Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stor skålsnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Marina snäckor Patella vulgata
Stor skålsnäcka Blötdjur, Marina snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Patella vulgata är en storvuxen skålsnäcka, vars skal blir högst ca 70 mm långt. Bredden är ca 80–85% av längden och höjden 35–51% av längden. Skulpturen på skalets utsida är radiär och varierar mycket mellan olika individer. De radiära ribborna sitter dock vanligen inte grupper om ett visst antal tillsammans. Skalfärgen är på utsidan gråvit eller askgrå, ofta med en anstrykning av gult och stundom med brunaktiga strålar eller fåror. Skalets insida är vitaktig, medan muskelfästena är rökgula till svagt orange eller aningen gröna. Insidans yta uppvisar även en blåaktig refraktionslyster från flamliknande linjer som ligger parallellt med mynningen. Den ovala skalöppningen är i regel något smalare framtill än baktill och skalets bakände är jämnt rundad. Själva djuret är gulaktigt till kakifärgat, ofta med en rökfärgad eller grönaktig ton och med ett par något mörkare huvudtentakler. Dessa bär vardera ett litet svart öga på ovansidan av den uppsvällda basen. Även fotsulan är något mörkare än resten av kroppen. Den enda andra skandinaviska art som P. vulgata torde kunna förväxlas med är Patella ulussiponensis Gmelin, 1791 (= P. aspera Röding, 1798). Den senare arten förekommer vanligen närmast i västra Norge, men har i något enstaka exemplar även påträffats tidigare vid Bohuslän. Denna art skiljer sig genom att ofta ha en kantigare bakände på skalaperturen och de radiära ribborna på skalets utsida sitter ofta tre och tre tillsammans medan skalinsidan är blåaktigt vit med gulorange färg i centrum. Därtill är djurets fotsula aprikosfärgad och manteltentaklerna har vitt pigment på sig, vilket saknas hos P. vulgata.
Utbredning
Länsvis förekomst för stor skålsnäcka Observationer i  Sverige för stor skålsnäcka
Svensk förekomst
Möjligen nationellt utdöd
Arten förekommer längs Norges kust upp till området utanför Varangerfjorden. Den förekommer dessutom här och var på steniga stränder i södra Nordsjön, vid Färöarna, Shetlandsöarna, runt Brittiska Öarna och Irland samt längs Europas Atlantkust varifrån den även går vidare in i Medelhavet. I svenska vatten har arten länge funnits i förhållandevis små bestånd utmed hela norra Bohuskusten, åtminstone från Gåsö-arkipelagen (strax söder om Gullmarsfjordens mynning) i söder. Under 1980-talet blev arten allt sällsyntare längs Bohusläns kust, och därefter sågs den inte alls på ett tiotal år trots eftersök. Arten har även försvunnit från södra Norge. Med tanke på att arten är lätt att identifiera, är mycket stationär och att eftersök har gjorts klassas den nu som försvunnen från svenska vatten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Akut hotad (CR)
En stor skålsnäcka som sedan 1950- och 1960-talen funnits i förhållandevis små bestånd utmed Bohusläns kust, från strax söder om Gullmarsfjorden och norrut. Övrig skandinavisk utbredning inkluderar Norges södra och norra kuster, upp till Varangerfjorden. Arten lever på klippbottnar eller stora stenblock från vattenbrynet ner till ett par meters djup. Arten är ganska långlivad (ca 15 år) och är mycket stationär (s k homing beteenda). I mitten av 1980-talet blev arten mycket ovanlig, och sågs därefter inte alls på ett tiotal år trots eftersök. Oklart vad som ligger bakom, men tänkbart är att eutrofieringen lett till en annan flora av kiselalger vilka utgör artens huvudsakliga föda. År 1995 observerades 4 exemplar av arten på Saltös västsida, men därefter tycks inga fynd ha gjorts. Arten klassades därför som RE i 2005 års rödlista. År 2006 observerades glädjande nog fem levande exemplar av arten på SydKoster, men det är oklart huruvida dessa finns kvar och ingår i ett reproducerande bestånd. Såvitt är känt föreligger inga ytterligare fynd sedan 2006. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Antalet reproduktiva individer skattas till 25 (0-50). Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (0-1). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Patella vulgata lever på klippbottnar eller stora stenblock i bränningszonen, d v s precis i vattenbrynet ner till någon eller några få meters djup. Individerna utvecklar ett s k homing-beteende, och håller sig huvudsakligen på en plats som är väl utvecklad för att passa dess fot och skalkanter från vilken den gör nattliga utfärder för att beta av kiselalger och annan småvegetation samt även delar av större brunalger. De återvänder sedan till "hemmet" via ett slemspår de lämnat. Arten kan där den är allmän förekomma i tätheter på upp till 300 individer per kvadratmeter, men utmed Skagerrak-kusten har tätheterna varit som högst ca 1/30 av detta. Arten är protandrisk hermafrodit och släpper sina könsprodukter direkt ut i vattnet. Individer kan leka redan vid ett års ålder och könsbytet äger vanligen rum vid 2-3 års ålder. Hos enstaka individer inträffar inget könsbyte. I en typisk population överväger hanliga individer över de honliga i proportioner om ungefär 3:1. Leken sker under hösten, vanligen i oktober till januari - tidigare i nordliga vatten än i södra Europa. Ur de frisläppta äggen kläcks en trochophora-larv efter ca ett dygn, vilken utvecklas till ett bottenfällande stadium efter 15 dygn. Metamorfosen är klar vid ca 3 veckors ålder vid en skallängd av ca 200 µm, men många nysettlade individer som slagit sig ner i olämpliga miljöer dukar under. Patella vulgata kan bli ca 15 år gammal. Arten är väl anpassad till tidvatten - snäckorna är torrlagda under ebbtiden och aktiva med födosök när deras hem är under vatten - så tidvattenamplituden vid svenska kusten är sannolikt i knappaste laget för den. Den håller vanligen till i miljöer där saliniteten är minst 25 ppt, men kan överleva tillfälliga sänkningar ned till 3 ppt. Dessutom klarar arten ganska svåra vinterförhållanden samt tål sommartemperaturer upp till 42° C.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Familj Patellidae (skålsnäckor), Släkte Patella, Art Patella vulgata Linnaeus, 1758 - stor skålsnäcka Synonymer vanlig skålsnäcka

