Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  storfibblebi

Organismgrupp Steklar, Bin Panurgus banksianus
Storfibblebi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Storfibblebi är en medelstor biart med en kroppslängd på 10–13 mm. Den relativt långsträckta och glest behårade kroppen ger ett påtagligt blankt intryck. Behåringen är helt svart med undantag av benen, särskilt tydligt på honans bakben. Dessa har roströda-brungula pollensamlingshår (scopa). Färgen kan dock vara svår att se när dessa är fulla med gult pollen. Hanen är i regel något större än honan och lätt att identifiera i fält på grund av det påfallande stora huvudet av ungefär samma bredd som mellankroppen. Den enda egentliga förväxlingsarten är småfibblebi Panurgus calcaratus som är klart mindre med en kroppslängd på 8–9 mm. Honan av småfibblebi har mörkbruna pollensamlingshår på bakbenen och så kort behåring på bakkroppens ryggplåt 1–5 (längre på segment 6) att den är svår att ens upptäcka, medan honan av storfibblebi har gles men tydlig upprättstående behåring av ungefär samma längd på alla segment. Hanen av småfibblebi har ett utplattat, bakåtriktat utskott i mitten av baklåret, vilket saknas hos storfibblebi.
Utbredning
Länsvis förekomst för storfibblebi Observationer i  Sverige för storfibblebi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är utbredd från Skåne till Värmland men har stora utbredningsluckor. Tyngdpunkterna ligger dels i sydöstra Götaland (Skåne, Småland, Öland), dels i Värmland. Däremot finns mycket få förekomster i norra Götaland och östra Svealand. Den är aldrig påträffad på Gotland. Inte heller finns fynd av arten från Finland, men däremot finns ett fåtal uppgifter från Oslo till Elverum inte långt från Värmlandsgränsen, samt från Rogaland i sydvästra spetsen av Norge. Utbredningen omfattar i övrigt Europa från Danmark, England och Spanien österut till Turkiet och Uralbergen. Arten har under de senare decennierna återetablerat sig på många håll där den tidigare fanns samt visat tecken på viss expansion norrut och österut. Nyfynden av arten i sydvästra Dalarna och Västerås-trakten är sannolikt exempel på denna spridning.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Storfibblebi förekommer på sandfält med rikedom av fibblor, främst rotfibbla (Hypochoeris radicata) och har visat en fortgående minskning i landet. På Öland hade arten en kraftig nedgång under 1990-talen och den har försvunnit från flera lokaler efter 1995. Arten finns i övrigt spridd i Götaland och södra Svealand. Situationen för de nordligaste populationerna (i Värmland) är prekär och framtiden är även oviss för arten i andra delar av landet. Antalet lokalområden i landet skattas till 110 (75-150). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (600-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv)c(iv)).
Ekologi
Storfibblebi förekommer på sandfält med uppbruten vegetation. Blomrika betesmarker med lågt betestryck och låggödslade fleråriga trädor på sand med sliten grässvål är typiska livsmiljöer. Sandiga bangårdar och vägområden, militära övningsfält med terrängkörning, skjutbanor, flygfält, idrottsanläggningar samt inaktiva delar av sandtäkter erbjuder också nödvändigt livsutrymme för arten. Bona ligger ofta i anslutning till stigar eller körvägar och hjulspår. De kan vara aggregerade i större eller mindre grupper, oftast på plan mark. Varje hona är solitär och gör sin egen bogång, till skillnad från vår andra Panurgus-art småfibblebi där flera honor kan använda samma boingång (dvs. kommunal strategi). Den första delen av bogången består av en ca 30 cm lång U-formad gång som åter går upp till markytan. Där grävningen startar bildas en stor hög av utgrävd sand (tumulus). Där gången når markytan igen bildas ingen sådan hög och denna används i fortsättningen av honan. Från den nedre delen av gången grävs sedan en lodrät gång med sidogångar som var och en avslutas med en yngelcell. Varje cell provianteras successivt med pollen, ett ägg läggs och boet försluts. Den utgrävda sanden packas i den första delen av gången som då blir en blindgång. Jordhögen vid det första hålet attraherar vissa boparasiter, till exempel flugor av släktena Miltogramma och Metopia. De luras att lägga ägg i blindgången och parasittrycket på storfibblebiet tros härigenom minska (Müster-Swendsen 1970).

