Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stäppbandbi

Organismgrupp Steklar, Bin Halictus leucaheneus
Stäppbandbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Stäppbandbiet är ett litet till medelstort vildbi (7-9 mm). Kroppen är i sin helhet relativt tätt punkterad och har en tydlig grönmetallisk glans. Bakkroppen är försedd med täta beigefärgade fransar som bildar band, varigenom bakkroppen får ett randigt utseende. Arten är i fält snarlik andra arter inom släktet, såsom ängsbandbi Halictus tumulorum och kustbandbi Halictus confusus, men skiljs enkelt från dessa genom att stäppbandbiet på hjässan har en upphöjd tvärås. Arten är i Sverige också genomgående något större än de potentiella förväxlingsarterna.
Utbredning
Länsvis förekomst för stäppbandbi Observationer i  Sverige för stäppbandbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Världsutbredningen för stäppbandbi omfattar stäppartade områden i Europa och Asien från Pyrenéerna bort till Manchuriet. Arten tillhör den sydliga stäppfaunan i vårt land och är i Sverige känd från Skåne (flera platser), Halland (Ringenäs skjutfält), Blekinge (Kallinge militära flygfält), Öland (flera platser), Gotland (en äldre, något tveksam fynduppgift) samt Småland (Vassmolösa). Trots att arten under senare år hittats på flera nya platser är det tydligt att den genomgått en kraftig tillbakagång och arten är att betrakta som utgången från Småland och Gotland där den senast noterades på 1930-talet. Den skånska populationen har tre tydliga utbredningscentra, Vombsänkan, Ravlunda-Maglehemstrakten samt de sandiga markerna kring Åhus i Kristianstad kommun. På Öland finns samtliga aktuella förekomster på de mellersta delarna av ön. Arten uppträder ofta relativt fåtaligt men kan i Vombsänkan tidvis vara ganska vanlig kring Krankesjön.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
En utpräglad torrmarksart med aktuella populationer på sandstäppslokaler bl.a på militära övningsfält i Skåne (Revinge & Ravlunda), Halland (Ringenäs) och Öland (bl.a. Gårdby & Algutsrum). I Skåne uppskattas habitatarealen ha minskat med ca 50 % på senaste decenniet. Pollen samlas från ett stort antal växtfamiljer huvudsakligen dock korgblomstriga. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (19400-24000) km² och förekomstarean (AOO) till 250 (100-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Stäppbandbiet förekommer på torra, blomrika sandmarker av hed- eller stäppkaraktär. Då merparten av de svenska förekomsterna idag återfinns på skjutfält och militära övningsområden förefaller det som att arten är tydligt gynnad av större ytor med blottad eller glest bevuxen sand. Arten anses vara polylektisk (nyttja flera värdväxter). Blombesök har noterats på fibblor, sommargyllen Barbarea vulgaris, backtimjan Thymus serpyllum, blåmunkar Jasione montana och sandvita Berteroa incana, och pollensamling har åtminstone observerats på sandvita. Arten har en vårflygande generation bestående av enbart honor som flyger från slutet av maj och under juni, samt en sensommargeneration bestående av både hanar och honor som flyger främst under juli och augusti. Stäppbandbi parasiteras troligen i Sverige (Öland) av det akut hotade kölblodbiet Sphecodes cristatus men några definitiva bevis för en koppling mellan arterna finns inte.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backtimjan
· backtimjan
· blåmunkar
· blåmunkar
· korgblommiga
· korgblommiga
· sandvita
· sandvita
· sommargyllen
· sommargyllen
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Halictus (bandbin), Art Halictus leucaheneus Ebmer, 1972 - stäppbandbi Synonymer sandbandbi

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation En utpräglad torrmarksart med aktuella populationer på sandstäppslokaler bl.a på militära övningsfält i Skåne (Revinge & Ravlunda), Halland (Ringenäs) och Öland (bl.a. Gårdby & Algutsrum). I Skåne uppskattas habitatarealen ha minskat med ca 50 % på senaste decenniet. Pollen samlas från ett stort antal växtfamiljer huvudsakligen dock korgblomstriga. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (19400-24000) km² och förekomstarean (AOO) till 250 (100-500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2b(ii,iii,iv,v)c(iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Stäppbandbiet är ett litet till medelstort vildbi (7-9 mm). Kroppen är i sin helhet relativt tätt punkterad och har en tydlig grönmetallisk glans. Bakkroppen är försedd med täta beigefärgade fransar som bildar band, varigenom bakkroppen får ett randigt utseende. Arten är i fält snarlik andra arter inom släktet, såsom ängsbandbi Halictus tumulorum och kustbandbi Halictus confusus, men skiljs enkelt från dessa genom att stäppbandbiet på hjässan har en upphöjd tvärås. Arten är i Sverige också genomgående något större än de potentiella förväxlingsarterna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stäppbandbi