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation En stor skålsnäcka som sedan 1950- och 1960-talen funnits i förhållandevis små bestånd utmed Bohusläns kust, från strax söder om Gullmarsfjorden och norrut. Övrig skandinavisk utbredning inkluderar Norges södra och norra kuster, upp till Varangerfjorden. Arten lever på klippbottnar eller stora stenblock från vattenbrynet ner till ett par meters djup. Arten är ganska långlivad (ca 15 år) och är mycket stationär (s k homing beteenda). I mitten av 1980-talet blev arten mycket ovanlig, och sågs därefter inte alls på ett tiotal år trots eftersök. Oklart vad som ligger bakom, men tänkbart är att eutrofieringen lett till en annan flora av kiselalger vilka utgör artens huvudsakliga föda. År 1995 observerades 4 exemplar av arten på Saltös västsida, men därefter tycks inga fynd ha gjorts. Arten klassades därför som RE i 2005 års rödlista. År 2006 observerades glädjande nog fem levande exemplar av arten på SydKoster, men det är oklart huruvida dessa finns kvar och ingår i ett reproducerande bestånd. Såvitt är känt föreligger inga ytterligare fynd sedan 2006. Möjligen kan arten vara nationellt utdöd. Antalet reproduktiva individer skattas till 25 (0-50). Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (0-1). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (D).
Patella vulgata är en storvuxen skålsnäcka, vars skal blir högst ca 70 mm långt. Bredden är ca 80–85% av längden och höjden 35–51% av längden. Skulpturen på skalets utsida är radiär och varierar mycket mellan olika individer. De radiära ribborna sitter dock vanligen inte grupper om ett visst antal tillsammans. Skalfärgen är på utsidan gråvit eller askgrå, ofta med en anstrykning av gult och stundom med brunaktiga strålar eller fåror. Skalets insida är vitaktig, medan muskelfästena är rökgula till svagt orange eller aningen gröna. Insidans yta uppvisar även en blåaktig refraktionslyster från flamliknande linjer som ligger parallellt med mynningen. Den ovala skalöppningen är i regel något smalare framtill än baktill och skalets bakände är jämnt rundad. Själva djuret är gulaktigt till kakifärgat, ofta med en rökfärgad eller grönaktig ton och med ett par något mörkare huvudtentakler. Dessa bär vardera ett litet svart öga på ovansidan av den uppsvällda basen. Även fotsulan är något mörkare än resten av kroppen. Den enda andra skandinaviska art som P. vulgata torde kunna förväxlas med är Patella ulussiponensis Gmelin, 1791 (= P. aspera Röding, 1798). Den senare arten förekommer vanligen närmast i västra Norge, men har i något enstaka exemplar även påträffats tidigare vid Bohuslän. Denna art skiljer sig genom att ofta ha en kantigare bakände på skalaperturen och de radiära ribborna på skalets utsida sitter ofta tre och tre tillsammans medan skalinsidan är blåaktigt vit med gulorange färg i centrum. Därtill är djurets fotsula aprikosfärgad och manteltentaklerna har vitt pigment på sig, vilket saknas hos P. vulgata.

