Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  klöverhumla

Organismgrupp Steklar, Bin Bombus distinguendus
Klöverhumla Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Klöverhumla är en storväxt och lätt igenkänd humleart med sammetsartad, kort och tät päls. Grundfärgen är guldgul till brungul med ett svart-mörkbrunt tvärband över ryggen mellan vingbaserna (interalarband) och ofta med vit behåring på kroppens undersida. Variationen i färgteckningen är förhållandevis liten, men blekta små individ kan förväxlas med sandhumla. Arten kan bestämmas med hjälp av Løken (1973).
Utbredning
Länsvis förekomst för klöverhumla Observationer i  Sverige för klöverhumla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Klöverhumlan följer odlingslandskapets utbredning i hela landet. Den är väl representerad i äldre insektsamlingar från 1940–50-talen och tycks ha förekommit relativt frekvent överallt i odlingsbygden fram till 1960-talet. Det vittnar också flera inventeringar från Mellansverige under denna tid om. Därefter har arten uppvisat en markant nedgång och tycks ha försvunnit från flera landskap. Denna negativa trend har varit särskilt tydlig i de större slättlandskapen i Sverige och trenden är likartad även i övriga länder i Västeuropa. I nordvästra Skåne påträffades den fortfarande på flera platser under 1970-talet, men har trots eftersök inte kunnat uppbringas under de senaste årtiondena. Den sydsvenska populationen får anses som mycket nära ett totalt försvinnande. Klöverhumlan påträffas dock fortfarande relativt frekvent längs norrlandskusten och i äldre odlingslandskap, men är för övrigt sällsynt i de flesta trakter. Artens världsutbredning sträcker sig från norra Skandinavien och Kolahalvön söderut till Alperna och från Brittiska öarna genom Centraleuropa till Kazakstan och västra Mongoliet. Klöverhumlan är starkt hotad (Stark gefährdet) i Tyskland och i Norge (EN), samt är försvunnen från Holland (på 1980-talet) liksom från England. Dock finns arten fortfarande kvar i nordvästra Skottlands kustområden och på Irland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Klöverhumla var förr spidd och allmän över mycket stora delar av landet och främst knuten till odlingslandskap med klövervallar. Den är rikt företrädd i äldre samlingar, men är idag nästan helt försvunnen från hela Götaland. Fortfarande förekommer den dock frekvent på blomrika marker i norra Svealand, södra Norrland och längs norrlandskusten. Tidig och upprepad slåtter för ensilagebalar innan klöverblomningen har drastiskt minskat födoresurserna för arten på jordbruksmark i hela landet under de senaste decennierna och arten förväntas av detta skäl fortsätta minska. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1600 (800-3200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-50) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc).
Ekologi
Drottningarna kommer fram relativt sent på våren och ses ofta på de första häckvickerblommorna Vicia sepia i början–mitten av juni (i Mellansverige). Klöverhumlan är långtungad och utnyttjar huvudsakligen långpipiga ärtväxter som nektar och pollenkällor. Vickerarter Vicia spp., rödklöver Trifolium pratensis, skogsklöver Trifolium medium, getväppling Anthyllis vulneraria, strandvial Lathyrus japonicus, lupin Lupinus spp. och vallört Symphytum spp. är ofta besökta näringskällor. Drottningarna ses ofta samla pollen till långt efter midsommar ofta i bygder där man fortfarande har fröodling av rödklöver. Deras sena start kan innebära svårigheter att finna outnyttjade boplatser. Bona anläggs i öppen mark och kan endera ligga på markytan i grästuvor och sorkbon eller (för det mesta) i underjordiska sorkbon och sorkgångar. Samhällena är relativt individfattiga och producerar ett begränsat antal nya drottningar. De första hanarna kommer fram redan i mitten av juli. Inga utförliga beskrivningar av hanarnas patrulleringsflygning tycks finnas i litteraturen, men parning har observerats i klöverfält, vilket således är en del av artens parningshabitat.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
· vallörter
· vallörter
· ärtväxter
· ärtväxter
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Bombus (humlor), Art Bombus distinguendus Morawitz, 1869 - klöverhumla Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2bc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Klöverhumla var förr spidd och allmän över mycket stora delar av landet och främst knuten till odlingslandskap med klövervallar. Den är rikt företrädd i äldre samlingar, men är idag nästan helt försvunnen från hela Götaland. Fortfarande förekommer den dock frekvent på blomrika marker i norra Svealand, södra Norrland och längs norrlandskusten. Tidig och upprepad slåtter för ensilagebalar innan klöverblomningen har drastiskt minskat födoresurserna för arten på jordbruksmark i hela landet under de senaste decennierna och arten förväntas av detta skäl fortsätta minska. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1600 (800-3200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-50) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2bc).
Klöverhumla är en storväxt och lätt igenkänd humleart med sammetsartad, kort och tät päls. Grundfärgen är guldgul till brungul med ett svart-mörkbrunt tvärband över ryggen mellan vingbaserna (interalarband) och ofta med vit behåring på kroppens undersida. Variationen i färgteckningen är förhållandevis liten, men blekta små individ kan förväxlas med sandhumla. Arten kan bestämmas med hjälp av Løken (1973).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för klöverhumla

