Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  humlepälsbi

Organismgrupp Steklar, Bin Anthophora plagiata
Humlepälsbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Humlepälsbiet är ett robust, mycket långtungat bi med påfallande humlelikt utseende. Kroppslängden är 12–15 mm, pälsen är kort och tät och hos honan sammetssvart utom på ryggsidan av de tre sista bakkroppssegmenten som är rödhåriga. Individer med helt rödhårig bakkropp kan förekomma. Hanen har övervägande ljusbrun behåring med ett svart fält på ryggsidan av bakkroppens fyra sista synliga segment. Enstaka fall av melanism påträffas då hela pälsen är svart. Hanens munsköld (clypeus) är dock alltid benvit och ansiktet har vit behåring. Det finns honor av två färgvarianter i Mellaneuropa, där den ljusare har helt ljusbrun behåring. I den svenska populationen har inga ljusa honindivid påträffats. Honorna samlar pollen med hjälp av den styva och täta hårbeklädnaden på bakbenens skenben och första fotled (metatarsen). Hanarna kan lätt skiljas ut från alla övriga pälsbin i Nordeuropa på att den vita teckningen i ansiktet i stort sett är begränsad till munskölden (clypeus) och överläppen (labrum). Honan har längre kind (avståndet mellan facettöga och käkbas) än övriga svenska arter.
Utbredning
Länsvis förekomst för humlepälsbi Observationer i  Sverige för humlepälsbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Humlepälsbiet är i Sverige känt från Skåne till Värmland samt från Öland. Arten har under 1900-talet gått starkt tillbaka i hela Västeuropa och även i Sverige. Under den senaste 30-årsperioden fram till 2003 var humlepälsbiet belagd endast från två lokaler, en på Öland och en i Skåne. Ölandsfyndet var en enstaka hona i Räpplinge söder om Borgholm (leg. L-Å Janzon 1981). Skånefynden en ensam hona i Åhus 1987 (leg. K-J Hedkvist), och arten misstänktes vara helt försvunnen från landet. Därför var det mycket hoppingivande när en hona och en hane påträffades i Skillinge, söder om Simrishamn (leg. O. Högmo 2004). Det visade sig året därpå att en recent population på mellan 60 och 80 honor fanns i området. Följande år (2006–2013) har uppskattningar av denna populations storlek gjorts genom att räkna bebodda bohål och populationen har fluktuerat avsevärt (20–150) beroende på stora variationer i väderleken mellan åren (Cederberg 2012). Under perioden 2005–2009 återinventerades många äldre kända lokaler runt om i landet utan att arten kunde påträffas. En hona fångades dock i en insektfälla (färgskål) i Åhus 2008 vid inventering av banvallar och bangårdar (leg. M. Larsson) och 2010 upptäcktes arten i Brantevik, 6 km NO om Skillinge. Senare visade det sig att det fanns en mindre population på ca 50 bobyggande honor fördelade på tre hus. Det finns således en viss möjlighet att arten faktiskt finns på fler platser i landet, men den bedöms för närvarande som liten. Humlepälsbi är inte påträffad i Finland eller Norge, men har tidigare varit utbredd i Danmark. Det kan möjligen fortfarande finnas kvar på Bornholm där den senast sågs för ca 50 år sedan, men i övrigt är inga aktuella populationer kända för närvarande. I Tyskland har arten försvunnit från alla delstater utom Brandenburg i öster. Utbredningen i övrigt omfattar Syd- och Mellaneuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
C2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Tidigare (1940-talet) utbredd från Skåne till Värmland men nu endast känd i två aktuella förekomster på Österlen (2008). Arten har sannolikt försvunnit från Öland (senaste belägg 1981). Mörkertalet misstänks vara lågt eftersom arten är stor och har eftersökts, men endast påträffats på tre lokaler de senaste 40 åren. Två av dessa är väl studerade i samband med framställande av ett åtgärdsprogram för arten. Båda dessa bebor lerväggar i mycket gamla stenhus (1840-tal). Ytterligare kvarvarande okända populationer är sannolikt mycket individfattiga. Antalet reproduktiva individer skattas till 150 (50-300). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6380 (200-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2b).
