Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fransgökbi

Organismgrupp Steklar, Bin Nomada stigma
Fransgökbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 8–12 mm, honan i regel i den över delen av intervallet och hanen i den nedre. Huvud och mellankropp är svarta med rödbruna teckningar och bakkroppen är övervägande rödaktig med svart basal del av första ryggplåten, samt ofta ett svart band på fjärde ryggplåten, och svarta sidofläckar på tredje och femte plåtarna, men teckningen varierar en del. Antenner och ben är huvudsakligen rödaktiga. Karakteristiskt är att den svarta överläppen är S-formad i profil och har en tydlig, spetsig tand i mitten nära basen. Honan skiljs i övrigt från likartat färgade gökbin på att bakskenbenets spets är trubbig med korta tornar. Hanen har gula teckningar i ansiktet och skiljs från andra arter genom att käken har ett trubbigt hörn vid ytterkantens mitt och de mellersta antennsegmenten har små knoppiga utskott på baksidan. Arten kan bestämmas med Amiet m.fl. (2007) eller Scheuchl (2000).
Utbredning
Länsvis förekomst för fransgökbi Observationer i  Sverige för fransgökbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Fransgökbi angavs först 1991 som svensk art (Janzon m.fl. 1991), men det visade sig att alla belägg som låg till grund för uppgiften var felbestämda (Nilsson 2005). Samma år påträffades dock arten som ny för Sverige något överraskande i Östergötland (Svensson & Nilsson 2006). Det visade sig att arten var spridd på flera lokaler i östra delen av landskapet söderut in över gränsen till Småland (dock fortfarande i Östergötlands län). Det finns också en population i Skåne, först påträffad 2006. Enstaka fynduppgifter från Halland (Veinge 2005) och Södermanland (Flen 2012) är möjligen av mer tillfällig karaktär eftersom värdarten inte är rapporterad från dessa landskap. I synnerhet bör fyndplatsen i Flen, där flera individer påträffades, undersökas vidare för att en stadigvarande förekomst, även av värdarten, eventuellt ska kunna bekräftas.

Mönstret att arten dyker upp på flera håll samtidigt, leder osökt tankarna till en plötslig invandringsvåg. Flera andra biarter rapporterades nya för landet under perioden 2000–2005, varav de flesta också lyckades etablera sig (Andrena fulva, A. gravida, A. nycthemera, Lasioglossum lucidulum, L. pauxillum, L. sabulosum, Nomada fucata, Sphecodes niger, S. spinulosum, Xylocopa violacea). En serie varma somrar, tillkomsten av Öresundsbron, samt ett kraftigt ökat intresse för solitära bin är faktorer som råkar sammanfalla i tiden och på olika sätt kan ha påverkat bilden av en till synes plötslig sentida spridning. För fransgökbiets vidkommande talar det stora antalet lokaler i Östergötland för att arten har varit väletablerad i landet under längre tid men varit förbisedd.

I våra nordiska grannländer är äldre fynd av arten kända från Finland, Karelen (både finska och ryska), men den har inte påträffats där efter 1960. Arten är inte påträffad i Norge men är spridd i Danmark samt i mellersta och södra Europa och österut genom Turkiet och Ryssland till Kazakstan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Fransgökbi är en relativt nyupptäckt art i landet. Den lever som boparasit hos märgelsandbi Andrena labialis och har visat sig förekomma i de flesta boområden av värdarten i Syd- och Mellansverige som blivit kända under senare år. Det tyder på att arten funnits i landet opåvisad under lång tid trots att den hittades först 2005 i Veinge i Halland. Aktuella förekomster finns dessutom i Skåne, Östergötland och Södermanland. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (17-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (15700-32000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (68-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)c(iv)).
Ekologi
Franssgökbi är boparasit hos märgelsandbi Andrena labialis. Värdarten anlägger sina bogångar i marken, ofta i lerhaltig mark vars ytskikt bakas ihop och bildar sprickor när den torkar. Boöppningarna ligger då i torksprickorna. Märgelgravar och nedlagda lertäkter erbjuder lämpliga boplatser liksom vägskärningar med kalkhaltig sand. Värdartens speciella substratkrav gör att dess förekomster blir begränsade till vissa trakter. Populationer på gynnsamma lokaler kan växa sig mycket individstarka. Värdartens förekomstmönster bestämmer också förekomsten av fransgökbiet. Blombesök sker på lämpliga nektarväxter i boområdet där arten normalt uppehåller sig. Gråfibbla Pilosella officinarum är den enda nektarkälla som noterats i Sverige men många flera nyttjas säkerligen. Flygtiden omfattar juni månad och första veckan i juli.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· märgelsandbi
· märgelsandbi
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Nomada (gökbin), Art Nomada stigma Fabricius, 1804 - fransgökbi Synonymer Nomada cinnaberina Morawitz, 1871, Nomada villipes Stöckhert, 1930

