Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  slåttergökbi

Organismgrupp Steklar, Bin Nomada integra
Slåttergökbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Slåttergökbi är ett medelstort gökbi med en kroppslängd på 7-9 mm och teckning i svart och rostrött. Huvud och mellankropp är svarta med röda fält på käkar, kinder, munsköldens framkant, framrygg, skulderbucklor, vingfjäll och i form av två fläckar på skutellen (tydligast hos honan). Hanen har istället gula fält på käkar, kinder och munsköld. Käken har en utstående tand på yttersidan drygt en tredjedel från basen (tydligast hos hanen). Bakkroppen är roströd med svart basal del av första ryggplåten (tergit 1), svarta, basala sidofläckar på ryggplåt 2 och 3 samt smala basala band på ryggplåt 4 och 5. Antennerna är svarta med rödtonad undersida. Benen är röda med svarta fält på mellan- och bakbenens lår och skenben. Slåttergökbi kan förväxlas med de närstående arterna silvergökbi Nomada argentata och fibblegökbi N. facilis som har likartad teckning men mindre kroppsstorlek (5-6 mm). Dessa båda har avrundade käkar utan någon utstående tand. Silvergökbi har senare flygtid, juli till början av september, till skillnad från de båda övriga som flyger i slutet av maj till slutet av juni. Även ölandsgökbi N. similis kan medföra en förväxlingsrisk, men den har svarta antenner med röd yttersta spets. Slåttergökbi kan bestämmas med hjälp av Amiet et al. (2007) eller Scheuchl (2000).
Utbredning
Länsvis förekomst för slåttergökbi Observationer i  Sverige för slåttergökbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Slåttergökbi är känd från Skåne, Småland, Öland, Västergötland och Östergötland. Nästan alla uppgifter avser 1800-talsfynd. I Småland fanns dock arten kvar till 1936, men därefter har den endast kunnat påträffas i Skåne. Där finns arten inom två kända förekomstområden, i Sjöbo k:n och på Österlen. Endast enstaka individer har kunnat påträffas trots riktat eftersök, vilket indikerar att populationerna är ytterst individfattiga och extremt sårbara för negativa ingrepp i värdartens boområden eller för insamling. Från våra nordiska grannländer finns bara äldre fynduppgifter av slåttergökbi, från Norge endast från Fredrikshald (ca 1870-tal), från Finland (senast ca 1930) och Danmark (senast 1948). I övrigt omfattar utbredningen Mellan- och Sydeuropa, Nordafrika och Mellanöstern.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(ii,iii,iv)+2ab(ii,iii,iv); C2a(i); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Slåttergökbi är utomordentligt sällsynt påträffad art (ett 20 individ kända). Senaste belägg i Skåne (Haväng 1989 och Sjöbo 2006). Minskningen av torrängar och sandiga skogsbryn har varit ogynnsam för dess värdart slåttersandbi Andrena humilis, som minskat betänkligt. Eftersom värdarten gärna har koncentrerade boområden på sandiga vägar och stigar är dessa relativt lätta att upptäcka, vilket också gäller boparasiten. Därför är mörkertalet troligen inte särskilt stort. Kända bokolonier av värdarten har undersökts utan att arten kunnat påträffas, även de senaste åren i den individfattiga värdartspopulationen i Sjöbo. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (0-150). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 128 (120-500) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (8-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv)+2ab(ii,iii,iv); C2a(i); D).
Ekologi
Slåttergökbi lever som kleptoparasit hos slåttersandbi Andrena humilis. Honorna av slåttersandbi har ofta starkt aggregerade bon i marken, vilket gör att slåttergökbin också mest håller till i dessa koloniområden. Bokolonierna av slåttersandbi ligger ofta på hårt trampade, sandiga gångstigar eller markvägar med omgivande fibblerika ängsmarker. De kan också påträffas på sandiga, näringsfattiga marker med extensivt bete. Gökbin samlar inte själva pollen och besöker blommor endast för eget näringsupptag. De är därför mindre specialiserade till fibblor som näringsväxt än sina värdarter. Några mellaneuropeiska källor anger också fibblesandbi A. fulvago som värd. Att så skulle vara fallet i Sverige stöds inte av några observationer. Flygtiden sträcker sig från slutet av maj till slutet av juni.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· slåttersandbi
· slåttersandbi
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Nomada (gökbin), Art Nomada integra Brullé, 1832 - slåttergökbi Synonymer knaggökbi