Ekologi
Humlepälsbiet är sannolikt naturligt anpassat för bobyggnad i solstekta erosions-branter och erosionshak längs vattendrag på lerjordar. I Mellaneuropa uppges att boplatser ofta påträffas i branta kanter av märgelgravar och lertäkter, i regnskyddad lerjord (under taköverhäng o dyl.), i husväggar av soltorkat tegel eller stenmurar fogade med lera. Honan kan gräva ut bokammare i hård, soltorkad lera genom att hämta vatten i krävan och fukta upp leran, som därvid blir formbar. Boet utgörs av en bogång på 5–15 cm som kan grena sig flera gånger och varje sidogång avslutas med en något utvidgad cell. Ibland kan ett par celler ligga på rad efter varandra eller tätt bredvid varandra i änden på gången. Varje cell provianteras först med pollen, sedan med en ansenlig mängd nektar och ovanpå denna flyter ägget. Under utgrävningen forslar honan små klumpar av uppfuktad lera med fötterna till boöppningen, där de avsätts som ett luckert lerrör av mycket karakteristiskt, skorstensliknande utseende. Borören är lätta att känna igen även på håll när de är bebodda. De sticker ut som en böjd, neråtvänd tappkran, men bryts lätt av vid regn eller stark blåst. Innerdiameter är ca 8 mm och längden 3–5 cm. Nyttan av dessa har diskuterats och en teori är att röret värms upp av solen på morgonen och ger honan möjlighet att starta näringssök tidigare på dagen. Detta har studerats hos den närstående nordamerikanska arten Anthophora abrupta med mycket likartat bobyggnadsbeteende och där visade det sig att honor med oskadade borör kom igång med näringssök ca en timme tidigare än de som saknade rör (Norden 1984). Närheten till vatten är av stor betydelse för att utgrävningen ska lyckas. Bobyggnad i Sverige är endast känd från husväggar som består av obränt, soltorkat tegel, ett numera allt ovanligare byggnadsmaterial som huvudsakligen finns i äldre korsvirkeshus, samt i tegelhus där det inre tegelvarvet av ytterväggen är gjort av s.k. lersten (soltorkat tegel) och det yttre varvet (fasadteglet) murats och fogats med poröst kalkbruk. Bona är ofta aggregerade flera på samma ställe. Boet tar lång tid att gräva ut och forma, vilket gör det ekonomiskt för en hona att fortsätta att utnyttja och omforma ett tidigare använt bo. Det tidskrävande konstuerandet av boet medför en relativt låg reproduktionshastighet hos arten, och återhämtningstiden efter en populationsnedgång är sannolikt relativt lång jämfört med andra insektsarter. Bona parasiteras av rostkägelbi Coelioxys rufescens, en art som parasiterar olika pälsbin och som också observerats i den nu aktuella kolonin (Cederberg 2010). Pollen samlas på blommor från ett stort antal växtfamiljer. Blombesök är endast sporadiskt registrerade i Sverige och ger en mycket ofullständig bild av dess näringskällor: vallört Symphytum sp., blåeld Echium vulgare, kantnepeta Nepeta sp., vresros Rosa rugosa, schersmin och gullrips Ribes aureum. Från Mellaneuropa anges följande växter som viktiga pollenkällor: Oxtunga Echium vulgare, solvända Helianthemum nummularium, käringtand Lotus corniculatus, rödklöver Trifolium pratense, puktörne Ononis spinosa, häckvicker Vicia sepium och rödplister Lamium purpureum (Westrich 1989). I Skillinge har pollensamling noterats på kornvallmo Papaver rhoeas och raps Brassica napus. Flygperioden börjar i slutet av maj och sträcker sig till slutet av juli. Hanarnas flygtid börjar något tidigare än honornas och avslutas ca en månad tidigare. Hanarna patrulleringsflyger vid soligt väder längs solstekta stenväggar, samt över lämpliga näringsväxter i ett rasande tempo på jakt efter oparade honor.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
· blåeld
· blåeld
· kornvallmo
· kornvallmo
· kålrot/raps
· kålrot/raps
· nepetor
· nepetor
· ripsar
· ripsar
· rosor
· rosor
· schersminer
· schersminer
· vallörter
· vallörter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Anthophora (pälsbin), Art Anthophora plagiata (Illiger, 1806) - humlepälsbi Synonymer Megilla plagiata Illiger, 1806, Anthophora parietina (Fabricius, 1793)

