldsandbi är en oligolektisk art som endast samlar pollen från väddarter, i Sverige huvudsakligen från åkervädd Knautia arvensis och ängsvädd Succisa pratensis. En population (sannolikt den enda kvarvarande) i Skåne utnyttjar luktvädd Scabiosa canescens som huvudsaklig pollenkälla. Livskraftiga populationer av guldsandbi är beroende av lämpligt bosubstrat och stora, över tiden kontinuerliga bestånd av åkervädd eller ängsvädd (Larsson 2006). Forskning på guldsandbiets pollenbudget har visat att i områden med lämpligt bosubstrat är en kontinuerlig förekomst av nära 200 rikblommande plantor av näringsväxten ängsvädd ett krav för att en liten population av guldsandbi ska kunna överleva (Larsson 2006).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fältvädd
· fältvädd
· luktvädd
· luktvädd
· ängsvädd
· ängsvädd
· åkervädd
· åkervädd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Andrenidae (grävbin), Släkte Andrena (sandbin), Art Andrena marginata Fabricius, 1776 - guldsandbi Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2c; B2b(iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Guldsandbi har till stor del isolerade förekomster spridda från Skåne till Dalarna. Relativt starka populationer finns i Småland, Östergötland, Västra Götaland och Värmland. Detta är en ängsmarksart som minskat under senare decennier i takt med att sandiga marker med närhet till rika bestånd av ängsvädd (artens huvudsakliga pollenkälla) minskat i utbredning och förekomst. Arten missgynnas av intensivt bete och tidig slåtter av näringsväxten. Längs bl.a. Klarälven och Dalälven finns populationer i mer ursprunglig omgivning med naturlig erosionsstörning i sandsediment som skapar boplatser och naturliga, fuktiga strandängar med ängsvädd. Antalet lokalområden i landet skattas till 300 (200-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1200 (800-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-20) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (tuva-inventeringen visar minskning av värdväxten ängsvädd med ca 15%/10 år). Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (A2c; B2b(iii,iv)c(iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Sandbihonor känns igen på bakbenens kraftiga behåring (scopa), den speciella pollenkorg som bildas av långa krumböjda hår på bakhöfterna (flocculus) och små sammetsbehårade nersänkningar i ansiktet längs med ögonen (fovea). Guldsandbiet (8–11 mm) utmärker sig genom att honans första bakkroppssegment är svart och de övriga segmenten ljust guldröda. Bakkroppen är huvudsakligen kal men mellankroppen och huvudet har riklig ljus behåring. Hanen är av samma kroppslängd som honan, men är slankare och har tätare kroppsbehåring och känns igen på att munskölden (clypeus) är gulvit. Hanen har endast delvis rödfärgade 2:a och 3:e bakkroppssegment, i övrigt är bakkroppen svart. Individer med förmörkad bakkropp kan sällsynt uppträda som en färgvariant. En underart med helt svart bakkropp hos honan och vita fläckar på munskölden beskrevs för mer än hundra år sedan på Gotland och har i sen tid återfunnits på några platser. Typexemplaren har bevisligen feletiketterats till ett par platser norr om det nu kända utbredningsområdet (norra Dalarna och Jämtland) (Nilsson 2011). Arten går att bestämma med äldre nordisk litteratur (Aurivillius 1903, Jørgensen 1921), men generellt för artbestämning av sandbin föreslås modern europeisk bestämningslitteratur (Dylewska 1987, Schmid-Egger & Scheuchl 1997).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för guldsandbi

Länsvis förekomst och status för guldsandbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för guldsandbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är arten vitt utbredd i Götaland och Svealand inkl. Öland och Gotland, men förekommer mycket lokalt. De nordligaste aktuella utpostlokalerna ligger i Värmland (övre delen av Klarälvsdalen), Dalarna (Rommehed i Borlänge k:n, Alderängarna i Mora k:n) och Norduppland (Marma skjutfält i Tierps k:n). På flera av platserna med äldre fynduppgifter i södra Sverige tycks arten vara försvunnen eller ha gått tillbaka starkt. På flera håll i landet tycks tidigare metapopulationer (nätverk av platser med förekomst) ha slagits ut och består i dag av isolerade förekomster som sällan kan utväxla individer. En sådan situation är inte långsiktigt hållbar för artens överlevnad.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Andrenidae - grävbin 
  • Underfamilj
    Andreninae  
  • Släkte
    Andrena - sandbin 
  • Art
    Andrena marginataFabricius, 1776 - guldsandbi

