Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stor östersjömussla

Organismgrupp Blötdjur, Marina musslor Macoma calcarea
Stor östersjömussla Blötdjur, Marina musslor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd upp till 50 mm. Skal plattat, vänster skalhalva något mer konvext än höger och något glipande fram- och baktill. Framände rundad, bakände tillspetsad och böjd åt höger. Bucklan strax bakom mittlinjen. Mantelbukt djupare i vänster skalhalva än i höger. Skalskulptur koncentriska linjer med något oregelbundna avstånd. Periostracum brunaktigt, lätt avfallande, skalfärg vit.

Skalformen är mycket snarlik den hos den mera grunt levande Scrobicularia plana (da Costa, 1778). Den sistnämnda har dock, vilket framgår av artnamnet, helt plana skalhalvor, medan M. calcarea - i likhet med t.ex. Macoma balthica (Linnaeus, 1758) - har skalhalvor som är något skeva i framkanten. Detta är en anpassning till att de nedgrävda musslorna, likt de flesta arterna i släktet, inte sitter helt raka utan lutande i sedimentet, med vänsterskalet underst. Även Scrobicularia plana ligger vanligen lutande på samma sätt i sedimentet, även om denna art inte tycks föredra någon sida utan kan ligga med antingen vänsterskalet eller högerskalet underst.
Utbredning
Länsvis förekomst för stor östersjömussla Observationer i  Sverige för stor östersjömussla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer i Nordatlanten från Island och området runt Svalbard i norr ner utmed Norges kust och utmed Sveriges västkust in i södra Östersjön, där den har sin östgräns i Bornholmsbassängen. I västra Atlanten förekommer den från Grönland söderut till Long Island, New York. I Stilla havet är arten utbredd mellan Berings Hav och Washington. Inga uppgifter eller misstankar om att arten skulle ha gått tillbaka i Kattegatt eller Öresund föreligger, men den tycks ha minskat starkt i Kosterområdet. Mer kunskap behövs dock varför arten klassificeras som DD.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
En upp till 5 cm lång tunnskalig mussla som lever ganska djupt nedgrävd i mjuka bottnar. Djuputbredning i vårt närområde ca 13-40 meter i södra Östersjön, respektive 37-52 meter i nordöstra Nordsjön. Arten lever i kalla hav och temperaturen bör helst inte överstiga 11 °C för att den skall trivas. Arten tolererar saliniteter ner till ca 13 ‰., Macoma calcarea förekommer i Nordatlanten från Island och området runt Svalbard i norr ner utmed Norges kust och utmed Sveriges västkust in i södra Östersjön, där den har sin östgräns i Bornholmsbassängen. Den lever såpass djupt nedgrävd att den är svår att få upp med gängse redskap och endast två fynd gjordes i Kattegatt under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009. Artens status i dess södra utbredningsområde oklart, men den tycks ha minskat starkt i Kosterområdet. Kravet på låga vattentemperaturer gör arten känslig för framtida klimatförändringar. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Djuputbredningen är ca 2-1600 meter, men i vårt närområde är den påträffad på ett djup av mellan 13 och 40 meter i södra Östersjön, respektive 37-52 meter i nordöstra Nordsjön. Arten lever i kalla hav och temperaturen bör helst inte överstiga 11 °C - annat än tillfälligtvis - för att den skall trivas. Den kan dock stå ut med temperaturer upp till ca 16 °C kortare tider. Arten tolererar saliniteter ner till ca 13 ‰. Musslan lever ganska djupt nedgrävd i mjuka bottnar, de depositionsätande adulterna ofta ett par decimeter under sedimentytan, och fortplantar sig via frisimmande pelagiska larver. Föga tycks i övrigt vara bekant om dess levnadssätt.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Filtrerare
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bivalvia (musslor), Ordning Veneroida, Familj Tellinidae, Släkte Macoma, Art Macoma calcarea (Gmelin, 1791) - stor östersjömussla Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation En upp till 5 cm lång tunnskalig mussla som lever ganska djupt nedgrävd i mjuka bottnar. Djuputbredning i vårt närområde ca 13-40 meter i södra Östersjön, respektive 37-52 meter i nordöstra Nordsjön. Arten lever i kalla hav och temperaturen bör helst inte överstiga 11 °C för att den skall trivas. Arten tolererar saliniteter ner till ca 13 ‰., Macoma calcarea förekommer i Nordatlanten från Island och området runt Svalbard i norr ner utmed Norges kust och utmed Sveriges västkust in i södra Östersjön, där den har sin östgräns i Bornholmsbassängen. Den lever såpass djupt nedgrävd att den är svår att få upp med gängse redskap och endast två fynd gjordes i Kattegatt under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009. Artens status i dess södra utbredningsområde oklart, men den tycks ha minskat starkt i Kosterområdet. Kravet på låga vattentemperaturer gör arten känslig för framtida klimatförändringar. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Längd upp till 50 mm. Skal plattat, vänster skalhalva något mer konvext än höger och något glipande fram- och baktill. Framände rundad, bakände tillspetsad och böjd åt höger. Bucklan strax bakom mittlinjen. Mantelbukt djupare i vänster skalhalva än i höger. Skalskulptur koncentriska linjer med något oregelbundna avstånd. Periostracum brunaktigt, lätt avfallande, skalfärg vit.

