Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rostsmalbi

Organismgrupp Steklar, Bin Lasioglossum xanthopus
Rostsmalbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hona: Längd 12 mm. Huvud längre än brett, munsköld och pannsköld obetydligt upphöjda. Antenner helsvarta. Mellanrygg med orangefärgade hår, med svag mikroskulptur fram, sen glänsande med fin och tät punktur. Skutell glänsande med fin och tät punktur. Efterryggens mellanfält med ytterst svaga vågor längst ut på sidorna, annars helt småknottrigt. Valken matt och småknottrig med upphöjd kant. Hjärtformat fält påfallande runt, svagt skulpterat, med mikroskulptur och svag glans. Sidorna med list bara allra längst ner. Vingmärke gult med svag orange ton. Bakkroppens första ryggplåt glänsande på skivan med fin och mycket spridd punktur, den avsatta kanten matt med mycket tät punktur. Andra och tredje ryggplåten med mikroskulptur, tät och lite försvinnande punkter på skivan, de avsatta kanterna med ytterst tät punktur. De avsatta kanterna tydligt längre än skivan (i biets längdriktning). Andra till fjärde ryggplåten med breda vita basala hårband. Bakskenben och bakfötter orangefärgade. Bakskenbenens bakre sporre med några långa och smala utskott.

Är betydligt större än övriga svenska smalbin. Dessutom färgglatt med orangefärgade hår på framför allt mellankroppen och benen och med breda vita hårfransar på ryggplåtarna. När man ser biet i fält går tanken snarare till ett sandbi Andrena än ett smalbi.

Hane: Längd 11–12 mm. Huvud längre än brett. Munsköld svagt framskjuten och upphöjd, liksom pannskölden. Munskölden med gul spets. Överläpp och käkar mörka. Antenner gula undertill, mörknande mot spetsen, mellersta antennsegmenten tydligt längre än breda. Mellanrygg och skutell glänsande med tät och kraftig punktur, behåring orangegul. Efterryggens mellanfält med täta vågor på sidorna och knottror på mitten som når ner till valken som är kraftig och tydligt upphöjd. Hjärtformat fält med sidolist halvvägs upp. Vingmärke gult med svag orange ton. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med ganska tät och kraftig punktur på skivan, på den avsatta kanten ännu tätare, men inte fullt så kraftig. Andra och tredje ryggplåten med mikroskulptur och glans och med tät punktur på skivan och ännu tätare på kanten. Breda vita hårband i ovankanten av andra till fjärde ryggplåten. Bakskenben och bakfötter helgula.

Hanen, liksom honan, är lätt att skilja från andra smalbiarter på storleken och den orangefärgade behåringen. Problemet kan möjligen vara att inse att han är ett smalbi.
Utbredning
Länsvis förekomst för rostsmalbi Observationer i  Sverige för rostsmalbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
En mycket sällsynt art som är känd från ett tiotal lokaler i Skåne med tyngdpunkt på Österlen och längs skånska västkusten. Funnen på sex platser efter år 2000. Fåtalig där den finns, men tycks kunna överleva i mycket små populationer. Återfanns år 2013 på en lokal utanför Malmö där arten inte setts sedan 1950-talet. Arten finns i Danmark men har inte påträffats i Finland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Rostsmalbi förekommer i Skåne på få lokaler av typen sydvända, blomrika kustbranter (backafallstyp). Aktuella populationer finns norr om Landskrona, vid Benestad och Kåseberga. Populationerna är idag mycket individfattiga. Arten är lätt igenkänd i fält på sin storlek och kontrastrika teckning, därför är den troligen inte förbisedd i någon större utsträckning. Pollen samlas på blommor från många växtfamiljer. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (200-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (8-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2200 (2000-4600) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (32-200) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Knuten till sandiga branter och blomrika gräsmarker, gärna vid kusten. Lever solitärt. I Sydeuropa kommer hanarna fram samtidigt med honorna på våren. I Mellaneuropa kan man se någon enstaka hane på våren men merparten kommer fram först på hösten (Scheuchl 2016). Hos oss flyger arten från våren till långt in på hösten, men de få fynden av hanar som gjorts är alla från sensommar och höst. Besöker bland annat raps Brassica napus, blåeld Echium vulgare, prästkrage Leucanthemum vulgare, blåklockor Campanula och svalört Ranunculus ficaria. Boparasiteras av taggblodbi Sphecodes spinulosus.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Lasioglossum (smalbin), Art Lasioglossum xanthopus (Kirby, 1802) - rostsmalbi Synonymer vitfläckigt smalbi, Lasioglossum xanthopum (Kirby, 1802), Melitta xanthopus Kirby, 1802