Honan samlar pollen på fibblor av flera arter. Bland dessa är rotfibbla Hypochaeris radicata, bitterfibbla Picris hieracioides, storblommiga Leontodon- och Hieracium-arter, samt cikoria Cichorium intybus ofta besökta. Honor som samlat pollen på cikoria är lätta att lägga märke till i fält, eftersom de har vitt pollen på bakbenen, övriga fibblor ger gult pollen.

Flygtiden omfattar mitten av juni och hela juli månad och sträcker sig även in i augusti, särskilt under kalla och regniga somrar. Hanarna parningsflyger dels över boområden, dels på pollenväxterna i jakt på oparade honor. De övernattar regelbundet i blomkorgarna av de mer storblommiga arterna genom att böka sig ner mellan småblommorna i korgen och sedan låta sig omslutas av blombladen när dessa sluts på eftermiddagen eller vid mulet väder. De tycks på detta sätt försvinna för att plötsligt vara på plats i blommorna när de öppnar sig vid en solglimt eller tidigt på morgonen. Bona parasiteras av den värdspecifika boparasiten ölandsgökbi Nomada similis, som i Sverige under lång tid bara varit känd från Öland, men som visat sig ha några spridda populationer på fastlandet i Kalmar och Skåne län.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bitterfibbla
· bitterfibbla
· cikoria
· cikoria
· hökfibblor
· hökfibblor
· korgblommiga
· korgblommiga
· lejonfibblor
· lejonfibblor
· rotfibbla
· rotfibbla
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Andrenidae (grävbin), Släkte Panurgus (fibblebin), Art Panurgus banksianus (Kirby, 1802) - storfibblebi Synonymer Apis banksiana Kirby, 1802

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(ii,iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Storfibblebi förekommer på sandfält med rikedom av fibblor, främst rotfibbla (Hypochoeris radicata) och har visat en fortgående minskning i landet. På Öland hade arten en kraftig nedgång under 1990-talen och den har försvunnit från flera lokaler efter 1995. Arten finns i övrigt spridd i Götaland och södra Svealand. Situationen för de nordligaste populationerna (i Värmland) är prekär och framtiden är även oviss för arten i andra delar av landet. Antalet lokalområden i landet skattas till 110 (75-150). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (600-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(ii,iii,iv)c(iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Storfibblebi är en medelstor biart med en kroppslängd på 10–13 mm. Den relativt långsträckta och glest behårade kroppen ger ett påtagligt blankt intryck. Behåringen är helt svart med undantag av benen, särskilt tydligt på honans bakben. Dessa har roströda-brungula pollensamlingshår (scopa). Färgen kan dock vara svår att se när dessa är fulla med gult pollen. Hanen är i regel något större än honan och lätt att identifiera i fält på grund av det påfallande stora huvudet av ungefär samma bredd som mellankroppen. Den enda egentliga förväxlingsarten är småfibblebi Panurgus calcaratus som är klart mindre med en kroppslängd på 8–9 mm. Honan av småfibblebi har mörkbruna pollensamlingshår på bakbenen och så kort behåring på bakkroppens ryggplåt 1–5 (längre på segment 6) att den är svår att ens upptäcka, medan honan av storfibblebi har gles men tydlig upprättstående behåring av ungefär samma längd på alla segment. Hanen av småfibblebi har ett utplattat, bakåtriktat utskott i mitten av baklåret, vilket saknas hos storfibblebi.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för storfibblebi

