Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Parvicardium exiguum

Organismgrupp Blötdjur, Marina musslor Parvicardium exiguum
  Blötdjur, Marina musslor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd upp till 13 mm. Skal skevt med bucklan långt framför mittlinjen. Skulptur 20-22 radiära, breda ribbor. Ribbor med knöllika fjäll, vanligen slitna i mitten men tydliga vid fram- och bakkanten. Kant djupt krenelerad men skalribborna når inte långt in på skalets insida. Högerskalet har en bakre och två främre sidotänder, samt däremellan två huvudtänder. Skalfärgen är i regel mer eller mindre vitaktig, även om brunaktiga toner tycks kunna förekomma på skal från södra Europa. Skalhuden, periostracum, är tunt brunaktig. Skalformen är lite trekantigt skev. Många tunna - men i svag förstoring tydliga - koncentriska linjer löper över såväl skalfåror som skalribbor. Skalets insida är slätt.
Utbredning
Länsvis förekomst för Parvicardium exiguum Observationer i  Sverige för Parvicardium exiguum
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer från Troms i Norge söderut till Nordsjön och Brittiska öarna samt utmed Iberiska Halvön in i Medelhavet, och möjligen även Svarta Havet. I svenska vatten har den påträffats från norra Bohuslän söderut till norra Kattegatt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
En liten grus- och sandbottenlevande hjärtmussla, som i våra vatten blir ca 50 mm lång. Arten är närmast känd från Troms i Norge söderut till Nordsjön och Brittiska öarna. I svenska vatten har den påträffats från norra Bohuslän söderut till norra Kattegatt. Djuputbredning ca 2-50 meter. Arten begränsas naturligt i våra vatten av sina salinitets- och substratkrav - lever på grusiga eller sandiga bottnar där saliniteten ligger från ca 28‰ och upp till oceanisk nivå - och har därför aldrig förekommit i stora numerärer. Arten tycks dock ha blivit än mer ovanlig under senare decennier, även om egentliga undersökningar av dess förekomst saknas. Inga fynd av arten har gjorts under Svenska artrprojektets marina inventering 2006-2009. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Sand- och lerbottnar, 2-15 m.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Filtrerare
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bivalvia (musslor), Ordning Veneroida, Familj Cardiidae (hjärtmusslor), Släkte Parvicardium, Art Parvicardium exiguum (Gmelin, 1791) Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation En liten grus- och sandbottenlevande hjärtmussla, som i våra vatten blir ca 50 mm lång. Arten är närmast känd från Troms i Norge söderut till Nordsjön och Brittiska öarna. I svenska vatten har den påträffats från norra Bohuslän söderut till norra Kattegatt. Djuputbredning ca 2-50 meter. Arten begränsas naturligt i våra vatten av sina salinitets- och substratkrav - lever på grusiga eller sandiga bottnar där saliniteten ligger från ca 28‰ och upp till oceanisk nivå - och har därför aldrig förekommit i stora numerärer. Arten tycks dock ha blivit än mer ovanlig under senare decennier, även om egentliga undersökningar av dess förekomst saknas. Inga fynd av arten har gjorts under Svenska artrprojektets marina inventering 2006-2009. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Längd upp till 13 mm. Skal skevt med bucklan långt framför mittlinjen. Skulptur 20-22 radiära, breda ribbor. Ribbor med knöllika fjäll, vanligen slitna i mitten men tydliga vid fram- och bakkanten. Kant djupt krenelerad men skalribborna når inte långt in på skalets insida. Högerskalet har en bakre och två främre sidotänder, samt däremellan två huvudtänder. Skalfärgen är i regel mer eller mindre vitaktig, även om brunaktiga toner tycks kunna förekomma på skal från södra Europa. Skalhuden, periostracum, är tunt brunaktig. Skalformen är lite trekantigt skev. Många tunna - men i svag förstoring tydliga - koncentriska linjer löper över såväl skalfåror som skalribbor. Skalets insida är slätt.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Parvicardium exiguum

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Parvicardium exiguum

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer från Troms i Norge söderut till Nordsjön och Brittiska öarna samt utmed Iberiska Halvön in i Medelhavet, och möjligen även Svarta Havet. I svenska vatten har den påträffats från norra Bohuslän söderut till norra Kattegatt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Bivalvia - musslor 
  • Underklass
    Heterodonta  
  • Ordning
    Veneroida  
  • Familj
    Cardiidae - hjärtmusslor 
  • Släkte
    Parvicardium  
  • Art
    Parvicardium exiguum(Gmelin, 1791)

Sand- och lerbottnar, 2-15 m.

Ekologisk grupp: Filtrerare

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Sandsugning i marin miljö kan utgöra ett potentiellt hot mot vissa av artens biotoper / lokaler. I övrigt är det inte klarlagt huruvida några direkta hot föreligger i svenska vatten.
Sandsugning på lokaler där arten är väl etablerad bör undvikas. I övrigt är det svårt att ge förslag på relevanta åtgärder, eftersom varken artens status eller eventuella övriga hot är klarlagda. Det är dock önskvärt att undersökningar görs av de habitat där arten tidigare lättast kunnat påträffas.
Etymologi: Parvus, Lat., ”liten”; musselsläktet Cardium (Linnaeus, 1758) < kardia, Gr., ”hjärta”; exiguus. Lat., ”kort, liten” < exiguum, Lat., ”lappri, struntsak, bagatell”. Utländska namn – DK: Brakvandshjertemusling

Jensen, A.S. & R. Spärck 1934. Bløddyr. II. Saltvandsmuslinger. Danmarks Fauna 39. Køie, M. & Svedberg, U. 1999. Havets djur. Prisma.

Møller Christensen, J., Larsen, S. & Olesen Nyström, B. 1979. Musslor i havet. Wahlström & Widstrand, Stockholm.

Petersen, G. H & Russel, P. J. C. 1971. Cardium hauniense compared with C. exiguum and C. glaucum. Proc. Malac. Soc. Lond. 39: 409–420.

Tebble, N. 1966. British bivalve seashells. A Handbook for Identification. British Musem (Nat. Hist.).

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005. Fredrik Pleijel och Malin Strand 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Bivalvia - musslor 
  • Underklass
    Heterodonta  
  • Ordning
    Veneroida  
  • Familj
    Cardiidae - hjärtmusslor 
  • Släkte
    Parvicardium  
  • Art
    Parvicardium exiguum, (Gmelin, 1791)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005. Fredrik Pleijel och Malin Strand 2016.