Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  storkägelbi

Organismgrupp Steklar, Bin Coelioxys conoidea
Storkägelbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Storkägelbiet är ett stort och kraftigt (12–14 mm) vildbi. Kroppen är svart med mycket kort brunaktig behåring på mellankroppens översida och med längre, mer vitaktig behåring på dess undersida och sidor. På det första bakkroppssegmentets bakkant finns på sidorna ett par vita triangulära hårfransar. På de resterande ryggplåtarna finns liknande vita fransar som mestadels bildar kompletta, tunna band. Honans bakkroppsspets är utdragen i ett spatelliknande utskott medan hanen, som bär liknande färg och hårbeklädnad, på samma ställe är försedd med sex prominenta, tagglika utskott. Arten är mycket snarlik thomsonkägelbiet Coelioxys obtusispina. Arterna skiljs delvis åt genom att en av de sporrar thomsonkägelbiets bakskenben är försedda med är trubbigt avrundad i spetsen. Det finns också mindre skillnader i de sista bukplåtarnas utformning och bakkroppens punktur. Aktuella förekomster av thomsonkägelbi finns dessutom bara på Gotland.
Utbredning
Länsvis förekomst för storkägelbi Observationer i  Sverige för storkägelbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Storkägelbiet har i dagsläget endast aktuella populationer på Öland. Den tidigare utbredningen omfattade även Skåne och Blekinge, men fastlandspopulationerna tycks ha dött ut på 1950-talet i samband med den kraftiga nedgången för artens värdbi stortapetserarbiet Megachile lagopoda. På Öland har arten under lång tid hållit ställningarna på en handfull lokaler i Mörbylånga kommun medan ett flertal tidigare kända lokaler i Borgholm har slagits ut. Arten har nyligen återfunnits på ett par lokaler i Borgholms kommun, vilket indikerar att det fortfarande finns lokaler kvar att upptäcka. De lokala populationerna består vanligtvis av endast ett fåtal honor (<10 individer) och är således ytterst känsliga för alla typer av störning eller insamling. Arten förekommer i de nordiska länderna i Danmark och Finland där den betraktas som sällsynt till mycket sällsynt. Världsutbredningen omfattar stora delar av Europa bort mot Mindre Asien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
C2a(ii)b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Sårbar (VU)
Storkägelbi som tidigare var utbredd från Skåne till Uppland finns bara kvar i en individfattig population i Mörbylånga k:n på Öland. Värdarten stortapetserarbi Megachile lagopoda har drastiskt minskat sitt utbredningsområde i landet. Denna populationsminskning har drabbat den specialiserade boparasiten kraftigt. Värden har 4-5 kända populationer på Öland under de senaste fem åren. Intensiv vägkantsslåtter och hårt fårbete har starkt minskat den viktigaste pollenresursen väddklint på Öland under 2000-talet. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (50-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 15. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 800 (690-1400) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (60-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2a(ii)b).
Ekologi
Storkägelbi är artspecifik boparasit på det likaledes sällsynta och hotklassade stortapetserarbiet Megachile lagopoda. Detta innebär att honan av storkägelbi lägger sitt ägg i boceller av stortapetserarbi på dess ihopsamlade förråd av pollen och nektar. Utvecklingen liknar sedan den hos göken, där värdbiets avkomma dödas av kägelbilarven som förser sig med dess födoförråd. Stortapetserarbiet samlar endast pollen på storblommiga, korgblommiga växter och tycks framför allt beroende av att rika förekomster av väddklint Centaurea scabiosa finns i det omgivanade landskapet. Storkägelbiet och dess värdart uppträder på torra ängsmarker som dynområden, alvarmark och sandtäkter. Båda könen av storkägelbi är ivriga blombesökare och ses ofta i blommor av väddklint. Troligen fluktuerar populationerna kraftigt mellan år och kan därför periodvis vara svåra att påvisa. Flygtiden överlappar den för stortapetserarbi och varar från början av juli till början av september. På kontinenten tycks storkägelbi även parasitera det till stortapetserarbiet närstående Megachile maritima, en art som saknas i Nordeuropa.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Megachilidae (buksamlarbin), Släkte Coelioxys (kägelbin), Art Coelioxys conoidea (Illiger, 1806) - storkägelbi Synonymer Anthophora conoidea Illiger, 1806, konkägelbi