Skalformen är mycket snarlik den hos den mera grunt levande Scrobicularia plana (da Costa, 1778). Den sistnämnda har dock, vilket framgår av artnamnet, helt plana skalhalvor, medan M. calcarea - i likhet med t.ex. Macoma balthica (Linnaeus, 1758) - har skalhalvor som är något skeva i framkanten. Detta är en anpassning till att de nedgrävda musslorna, likt de flesta arterna i släktet, inte sitter helt raka utan lutande i sedimentet, med vänsterskalet underst. Även Scrobicularia plana ligger vanligen lutande på samma sätt i sedimentet, även om denna art inte tycks föredra någon sida utan kan ligga med antingen vänsterskalet eller högerskalet underst.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för stor östersjömussla

Länsvis förekomst och status för stor östersjömussla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stor östersjömussla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer i Nordatlanten från Island och området runt Svalbard i norr ner utmed Norges kust och utmed Sveriges västkust in i södra Östersjön, där den har sin östgräns i Bornholmsbassängen. I västra Atlanten förekommer den från Grönland söderut till Long Island, New York. I Stilla havet är arten utbredd mellan Berings Hav och Washington. Inga uppgifter eller misstankar om att arten skulle ha gått tillbaka i Kattegatt eller Öresund föreligger, men den tycks ha minskat starkt i Kosterområdet. Mer kunskap behövs dock varför arten klassificeras som DD.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Bivalvia - musslor 
  • Underklass
    Heterodonta  
  • Ordning
    Veneroida  
  • Familj
    Tellinidae  
  • Underfamilj
    Macominae  
  • Släkte
    Macoma  
  • Art
    Macoma calcarea(Gmelin, 1791) - stor östersjömussla

Djuputbredningen är ca 2-1600 meter, men i vårt närområde är den påträffad på ett djup av mellan 13 och 40 meter i södra Östersjön, respektive 37-52 meter i nordöstra Nordsjön. Arten lever i kalla hav och temperaturen bör helst inte överstiga 11 °C - annat än tillfälligtvis - för att den skall trivas. Den kan dock stå ut med temperaturer upp till ca 16 °C kortare tider. Arten tolererar saliniteter ner till ca 13 ‰. Musslan lever ganska djupt nedgrävd i mjuka bottnar, de depositionsätande adulterna ofta ett par decimeter under sedimentytan, och fortplantar sig via frisimmande pelagiska larver. Föga tycks i övrigt vara bekant om dess levnadssätt.

Ekologisk grupp: Filtrerare

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Arten lever såpass djupt nedgrävd att den är svår att få upp med gängse redskap. Således är det svårt att få en bild över beståndets status och eventuella populationsförändringar. Genom att musslan lever så djupt nedgrävd i sedimentet har bottensläpande trålar och liknande redskap troligen ingen större inverkan på arten. Dess status som en slags kallvattenrelikt i våra hav gör den däremot känslig för temperaturökningar till följd av klimatförändringar eller kylvattenutsläpp.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
Eftersom det i dagsläget inte är klarlagt huruvida mänskliga aktiviteter hotar arten är det svårt att föreslå relevanta åtgärder.
Etymologi: Macoma (Leach, 1819), liksom så många av de namn Leach skapade är detta svårt att härleda, men möjligen kan det ha något samband med det grekiska ordet makos, ”längd”; calcarius, Lat., som har med kalk att skaffa. Utländska namn – DK: Stor Østersømusling.

Abbott, R.T. 1974. American Seashells. The Marine Mollusca of the Atlantic and Pacific Coasts of North America. 2:nd Ed. Van Nostrand Reinhold Company. Møller Christensen, J., Larsen, S. & Olesen Nyström, B. 1979. Musslor i havet. Wahlström & Widstrand, Stockholm.

Ockelmann, 1958. Marine Lamellibranchiata. In: The Zoology of East Greenland. Meddr. Grønland 122(4):1–256.

Óskarsson, I. 1982. Skeldyrafána Íslands. Prentsmidjan Leiftur.

Rasmussen, E. 1973. Systematics and ecology of the Isefjord marina fauna (Denmark). Ophelia 11:1–507.

Sars, G.O. 1878. Bidrag til kundskaben om Norges arktiske fauna. I. Mollusca regionis arcticae Norvegiae.

Oversigt over de i Norges arktiske region forekommande bløddyr. Brøgger, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2007. Fredrik Pleijel och Malin Strand 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Bivalvia - musslor 
  • Underklass
    Heterodonta  
  • Ordning
    Veneroida  
  • Familj
    Tellinidae  
  • Underfamilj
    Macominae  
  • Släkte
    Macoma  
  • Art
    Macoma calcarea, (Gmelin, 1791) - stor östersjömussla
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2007. Fredrik Pleijel och Malin Strand 2016.