Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vårgökbi

Organismgrupp Steklar, Bin Nomada ferruginata
Vårgökbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 8–10 mm. Kroppen är svart med röda och gula teckningar. Bakkroppen har röd grundfärg, honan utan eller med obetydliga gula fläckar, hanen med stora gula sidofläckar på ryggplåt 2 och 3 och fläckar eller band på de bakre. Antenner och ben är till största delen röda. De helgula skulderbucklorna skiljer honan från övriga röd/svarta arter. Hos hanen är den gula teckningen på skulderbucklorna ofta begränsad till främre halvan och mindre iögonenfallande. Hanen har gula teckningar kring munnen. Honans bakskenben har i spetsen en rad spetsiga, röda tornar och hanen några bleka, spetsiga tornar. Hanen kan möjligen förväxlas med andra arter i panzeri-gruppen som alla har spetsiga käkar, men de har röda, bruna eller svarta skulderbucklor. Videgökbi Nomada leucophthalma har liksom vårgökbi också helt svarta antennskaft (skogsgökbi N. panzeri och hallongökbi N. fusca har röd teckning på undersidan av antennskaftets spets), men saknar gul teckning längs ögonkanterna där den är svart. Videgökbi är dessutom längre och kraftigare behårad på mellankroppen. 
Utbredning
Länsvis förekomst för vårgökbi Observationer i  Sverige för vårgökbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har sin huvudförekomst i västra Skåne och på Gotland. Under 2000-talet har arten etablerat sig i Halland. Den är inte påträffad i Norge eller Finland men i Danmark, England och övriga Mellaneuropa samt Spanien och österut till Ukraina. Arten har stabila eller växande populationer i Sverige. 
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Vårgökbi förekommer i trädgårdar, parker, ängar, hedar, sandtag, buskmark, ruderatmark, lövskogslundar och bryn. Arten näringssöker på tussilago Tussilago farfara, maskros Taraxacum och Salix-arter. Värdart är vårsandbi Andrena praecox som är specialiserad på pollen från just sälg och andra videarter. Flygtiden är april och maj. 
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Nomada (gökbin), Art Nomada ferruginata (Linnaeus, 1767) - vårgökbi Synonymer Apis ferruginata Linnaeus, 1767, Nomada xanthosticta (Kirby, 1802)

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Längd 8–10 mm. Kroppen är svart med röda och gula teckningar. Bakkroppen har röd grundfärg, honan utan eller med obetydliga gula fläckar, hanen med stora gula sidofläckar på ryggplåt 2 och 3 och fläckar eller band på de bakre. Antenner och ben är till största delen röda. De helgula skulderbucklorna skiljer honan från övriga röd/svarta arter. Hos hanen är den gula teckningen på skulderbucklorna ofta begränsad till främre halvan och mindre iögonenfallande. Hanen har gula teckningar kring munnen. Honans bakskenben har i spetsen en rad spetsiga, röda tornar och hanen några bleka, spetsiga tornar. Hanen kan möjligen förväxlas med andra arter i panzeri-gruppen som alla har spetsiga käkar, men de har röda, bruna eller svarta skulderbucklor. Videgökbi Nomada leucophthalma har liksom vårgökbi också helt svarta antennskaft (skogsgökbi N. panzeri och hallongökbi N. fusca har röd teckning på undersidan av antennskaftets spets), men saknar gul teckning längs ögonkanterna där den är svart. Videgökbi är dessutom längre och kraftigare behårad på mellankroppen. 

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vårgökbi

Länsvis förekomst och status för vårgökbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vårgökbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har sin huvudförekomst i västra Skåne och på Gotland. Under 2000-talet har arten etablerat sig i Halland. Den är inte påträffad i Norge eller Finland men i Danmark, England och övriga Mellaneuropa samt Spanien och österut till Ukraina. Arten har stabila eller växande populationer i Sverige. 
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada ferruginata(Linnaeus, 1767) - vårgökbi
    Synonymer
    Apis ferruginata Linnaeus, 1767
    Nomada xanthosticta (Kirby, 1802)

Vårgökbi förekommer i trädgårdar, parker, ängar, hedar, sandtag, buskmark, ruderatmark, lövskogslundar och bryn. Arten näringssöker på tussilago Tussilago farfara, maskros Taraxacum och Salix-arter. Värdart är vårsandbi Andrena praecox som är specialiserad på pollen från just sälg och andra videarter. Flygtiden är april och maj. 

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Buskmark, Trädbärande gräsmark, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2007. Apidae 5. Fauna Helvetica 20: 1-356.

Celary, W. 1995. Nomadini (Hymenoptera, Apoidea, Anthophoridae) of Poland. Monografie Fauny Polski 20: 1-281.

Edwards, R. & Telfer, M. (red.) 2001. Provisional atlas of the aculeate Hymenoptera of Britain and Ireland. Part 3. Bees, Wasps and Ants Recording Society.

Scheuchl, E. 2000. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band 1. Schlüssel der Gattungen und der Arten der familie Anthophoridae. 2:a upplagan, Velden.

Westrich P. 1990. Die Bienen Baden-Württembergs I-II. Ulmer, Stuttgart. 972 s.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada ferruginata, (Linnaeus, 1767) - vårgökbi
    Synonymer
    Apis ferruginata Linnaeus, 1767
    Nomada xanthosticta (Kirby, 1802)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2018.