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier C2a(ii)b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Storkägelbi som tidigare var utbredd från Skåne till Uppland finns bara kvar i en individfattig population i Mörbylånga k:n på Öland. Värdarten stortapetserarbi Megachile lagopoda har drastiskt minskat sitt utbredningsområde i landet. Denna populationsminskning har drabbat den specialiserade boparasiten kraftigt. Värden har 4-5 kända populationer på Öland under de senaste fem åren. Intensiv vägkantsslåtter och hårt fårbete har starkt minskat den viktigaste pollenresursen väddklint på Öland under 2000-talet. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (50-200). Antalet lokalområden i landet skattas till 15. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 800 (690-1400) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (60-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2a(ii)b).

Åtgärdsprogram Fastställt
Storkägelbiet är ett stort och kraftigt (12–14 mm) vildbi. Kroppen är svart med mycket kort brunaktig behåring på mellankroppens översida och med längre, mer vitaktig behåring på dess undersida och sidor. På det första bakkroppssegmentets bakkant finns på sidorna ett par vita triangulära hårfransar. På de resterande ryggplåtarna finns liknande vita fransar som mestadels bildar kompletta, tunna band. Honans bakkroppsspets är utdragen i ett spatelliknande utskott medan hanen, som bär liknande färg och hårbeklädnad, på samma ställe är försedd med sex prominenta, tagglika utskott. Arten är mycket snarlik thomsonkägelbiet Coelioxys obtusispina. Arterna skiljs delvis åt genom att en av de sporrar thomsonkägelbiets bakskenben är försedda med är trubbigt avrundad i spetsen. Det finns också mindre skillnader i de sista bukplåtarnas utformning och bakkroppens punktur. Aktuella förekomster av thomsonkägelbi finns dessutom bara på Gotland.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för storkägelbi

Länsvis förekomst och status för storkägelbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för storkägelbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Storkägelbiet har i dagsläget endast aktuella populationer på Öland. Den tidigare utbredningen omfattade även Skåne och Blekinge, men fastlandspopulationerna tycks ha dött ut på 1950-talet i samband med den kraftiga nedgången för artens värdbi stortapetserarbiet Megachile lagopoda. På Öland har arten under lång tid hållit ställningarna på en handfull lokaler i Mörbylånga kommun medan ett flertal tidigare kända lokaler i Borgholm har slagits ut. Arten har nyligen återfunnits på ett par lokaler i Borgholms kommun, vilket indikerar att det fortfarande finns lokaler kvar att upptäcka. De lokala populationerna består vanligtvis av endast ett fåtal honor (<10 individer) och är således ytterst känsliga för alla typer av störning eller insamling. Arten förekommer i de nordiska länderna i Danmark och Finland där den betraktas som sällsynt till mycket sällsynt. Världsutbredningen omfattar stora delar av Europa bort mot Mindre Asien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Coelioxys - kägelbin 
  • Art
    Coelioxys conoidea(Illiger, 1806) - storkägelbi
    Synonymer
    Anthophora conoidea Illiger, 1806
    konkägelbi

