Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fibblesolbi

Organismgrupp Steklar, Bin Dufourea minuta
Fibblesolbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Detta är ett mycket litet bi (kroppslängd 4–6 mm) med svart kropp och gråvit, lucker behåring. Den skiljer sig från den närstående Dufourea halictula genom den glänsande ryggplåten på mellanryggen, med gles punktur, samt genom valet av näringsväxt. Arten påminner om flera små smalbiarter, släktet Lasioglossum, men kan skiljas från dessa bland annat genom att den endast har två kubitalceller i framvingen. För bestämning av arten rekommenderas Amiet m.fl. (1999).
Utbredning
Länsvis förekomst för fibblesolbi Observationer i  Sverige för fibblesolbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i Sverige endast känd från Skåne, (Lunds kn 1800-tal), Bohuslän (Lysekils kn 1945) och Västergötland (Borås kn 2011), sammanlagt fyra lokaler. Innan den nyligen gjorda upptäckten var arten inte sedd på 60 år i Sverige och det bedömdes som sannolikt att den dött ut i landet. Arten är inte känd från Norge, men är påträffad på några få lokaler i Finland (Söderman & Leinonen 2003), för närvarande endast känd i en population. I Danmark är den inte påträffad på ca 100 år (Madsen & Calabuig 2011). I Storbritannien har den inte setts på omkring 50 år (Falk 1991). Även i Tyskland verkar biet ha gått starkt tillbaka, särskilt efter 1960-talet (Westrich 1990). I den nordvästra delstaten Slesvig-Holstein är sista belägget från 1942 (Smissen 2001). Pesenko m.fl. (2000) däremot anger att arten är den vanligaste bland Dufourea-arterna i Europa. Biet förekommer söderut till Pyrenéerna och i nästan hela övriga Europa österut till Ural och Kaukasus, samt vidare österut till nordvästra Kina.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Sårbar (VU)
Fibblesolbi är känt genom 1800-tals belägg från Skåne och senare fynd i Brastad och Sämstad i Lysekils kommun 1945. Arten är eftersökt på de gamla lokalerna och liknande biotoper i omgivningarna, men ej kunnat påträffas där och populationerna har bedömts som utgångna och arten klassades som RE 2005. Ett nyfynd av arten söder om Borås (2008) visar att denna mycket småväxta art fortfarande finns kvar i Västsverige. Arten samlar pollen endast på fibblor. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 400 (4-4000) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (4-40) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)).
Ekologi
Artens livsmiljö i Sverige utgörs av torra och varma, upprepat störda och fibblerika platser av karaktären sandiga ruderatmarker, banvallar, backar och fält. Flygtiden sträcker sig sannolikt från mitten av juli till mitten av augusti. Inga uppgifter om parningshabitat, bobiologi eller blombesök finns från Sverige utan följande uppgifter är baserade på erfarenheter från Centraleuropa. Boet antas byggas i lätta, sandiga jordar i jordvallar och längs gångstigar, mest i små kolonier men stundom med 100-tals bon. Boet består av ett förgrenat gångsystem till ett djup av ca 15 cm. Från den mer eller mindre vertikala huvudgången avgrenar sig korta sidogångar, avslutade med en yngelcell. Denna förses med fibblepollen, ett ägg och försluts därefter. I Finland har höstfibbla Leontodon autumnalis, flockfibbla Hieracium umbellatum och sallat Lactuca angivits som besökta (Elfving 1968). I Centraleuropa har båda könen konstaterats företrädesvis besöka fibblor av släktena Crepis och Hieracium (särskilt flockfibbla), höstfibbla, sallat Lactuca etc. Blodbiet Sphecodes crassus har nämnts som artens kleptoparasit (Pesenko m.fl. 2000).
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· hökfibblor
· hökfibblor
· höstfibbla
· höstfibbla
· jämnfibblor
· jämnfibblor
· korgblommiga
· korgblommiga
· korsörter
· korsörter
· lejonfibblor
· lejonfibblor
· maskrosor
· maskrosor
· sallater
· sallater
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Dufourea (solbin), Art Dufourea minuta Lepeletier, 1841 - fibblesolbi Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Fibblesolbi är känt genom 1800-tals belägg från Skåne och senare fynd i Brastad och Sämstad i Lysekils kommun 1945. Arten är eftersökt på de gamla lokalerna och liknande biotoper i omgivningarna, men ej kunnat påträffas där och populationerna har bedömts som utgångna och arten klassades som RE 2005. Ett nyfynd av arten söder om Borås (2008) visar att denna mycket småväxta art fortfarande finns kvar i Västsverige. Arten samlar pollen endast på fibblor. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 400 (4-4000) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (4-40) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)).
Detta är ett mycket litet bi (kroppslängd 4–6 mm) med svart kropp och gråvit, lucker behåring. Den skiljer sig från den närstående Dufourea halictula genom den glänsande ryggplåten på mellanryggen, med gles punktur, samt genom valet av näringsväxt. Arten påminner om flera små smalbiarter, släktet Lasioglossum, men kan skiljas från dessa bland annat genom att den endast har två kubitalceller i framvingen. För bestämning av arten rekommenderas Amiet m.fl. (1999).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fibblesolbi