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier C2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Tidigare (1940-talet) utbredd från Skåne till Värmland men nu endast känd i två aktuella förekomster på Österlen (2008). Arten har sannolikt försvunnit från Öland (senaste belägg 1981). Mörkertalet misstänks vara lågt eftersom arten är stor och har eftersökts, men endast påträffats på tre lokaler de senaste 40 åren. Två av dessa är väl studerade i samband med framställande av ett åtgärdsprogram för arten. Båda dessa bebor lerväggar i mycket gamla stenhus (1840-tal). Ytterligare kvarvarande okända populationer är sannolikt mycket individfattiga. Antalet reproduktiva individer skattas till 150 (50-300). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6380 (200-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2b).

Åtgärdsprogram Fastställt
Humlepälsbiet är ett robust, mycket långtungat bi med påfallande humlelikt utseende. Kroppslängden är 12–15 mm, pälsen är kort och tät och hos honan sammetssvart utom på ryggsidan av de tre sista bakkroppssegmenten som är rödhåriga. Individer med helt rödhårig bakkropp kan förekomma. Hanen har övervägande ljusbrun behåring med ett svart fält på ryggsidan av bakkroppens fyra sista synliga segment. Enstaka fall av melanism påträffas då hela pälsen är svart. Hanens munsköld (clypeus) är dock alltid benvit och ansiktet har vit behåring. Det finns honor av två färgvarianter i Mellaneuropa, där den ljusare har helt ljusbrun behåring. I den svenska populationen har inga ljusa honindivid påträffats. Honorna samlar pollen med hjälp av den styva och täta hårbeklädnaden på bakbenens skenben och första fotled (metatarsen). Hanarna kan lätt skiljas ut från alla övriga pälsbin i Nordeuropa på att den vita teckningen i ansiktet i stort sett är begränsad till munskölden (clypeus) och överläppen (labrum). Honan har längre kind (avståndet mellan facettöga och käkbas) än övriga svenska arter.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för humlepälsbi

Länsvis förekomst och status för humlepälsbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för humlepälsbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Humlepälsbiet är i Sverige känt från Skåne till Värmland samt från Öland. Arten har under 1900-talet gått starkt tillbaka i hela Västeuropa och även i Sverige. Under den senaste 30-årsperioden fram till 2003 var humlepälsbiet belagd endast från två lokaler, en på Öland och en i Skåne. Ölandsfyndet var en enstaka hona i Räpplinge söder om Borgholm (leg. L-Å Janzon 1981). Skånefynden en ensam hona i Åhus 1987 (leg. K-J Hedkvist), och arten misstänktes vara helt försvunnen från landet. Därför var det mycket hoppingivande när en hona och en hane påträffades i Skillinge, söder om Simrishamn (leg. O. Högmo 2004). Det visade sig året därpå att en recent population på mellan 60 och 80 honor fanns i området. Följande år (2006–2013) har uppskattningar av denna populations storlek gjorts genom att räkna bebodda bohål och populationen har fluktuerat avsevärt (20–150) beroende på stora variationer i väderleken mellan åren (Cederberg 2012). Under perioden 2005–2009 återinventerades många äldre kända lokaler runt om i landet utan att arten kunde påträffas. En hona fångades dock i en insektfälla (färgskål) i Åhus 2008 vid inventering av banvallar och bangårdar (leg. M. Larsson) och 2010 upptäcktes arten i Brantevik, 6 km NO om Skillinge. Senare visade det sig att det fanns en mindre population på ca 50 bobyggande honor fördelade på tre hus. Det finns således en viss möjlighet att arten faktiskt finns på fler platser i landet, men den bedöms för närvarande som liten. Humlepälsbi är inte påträffad i Finland eller Norge, men har tidigare varit utbredd i Danmark. Det kan möjligen fortfarande finnas kvar på Bornholm där den senast sågs för ca 50 år sedan, men i övrigt är inga aktuella populationer kända för närvarande. I Tyskland har arten försvunnit från alla delstater utom Brandenburg i öster. Utbredningen i övrigt omfattar Syd- och Mellaneuropa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Apinae  
  • Släkte
    Anthophora - pälsbin 
  • Art
    Anthophora plagiata(Illiger, 1806) - humlepälsbi
    Synonymer
    Megilla plagiata Illiger, 1806
    Anthophora parietina (Fabricius, 1793)