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Rostsmalbi förekommer i Skåne på få lokaler av typen sydvända, blomrika kustbranter (backafallstyp). Aktuella populationer finns norr om Landskrona, vid Benestad och Kåseberga. Populationerna är idag mycket individfattiga. Arten är lätt igenkänd i fält på sin storlek och kontrastrika teckning, därför är den troligen inte förbisedd i någon större utsträckning. Pollen samlas på blommor från många växtfamiljer. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (200-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (8-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2200 (2000-4600) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (32-200) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Hona: Längd 12 mm. Huvud längre än brett, munsköld och pannsköld obetydligt upphöjda. Antenner helsvarta. Mellanrygg med orangefärgade hår, med svag mikroskulptur fram, sen glänsande med fin och tät punktur. Skutell glänsande med fin och tät punktur. Efterryggens mellanfält med ytterst svaga vågor längst ut på sidorna, annars helt småknottrigt. Valken matt och småknottrig med upphöjd kant. Hjärtformat fält påfallande runt, svagt skulpterat, med mikroskulptur och svag glans. Sidorna med list bara allra längst ner. Vingmärke gult med svag orange ton. Bakkroppens första ryggplåt glänsande på skivan med fin och mycket spridd punktur, den avsatta kanten matt med mycket tät punktur. Andra och tredje ryggplåten med mikroskulptur, tät och lite försvinnande punkter på skivan, de avsatta kanterna med ytterst tät punktur. De avsatta kanterna tydligt längre än skivan (i biets längdriktning). Andra till fjärde ryggplåten med breda vita basala hårband. Bakskenben och bakfötter orangefärgade. Bakskenbenens bakre sporre med några långa och smala utskott.

Är betydligt större än övriga svenska smalbin. Dessutom färgglatt med orangefärgade hår på framför allt mellankroppen och benen och med breda vita hårfransar på ryggplåtarna. När man ser biet i fält går tanken snarare till ett sandbi Andrena än ett smalbi.

Hane: Längd 11–12 mm. Huvud längre än brett. Munsköld svagt framskjuten och upphöjd, liksom pannskölden. Munskölden med gul spets. Överläpp och käkar mörka. Antenner gula undertill, mörknande mot spetsen, mellersta antennsegmenten tydligt längre än breda. Mellanrygg och skutell glänsande med tät och kraftig punktur, behåring orangegul. Efterryggens mellanfält med täta vågor på sidorna och knottror på mitten som når ner till valken som är kraftig och tydligt upphöjd. Hjärtformat fält med sidolist halvvägs upp. Vingmärke gult med svag orange ton. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med ganska tät och kraftig punktur på skivan, på den avsatta kanten ännu tätare, men inte fullt så kraftig. Andra och tredje ryggplåten med mikroskulptur och glans och med tät punktur på skivan och ännu tätare på kanten. Breda vita hårband i ovankanten av andra till fjärde ryggplåten. Bakskenben och bakfötter helgula.