Länsvis förekomst och status för fibblesolbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fibblesolbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Sverige endast känd från Skåne, (Lunds kn 1800-tal), Bohuslän (Lysekils kn 1945) och Västergötland (Borås kn 2011), sammanlagt fyra lokaler. Innan den nyligen gjorda upptäckten var arten inte sedd på 60 år i Sverige och det bedömdes som sannolikt att den dött ut i landet. Arten är inte känd från Norge, men är påträffad på några få lokaler i Finland (Söderman & Leinonen 2003), för närvarande endast känd i en population. I Danmark är den inte påträffad på ca 100 år (Madsen & Calabuig 2011). I Storbritannien har den inte setts på omkring 50 år (Falk 1991). Även i Tyskland verkar biet ha gått starkt tillbaka, särskilt efter 1960-talet (Westrich 1990). I den nordvästra delstaten Slesvig-Holstein är sista belägget från 1942 (Smissen 2001). Pesenko m.fl. (2000) däremot anger att arten är den vanligaste bland Dufourea-arterna i Europa. Biet förekommer söderut till Pyrenéerna och i nästan hela övriga Europa österut till Ural och Kaukasus, samt vidare österut till nordvästra Kina.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Rophitinae  
  • Släkte
    Dufourea - solbin 
  • Art
    Dufourea minutaLepeletier, 1841 - fibblesolbi

Artens livsmiljö i Sverige utgörs av torra och varma, upprepat störda och fibblerika platser av karaktären sandiga ruderatmarker, banvallar, backar och fält. Flygtiden sträcker sig sannolikt från mitten av juli till mitten av augusti. Inga uppgifter om parningshabitat, bobiologi eller blombesök finns från Sverige utan följande uppgifter är baserade på erfarenheter från Centraleuropa. Boet antas byggas i lätta, sandiga jordar i jordvallar och längs gångstigar, mest i små kolonier men stundom med 100-tals bon. Boet består av ett förgrenat gångsystem till ett djup av ca 15 cm. Från den mer eller mindre vertikala huvudgången avgrenar sig korta sidogångar, avslutade med en yngelcell. Denna förses med fibblepollen, ett ägg och försluts därefter. I Finland har höstfibbla Leontodon autumnalis, flockfibbla Hieracium umbellatum och sallat Lactuca angivits som besökta (Elfving 1968). I Centraleuropa har båda könen konstaterats företrädesvis besöka fibblor av släktena Crepis och Hieracium (särskilt flockfibbla), höstfibbla, sallat Lactuca etc. Blodbiet Sphecodes crassus har nämnts som artens kleptoparasit (Pesenko m.fl. 2000).