Storkägelbi är artspecifik boparasit på det likaledes sällsynta och hotklassade stortapetserarbiet Megachile lagopoda. Detta innebär att honan av storkägelbi lägger sitt ägg i boceller av stortapetserarbi på dess ihopsamlade förråd av pollen och nektar. Utvecklingen liknar sedan den hos göken, där värdbiets avkomma dödas av kägelbilarven som förser sig med dess födoförråd. Stortapetserarbiet samlar endast pollen på storblommiga, korgblommiga växter och tycks framför allt beroende av att rika förekomster av väddklint Centaurea scabiosa finns i det omgivanade landskapet. Storkägelbiet och dess värdart uppträder på torra ängsmarker som dynområden, alvarmark och sandtäkter. Båda könen av storkägelbi är ivriga blombesökare och ses ofta i blommor av väddklint. Troligen fluktuerar populationerna kraftigt mellan år och kan därför periodvis vara svåra att påvisa. Flygtiden överlappar den för stortapetserarbi och varar från början av juli till början av september. På kontinenten tycks storkägelbi även parasitera det till stortapetserarbiet närstående Megachile maritima, en art som saknas i Nordeuropa.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Arten hotas på Öland framför allt av återställning av öns täktmiljöer och igenväxning av torra sand- och grusmarker. Återförande av näringsrika jordmassor och skogsplantering medför en snabb igenväxning av dessa värdefulla biologiska oaser. Ett hot utgörs också av vägkantsslåtter under väddklintens blomningstid eftersom detta drabbar värdbipopulationerna negativt. Exploatering av Ölands västra sandfält för semesterverksamhet utgör på sikt också ett hot. Artens förekomster vid Strandskogen och Aledal, som måste betraktas som artens sista starka fästen, utsätts för alltmer påtaglig konkurrens från sommarstugebebyggelse.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Vid den gamla marknadsplatsen i Algutsrum på Öland har man med framgång schaktat av vegetationen och blottlagt den grova mineraljorden i en sydvänd sluttning för att gynna stortapetserarbi. Vid ett fältbesök påföljande säsong kunde man vid de talrika bohålorna av tapetserarbiet även observera flera honor av storkägelbi som väntade på tillfälle att penetrera värdartens bon. På Öland, där framför allt tillgången på lämpliga boplatser är begränsande, torde åtgärder av denna typ vara ett av de effektivaste sätten att förstärka populationerna av både stortapetserarbi och storkägelbi. Insådd och inplantering av väddklint kring boområdena i kombination med sen vägkantsslåtter i närområdet torde också vara en effektiv kompletterande åtgärd. Ett omfattande arbete i samverkan med de nationella åtgärdsprogrammen för hotade arter avser också att förstärka de östskånska förekomsterna av stortapetserarbi. Om åtgärderna utmynnar i att stortapetserarbiet förstärks i regionen bör man betänka möjligheten att med stöd av öländskt material återintroducera storkägelbiet till Skåne. Man bör också genom DNA-analys reda ut hur C. conoidea förhåller sig genetiskt och taxonomiskt till C. obtusispina, något som kan få implikationer för hur man betraktar framtida bevarandearbete på fastlandet. Den historiska utbredningen av C. obtusispina tycks ju förlagd till Svealand och norra Götaland medan C. conoidea enligt ovan varit begränsad till södra Götaland.


Åtgärdsprogram Fastställt
Arten ingår tillsammans med thomsonkägelbi och stortapetserarbi i ett nationellt åtgärdsprogram för hotade arter.

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2004. Fauna Helvetica 9, Apidae 4 Anthidium, Chelostoma, Coelioxys, Dioxys, Heriades, Lithurgus, Megachile, Osmia, Stelis. Schweizerische Entomologische Gesellschaft.

Banaszak, J. & Romasenko, L. 1998. The Megachilid Bees of Europe. Pedagogical University of Bydgoszcz.

Nilsson, L.A. 2007. Stora bin på stora blomster. En bevarandeinvnetering av stortapetserarbi Megachile lagopoda (Linné) och dess parasitiska kägelbin Coelioxys conoidea (Illiger) och C. obtusispina Thomson i Sverige. Rapport till länsstyrelsen i Södermanlands län. EkoBi Natur, Uppsala.

Nilsson, L.A. 2010. Åtgärdsprogram för stortapetserarbi, storkägelbi och thomsonkägelbi 2010–2014 (Megachile lagopoda, Coelioxys conoidea, Coelioxys obtusispina). Naturvårdsverket rapport 6332.

Scheuchl, E. 2006. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band II: Megachilidae – Melittidae. Andra, utökade upplagan. Scheuchl & Apollo Books.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Coelioxys - kägelbin 
  • Art
    Coelioxys conoidea, (Illiger, 1806) - storkägelbi
    Synonymer
    Anthophora conoidea Illiger, 1806
    konkägelbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2015.