Humlepälsbiet är sannolikt naturligt anpassat för bobyggnad i solstekta erosions-branter och erosionshak längs vattendrag på lerjordar. I Mellaneuropa uppges att boplatser ofta påträffas i branta kanter av märgelgravar och lertäkter, i regnskyddad lerjord (under taköverhäng o dyl.), i husväggar av soltorkat tegel eller stenmurar fogade med lera. Honan kan gräva ut bokammare i hård, soltorkad lera genom att hämta vatten i krävan och fukta upp leran, som därvid blir formbar. Boet utgörs av en bogång på 5–15 cm som kan grena sig flera gånger och varje sidogång avslutas med en något utvidgad cell. Ibland kan ett par celler ligga på rad efter varandra eller tätt bredvid varandra i änden på gången. Varje cell provianteras först med pollen, sedan med en ansenlig mängd nektar och ovanpå denna flyter ägget. Under utgrävningen forslar honan små klumpar av uppfuktad lera med fötterna till boöppningen, där de avsätts som ett luckert lerrör av mycket karakteristiskt, skorstensliknande utseende. Borören är lätta att känna igen även på håll när de är bebodda. De sticker ut som en böjd, neråtvänd tappkran, men bryts lätt av vid regn eller stark blåst. Innerdiameter är ca 8 mm och längden 3–5 cm. Nyttan av dessa har diskuterats och en teori är att röret värms upp av solen på morgonen och ger honan möjlighet att starta näringssök tidigare på dagen. Detta har studerats hos den närstående nordamerikanska arten Anthophora abrupta med mycket likartat bobyggnadsbeteende och där visade det sig att honor med oskadade borör kom igång med näringssök ca en timme tidigare än de som saknade rör (Norden 1984). Närheten till vatten är av stor betydelse för att utgrävningen ska lyckas. Bobyggnad i Sverige är endast känd från husväggar som består av obränt, soltorkat tegel, ett numera allt ovanligare byggnadsmaterial som huvudsakligen finns i äldre korsvirkeshus, samt i tegelhus där det inre tegelvarvet av ytterväggen är gjort av s.k. lersten (soltorkat tegel) och det yttre varvet (fasadteglet) murats och fogats med poröst kalkbruk. Bona är ofta aggregerade flera på samma ställe. Boet tar lång tid att gräva ut och forma, vilket gör det ekonomiskt för en hona att fortsätta att utnyttja och omforma ett tidigare använt bo. Det tidskrävande konstuerandet av boet medför en relativt låg reproduktionshastighet hos arten, och återhämtningstiden efter en populationsnedgång är sannolikt relativt lång jämfört med andra insektsarter. Bona parasiteras av rostkägelbi Coelioxys rufescens, en art som parasiterar olika pälsbin och som också observerats i den nu aktuella kolonin (Cederberg 2010). Pollen samlas på blommor från ett stort antal växtfamiljer. Blombesök är endast sporadiskt registrerade i Sverige och ger en mycket ofullständig bild av dess näringskällor: vallört Symphytum sp., blåeld Echium vulgare, kantnepeta Nepeta sp., vresros Rosa rugosa, schersmin och gullrips Ribes aureum. Från Mellaneuropa anges följande växter som viktiga pollenkällor: Oxtunga Echium vulgare, solvända Helianthemum nummularium, käringtand Lotus corniculatus, rödklöver Trifolium pratense, puktörne Ononis spinosa, häckvicker Vicia sepium och rödplister Lamium purpureum (Westrich 1989). I Skillinge har pollensamling noterats på kornvallmo Papaver rhoeas och raps Brassica napus. Flygperioden börjar i slutet av maj och sträcker sig till slutet av juli. Hanarnas flygtid börjar något tidigare än honornas och avslutas ca en månad tidigare. Hanarna patrulleringsflyger vid soligt väder längs solstekta stenväggar, samt över lämpliga näringsväxter i ett rasande tempo på jakt efter oparade honor.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Våtmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö, Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