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· hökfibblor - Hieracium (Har betydelse)
· höstfibbla - Scorzoneroides autumnalis (Har betydelse)
· jämnfibblor - Crepis (Har betydelse)
· korgblommiga - Asteraceae (Viktig)
· korsörter - Senecio (Har betydelse)
· lejonfibblor - Leontodon (Har betydelse)
· maskrosor - Taraxacum (Har betydelse)
· sallater - Lactuca (Har betydelse)
Med en enda känd, aktuell förekomst belagd med en enda individ av arten framstår populationen som oacceptabelt liten. Risken för utdöende av slumpartade faktorer är mycket hög. För tillfället är en byggnation av en trafikplats det överhängande fysiska hotet. I samband med denna skulle dock, med kunskap och lite god vilja, en ökad lokal tillgång på habitat kunna skapas som kompensation. Då arten kan tänkas vara attraherad av så kallade gulskålar bör denna fångstmetod inte tillämpas på platser med misstänkt förekomst av arten.
Riktat eftersök av fibblesolbiet i Västra Götaland, särskilt i Borås-trakten, måste fortsätta för att förekomst, populationsstorlek och hot ska kunna fastställas och relevant hänsyn och riktade naturvårdsåtgärder ska kunna utföras. Ökade boplatsresurser och blomrikedom i form av fibblor är grundläggande åtgärder. Ett antal strategiska torrängsmiljöer inklusive vägslänter bör besås med sommarfibbla Leontodon hispidus och andra högsommarfibblor. Detta skulle innebära att vägkantsslåtter kan sparas in – rosettbildande fibblor är inte slåtterkrävande, en vackert blommande vägmiljö skapas och vildbifaunan gynnas.
Under lång tid har namnet Dufourea vulgaris använts för arten i Sverige fram till 1990-talet (Svensson m.fl. 1990). Det korrekta artepitetet minuta (felaktigt använt för en annan art, Dufourea halictula) användes i Sverige först av Gärdenfors (2000). Klassningen Sårbar (VU) i rödlistan (Gärdenfors 2000) baserades på underlagsdata som olyckligtvis nästan helt har visat sig avse D. halictula.

Amiet F., Müller A. & Neumeyer R. 1999. Apidae 2. Fauna Helvetica 4: 1-219.

Ebmer A.W. 1984. Die westpaläarktischen Arten der Gattung Dufourea Lepeletier 1841 mit illustrierten Bestimmungstabellen (Insecta: Hymenoptera: Apoidea: Halictidae: Dufoureinae). Senckenbergiana Biologica 64: 313-379.

Elfving R. 1968. Die Bienen Finnlands. Fauna Fennica 21: 1-69.

Erlandsson S. 1976. Notiser om Svenska Apiders utbredning. Entomologen 5: 19-23.

Falk S. 1991. A review of the scarce and threatened bees, wasps and ants of Great Britain. Research and Survey in Nature Conservation 35: 1-344.

Gärdenfors, U. 2000. Rödlistade arter i Sverige. ArtDatabanken, Uppsala.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2011. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 4: Halictidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr 79: 85-114.

Nilsson, L.A. 2004. Artfakta från Svenska Vildbiprojektet. Dufourea minuta Lepeletier 1841:228, fibblesolbi.

Nilsson L.A. 2003. Prerevisional checklist and synonymy of the bees of Sweden (Hymenoptera: Apoidea). ArtDatabanken, Uppsala. 114 s.

Pesenko Y.A., Banaszak J., Radchenko V.G. & Cierzniak T. 2000. Bees of the family Halictidae (excluding Sphecodes) of Poland: taxonomy, ecology, bionomics. Wydawnictwo Uczelniane, Bydgoszcz. 348 s.

Smissen J. van der 2001. Die Wildbienen und Wespen Schleswig-Holsteins-Rote Liste III: 85-138. Landesamt für Natur und Umwelt des Landes Schleswig-Holstein. Flintbek.

Svensson B.G., Erlandsson S. & Janzon L.-Å. 1990. Catalogus Insectorum Sueciae. Hymenoptera, Apoidea. 2. Andrenidae and Halictidae. Entomologisk Tidskrift 111: 47-52.

Söderman G. & Leinonen R. 2003. Suomen mesipistiäiset ja niiden uhanalaisuus. Tremex Press Oy, Helsinki. 420 s.

Westrich, P. 1990. Die Bienen Baden-Württembergs I-II. 2a uppl. Ulmer, Stuttgart.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Rophitinae  
  • Släkte
    Dufourea - solbin 
  • Art
    Dufourea minuta, Lepeletier, 1841 - fibblesolbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015.