Länsvis förekomst och status för klöverhumla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för klöverhumla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Klöverhumlan följer odlingslandskapets utbredning i hela landet. Den är väl representerad i äldre insektsamlingar från 1940–50-talen och tycks ha förekommit relativt frekvent överallt i odlingsbygden fram till 1960-talet. Det vittnar också flera inventeringar från Mellansverige under denna tid om. Därefter har arten uppvisat en markant nedgång och tycks ha försvunnit från flera landskap. Denna negativa trend har varit särskilt tydlig i de större slättlandskapen i Sverige och trenden är likartad även i övriga länder i Västeuropa. I nordvästra Skåne påträffades den fortfarande på flera platser under 1970-talet, men har trots eftersök inte kunnat uppbringas under de senaste årtiondena. Den sydsvenska populationen får anses som mycket nära ett totalt försvinnande. Klöverhumlan påträffas dock fortfarande relativt frekvent längs norrlandskusten och i äldre odlingslandskap, men är för övrigt sällsynt i de flesta trakter. Artens världsutbredning sträcker sig från norra Skandinavien och Kolahalvön söderut till Alperna och från Brittiska öarna genom Centraleuropa till Kazakstan och västra Mongoliet. Klöverhumlan är starkt hotad (Stark gefährdet) i Tyskland och i Norge (EN), samt är försvunnen från Holland (på 1980-talet) liksom från England. Dock finns arten fortfarande kvar i nordvästra Skottlands kustområden och på Irland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Apinae  
  • Släkte
    Bombus - humlor 
  • Art
    Bombus distinguendusMorawitz, 1869 - klöverhumla