· blåeld - Echium vulgare (Har betydelse)
· kornvallmo - Papaver rhoeas (Har betydelse)
· kålrot/raps - Brassica napus (Har betydelse)
· nepetor - Nepeta (Har betydelse)
· ripsar - Ribes (Har betydelse)
· rosor - Rosa (Har betydelse)
· schersminer - Philadelphus (Har betydelse)
· vallörter - Symphytum (Har betydelse)
Det mest överhängande hotet är idag det faktum att arten har en mycket liten population. Detta medför stora risker för slumpmässigt utdöende på grund av dramatiska bakslag i väderleken, sjukdomsutbrott eller ökat parasiteringstryck. Den allvarligaste händelsen i nuläget skulle dock vara att några få husägare beslutar om att renovera sina ytterfasader mot söder. Detta skulle kunna reducera den kända populationen drastiskt och eventuellt helt utplåna den. Den begränsande faktorn för närvarande är bristen på lämpliga boplatser. Vid ett samtal med en husägaren med äldre spår efter bon av humlepälsbin sade denne, att han aktivt försökt bli av med bina genom att upprepade gånger mura igen sprickor och bohål i fogarna. Det satt också spikar och tuggummin i flera av de äldre bohålen på andra hus. Information om den prekära situationen för denna intressanta biart skulle troligen kunna ändra attityden hos flera husägare till att bli mer positiv. Eftersom arten är generalist när det gäller pollenväxter är sannolikt blombrist inte en aktuell hotfaktor i villabebyggelse eller småstadsmiljöer med trädgårdar och parker. Däremot är lämpliga förekomstområden starkt begränsade i Skåne av det intensiva, diversitetsfientliga jordbruket som dominerar landskapet.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
Trots den låga populationsnivån finns det fortfarande möjlighet att med relevanta åtgärder rädda arten kvar i landet. Humlepälsbi är utvald bland de hotade arter som förmodas kunna svara positivt på bevarandeåtgärder och ett åtgärdsprogram har tagits fram för arten. Åtgärderna ska i ett första steg utveckla alternativa boplatser och syfta till att etablera fler populationer av arten. Lertegelstenar med förborrade bogångar inmurade i en träram har visat sig fungera både som transportlåda och boplatsförstärkning. Detta gör det också möjligt att på lämpliga ställen mura upp väggar av rätt material, där nya populationer kan etableras utan att vara beroende av privata husägares välvilja. På sikt bör restaureringsinsatserna kunna nå en nivå där populationer finns på ett tiotal lokaler i sydligaste delen av landet och där även mera naturliga bohabitat kan inkluderas som erosionsbranter och lertag. Ytterligare inventeringsinsatser är också nödvändiga, eftersom det finns ett visst mörkertal och fortfarande en viss chans att påträffa arten på andra platser än de båda nu kända. Eftersom arten huvudsakligen anlägger bon i lertegelväggar, är effektivt eftersök av bohål tidskrävande och inte möjlig att utföra överallt, eftersom det kräver tillträde till privata bostadshus och innergårdar. Därför är också ökad information till allmänheten av stor betydelse, såväl om artens existens och utsatthet som om möjligheten att genom privata initiativ öka dess överlevnadschanser.