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Fransgökbi är en relativt nyupptäckt art i landet. Den lever som boparasit hos märgelsandbi Andrena labialis och har visat sig förekomma i de flesta boområden av värdarten i Syd- och Mellansverige som blivit kända under senare år. Det tyder på att arten funnits i landet opåvisad under lång tid trots att den hittades först 2005 i Veinge i Halland. Aktuella förekomster finns dessutom i Skåne, Östergötland och Södermanland. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (500-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (17-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (15700-32000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (68-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)c(iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Längd 8–12 mm, honan i regel i den över delen av intervallet och hanen i den nedre. Huvud och mellankropp är svarta med rödbruna teckningar och bakkroppen är övervägande rödaktig med svart basal del av första ryggplåten, samt ofta ett svart band på fjärde ryggplåten, och svarta sidofläckar på tredje och femte plåtarna, men teckningen varierar en del. Antenner och ben är huvudsakligen rödaktiga. Karakteristiskt är att den svarta överläppen är S-formad i profil och har en tydlig, spetsig tand i mitten nära basen. Honan skiljs i övrigt från likartat färgade gökbin på att bakskenbenets spets är trubbig med korta tornar. Hanen har gula teckningar i ansiktet och skiljs från andra arter genom att käken har ett trubbigt hörn vid ytterkantens mitt och de mellersta antennsegmenten har små knoppiga utskott på baksidan. Arten kan bestämmas med Amiet m.fl. (2007) eller Scheuchl (2000).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fransgökbi

Länsvis förekomst och status för fransgökbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fransgökbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fransgökbi angavs först 1991 som svensk art (Janzon m.fl. 1991), men det visade sig att alla belägg som låg till grund för uppgiften var felbestämda (Nilsson 2005). Samma år påträffades dock arten som ny för Sverige något överraskande i Östergötland (Svensson & Nilsson 2006). Det visade sig att arten var spridd på flera lokaler i östra delen av landskapet söderut in över gränsen till Småland (dock fortfarande i Östergötlands län). Det finns också en population i Skåne, först påträffad 2006. Enstaka fynduppgifter från Halland (Veinge 2005) och Södermanland (Flen 2012) är möjligen av mer tillfällig karaktär eftersom värdarten inte är rapporterad från dessa landskap. I synnerhet bör fyndplatsen i Flen, där flera individer påträffades, undersökas vidare för att en stadigvarande förekomst, även av värdarten, eventuellt ska kunna bekräftas.

Mönstret att arten dyker upp på flera håll samtidigt, leder osökt tankarna till en plötslig invandringsvåg. Flera andra biarter rapporterades nya för landet under perioden 2000–2005, varav de flesta också lyckades etablera sig (Andrena fulva, A. gravida, A. nycthemera, Lasioglossum lucidulum, L. pauxillum, L. sabulosum, Nomada fucata, Sphecodes niger, S. spinulosum, Xylocopa violacea). En serie varma somrar, tillkomsten av Öresundsbron, samt ett kraftigt ökat intresse för solitära bin är faktorer som råkar sammanfalla i tiden och på olika sätt kan ha påverkat bilden av en till synes plötslig sentida spridning. För fransgökbiets vidkommande talar det stora antalet lokaler i Östergötland för att arten har varit väletablerad i landet under längre tid men varit förbisedd.