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(ii,iii,iv)+2ab(ii,iii,iv); C2a(i); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Slåttergökbi är utomordentligt sällsynt påträffad art (ett 20 individ kända). Senaste belägg i Skåne (Haväng 1989 och Sjöbo 2006). Minskningen av torrängar och sandiga skogsbryn har varit ogynnsam för dess värdart slåttersandbi Andrena humilis, som minskat betänkligt. Eftersom värdarten gärna har koncentrerade boområden på sandiga vägar och stigar är dessa relativt lätta att upptäcka, vilket också gäller boparasiten. Därför är mörkertalet troligen inte särskilt stort. Kända bokolonier av värdarten har undersökts utan att arten kunnat påträffas, även de senaste åren i den individfattiga värdartspopulationen i Sjöbo. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (0-150). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 128 (120-500) km² och förekomstarean (AOO) till 12 (8-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv)+2ab(ii,iii,iv); C2a(i); D).

Åtgärdsprogram Fastställt
Slåttergökbi är ett medelstort gökbi med en kroppslängd på 7-9 mm och teckning i svart och rostrött. Huvud och mellankropp är svarta med röda fält på käkar, kinder, munsköldens framkant, framrygg, skulderbucklor, vingfjäll och i form av två fläckar på skutellen (tydligast hos honan). Hanen har istället gula fält på käkar, kinder och munsköld. Käken har en utstående tand på yttersidan drygt en tredjedel från basen (tydligast hos hanen). Bakkroppen är roströd med svart basal del av första ryggplåten (tergit 1), svarta, basala sidofläckar på ryggplåt 2 och 3 samt smala basala band på ryggplåt 4 och 5. Antennerna är svarta med rödtonad undersida. Benen är röda med svarta fält på mellan- och bakbenens lår och skenben. Slåttergökbi kan förväxlas med de närstående arterna silvergökbi Nomada argentata och fibblegökbi N. facilis som har likartad teckning men mindre kroppsstorlek (5-6 mm). Dessa båda har avrundade käkar utan någon utstående tand. Silvergökbi har senare flygtid, juli till början av september, till skillnad från de båda övriga som flyger i slutet av maj till slutet av juni. Även ölandsgökbi N. similis kan medföra en förväxlingsrisk, men den har svarta antenner med röd yttersta spets. Slåttergökbi kan bestämmas med hjälp av Amiet et al. (2007) eller Scheuchl (2000).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för slåttergökbi

Länsvis förekomst och status för slåttergökbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för slåttergökbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Slåttergökbi är känd från Skåne, Småland, Öland, Västergötland och Östergötland. Nästan alla uppgifter avser 1800-talsfynd. I Småland fanns dock arten kvar till 1936, men därefter har den endast kunnat påträffas i Skåne. Där finns arten inom två kända förekomstområden, i Sjöbo k:n och på Österlen. Endast enstaka individer har kunnat påträffas trots riktat eftersök, vilket indikerar att populationerna är ytterst individfattiga och extremt sårbara för negativa ingrepp i värdartens boområden eller för insamling. Från våra nordiska grannländer finns bara äldre fynduppgifter av slåttergökbi, från Norge endast från Fredrikshald (ca 1870-tal), från Finland (senast ca 1930) och Danmark (senast 1948). I övrigt omfattar utbredningen Mellan- och Sydeuropa, Nordafrika och Mellanöstern.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada integraBrullé, 1832 - slåttergökbi
    Synonymer
    knaggökbi

