Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Bathyarca pectunculoides

Organismgrupp Blötdjur, Marina musslor Bathyarca pectunculoides
  Blötdjur, Marina musslor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd upp till 8 mm (osäker uppgift - förekommer noteringar om att arktiska exemplar är större). Vänster skalhalva något mer välvt än höger. Skal trapetsformat med förstorad, rundad bakände, bucklan strax framför mittlinjen. Rak låskant med upp till 5-6 främre och 7-8 bakre tänder. De främre är nästan vinkelräta mot låskanten samt ganska korta medan de bakre är längre och ligger nästan parallellt med låskanten. Fin radiär och koncentrisk skulptur, tydligare på höger skalhalva. Periostracum tunt, gulvitt/gulgrönt med korta borst. Djuret har en rödbrun färg.


I norska vatten (t ex Oslofjorden) förekommer förväxlingsarten B. philippiana (Nyst, 1848).
Utbredning
Länsvis förekomst för Bathyarca pectunculoides Observationer i  Sverige för Bathyarca pectunculoides
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer i Nordatlanten från västra och östra Grönland, Jan Mayenöarna, Island och från 166° östlig bredd västerut till norr om Svalbard och utmed hela norska kusten och Färöarna söderut till Azorerna, Medelhavet och Marockos Atlantkust respektive till Västindien utmed Västatlantens kust, på djup mellan (15) 100 till 1500 (4200) meter. De arktiska lokalerna avser inte den typiska formen utan forma grandis. I svenska vatten förekomst i Kosterrännan samt Skagerraks djupare delar. Arten har sedan 1970-talet minskat kraftigt, framförallt kustnära, och är idag ganska ovanlig. Arten är sannolikt hotad, men då inga uppgifter om dess status finns från de senaste 10 åren klassificeras den ändå som DD.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Sårbar (VU)
En mycket liten art - i våra vatten högst 6 mm lång- som lever på relativt djupa mjuka och slammiga bottnar. Musslan fäster med en enda stjälklik byssustråd vid sandkorn, foraminiferer och andra hårda föremål i slambottnar. I vårt näromåde är arten känd från norska kusten. I svenska vatten är den känd framförallt från Kosterrännan samt Skagerraks djupare delar. Arten tycks sedan 1970-talet ha minskat kraftigt, framförallt kustnära, och är idag ovanlig. Orsaken till tillbakagången är okänd. Endast ett fynd av arten har hittills gjorts under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009, från en drygt 300 meter djup lokal i Skagerrak. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Arten lever på relativt djupa mjuka och slammiga bottnar och är suspensionsätare. Äggen är ganska stora, så det pelagiska stadiet - om det förekommer - är sannolikt ganska kort. Musslan fäster med en enda stjälklik byssustråd vid sandkorn, foraminiferer och andra hårda föremål i slambottnar. Den har förmågan att göra sig av med byssus och snabbt nybilda sådan vid behov. I övrigt är mycket litet känt om artens levnadssätt.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Filtrerare
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bivalvia (musslor), Ordning Arcoida, Familj Arcidae, Släkte Bathyarca, Art Bathyarca pectunculoides (Scacchi, 1834) Synonymer Bathyarca grenophia Auctt., non (Risso, 1826)

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation En mycket liten art - i våra vatten högst 6 mm lång- som lever på relativt djupa mjuka och slammiga bottnar. Musslan fäster med en enda stjälklik byssustråd vid sandkorn, foraminiferer och andra hårda föremål i slambottnar. I vårt näromåde är arten känd från norska kusten. I svenska vatten är den känd framförallt från Kosterrännan samt Skagerraks djupare delar. Arten tycks sedan 1970-talet ha minskat kraftigt, framförallt kustnära, och är idag ovanlig. Orsaken till tillbakagången är okänd. Endast ett fynd av arten har hittills gjorts under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009, från en drygt 300 meter djup lokal i Skagerrak. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Längd upp till 8 mm (osäker uppgift - förekommer noteringar om att arktiska exemplar är större). Vänster skalhalva något mer välvt än höger. Skal trapetsformat med förstorad, rundad bakände, bucklan strax framför mittlinjen. Rak låskant med upp till 5-6 främre och 7-8 bakre tänder. De främre är nästan vinkelräta mot låskanten samt ganska korta medan de bakre är längre och ligger nästan parallellt med låskanten. Fin radiär och koncentrisk skulptur, tydligare på höger skalhalva. Periostracum tunt, gulvitt/gulgrönt med korta borst. Djuret har en rödbrun färg.


