Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Gibbomodiola adriatica

Organismgrupp Blötdjur, Marina musslor Gibbomodiola adriatica
  Blötdjur, Marina musslor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd upp till 20 mm. Tunnskalig och avlång, bucklan placerad nära framänden. Periostracum gulaktigt, skal med röda radiära strimmor både på in- och utsida. En avlång och tunnskalig art som till formen är snarlik den vanliga hästmusslan Modiolus modiolus. Den saknar grova hår- eller taggliknande utskott på skalhuden. Djuret är ljust rödaktigt med bruna gälar.

Artbeskrevningen av Lamarck baserades på djur från Adriatiska havet, och det råder osäkerhet om den art som benämns med namnet i svenska vatten representerar den egentliga G. adriatica.
Utbredning
Länsvis förekomst för Gibbomodiola adriatica Observationer i  Sverige för Gibbomodiola adriatica
Svensk förekomst
Möjligen nationellt utdöd
Arten är i Skandinavien känd från Bergenområdet söderut till Arendalsområdet längs norska väst- och sydkusten samt från Bohuslän söderut till norra Öresund längs Sveriges västkust. Arten tycks saknas i södra Nordsjön, men förekommer möjligen längs Brittiska öarna. Vid sydvästra delarna av dessa öar förekommer dessutom en variant benämnd G. adriatica f. ovalis (Sowerby, 1859), som når en storlek av ca 5 cm och sannolikt är den egentliga. Enligt Kurt Ockelmann, Marinbiologisk Laboratorium, Helsingør, som detaljstuderat arten, är det skandinaviska beståndet artskilt från G. adriatica s. str. Ockelmann hade länge planer på att beskriva dessa nordliga populationer som en ny art, men så har inte skett, delvis p.g.a. svårigheterna att under senare år finna material för vissa kompletterande studier. Arten har aldrig varit allmän, och därmed bedömts vara akut hotad. Det är i viss mån osäkert var den egentliga G. adriatica, vilken förekommer på mjukare bottnar mellan ca 14 och 75 meters djup, har sin nordgräns, men den förekommer i Svarta Havet, Medelhavet, vid Kanarieöarna och norrut, sannolikt till södra och västra Brittiska öarna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Bedömningen avser skandinaviska populationer, vilka torde vara artskilda från den egentliga Modiolus adriaticus. Vår M. adriaticus är en liten, maximalt ca 2 cm lång, och ganska tunnskalig art som är relativt lätt att identifiera. Den lever delvis nedgrävd i bottnar av förhållandevis grov sand, och fäster med sina byssustrådar på större skal- och sandkorn. Arten är i Skandinavien rapporterad från Bergenområdet söderut till Arendalsområdet längs norska väst- och sydkusten samt från Bohuslän söderut till norra Öresund längs Sveriges västkust. Djuputbredning från ca 2-3 meter ner till ca 20 meters djup. Arten har aldrig varit särdeles allmän, men tycks sedan 1970-talet ha gått tillbaka mycket kraftigt. Under de senaste decennierna har inga kända fynd gjorts, trots vissa efterforskningar på tidigare kända lokaler. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (0-8). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (0-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)).
Ekologi
Djuputbredningen är dåligt känd, men fynd i Skandinavien finns från ca 2-3 meter ner till ca 20 meters djup. Arten lever delvis nedgrävd i bottnar av förhållandevis grov sand. Med hjälp av ett antal ganska grova gulaktiga byssustrådar fäster den på större skal- och sandkorn.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Filtrerare
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bivalvia (musslor), Ordning Mytiloida, Familj Mytilidae (blåmusslor), Släkte Gibbomodiola, Art Gibbomodiola adriatica (Lamarck, 1819) Synonymer Modiolus adriaticus (Lamarck, 1819), Modiulus adriaticus (Lamarck, 1819), Modiola adriatica Lamarck, 1819, Modiolus cimbricus

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Bedömningen avser skandinaviska populationer, vilka torde vara artskilda från den egentliga Modiolus adriaticus. Vår M. adriaticus är en liten, maximalt ca 2 cm lång, och ganska tunnskalig art som är relativt lätt att identifiera. Den lever delvis nedgrävd i bottnar av förhållandevis grov sand, och fäster med sina byssustrådar på större skal- och sandkorn. Arten är i Skandinavien rapporterad från Bergenområdet söderut till Arendalsområdet längs norska väst- och sydkusten samt från Bohuslän söderut till norra Öresund längs Sveriges västkust. Djuputbredning från ca 2-3 meter ner till ca 20 meters djup. Arten har aldrig varit särdeles allmän, men tycks sedan 1970-talet ha gått tillbaka mycket kraftigt. Under de senaste decennierna har inga kända fynd gjorts, trots vissa efterforskningar på tidigare kända lokaler. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (0-8). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (0-4000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)).
Längd upp till 20 mm. Tunnskalig och avlång, bucklan placerad nära framänden. Periostracum gulaktigt, skal med röda radiära strimmor både på in- och utsida. En avlång och tunnskalig art som till formen är snarlik den vanliga hästmusslan Modiolus modiolus. Den saknar grova hår- eller taggliknande utskott på skalhuden. Djuret är ljust rödaktigt med bruna gälar.