Länsvis förekomst och status för storfibblebi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för storfibblebi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är utbredd från Skåne till Värmland men har stora utbredningsluckor. Tyngdpunkterna ligger dels i sydöstra Götaland (Skåne, Småland, Öland), dels i Värmland. Däremot finns mycket få förekomster i norra Götaland och östra Svealand. Den är aldrig påträffad på Gotland. Inte heller finns fynd av arten från Finland, men däremot finns ett fåtal uppgifter från Oslo till Elverum inte långt från Värmlandsgränsen, samt från Rogaland i sydvästra spetsen av Norge. Utbredningen omfattar i övrigt Europa från Danmark, England och Spanien österut till Turkiet och Uralbergen. Arten har under de senare decennierna återetablerat sig på många håll där den tidigare fanns samt visat tecken på viss expansion norrut och österut. Nyfynden av arten i sydvästra Dalarna och Västerås-trakten är sannolikt exempel på denna spridning.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Andrenidae - grävbin 
  • Underfamilj
    Panurginae  
  • Släkte
    Panurgus - fibblebin 
  • Art
    Panurgus banksianus(Kirby, 1802) - storfibblebi
    Synonymer
    Apis banksiana Kirby, 1802

Storfibblebi förekommer på sandfält med uppbruten vegetation. Blomrika betesmarker med lågt betestryck och låggödslade fleråriga trädor på sand med sliten grässvål är typiska livsmiljöer. Sandiga bangårdar och vägområden, militära övningsfält med terrängkörning, skjutbanor, flygfält, idrottsanläggningar samt inaktiva delar av sandtäkter erbjuder också nödvändigt livsutrymme för arten. Bona ligger ofta i anslutning till stigar eller körvägar och hjulspår. De kan vara aggregerade i större eller mindre grupper, oftast på plan mark. Varje hona är solitär och gör sin egen bogång, till skillnad från vår andra Panurgus-art småfibblebi där flera honor kan använda samma boingång (dvs. kommunal strategi). Den första delen av bogången består av en ca 30 cm lång U-formad gång som åter går upp till markytan. Där grävningen startar bildas en stor hög av utgrävd sand (tumulus). Där gången når markytan igen bildas ingen sådan hög och denna används i fortsättningen av honan. Från den nedre delen av gången grävs sedan en lodrät gång med sidogångar som var och en avslutas med en yngelcell. Varje cell provianteras successivt med pollen, ett ägg läggs och boet försluts. Den utgrävda sanden packas i den första delen av gången som då blir en blindgång. Jordhögen vid det första hålet attraherar vissa boparasiter, till exempel flugor av släktena Miltogramma och Metopia. De luras att lägga ägg i blindgången och parasittrycket på storfibblebiet tros härigenom minska (Müster-Swendsen 1970).

Honan samlar pollen på fibblor av flera arter. Bland dessa är rotfibbla Hypochaeris radicata, bitterfibbla Picris hieracioides, storblommiga Leontodon- och Hieracium-arter, samt cikoria Cichorium intybus ofta besökta. Honor som samlat pollen på cikoria är lätta att lägga märke till i fält, eftersom de har vitt pollen på bakbenen, övriga fibblor ger gult pollen.

Flygtiden omfattar mitten av juni och hela juli månad och sträcker sig även in i augusti, särskilt under kalla och regniga somrar. Hanarna parningsflyger dels över boområden, dels på pollenväxterna i jakt på oparade honor. De övernattar regelbundet i blomkorgarna av de mer storblommiga arterna genom att böka sig ner mellan småblommorna i korgen och sedan låta sig omslutas av blombladen när dessa sluts på eftermiddagen eller vid mulet väder. De tycks på detta sätt försvinna för att plötsligt vara på plats i blommorna när de öppnar sig vid en solglimt eller tidigt på morgonen. Bona parasiteras av den värdspecifika boparasiten ölandsgökbi Nomada similis, som i Sverige under lång tid bara varit känd från Öland, men som visat sig ha några spridda populationer på fastlandet i Kalmar och Skåne län.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bitterfibbla - Picris hieracioides (Har betydelse)
· cikoria - Cichorium intybus (Har betydelse)
· hökfibblor - Hieracium (Har betydelse)
· korgblommiga - Asteraceae (Viktig)
· lejonfibblor - Leontodon (Har betydelse)
· rotfibbla - Hypochaeris radicata (Viktig)
Gödsling och uppodling av sandfält innebär att artens livsmiljö försvinner. Skogsplantering av sandtäkter, hårdgörning av markvägar samt användning av bekämpningsmedel på gräsmarker innebär också habitatförlust. Upprepad klippning av fibblerika gräsmarker under juni-juli, exempelvis på marginalmarker såsom flygfält, ruffen på golfbanor och idrottsplaner, minskar drastiskt pollentillgången, vilket också alltför hårt betestryck gör. I vägmiljöer kan ofta den omfattande klippningen av slänter och vägkanter vid midsommar och framåt vara förödande för många vilda biarter. Arten är attraherad av så kallade gulskålar och längre fångstperioder med denna metod inom artens livsmiljö bör undvikas för att inte allvarligt skada populationen på platsen.


Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
På kända platser med boområden bör klippning av de rikare fibblebestånden undvikas från mitten av juni till slutet av juli, alternativt kan klippning alternera mellan delområden så att vissa klipps tidigt och hinner blomma om medan andra klipps senare. Gräsmarker med storblommiga fibblor bör inte gödslas, detta gäller i hög grad nyanlagda vägslänter som ofta sås med olika gräsblandningar tillsammans med näringsrik jord. Fröblandningar med lågväxande örter med pålrot (rotfibbla, käringtand, getväppling m.fl.) och sådana som är mattbildande (gråfibbla m.fl.) armerar sanden och motverkar erosion och återkommande kostsam klippning.

Åtgärdsprogram Fastställt

Amiet, F., Herrmann, M., Müller A. & Neumeyer, R. 2010. Fauna Helvetica 26. Apidae 6. Andrena, Melitturga, Panurginus, Panurgus. Centre Suisse de cartographie de la faune. Schweizerische Entomologische Gesellschaft.

Berglind, S.-Å. 2006. Inventering och övervakning av fibblebin m. fl. insekter i sandiga jordbruksbygder i Värmlands län 2005. En pilotstudie. Miljöavdelningen länsstyrelsen i Värmland: Rapport nr 2006:32.

Calabuig, I. & Madsen, H.B. 2009. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 2: Andrenidae (Hymenoptera, Apoidea). Entomologiske Meddelelser 77: 83-113.

Edwards, R. & Roy, H. (ed.) 2009. Provisional Atlas of the Aculeate Hymenoptera in Great Britain and Ireland: Part 7. Huntingdon: Biological Records Centre.

Karlsson, T., Larsson, K. & Björklund, J-O. 2011. Åtgärdsprogram för vildbin och småfjäriar på torräng 2011-2016. Rapport 6441, maj 2011. Naturvårdsverket.

Münster-Swendsen, M. 1970. The nesting behaviour of the Bee Panurgus banksianus Kirby (Hymenoptera, Andrenidae, Panurginae). Entomologica Scandinavica 1: 93-101.

Schmid-Egger C. & Scheuchl E. 1997. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs unter Berücksichtigung der Arten der Schweiz III: Andrenidae. Velden.

Stenmark, M. 2012. Gaddsteklar på Öland, riktad inventering av gaddsteklar i sex naturområden. Länsstyrelsen i Kalmar län.

Tengö, J., Eriksson, J., Borg-Karlsson, A-K., Smith, B.H. & Dobson, H. 1988. Mate-locating strategies and multimodal communication in male mating behavior of Panurgus banksianus and P. calcaratus (Apoidea, Andrenidae). Journal of the Kansas Entomological Society 61(14): 388-395.

Westrich, P. 1990. Die Bienen Baden-Württembergs I-II. Andra upplagan. Ulmer, Stuttgart.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Andrenidae - grävbin 
  • Underfamilj
    Panurginae  
  • Släkte
    Panurgus - fibblebin 
  • Art
    Panurgus banksianus, (Kirby, 1802) - storfibblebi
    Synonymer
    Apis banksiana Kirby, 1802
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015.