Svensk förekomst Möjligen nationellt utdöd
Länsvis förekomst för stor skålsnäcka

Länsvis förekomst och status för stor skålsnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stor skålsnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer längs Norges kust upp till området utanför Varangerfjorden. Den förekommer dessutom här och var på steniga stränder i södra Nordsjön, vid Färöarna, Shetlandsöarna, runt Brittiska Öarna och Irland samt längs Europas Atlantkust varifrån den även går vidare in i Medelhavet. I svenska vatten har arten länge funnits i förhållandevis små bestånd utmed hela norra Bohuskusten, åtminstone från Gåsö-arkipelagen (strax söder om Gullmarsfjordens mynning) i söder. Under 1980-talet blev arten allt sällsyntare längs Bohusläns kust, och därefter sågs den inte alls på ett tiotal år trots eftersök. Arten har även försvunnit från södra Norge. Med tanke på att arten är lätt att identifiera, är mycket stationär och att eftersök har gjorts klassas den nu som försvunnen från svenska vatten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Patellogastropoda  
  • Familj
    Patellidae - skålsnäckor 
  • Släkte
    Patella  
  • Art
    Patella vulgataLinnaeus, 1758 - stor skålsnäcka
    Synonymer
    vanlig skålsnäcka

Patella vulgata lever på klippbottnar eller stora stenblock i bränningszonen, d v s precis i vattenbrynet ner till någon eller några få meters djup. Individerna utvecklar ett s k homing-beteende, och håller sig huvudsakligen på en plats som är väl utvecklad för att passa dess fot och skalkanter från vilken den gör nattliga utfärder för att beta av kiselalger och annan småvegetation samt även delar av större brunalger. De återvänder sedan till "hemmet" via ett slemspår de lämnat. Arten kan där den är allmän förekomma i tätheter på upp till 300 individer per kvadratmeter, men utmed Skagerrak-kusten har tätheterna varit som högst ca 1/30 av detta. Arten är protandrisk hermafrodit och släpper sina könsprodukter direkt ut i vattnet. Individer kan leka redan vid ett års ålder och könsbytet äger vanligen rum vid 2-3 års ålder. Hos enstaka individer inträffar inget könsbyte. I en typisk population överväger hanliga individer över de honliga i proportioner om ungefär 3:1. Leken sker under hösten, vanligen i oktober till januari - tidigare i nordliga vatten än i södra Europa. Ur de frisläppta äggen kläcks en trochophora-larv efter ca ett dygn, vilken utvecklas till ett bottenfällande stadium efter 15 dygn. Metamorfosen är klar vid ca 3 veckors ålder vid en skallängd av ca 200 µm, men många nysettlade individer som slagit sig ner i olämpliga miljöer dukar under. Patella vulgata kan bli ca 15 år gammal. Arten är väl anpassad till tidvatten - snäckorna är torrlagda under ebbtiden och aktiva med födosök när deras hem är under vatten - så tidvattenamplituden vid svenska kusten är sannolikt i knappaste laget för den. Den håller vanligen till i miljöer där saliniteten är minst 25 ppt, men kan överleva tillfälliga sänkningar ned till 3 ppt. Dessutom klarar arten ganska svåra vinterförhållanden samt tål sommartemperaturer upp till 42° C.