Anthophora retusa
Svartpälsbi
Steklar, Bin
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Anthophora (pälsbin), Art Anthophora retusa (Linnaeus, 1758) - svartpälsbi Synonymer Apis retusa Linnaeus, 1758
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Sårbar (VU)
-
2005 Sårbar (VU)
-
2000 Sårbar (VU)
Dokumentation Svartpälsbi har minskat kraftigt i hela sitt utbredningsområde från Skåne till Uppland under den senaste 50-årsperioden. Aktuella populationer finns kvar i Blekinge, Småland, på Öland och Gotland, samt Uppland (AB och C län) och i Västergötland där den nyligen är återfunnen. Det intensiva eftersöket av arten har givit bättre kunskap om artens status och fler kända lokaler men detta behöver inte tolkas som en faktisk spridning av arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (40-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 480 (240-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Åtgärdsprogram Fastställt
Hanen har ljust brun päls på huvud, mellankropp samt på bakkroppens två första ryggsegment, resten av bakkroppen är svart. Ansiktet har i nederdelen utbredda gula fält längs ögonens inre kant upp till i höjd med antennfästena. Dessutom finns gula teckningar på munsköld, överläpp och antennskaftens framsida. I regel är munsköldens hela övre del svart. Mellanbenen har en iögonenfallande behåring med täta svarta hårborstar på första fotsegmentets fram- och bakkant.
Hanen kan skiljas från förväxlingsarten vårpälsbi Anthophora plumipes på avsaknaden av långa penselhår längs mellanbenens bakkant. Även honan av svartpälsbi kan förväxlas med andra arter av pälsbin. Hos vårpälsbi förekommer honor i en svart–gråsvart form som är mycket lik svartpälsbiet i fält, men är större, 14–16 mm, och ger ett mer robust intryck. Vårpälsbi har längre och yvigare kroppsbehåring och inte till synes avklippt. Vidare har vårpälsbi svarta sporrar på bakskenbenen, inte gulbruna, samt något gulaktigt genomskinliga bakkanter på bakkroppens ryggsegment, inte svarta som hos svartpälsbi (måste ses med lupp). Även honor av dånpälsbi Anthophora furcata är närmast helsvarta men mindre, 10–12 mm, och har gulröd behåring på yttersta bakkroppsspetsen. Av humlorna är det främst arbetare av vallhumla Bombus subterraneus som kan utgöra en förväxlingsrisk.
Länsvis förekomst och status för svartpälsbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Svartpälsbi är känt från Götaland och Svealand med tyngdpunkt i de östra delarna. Nordgränsen för de historiskt kända lokalerna gick genom södra Värmlands, Örebro, Västmanlands och Uppsala län. Under senare halvan av 1900-talet genomgick arten en drastisk tillbakagång. Efter att ha varit belagt, ofta från många lokaler i Uppsala, Västmanlands, Värmlands, Stockholms, Örebro, Östergötlands, Västra Götalands, Jönköpings och Skåne län dog biet ut i till synes hela detta område (mer än tre fjärdedelar av den då kända utbredningen i Sverige). Säkra observationer av arten i landet mellan 1980 och 2005 gjordes endast från fyra län: Blekinge län (2 lokaler), Kalmar län (fastlandet 2 lokaler och Öland 9 lokaler) och Gotlands län (7 lokaler). Populationsminskningen fortsatte även efter millennieskiftet. Nedgången på två av de största lokalerna, Vassmolösa och Furudal i Kalmar kommun beräknades till 90 % respektive 70 % sett till antalet bobyggande honor mellan 2001 och 2006, då sammanlagt endast ca 40 bobyggande honor fanns kvar (Nilsson 2006). Även populationerna på Öland gick under samma period mycket starkt tillbaka, endast en tredjedel av de gamla lokalerna hade förekomst av svartpälsbi under inventeringen 2006. Det sammanlagda antalet bobyggande honor som noterades vid inventeringarna 2006 uppgick till cirka 25 stycken fördelat på fem lokaler. Som ett exempel kan nämnas att populationen på Gårdby sandstäpp hade minskat med 95 % sedan år 2000 (Nilsson 2006). På Gotland noterades knappt fyrtio bobyggande honor på sex olika lokaler 2006, lokalen i Väskinde toppade med mer än trettio av dessa.
Under 2007 skedde dock ett trendbrott i och med att arten kunde återfinnas i Stockholms län (Nilsson & Cederberg 2007). Återhämtningen har därefter skett påtagligt snabbt i Mälarregionen och 2018 var utbredningen regionalt ungefär densamma som på 1950-talet. På Öland och Gotland har också en förbättring skett med betydligt fler lokaler med bokolonier och starkare populationer. I övriga delar av landet har populationsuppgången gått betydligt långsammare och i stora delar av det forna utbredningsområdet saknas arten fortfarande.
Arten är inte känd från Norge eller Finland, men däremot från Danmark (Madsen & Calabuig 2012) och i Baltikum norrut till Estland. Utbredningen sträcker sig i övrigt från några få aktuella lokaler i sydöstra England (Falk 2015) över stora delar av Västeuropa och Sydeuropa (Rasmont 2014).