Åtgärdsprogram Fastställt
Ett åtgärdsprogram har upprättats för arten (Cederberg 2014).

Aurivillius, C. 1903. Steklar. Hymenoptera. 1. Gaddsteklar. Aculeata. Ent. Tidskr. 35:129–218.

Cederberg, B. 2005. Inventering av humlepälsbi (Anthophora plagiata) 2005. Länsstyrelsen Halland. (opubl.).

Cederberg, B. 2006 (opubl.). Rapport från förarbetet med åtgärdsprogram för humlepälsbi (Anthophora plagiata) 2006. Länsstyrelsen i Hallands län.

Cederberg, B. 2009 (opubl.). Rapport från förarbetet med åtgärdsprogram för humlepälsbi (Anthophora plagiata) 2007–08. Länsstyrelsen i Hallands län.

Cederberg, B. 2010 (opubl.). Rapport från förarbetet med åtgärdsprogram för humlepälsbi (Anthophora plagiata) 2009–10. Länsstyrelsen i Hallands län.

Cederberg, B. 2012 (opubl.). Rapport från förarbetet med åtgärdsprogram för humlepälsbi (Anthophora plagiata) 2011–12. Länsstyrelsen i Hallands län.

Cederberg, B. 2013 (opubl.). Rapport från populationsövervakning av humlepälsbi (Anthophora plagiata) 2013. Länsstyrelsen i Hallands län.

Cederberg, B. 2014. Åtgärdsprogram för humlepälsbi, 2014–2018. Rapport 6640. Naturvårdsverket.

Erlandsson, S. 1975. Notiser om svenska Apiders utbredning. Entomologen 4:19–23.

Högmo, O. 2004. Humlepälsbiet Anthophora plagiata (Illiger) återfunnet! FaZett 18:23–24.

Janzon L.-Å., Svensson B.G. & Erlandsson S. 1991. Catalogus Insectorum Sueciae. Hymenoptera, Apoidea. 3. Megachilidae, Anthophoridae and Apidae. Ent. Tidskr. 112:93–99.

Jørgensen, L. 1921. Bier. Danmarks fauna. København.

Linné C. 1751. Skånska resa, på öfwerhetens befallning förrättad år 1749, med rön och anmärkningar uti oeconomien, naturalier, antiquiteter, seder, lefnads-sätt. Salvii, Stockholm. [xiv.]+434 pp., 6 pls

Mader, D. 1999. Geologische und biologische Entomoökologie der rezenten Seidenbiene Colletes. Band 1. Logabook, Köln.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2012. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 5: Apidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr 80:7–52.

Müller, A., Krebs, A. & Amiet, F. 1997. Bienen, Mitteleuropaeische Gattungen, Lebensweise, Beobachtung. Naturbuch Verlag, Augsburg.

Nilsson, L.A. 2004. Anthophora plagiata (Illiger 1806: 140), humlepälsbi. Faktablad från Svenska Vildbiprojektet. (opubl.)

Norden, B.B. 1984. Nesting bology of Anthophora abrupta (Hymentoptera: Anthophoridae). J. of Kansas Ent. Soc. 57(2):243–262.

Peeters, T.M.J., Raemakers, I.P. & Smit, J. 1999. Voorlopige atlas van de Nederlandse bijen (Apidae). European Invertebrat Survey – Nederland.

Scheuchl, E. 1995. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band I: Anthophoridae. Eget förlag, Velden.

Steinmann, E. 1985. Die Wand-Pelzbiene Anthophora plagiata (Illiger) (Hymenoptera: Apoidea). Jber. Natf. Ges. Graubunden 102:137–142.

Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer GmbH & Co, Germany, ss. 569–571.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2006. Rev. Björn Cederberg 2010 & 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Apinae  
  • Släkte
    Anthophora - pälsbin 
  • Art
    Anthophora plagiata, (Illiger, 1806) - humlepälsbi
    Synonymer
    Megilla plagiata Illiger, 1806
    Anthophora parietina (Fabricius, 1793)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2006. Rev. Björn Cederberg 2010 & 2013.