Länsvis förekomst och status för stäppbandbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stäppbandbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Världsutbredningen för stäppbandbi omfattar stäppartade områden i Europa och Asien från Pyrenéerna bort till Manchuriet. Arten tillhör den sydliga stäppfaunan i vårt land och är i Sverige känd från Skåne (flera platser), Halland (Ringenäs skjutfält), Blekinge (Kallinge militära flygfält), Öland (flera platser), Gotland (en äldre, något tveksam fynduppgift) samt Småland (Vassmolösa). Trots att arten under senare år hittats på flera nya platser är det tydligt att den genomgått en kraftig tillbakagång och arten är att betrakta som utgången från Småland och Gotland där den senast noterades på 1930-talet. Den skånska populationen har tre tydliga utbredningscentra, Vombsänkan, Ravlunda-Maglehemstrakten samt de sandiga markerna kring Åhus i Kristianstad kommun. På Öland finns samtliga aktuella förekomster på de mellersta delarna av ön. Arten uppträder ofta relativt fåtaligt men kan i Vombsänkan tidvis vara ganska vanlig kring Krankesjön.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Halictus - bandbin 
  • Art
    Halictus leucaheneusEbmer, 1972 - stäppbandbi
    Synonymer
    sandbandbi

Stäppbandbiet förekommer på torra, blomrika sandmarker av hed- eller stäppkaraktär. Då merparten av de svenska förekomsterna idag återfinns på skjutfält och militära övningsområden förefaller det som att arten är tydligt gynnad av större ytor med blottad eller glest bevuxen sand. Arten anses vara polylektisk (nyttja flera värdväxter). Blombesök har noterats på fibblor, sommargyllen Barbarea vulgaris, backtimjan Thymus serpyllum, blåmunkar Jasione montana och sandvita Berteroa incana, och pollensamling har åtminstone observerats på sandvita. Arten har en vårflygande generation bestående av enbart honor som flyger från slutet av maj och under juni, samt en sensommargeneration bestående av både hanar och honor som flyger främst under juli och augusti. Stäppbandbi parasiteras troligen i Sverige (Öland) av det akut hotade kölblodbiet Sphecodes cristatus men några definitiva bevis för en koppling mellan arterna finns inte.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· backtimjan - Thymus serpyllum (Har betydelse)
· blåmunkar - Jasione montana (Har betydelse)
· korgblommiga - Asteraceae (Har betydelse)
· sandvita - Berteroa incana (Har betydelse)
· sommargyllen - Barbarea vulgaris (Har betydelse)
Igenväxning av de sydsvenska sandmarkerna där stäppbandbiet har sin huvudsakliga hemvist accelereras idag av näringsanrikning genom nederbörd samt minskad jordbruksaktivitet på magra, sandiga jordarter. Ett hot föreligger också i form av minskad aktivitet på de militära övningsfält där arten finns eller restriktioner för den militära trafik som skapar en för arten mycket positiv form av markstörning. Ett flertal äldre, tillsynes individrika populationer vid Drakamöllan och Maglehem har under det senaste halvseklet slagits ut på grund av igenväxning som skapat ett slutet vegetationsskikt. Ett potentiellt hot mot populationerna utgör också upprepade insamlingar med så kallade färgskålar i artens livsmiljö, framför allt under våren. De befruktade honorna tycks vara starkt attraherade av ljusa färger och är därför sårbara även för kortare insamlingsperioder.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Stäppbandbiet är beroende av att den markstörning som skapar gynnsamma livsmiljöer får fortgå och gärna intensifieras. Mekanisk störning som harvning eller plöjning, likväl som schaktning, bör ske på artens förekomstplatser för att återskapa borsttåtelhed och sandstäpp. På ljunghedslokalen i Halland kan det vara lämpligt att utföra naturvårdsbränningar för att hålla tillbaka ljungen. Bränning bör dock undvikas eller kompletteras med markstörning på mer kalkhaltiga jordarter då enbart bränning kan gynna den invasiva knylhavren Arrhenatherum elatius på örtflorans bekostnad.

Åtgärdsprogram Fastställt
Arten förekommer i åtminstone tre underarter varav H. leucaheneus arenosus tycks vara den dominerande på skånska sandmarker. Stäppbandbi ingår i ett åtgärdsprogram för vildbin och småfjärilar på torräng.

Abenius, J. & Larsson, K. 2004. Gaddsteklar och andra insekter i fyra halländska hedområden. Information från Länsstyrelsen i Halland.

Amiet F., Herrmann M., Müller A. & Neumeyer R. 2001. Fauna Helvetica 6. Apidae 3. Halictus. Lasioglossum. Centre Suisse de cartographie de la faune. Schweizerische Entomologische Gesellschaft.

Johansson, N. 2012. Rovstekeln Oxybelus latidens (Hymenoptera, Crabronidae) ny för Sverige. Entomologisk Tidskrift 133(1-2): 59-64. Uppsala.

Karlsson, T., Larsson, K & Björklund, J-O. 2011. Åtgärdsprogram för vildbin och småfjärilar på torräng. Naturvårdsverket rapport nr:6441.

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge- en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007-2008. Länsstyrelsen i Blekinge län, Rapport 2009:16.

Sörensson, M. 2008. Inventering av solitära bin och rödlistade insekter på Åsumfältet och före detta järnvägsövergången i Everöd/Lyngby sommaren 2007. Kristianstad kommun. Vattenriket i fokus rapport nr 2008:04.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Halictus - bandbin 
  • Art
    Halictus leucaheneus, Ebmer, 1972 - stäppbandbi
    Synonymer
    sandbandbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012