Drottningarna kommer fram relativt sent på våren och ses ofta på de första häckvickerblommorna Vicia sepia i början–mitten av juni (i Mellansverige). Klöverhumlan är långtungad och utnyttjar huvudsakligen långpipiga ärtväxter som nektar och pollenkällor. Vickerarter Vicia spp., rödklöver Trifolium pratensis, skogsklöver Trifolium medium, getväppling Anthyllis vulneraria, strandvial Lathyrus japonicus, lupin Lupinus spp. och vallört Symphytum spp. är ofta besökta näringskällor. Drottningarna ses ofta samla pollen till långt efter midsommar ofta i bygder där man fortfarande har fröodling av rödklöver. Deras sena start kan innebära svårigheter att finna outnyttjade boplatser. Bona anläggs i öppen mark och kan endera ligga på markytan i grästuvor och sorkbon eller (för det mesta) i underjordiska sorkbon och sorkgångar. Samhällena är relativt individfattiga och producerar ett begränsat antal nya drottningar. De första hanarna kommer fram redan i mitten av juli. Inga utförliga beskrivningar av hanarnas patrulleringsflygning tycks finnas i litteraturen, men parning har observerats i klöverfält, vilket således är en del av artens parningshabitat.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
· vallörter - Symphytum (Har betydelse)
· ärtväxter - Fabaceae (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Klöverhumlan utpräglade förkärlek för öppen odlingsmark har medfört att den drabbats av en uttalad brist på boplatsmöjligheter i takt med att åkerlandskapet täckdikats och att kantzoner blivit mer ensartade och förbuskade. Nedläggningen av jordbruk i skogs- och mellanbygden har gjort äldre odlingslandskap alltmer sällsynta och därmed har artens livsutrymme minskat. Dagens intensivt brukade åkerlandskap ger i stort sett ingen möjlighet att överleva för denna art. Odlingslandskapets ärtväxter har haft en allmän tillbakagång i de sydligare landskapen pga herbicidanvändning och kraftig gödsling med kväve både på åkermarken och i dess närområden. Därtill har sannolikt det intensiva kvävenedfallet gynnat storväxta, gräs och andra icke kvävefixerande växter på ärtväxternas bekostnad. Den nästan totala omläggningen av höhanteringen från torkning till ensilage har medfört att höskörden regelmässigt sker före rödklöverblomningen. Klöverhumlans viktigaste näringsresurs under etableringen och uppbyggnaden av samhällena försvinner därmed. Prognosen för den närmaste tiden är av detta skäl dyster. Det har redan inneburit att klöverhumlan blivit sällsynt och den riskerar att försvinna från stora delar av landet om inte åtgärder vidtas för att förhindra detta. Dagens hotbild i den sydliga delen av landet domineras sannolikt av effekter av en alltför liten och gles population.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
Den viktigaste åtgärden är att identifiera och bibehålla blomrika landskapsavsnitt med traditionell hävd (höproduktion och betesdrift) och där försöka begränsa arealen av hårdgödslad mark och minska användandet av herbicider i växtrotationen. En mer utbredd omläggning till ekologiskt jordbruk skulle innebära en ökad åkerareal med kvävefixerande grödor som t.ex. rödklöver, både som vallgröda och gröngödslingsgröda, samt skulle stimulera till en ökad inhemsk klöverfröproduktion. Fröodlingar är sannolikt de allra bästa näringsresurserna för klöverhumla. Insådd av vitklöver och andra ärtväxter i klövervall innebär att pollenresursen på odlingsmarken inte helt försvinner och snabbt kommer igång igen efter första skörd. Överhållande av stråk av rödklövervall längs åkerkanter medför att en del av vallen kan komma i blom i normal tid och utgöra en viktig näringsbas för klöverhumlan.

Amiet, F. 1996. Hymenoptera, Apidae, 1. Teil. Insecta Helvetica 12.

Elfving, R. 1963. Die Hummeln und Scharotzerhummeln Finnlands. Fauna Fennica

Falk, S. 1991. A review of the scarce and threatened bees, wasps and ants of Great Britain. Research and Survey in Nature Conservation, No 35.

Fridén, F. 1967. Humlorna och jordbruket. Medd. N:o 8 från Sveriges Fröodladeförbund, 65–82.

Goulson, D. 2003. Bumblebees, behaviour and ecology. Oxford press.

Hagen, E.v. 1994. Hummeln – bestimmen, ansiedeln, vermehren, schützen. Naturbuch Verlag, Augsburg.

Løken, A. 1973. Studies on Scandinavian Bumble Bees (Hymenoptera, Apidae). Norsk Ent. Tidskr. 20: 1–218.

O’Rourke, J.F. 1957. Bombus distinguendus Mor. One of the rare Irish bumblebees. Irish Naturalists Journal, 12: 337–338.

Söderman, G. & Leinonen, R. 2003. Suomen mesipistiäiset ja niiden uhanalaisuus. Tremex Press Oy.

Teräs, I. 1985. Food plants and flower visits of bumblebees (Bombus: Hymenoptera, Apidae) in southern Finland. Acta Zool. Fenn. No. 179.

Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer GmbH & Co, Germany, ss. 670–671.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2003. Rev. Björn Cederberg 2006 & 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Apinae  
  • Släkte
    Bombus - humlor 
  • Art
    Bombus distinguendus, Morawitz, 1869 - klöverhumla
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2003. Rev. Björn Cederberg 2006 & 2013.