Artbeskrevningen av Lamarck baserades på djur från Adriatiska havet, och det råder osäkerhet om den art som benämns med namnet i svenska vatten representerar den egentliga G. adriatica.

Svensk förekomst Möjligen nationellt utdöd
Länsvis förekomst för Gibbomodiola adriatica

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Gibbomodiola adriatica

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Skandinavien känd från Bergenområdet söderut till Arendalsområdet längs norska väst- och sydkusten samt från Bohuslän söderut till norra Öresund längs Sveriges västkust. Arten tycks saknas i södra Nordsjön, men förekommer möjligen längs Brittiska öarna. Vid sydvästra delarna av dessa öar förekommer dessutom en variant benämnd G. adriatica f. ovalis (Sowerby, 1859), som når en storlek av ca 5 cm och sannolikt är den egentliga. Enligt Kurt Ockelmann, Marinbiologisk Laboratorium, Helsingør, som detaljstuderat arten, är det skandinaviska beståndet artskilt från G. adriatica s. str. Ockelmann hade länge planer på att beskriva dessa nordliga populationer som en ny art, men så har inte skett, delvis p.g.a. svårigheterna att under senare år finna material för vissa kompletterande studier. Arten har aldrig varit allmän, och därmed bedömts vara akut hotad. Det är i viss mån osäkert var den egentliga G. adriatica, vilken förekommer på mjukare bottnar mellan ca 14 och 75 meters djup, har sin nordgräns, men den förekommer i Svarta Havet, Medelhavet, vid Kanarieöarna och norrut, sannolikt till södra och västra Brittiska öarna.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Bivalvia - musslor 
  • Underklass
    Pteriomorphia  
  • Ordning
    Mytiloida  
  • Familj
    Mytilidae - blåmusslor 
  • Släkte
    Gibbomodiola  
  • Art
    Gibbomodiola adriatica(Lamarck, 1819)
    Synonymer
    Modiolus adriaticus (Lamarck, 1819)
    Modiulus adriaticus (Lamarck, 1819)
    Modiola adriatica Lamarck, 1819
    Modiolus cimbricus

Djuputbredningen är dåligt känd, men fynd i Skandinavien finns från ca 2-3 meter ner till ca 20 meters djup. Arten lever delvis nedgrävd i bottnar av förhållandevis grov sand. Med hjälp av ett antal ganska grova gulaktiga byssustrådar fäster den på större skal- och sandkorn.

Ekologisk grupp: Filtrerare

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Arten är sannolikt utsatt för predation från t.ex. fisk, men de senare decenniernas minskning går knappast att förklara utifrån detta perspektiv, så vi vet faktiskt inte varför arten tycks ha minskat så drastiskt. Möjligen kan arten i något av sina livscykelstadier vara känslig för metaboliter från algblomningar, som ju haft negativ inverkan på en del grunt levande organismer under 1980- och 1990-talen. Om arten, såsom Thorson föreslagit, har direktutveckling, är det lätt att inse att det kan ta lång tid att återkolonisera områden där populationen slagits ut.
Eftersom orsaken till artens tillbakagång inte är känd är det svårt att föreslå relevanta åtgärder.
Etymologi: Modius, Modiolus, Lat., en skål av en särskild form, som var avsedd att mäta upp ca 8,75 liter säd med; -olus, Lat., diminitivsuffix; adriaticus, Lat., från Adriatiska Havet. Utländska namn – DK: Stribet hestemusling.

Jeffreys, J. G. 1865. British Conchology or an account of the mollusca which now inhabit the British Isles and the surrounding seas. Vol. II. Marine shells, comprising the Brachiopoda, and Conchifera from the family of Anomidae to that of Mactridae. Van Voorst, London. Jensen, A. S. & Spärck, R. 1934. Bløddyr. II. Saltvandsmuslinger. Danmarks Fauna 39.

Møller Christensen, J., Larsen, S. & Olesen Nyström, B. 1979. Musslor i havet. Wahlström & Widstrand, Stockholm.

Poppe, G. & Goto, Y. 1993. European Seashells. Vol. II. (Scaphopoda, Bivalvia, Cephalopoda). Verlag Christa Hemmen.

Tebble, N. 1966. British bivalve seashells. A Handbook for Identification. British Museum (Nat. Hist.).

Thorson, G. 1946. Reproduction and larval development if Danish marine bottom invertebrates, with special reference to the planktonic larvae in the Sound (Øresund). Meddelelser fra Kommissionen for Danmarks Fiskeri- og Havsundersøgelser. Serie: Plankton. Bd. 4(1): 1–523.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005. Fredrik Pleijel och Malin Strand 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Bivalvia - musslor 
  • Underklass
    Pteriomorphia  
  • Ordning
    Mytiloida  
  • Familj
    Mytilidae - blåmusslor 
  • Släkte
    Gibbomodiola  
  • Art
    Gibbomodiola adriatica, (Lamarck, 1819)
    Synonymer
    Modiolus adriaticus (Lamarck, 1819)
    Modiulus adriaticus (Lamarck, 1819)
    Modiola adriatica Lamarck, 1819
    Modiolus cimbricus
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005. Fredrik Pleijel och Malin Strand 2016.