I våra nordiska grannländer är äldre fynd av arten kända från Finland, Karelen (både finska och ryska), men den har inte påträffats där efter 1960. Arten är inte påträffad i Norge men är spridd i Danmark samt i mellersta och södra Europa och österut genom Turkiet och Ryssland till Kazakstan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada stigmaFabricius, 1804 - fransgökbi
    Synonymer
    Nomada cinnaberina Morawitz, 1871
    Nomada villipes Stöckhert, 1930

Franssgökbi är boparasit hos märgelsandbi Andrena labialis. Värdarten anlägger sina bogångar i marken, ofta i lerhaltig mark vars ytskikt bakas ihop och bildar sprickor när den torkar. Boöppningarna ligger då i torksprickorna. Märgelgravar och nedlagda lertäkter erbjuder lämpliga boplatser liksom vägskärningar med kalkhaltig sand. Värdartens speciella substratkrav gör att dess förekomster blir begränsade till vissa trakter. Populationer på gynnsamma lokaler kan växa sig mycket individstarka. Värdartens förekomstmönster bestämmer också förekomsten av fransgökbiet. Blombesök sker på lämpliga nektarväxter i boområdet där arten normalt uppehåller sig. Gråfibbla Pilosella officinarum är den enda nektarkälla som noterats i Sverige men många flera nyttjas säkerligen. Flygtiden omfattar juni månad och första veckan i juli.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· märgelsandbi - Andrena labialis (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
Nedläggning av keramikindustrier och påföljande upphörande av lertäkt innebär i regel att märgelgravar vattenfylls och lertäkter växer igen. Användning av ogräsmedel i jordbruket begränsar tillgången på blommande pollenväxter i åkermarker för märgelsandbiet och indirekt också fransgökbiet. Användning av insekticider i blommande raps och andra blommande grödor kan ha kraftigt negativ effekt på populationerna av vildbin som kommer i kontakt med dessa (Rundlöf m.fl. 2015).

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
Lertäkter med populationer av märgelsandbi bör hindras från beskuggning och från igenväxning. Ytlig avhyvling av syd-sydvästexponerade lerslänter med bokolonier av märgelsandbi bör återkommande genomföras. Stor försiktighet och restriktivitet bör tillämpas vid användning av insekticider på blommande grödor, i synnerhet systemiska gifter som gör varje del av växten giftig för bin, även nektar. Både fransgökbi och märgelsandbi är inkluderade i ett nationellt åtgärdsprogram (Karlsson m.fl. 2011).

Åtgärdsprogram Fastställt

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2007. Apidae 5. Fauna Helvetica 20: 1-356.

Celary, W. 1995. Nomadini (Hymenoptera, Apoidea, Anthophoridae) of Poland. Monografie Fauny Polski 20: 1-281.

Janzon, L.-Å., Svensson, B.G. & Erlandsson, S. 1991. Catalogus Insectorum Sueciae. Hymenoptera, Apoidea. 3. Megachilidae, Anthophoridae and Apidae. Entomologisk Tidskrift 112: 93-99.

Karlsson, T., Larsson, K. & Björklund, J-O. 2011. Åtgärdsprogram för vildbin och småfjäriar på torräng 2011-2016. Rapport 6441, maj 2011. Naturvårdsverket.

Madsen, H.B. & Calabuig, I. 2012. Kommenteret checkliste over Danmarks bier - Del 5: Apidae (Hymenoptera, Apoidea). Entomologiske Meddelelser 80: 7-52.

Nilsson, L.A. 2005. Nomada stigma Fabricius 1804:393. Artfakta från svenska vildbiprojektet.

Rundlöf, M., Andersson, G.K.S., Bommarco, R., Fries, I. m.fl. 2015. Seed coating with a neonicotinoid insecticide negatively affects wild bees. Nature 521: 77-80. http://www.Nature.com/Nature/journal/v521/n7550/full/Nature14420.html (Published on line April 2015).

Scheuchl, E. 2000. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band 1. Schlüssel der Gattungen und der Arten der familie Anthophoridae. 2:a upplagan, Velden.

Schwarz, M. 1967. Die Gruppe der Nomada cinctiventris Fr. (=stigma auct. nec F.) (Hymenoptera, Apoidea). Polskie Pismo Entomologiczne 37: 263-239.

Svensson, B.G. & Nilsson, L.A. 2006. En överraskande upptäckt på Vikbolandet - fransgökbi Nomada stigma (Hymenoptera: Apoidea) i Sverige. Entomologisk Tidskrift 127(1-2): 75-80.

Söderman, G. & Leinonen, R. 2003. Suomen mesipistiäiset ja niiden uhanalaisuus. Tremex Press Oy, Helsinki. 420 s.

Westrich, P. 1990. Die Bienen Baden-Württembergs, I-II. Ulmer, Stuttgart.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Nomada - gökbin 
  • Art
    Nomada stigma, Fabricius, 1804 - fransgökbi
    Synonymer
    Nomada cinnaberina Morawitz, 1871
    Nomada villipes Stöckhert, 1930
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2015.