Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Talochlamys pusio

Organismgrupp Blötdjur, Marina musslor Talochlamys pusio
  Blötdjur, Marina musslor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd upp till 40 mm. Kraftigt och mycket oregelbundet skal som är fastcementerat vid underlaget, mindre exemplar fäster med byssustrådar. Höger skalhalva något mer konvex än vänster. Främre skalöron längre och större än bakre. Ctenolium välutvecklad. Skalskulptur 50-70 radiära ribbor, öron med radiära ribbor som ofta är försedda med fjäll. Skalfärgen är mycket variabel, men grå eller gräddfärgade skal är mest allmänna. Djurets kropp är högröd eller gulvit med brunaktig ton. Skalen aningen längre än breda.Unga exemplar (se under ekologi nedan) har ca 30–50 radiära ribbor som skalskulptur i skalhalvorna. När högerskalet fastcementerats går skalskulpturen knappast att skönja i det undre skalet, medan det nu efterhand alltmer buckliga vänsterskalet har 60–70 radiära skalribbor. Skalribborna är omväxlande grova och fina. Skulpturen på skalribborna består av räfflade taggar som på centrala ribbor är fåtaliga, men på perifera ribbor mera talrika. Dessa taggar kan vara tydligare hos vuxna individer än hos unga.
Utbredning
Länsvis förekomst för Talochlamys pusio Observationer i  Sverige för Talochlamys pusio
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer från södra Troms i Norge och söderut längs Skandinavien till Skagerrak, Bohuslän och ner till belgiska kusten i Nordsjön. Dessutom är den påträffad från södra Island sydvart till Färöarna, Shetlandsöarna, Brittiska öarna, västra Frankrike, Iberiska halvön, samt österut till södra Spanien i Medelhavet, Azorerna, Madeira, Kanarieöarna och Guineabukten. Den är ganska allmän runt Brittiska öarna, även på förhållandevis grunt vatten, men i övrigt sällsynt. C. pusio kan påträffas från strandzonen ner till ca 2300 meters djup, men har i svenska vatten inte littoral utbredning utan förekommer vanligen nedom ca 90 meters djup. Arten har i våra vatten endast påträffats levande vid ett fåtal tillfällen, och skalen är också sällsynta, vilket gör dess status synnerligen svårbedömd
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
En medelstor kammussla med förhållandevis tjockt skal. Arten kan nå en skaldiameter om 5 cm, men är oftast mindre än ca 3,5 cm. Lever relativt djup på hårdbotten, på svåråtkomliga skyddade platser som skrevor och överhäng. I vårt närområde förekommer arten från södra Troms i Norge och söderut längs Skandinavien till Skagerrak, Bohuslän och ner till belgiska kusten i Nordsjön. I våra vatten har arten endast påträffats levande vid ett fåtal tillfällen, nedom ca 90 meters djup, och skalen är också sällsynta. Inga fynd gjordes under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009, eller under Utsjöbanksinventeringarna. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Hårdbotten/skalgrus. Kan finnas på svåråtkomliga skyddade platser (skrevor, överhäng etc.). Efter fullbordat larvstadium fäster sig musslan vid lämpligt hårt underlag med hjälp av byssus. När den börjar bli fullvuxen cementerar den fast sig vid underlaget och blir alltmer oregelbunden. Liksom andra kammusslor är den suspensionsätande.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Filtrerare
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bivalvia (musslor), Ordning Pectinoida, Familj Pectinidae (kammusslor), Släkte Talochlamys, Art Talochlamys pusio (Linnaeus, 1758) Synonymer Crassadoma pusio (Linnaeus, 1758), Ostrea pusio Linnaeus, 1758

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation En medelstor kammussla med förhållandevis tjockt skal. Arten kan nå en skaldiameter om 5 cm, men är oftast mindre än ca 3,5 cm. Lever relativt djup på hårdbotten, på svåråtkomliga skyddade platser som skrevor och överhäng. I vårt närområde förekommer arten från södra Troms i Norge och söderut längs Skandinavien till Skagerrak, Bohuslän och ner till belgiska kusten i Nordsjön. I våra vatten har arten endast påträffats levande vid ett fåtal tillfällen, nedom ca 90 meters djup, och skalen är också sällsynta. Inga fynd gjordes under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009, eller under Utsjöbanksinventeringarna. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Längd upp till 40 mm. Kraftigt och mycket oregelbundet skal som är fastcementerat vid underlaget, mindre exemplar fäster med byssustrådar. Höger skalhalva något mer konvex än vänster. Främre skalöron längre och större än bakre. Ctenolium välutvecklad. Skalskulptur 50-70 radiära ribbor, öron med radiära ribbor som ofta är försedda med fjäll. Skalfärgen är mycket variabel, men grå eller gräddfärgade skal är mest allmänna. Djurets kropp är högröd eller gulvit med brunaktig ton. Skalen aningen längre än breda.Unga exemplar (se under ekologi nedan) har ca 30–50 radiära ribbor som skalskulptur i skalhalvorna. När högerskalet fastcementerats går skalskulpturen knappast att skönja i det undre skalet, medan det nu efterhand alltmer buckliga vänsterskalet har 60–70 radiära skalribbor. Skalribborna är omväxlande grova och fina. Skulpturen på skalribborna består av räfflade taggar som på centrala ribbor är fåtaliga, men på perifera ribbor mera talrika. Dessa taggar kan vara tydligare hos vuxna individer än hos unga.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Talochlamys pusio