Slåttergökbi lever som kleptoparasit hos slåttersandbi Andrena humilis. Honorna av slåttersandbi har ofta starkt aggregerade bon i marken, vilket gör att slåttergökbin också mest håller till i dessa koloniområden. Bokolonierna av slåttersandbi ligger ofta på hårt trampade, sandiga gångstigar eller markvägar med omgivande fibblerika ängsmarker. De kan också påträffas på sandiga, näringsfattiga marker med extensivt bete. Gökbin samlar inte själva pollen och besöker blommor endast för eget näringsupptag. De är därför mindre specialiserade till fibblor som näringsväxt än sina värdarter. Några mellaneuropeiska källor anger också fibblesandbi A. fulvago som värd. Att så skulle vara fallet i Sverige stöds inte av några observationer. Flygtiden sträcker sig från slutet av maj till slutet av juni.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· slåttersandbi - Andrena humilis (Viktig)
Ett allvarligt hot mot slåttergökbiet i Sjöbo k:n har visat sig vara kommunens upprepade gräsklippning av stora grönytor där huvuddelen av värdartens födoresurs i form av fibblor växer. Vid tätortsnära förekomster är gräsklippning och vägkantsslåtter samt exploatering av boområden de överhängande hoten. Minskad numerär av värdarten ger en likartad minskning av gökbiet. På Österlen skulle istället tidig ängsmarksslåtter eller tidigt och hårt betespåsläpp kunna skada värdarten. I andra sammanhang kan igenväxning, igenplantering eller brist på markslitage som håller boområden vegetationsfria vara betydelsefulla hot. Fibblesandbiet är starkt attraherat av gulskålar som ibland används vid inventeringar. Detta utgör en avsevärd risk för både slåttersandbiet och slåttergökbiet och måste undvikas på de platser där arterna kan förväntas finnas. En sådan fälla i ett boområde kan på några dagar slå ut en redan individfattig population.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
Riktade åtgärder för att förstärka pollenresursen av fibblor för värdarten slåttersandbi, så att individrika populationer upprätthålls, är den viktigaste åtgärden för att bevara slåttergökbiet. Det faktum att vi bara har två-tre aktuella, kända populationer av slåttergökbiet gör att skötseln på dess lokaler är helt avgörande för artens överlevnad i vårt land.

Åtgärdsprogram Fastställt

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2007. Apidae 5. Fauna Helvetica 20: 1–356.

Celary, W. 1995. Nomadini (Hymenoptera, Apoidea, Anthophoridae) of Poland. Monografie Fauny Polski 20: 1–281.

Janzon, L-Å., Svensson, B.G. & Erlandsson, S. 1991. Catalogus Insectorum Sueciae. Hymenoptera, Apoidea 3. Megachilidae, Anthophoridae and Apidae. Entomologisk Tidskrift 112: 93–99.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2012. Kommenteret checkliste over Danmarks bier – Del 5: Apidae (Hymenoptera, Apoidea). Ent. Meddr 80: 7–52.

Nilsson, L.A. 2004. Nomada integra Brullé, 1832:347, fibblegökbi. Faktablad från svenska vildbiprojektet.

Scheuchl, E. 2000. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band 1. Schlüssel der Gattungen und der Arten der familie Anthophoridae. 2:a upplagan, Velden.

Schwarz, M. 1967. Die gruppe der Nomada cinctiventris Fr. (=stigma auct. nec F.) (Hymenoptera, Apoidea). Polskie Pismo Entomologiczne 37: 263–239.

Schwarz, M. 1986. Revision der Nomada-Arten der Sammlung C.G. Thomson (Hymenoptera, Apoidea). Entomofauna 7: 469–484.

Stenløkk, J.A. 2011. On the genus Nomada Scopoli, 1770 (Hymenoptera, Apoidae) in Norway. Norwegian Journal of Entomology 58, 44–72.

Söderman, G. & Leinonen, R. 2003. Soumen mesipistiäiset ja niiden uhanalaisuus. Tremex Press Oy. Helsingfors.

Westrich, P. 1990. Die Bienen Baden-Württembergs I-II. 2nd ed. Ulmer, Stuttgart.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada integra, Brullé, 1832 - slåttergökbi
    Synonymer
    knaggökbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015.