Sandbin är solitära bin som gräver sina bogångar i marken och provianterar cellerna med pollen från blomväxter. Sandbihonan ser ut en boplats och gräver ensam ut och färdigställer de underjordiska bogångarna. Sedan följer en eller flera veckor av mödosamt arbete med att samla pollen, forma upp till ett 20-tal pollenklumpar som placeras i änden av sidogångar och lägga ägg på var och en av dessa, varpå gångarna försluts. Sandbihanarna lever endast en kort tid i början av flygsäsongen och befruktar då honorna. Guldsandbi påträffas framför allt i öppna–halvöppna, sandiga och varma ängsbiotoper. Boplasterna ligger ofta i torrare brinkar med packad sand medan pollenväxterna finns i torr ängsmark (luktvädd) till fuktigare strandängar (ängsvädd). Guldsandbi uppträder i en generation per år med flygtid från slutet av juni till mitten av september. Förekomst av blottad, finkornig, relativt stabiliserad sand i solexponerat och skyddat läge tycks vara en förutsättning för att lyckas med bobyggandet. Vid Alderängarna i Mora förekommer arten överraskande på ett klapperstrandsfält, men det ligger i omedelbar närhet till solbelysta sandåsar och sandnipor. Guldsandbi är en oligolektisk art som endast samlar pollen från väddarter, i Sverige huvudsakligen från åkervädd Knautia arvensis och ängsvädd Succisa pratensis. En population (sannolikt den enda kvarvarande) i Skåne utnyttjar luktvädd Scabiosa canescens som huvudsaklig pollenkälla. Livskraftiga populationer av guldsandbi är beroende av lämpligt bosubstrat och stora, över tiden kontinuerliga bestånd av åkervädd eller ängsvädd (Larsson 2006). Forskning på guldsandbiets pollenbudget har visat att i områden med lämpligt bosubstrat är en kontinuerlig förekomst av nära 200 rikblommande plantor av näringsväxten ängsvädd ett krav för att en liten population av guldsandbi ska kunna överleva (Larsson 2006).

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fältvädd - Scabiosa columbaria (Har betydelse)
· luktvädd - Scabiosa canescens (Har betydelse)
· ängsvädd - Succisa pratensis (Viktig)
· åkervädd - Knautia arvensis (Viktig)
Arten har drabbats hårt av övergödning och ogräsbekämpning på betes- och odlingsmark. En viktig del av tillgängliga boplatser skapas och upprätthålls genom slitage från människor och boskap på stigar, utfodringsplatser, traktorvägar, torrängar, åkerrenar och vägkanter. Dagens lantbruk och ett ökat kvävenedfall lämnar lite utrymme för att lämpliga sandblottor skapas och därför minskar mängden av tillgängligt bosubstrat. Användningen av konstgödsel och ogräsbekämpning har gjort många värdefulla marker mindre attraktiva för guldsandbiet. Anledningarna är att konstgödsel ofta övergöder åkerrenar som då blir bevuxna av en tät grässvål utan näringsväxter, likaså minskar ogräsbekämpning förekomsten av väddväxter.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss positiv effekt)
Nöt-, (get-) och hästbete på naturbetesmarker med regelbundet återkommande betesuppehåll gynnar väddarter eftersom det inte är favoritfödan. Ekologiskt skött åkermark med träda kan vissa år producera stora mängder vädd och dessa marker är viktiga i guldsandbiets metapopulationer. Även s.k. "sprutfria kantzoner" på åkermark kan utveckla och bibehålla bra bestånd av åkervädd. Arten är troligen en god indikator på marker med hög artrikedom i vildbifaunan och därför lämplig som övervakningsart. Med regelbundna inventeringar kan populationsnedgångar upptäckas i ett tidigt stadium och en biodiversitetsförlust kan hindras eller bromsas. Guldsandbiet inventeras enklast genom att man går observationsslingor och räknar antalet aktiva pollensamlande honor under högsäsongen. Försök med en annan art med liknande biologi och beteende, väddsandbi Andrena hattorfiana på Öland och i Småland, har visat att sex observationsslingor under olika dagar under artens högsäsong är tilläckligt för att kunna få ett tillförlitligt mått på populationens storlek (Larsson 2006). Ett åtgärdsprogram "Vildbin på ängsmarker" där guldsandbi ingår som en av målarterna har utarbetats (Karlsson & Larsson 2011).

Åtgärdsprogram Fastställt

Aurivillius, C. 1903. Steklar. Hymenoptera. 1. Gaddsteklar. Aculeata. Första Familjen. Bin. Apidae. Svensk Insektsfauna 13: 1–90.

Dylewska, M. 1987. Die Gattung Andrena Fabricius (Andrenidae, Apoidea) in Nord- und Mitteleuropa. Acta Zoologica Cracoviensia 30: 359–708.

Jørgensen L. 1921. Bier. Danmarks Fauna 25: 1–264.

Larsson, M. 2006. To Bee or Not to Be: Critical Floral Resources of Wild-Bees. Avhandling vid Uppsala universitet. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva7108 (2007-02-13).

Larsson, M. 2008. Vildbin i Dalarnas odlingslandskap. En inventering med fokus på åtgärdsprogrammet för bevarande av vildbin på ängsmarker. Rapport 2008:18. Miljövårdsenheten, Länsstyrelsen Dalarnas län.

Naturvårdsverket 2011. Åtgärdsprogram för vildbin på ängsmark 2011-2016. Rapport 6425, mars 2011. Förf. Karlsson, T. & Larsson, K.

Nilsson, L.A. 2011. Andrena marginata nigrescens Aurivillius (Sw. gotländskt guldsandbi), a third subspecies of bee from Gotland (Hymenoptera, Apoidea, Andrenidae). Ent. Tidskr. 132: 25-31.

Schmid-Egger, C. & Scheuchl, E. 1997. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs unter Berücksichtigung der Arten der Schweiz III: Andrenidae. Erwin Scheuchl, Velden. 180 s. (Utgåva 2 under bearbetning).

Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil: Die gattungen und Arten. Eugen Ulmer, Stuttgart.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2001. Rev. Magnus Larsson 2007, Björn Cederberg 2010, 2011 & 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Andrenidae - grävbin 
  • Underfamilj
    Andreninae  
  • Släkte
    Andrena - sandbin 
  • Art
    Andrena marginata, Fabricius, 1776 - guldsandbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2001. Rev. Magnus Larsson 2007, Björn Cederberg 2010, 2011 & 2013.