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningHymenoptera - steklar
-
UnderordningApocrita - midjesteklar
-
InfraordningAculeata - gaddsteklar
-
ÖverfamiljApoidea
-
RanglösApiformes - bin
-
FamiljApidae - långtungebin
-
UnderfamiljApinae
-
SläkteAnthophora - pälsbin
-
ArtAnthophora retusa(Linnaeus, 1758) - svartpälsbiSynonymerApis retusa Linnaeus, 1758
Artens livsmiljö i Sverige utgörs av torra och varma blomrika antropogena marker, exempelvis odlingslandskap, trädgårdar samt störda miljöer på lätt jord med en förkärlek för sandiga–grusiga ställen. Arten finns ofta i solexponerade vägslänter, täkter, skjutbanor, motorbanor eller sluttningar i stadsmiljö med extensivt brukade blomrika ytor. Även forntida gravplatser (i de fall de hålls öppna från igenväxning) kan utgöra viktiga boplatser.
Svartpälsbiets ansenliga tunglängd, cirka 12 mm, gör att arten kan konkurrera även med relativt långtungade humlor om nektar i djupa, rörformiga blommor. Arten samlar pollen från flera växtfamiljer (polylektisk). Växtfamiljer med flest rapporterade blombesök utgör strävbladiga växter (Boraginaceae), ärtväxter (Fabaceae) och kransblommiga växter (Lamiaceae). Slutsatsen är att dessa tre växtfamiljer med arter i släktena snokörter Echium, oxtungor Anchusa, vallörter Symphytum, klovedlar Oxytropis, vickrar Vicia, harris Cytisus, getväpplingar Anthyllis, vialer Lathyrus samt plistrar Lamium utgör den huvudsakliga näringsresursen för den svenska förekomsten av svartpälsbi.
Hanarna visar sig vissa år redan i april och patrullerar boområdet. De konkurrerar om de bästa utkiksplatserna, varifrån de omedelbart jagar bort rivaler. Honorna kommer fram först 2–3 veckor efter att de första hanarna visat sig. Hanarna fortsätter att patrullera boområdet tätt över marken i jakt på oparade honor och gör ideliga parningsförsök även med honor som redan börjat proviantera bon. Efter hand inkluderar hanarna även bestånd av lämpliga näringsväxter i omgivningarna i sitt patrullerande. Honorna söker oftast pollen på näringsväxter i närmaste omgivningarna inom något hundratal meters avstånd från boet, men har setts proviantera på upp till 800 m. Arten har en generation per år och honornas flygtid sträcker sig från början av maj till mitten av juli. Vid ett tillfälle har en partiell andra generation noterats, i september-oktober vid en lokal på Öland efter den extremt varma sommaren 2018. Både hanar och honor visade sig och parning observerades. Dessutom sågs flera honor samla pollen.
Bona parasiteras av praktsorgbiet Melecta luctuosa, en art som senast observerades på Öland 1971, men som numera betraktas som utdöd från landet.
Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen
Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö
Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap
Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö
Substrat/Föda:Påverkan
- Igenväxning (Stor negativ effekt)
- Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
- Igenplantering (Stor negativ effekt)
- Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
Åtgärdsprogram Fastställt
Cederberg, B. 2018. Populationsuppskattning av svartpälsbi Anthophora retusa i Uppsalatrakten 2018. Rapport till länsstyrelsen i Uppsala län (opublicerad).
Edwards, R. & Broad, G. (eds.) 2006. Provisional Atlas of the Aculeate Hymenoptera in Great Britain and Ireland: Part 6. Huntingdon: Biological Records Centre.
Erlandsson, S. 1975. Notiser om svenska apiders utbredning. Entomologen 4 (1): 19–23.
Falk, S. 1991. A review of the scarce and threatened bees, wasps and ants of Great Britain. Research and Survey in Nature Conservation 35: 1–344.
Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2012. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 5: Apidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr 80: 7–52.
Naturvårdsverket 2007. Åtgärdsprogram för svartpälsbi 2007-2011. Rapport 5743.
Nilsson, J. & Cederberg, B. 2007. Svartpälsbi Anthophora retusa återfunnet i Uppland. Fauna och Flora 102(2): 24–27.
Nilsson, L.A. 2006. Inventering av svartpälsbi Anthophora retusa i Blekinge och Kalmar län 2006. Opublicerad rapport till länsstyrelsen i Örebro län. EkoBi Natur i Uppsala AB.
Nilsson, L.A. & Cederberg, B. 2010 (Rev. Cederberg, B 2013). Artfaktablad om Anthophora retusa svartpälsbi. ArtDatabanken, SLU,Uppsala.
Rasmont P. 2014. Atlas of the European Bees: genus Anthophora. 1st Edition. STEP Project, Atlas Hymenoptera, Mons, Gembloux. http://www.atlashymenoptera.net/page.asp?ID=260 [download 2018-10-30).
Scheuchl, E. 2000. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. I: Anthophoridae. 2a uppl. Preisinger, Landshut.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av:
L. Anders Nilsson & Björn Cederberg 2010. Rev. Björn Cederberg 2013 & 2018.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningHymenoptera - steklar
-
UnderordningApocrita - midjesteklar
-
InfraordningAculeata - gaddsteklar
-
ÖverfamiljApoidea
-
RanglösApiformes - bin
-
FamiljApidae - långtungebin
-
UnderfamiljApinae
-
SläkteAnthophora - pälsbin
-
ArtAnthophora retusa, (Linnaeus, 1758) - svartpälsbiSynonymerApis retusa Linnaeus, 1758
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av:
L. Anders Nilsson & Björn Cederberg 2010. Rev. Björn Cederberg 2013 & 2018.