Hanen, liksom honan, är lätt att skilja från andra smalbiarter på storleken och den orangefärgade behåringen. Problemet kan möjligen vara att inse att han är ett smalbi.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rostsmalbi

Länsvis förekomst och status för rostsmalbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rostsmalbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



En mycket sällsynt art som är känd från ett tiotal lokaler i Skåne med tyngdpunkt på Österlen och längs skånska västkusten. Funnen på sex platser efter år 2000. Fåtalig där den finns, men tycks kunna överleva i mycket små populationer. Återfanns år 2013 på en lokal utanför Malmö där arten inte setts sedan 1950-talet. Arten finns i Danmark men har inte påträffats i Finland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum xanthopus(Kirby, 1802) - rostsmalbi
    Synonymer
    vitfläckigt smalbi
    Lasioglossum xanthopum (Kirby, 1802)
    Melitta xanthopus Kirby, 1802

Knuten till sandiga branter och blomrika gräsmarker, gärna vid kusten. Lever solitärt. I Sydeuropa kommer hanarna fram samtidigt med honorna på våren. I Mellaneuropa kan man se någon enstaka hane på våren men merparten kommer fram först på hösten (Scheuchl 2016). Hos oss flyger arten från våren till långt in på hösten, men de få fynden av hanar som gjorts är alla från sensommar och höst. Besöker bland annat raps Brassica napus, blåeld Echium vulgare, prästkrage Leucanthemum vulgare, blåklockor Campanula och svalört Ranunculus ficaria. Boparasiteras av taggblodbi Sphecodes spinulosus.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö, Havsstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
Rostsmalbi hotas av urbanisering och exploatering för bebyggelse i kustnära miljöer. Asfaltering och stenläggning av stigar och sandiga markvägar innebär att boplatser förstörs. Samtidigt krävs visst markslitage för att upprätthålla en gynnsam störnings som hindrar igenväxning. Tillbakagången av blomrika ängsmarker i Sydskåne har sannolikt starkt begränsat artens livsrum under senare tid. Bokolonier i backafallsbranter utsätts också naturligt för återkommande ras orsakade av erosion av kraftiga havsvågor under stormar, vilket kan medföra att boområden lokalt spolieras, samtidigt som nya bildas.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
Boområden ska vara kända av naturvårdsmyndigheter så att markägare kan upplysas om artens skyddsbehov. Förstörelse av det mycket begränsade antalet boplatser kan lätt undvikas om de är kända. Blomrika gräsmarker bör gynnas liksom blommande vägrenar och åkerkanter. Anläggandet av vindkraftsparker i det intensivt nyttjade jordbrukslandskapet har visat sig fungera som habitat-öar med störd mark och påtagligt högre blomrikedom än åkrarna med stråsäd. Om detta räcker att förbättra artens spridningsmöjligheter eller innebär en faktisk habitatförbättring är ännu för tidigt att avgöra.

Amiet, F., Herrman, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2001. Fauna Helvetica 6. Apidae 3. Halictus, Lasioglossum. Centre suisse de cartographie de la faune, Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Neuchatel.

Berg, Ø. 2000. Aculeata of Norway. 3. Eleven species of bees new to Norway (Hymenoptera: Apoidea). Norw. J. Entomol. 47: 177-181.

Edwards, R. & Telfer, M. (reds.) 2001. Provisional atlas of the aculeate Hymenoptera of Britain and Ireland. Part 3. Bees, Wasps and Ants Recording Society.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2011. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 4: Halictidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr. 79: 85-114.

Pesenko, Y.A., Banazak, J., Radchenko, V.G. & Cierzniak, T. 2000. Bees of the family Halictidae (excluding Sphecodes) of Poland: Taxonomy, ecology, bionomics. Bydgoszcz.

Scheuchl, E. & Willner, W. 2016. Taschenlexikon der Wildbienen Mitteleuropas. Quelle & Meyer.

Sörensson, M. 2005. Några iakttagelser av rostsmalbi Lasioglossum xanthopus (Kirby) i Skåne. FaZett 17(2):35-38.

Westrich, P, 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil: Die Gattungen und Arten. Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015 & Göran Holmström 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum xanthopus, (Kirby, 1802) - rostsmalbi
    Synonymer
    vitfläckigt smalbi
    Lasioglossum xanthopum (Kirby, 1802)
    Melitta xanthopus Kirby, 1802
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015 & Göran Holmström 2016.