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Talochlamys pusio

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer från södra Troms i Norge och söderut längs Skandinavien till Skagerrak, Bohuslän och ner till belgiska kusten i Nordsjön. Dessutom är den påträffad från södra Island sydvart till Färöarna, Shetlandsöarna, Brittiska öarna, västra Frankrike, Iberiska halvön, samt österut till södra Spanien i Medelhavet, Azorerna, Madeira, Kanarieöarna och Guineabukten. Den är ganska allmän runt Brittiska öarna, även på förhållandevis grunt vatten, men i övrigt sällsynt. C. pusio kan påträffas från strandzonen ner till ca 2300 meters djup, men har i svenska vatten inte littoral utbredning utan förekommer vanligen nedom ca 90 meters djup. Arten har i våra vatten endast påträffats levande vid ett fåtal tillfällen, och skalen är också sällsynta, vilket gör dess status synnerligen svårbedömd
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Bivalvia - musslor 
  • Underklass
    Pteriomorphia  
  • Ordning
    Pectinoida  
  • Familj
    Pectinidae - kammusslor 
  • Släkte
    Talochlamys  
  • Art
    Talochlamys pusio(Linnaeus, 1758)
    Synonymer
    Crassadoma pusio (Linnaeus, 1758)
    Ostrea pusio Linnaeus, 1758

Hårdbotten/skalgrus. Kan finnas på svåråtkomliga skyddade platser (skrevor, överhäng etc.). Efter fullbordat larvstadium fäster sig musslan vid lämpligt hårt underlag med hjälp av byssus. När den börjar bli fullvuxen cementerar den fast sig vid underlaget och blir alltmer oregelbunden. Liksom andra kammusslor är den suspensionsätande.

Ekologisk grupp: Filtrerare

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Genom sitt levnadsätt är arten sannolikt väl skyddad mot mekanisk påverkan, som trålning, men kan möjligen påverkas negativt av sedimentation.
Innan artens status och eventuella hotbild är klarlagd är det svårt att föreslå relevanta åtgärder.
Etymologi: Talas, Gr., ”usel, eländig, ömklig”; musselsläktet Chlamys (Röding, 1798) < chlamys, Gr., ”mantel, slängkappa”; pusio, genit. av pusionis, Lat., ”spädbarn”. Synonymer: Ostrea pusio (Linnaeus, 1758), Crassadoma pusio: Auctt., Pecten distortus (da Costa, 1778). Taxonomi: Arten har ofta benämnts Chlamys (Hinnites) distorta i Nordeuropa, men av CLEMAM:s lista framgår att detta namn synonymiserats med Linnés namn och benämns där Crassadoma pusio (Linnaeus, 1758). Det senare namnet brukades under lång tid även om det var ovisst om denna art eller den i södra Europa utbredda Talochlamys multistriata avsågs. Dijkstra & Goud överför arten från släktet Crassadoma (Bernard, 1986) till Talochlamys (Iredale, 1929), ett släkte som dock Lucas synonymiserade med Camptonectes (Meek, 1864). Oaktat detta har Dijkstra (och vissa andra) i flera sena publikationer fortsatt att använda släktnamnet Talochlamys. Bernard ansåg att den pacifiska typarten för Crassadoma var så skild från Hinnites (Defrance, 1821) - för vilket släkte Pecten distortus (da Costa) är typart - att det fanns behov av ett nytt släkte, så placeringen av vår art i detta släkte verkar egendomlig. Möjligen kan således släktet Hinnites duga väl för vår art, i stället för att betrakta detta som ett undersläkte till Talochlamys.

Dijkstra, H. H & Goud, J. 2002. Pectinoidea (Bivalvia, Propeamussiidae & Pectinidae) collected during the Dutch CANCAP and MAURITANIA expeditions in the south-eastern region of the North Atlantic Ocean CANCAP-project contribution No. 127. Basteria 66(1–3): 31–82.

Jeffreys, J. G. 1865. British Conchology or an account of the mollusca which now inhabit the British Isles and the surrounding seas. Vol. III. Marine shells, comprising the remaining Conchifera, the Solenoconchia, and Gasteropoda as far as Littorina. Van Voorst, London. Lucas, M. 1978. Pectinoidea from the European coasts. Conchiglia 10 (108–109): 18–21.

Møller Christensen, J., Larsen, S. & Olesen Nyström, B. 1979. Musslor i havet. Wahlström & Widstrand, Stockholm.

Poppe, G. & Goto, Y. 1993. European Seashells. Vol. II. (Scaphopoda, Bivalvia, Cephalopoda). Verlag Christa Hemmen.

Tebble, N. 1966. British bivalve seashells. A Handbook for Identification. British Museum (Nat. Hist.).

Wagener, H. P. 1990. Review of the European Pectinidae (Mollusca: Bivalvia). Vita Marina 41: 1–48.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005. Fredrik Pleijel och Malin Strand 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Bivalvia - musslor 
  • Underklass
    Pteriomorphia  
  • Ordning
    Pectinoida  
  • Familj
    Pectinidae - kammusslor 
  • Släkte
    Talochlamys  
  • Art
    Talochlamys pusio, (Linnaeus, 1758)
    Synonymer
    Crassadoma pusio (Linnaeus, 1758)
    Ostrea pusio Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005. Fredrik Pleijel och Malin Strand 2016.