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Det är inte klarlagt vad som orsakat artens försvinnande från svenska vatten, men det är tänkbart att den omfattande övergödningen lett till en annan flora av kiselalger, vilka utgör artens huvudsakliga föda. Under 1980- och -90-talen drabbades vår kust av algblomningar vilka hade en mycket menlig inverkan på littoralfaunan, och det verkar som att merparten av den kvarvarande populationen av P. vulgata strök med i samband med dessa blomningar. Ett litet bestånd av äldre individer iakttogs dock utanför Sotenkanalen under en stor del av 1990-talet (Daniel Valentinsson, muntligt meddelande) men innan milennieskiftet var även detta helt borta. År 1995 observerades fyra exemplar av arten på västsidan av Saltö utanför Strömstad, men även dessa är nu borta. Arten tillhör de få strandlevande organismer som på många håll gärna nyttjats av människan som mat, men i skandinavisk tradition har denna sed nästan saknat betydelse, så dess försvinnande från vår kust torde inte ha något samband med dess kulinariska värde. Enligt uppgift hösten 2003 från den i Norge (Grimstad) bosatte mollusk-specialisten Per Bie Wikander, så tycks även arten vara försvunnen utmed hela norska Skagerrak-kusten öster om Norges sydligaste udde Lindesnes, där Wikander inte fann ett enda exemplar under sommaren 2003, medan han observerat att vid Lista strax väster om Lindesnes, så tycks populationerna vara i stort sett intakta. Så sent som sommaren 2002 hade Wikander observerat två kvarvarande exemplar av arten vid två lokaler i Grimstad-området men de var båda borta nästkommande sommar. För att arten ska kunna rekolonisera våra vatten är vi således beroende av ett inflöde av larver från andra någotsånär näraliggande områden, t.ex. sydvästra Norge eller möjligen södra Nordsjön. Förmodligen är det blott under ganska speciella strömförhållanden som vi har en larvrekrytering av betydelse utifrån.

Påverkan
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
Etymologi: Släktnamnet Patella Linnaeus, 1758 härrör sannolikt från grekiskans patella ”gryta, panna, bunke”. Eventuellt alluderade Linné även på seden att skydda ammande mammors ömmande mammiller medelst s k patteskal; vulgata, Lat., ”vittspridd, vanlig, välkänd” Utländska namn – NO: Albuskjell, albusnegl, GB: Common limpet. ISL: Mararhetta. Den urgamla huskuren att skydda såriga bröstvårtor med skal av Patella vulgata har för övrigt under senare tid återupptagits på mödravårdscentraler i Norge, Danmark och på Färöarna (www.momshells.dk/article.php)

Brattegard, T. & Holthe, T (eds.) 1997. Distribution of marine, benthic macro-organisms in Norway. Research Report for DN 1997-1. Directorate for Nature Management.

Fretter, V. & Graham, A. 1976. The Prosobranch Molluscs of Britain and Denmark Part 1 – Pleurotomariacea, Fissurellacea and Patellacea. J. Moll. Stud. Suppl 1: 1–37.

Hubendick, B. & Warén, A. 1975. Småsnäckor från svenska västkusten. 7. Släktena Acmeae, Gibbula, Calliostoma, Littorina m. fl. Göteborgs Naturhistoriska Mus. Årstryck 1975: 36–43.

Jeffreys, J. G. 1865. British Conchology or an account of the mollusca which now inhabit the British Isles and the surrounding seas. Vol. III. Marine shells, comprising the remaining Conchifera, the Solenoconchia, and Gasteropoda as far as Littorina. Van Voorst, London. Poppe, G. & Goto, Y. 1991. European Seashells. Vol. I. (Polyplacophora, Caudofoveata, Solenogastra, Gastropoda). Verlag Christa Hemmen.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Patellogastropoda  
  • Familj
    Patellidae - skålsnäckor 
  • Släkte
    Patella  
  • Art
    Patella vulgata, Linnaeus, 1758 - stor skålsnäcka
    Synonymer
    vanlig skålsnäcka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.