I norska vatten (t ex Oslofjorden) förekommer förväxlingsarten B. philippiana (Nyst, 1848).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Bathyarca pectunculoides

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Bathyarca pectunculoides

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer i Nordatlanten från västra och östra Grönland, Jan Mayenöarna, Island och från 166° östlig bredd västerut till norr om Svalbard och utmed hela norska kusten och Färöarna söderut till Azorerna, Medelhavet och Marockos Atlantkust respektive till Västindien utmed Västatlantens kust, på djup mellan (15) 100 till 1500 (4200) meter. De arktiska lokalerna avser inte den typiska formen utan forma grandis. I svenska vatten förekomst i Kosterrännan samt Skagerraks djupare delar. Arten har sedan 1970-talet minskat kraftigt, framförallt kustnära, och är idag ganska ovanlig. Arten är sannolikt hotad, men då inga uppgifter om dess status finns från de senaste 10 åren klassificeras den ändå som DD.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Bivalvia - musslor 
  • Underklass
    Pteriomorphia  
  • Ordning
    Arcoida  
  • Familj
    Arcidae  
  • Släkte
    Bathyarca  
  • Art
    Bathyarca pectunculoides(Scacchi, 1834)
    Synonymer
    Bathyarca grenophia Auctt., non (Risso, 1826)

Arten lever på relativt djupa mjuka och slammiga bottnar och är suspensionsätare. Äggen är ganska stora, så det pelagiska stadiet - om det förekommer - är sannolikt ganska kort. Musslan fäster med en enda stjälklik byssustråd vid sandkorn, foraminiferer och andra hårda föremål i slambottnar. Den har förmågan att göra sig av med byssus och snabbt nybilda sådan vid behov. I övrigt är mycket litet känt om artens levnadssätt.

Ekologisk grupp: Filtrerare

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Arten tycks ha minskat under senare år, men orsaken till denna tillbakagång är okänd. Möjligen är arten känslig för släpande bottenredskap, t.ex. trålar, men minskningen skulle också kunna tänkas bero på naturlig fluktuation. En måhända mer trolig förklaring är att de stora foraminifer-arter, som var mycket allmänna runt ca 170 meters djup i t.ex. Kosterfjorden fram till mitten av 1970-talet, därefter i stort sett försvann - utan att vi vet varför. Eftersom B. pectunculoides har ett fastsittande levnadssätt finns det goda skäl att anta att arten är beroende av uppstickande foraminifer-arter, och således påverkats negativt av deras tillbakagång. Det är oklart i vad mån de senaste decenniernas omfattande bottentrålning bidragit till den drastiska minskningen av foraminiferer, men sannolikt är att den inverkar menligt på återväxten av dessa arter eftersom de tycks växa ganska långsamt och således blir fullvuxna först efter åtskilliga år. Därmed kan även återkoloniseringen av arter som är beroende av foraminiferer, t.ex. B. philippiana, hämmas.

Påverkan
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Innan hoten är helt klarlagda är det svårt att föreslå relevanta åtgärder.
Etymologi: Bathys, Gr., ”djup, låg”; musselsläktet Arca (Linnaeus, 1758) < arca, Lat., ”låda, kista” (eller troligen av en förmodad likhet mellan Noaks ark och släktets skal, eftersom typarten är medelhavsarten Arca noae); musselsläktet Pectunculus (da Costa, 1778) < pecten, Lat., ”kam” + -unculus, Lat., ”liten”; -oides, Lat., ”erinrande om”.

Jensen, A. S. & Spärck, R. 1934. Bløddyr. II. Saltvandsmuslinger. Danmarks Fauna 39.

Morton, B. 1982. Functional morphology of Bathyarca pectunculoides (Bivalvia:Arcacea) from a deep Norwegian fjord with a discussion of the mantle origin in the Arcoida. Sarsia 67: 269–282.

Møller Christensen, J., Larsen, S. & Olesen Nyström, B. 1979. Musslor i havet. Wahlström & Widstrand, Stockholm.

Ockelmann, 1958. Marine Lamellibranchiata. In: The Zoology of East Greenland. Meddr. Grønland 122(4): 1–256.

Óskarsson, I. 1982. Skeldyrafána Íslands. Prentsmidjan Leiftur HF.

Poppe, G. & Goto, Y. 1993. European Seashells. Vol. II. (Scaphopoda, Bivalvia, Cephalopoda). Verlag Christa Hemmen.

Schander, C. 1993. Bathyarca grenophia (Mollusca, Bivalvia) utilises Astrorhiza arenaria and Rhabdammina abyssorum (Foraminifera) as hard substrate on ooze bottoms. Fauna Norv. Ser. A 14: 61–62. Tebble, N. 1966. British bivalve seashells. A Handbook for Identification. British Museum (Nat. Hist.)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005. Fredrik Pleijel och Malin Strand 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Bivalvia - musslor 
  • Underklass
    Pteriomorphia  
  • Ordning
    Arcoida  
  • Familj
    Arcidae  
  • Släkte
    Bathyarca  
  • Art
    Bathyarca pectunculoides, (Scacchi, 1834)
    Synonymer
    Bathyarca grenophia Auctt., non (Risso, 1826)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005. Fredrik Pleijel och Malin Strand 2016.