Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  blek lagunsnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Marina snäckor Lacuna pallidula
Blek lagunsnäcka Blötdjur, Marina snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Lacuna pallidula har ett tunt sfäriskt skal, som är glansigt under skalhuden. Skalfärgen är gulgrön till grön, ibland nästan vit. Honorna blir upp till 12 mm höga och 6 mm breda, medan hanarna endast blir ungefär hälften så stora. Skalet har 3–4 snabbt expanderande vindlingar, den sista endast rudimentär. Den sista vindlingen är mycket stor, och upptar större delen av skalet (97%). Spiran är extremt kort med mycket låg skaltopp (apikalvinkel omkring 150°). Skalets ytterläpp träffar kroppsvindlingen avgjort ovanför dess mitt. Skalöppningen är rejält utvidgad och formad som bokstaven ”D”. Den upptar omkring 80–85% av skalhöjden. Navelrännan är påfallande bred med längsgående åsar. Embryonalskalet (som är det lilla skalet på ”toppen” av det stora) har 1,5 släta vindlingar och övergår gradvis i det adulta skalet. Djuret är vitt med grå sidor på foten.
Utbredning
Länsvis förekomst för blek lagunsnäcka Observationer i  Sverige för blek lagunsnäcka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
L. pallidula är en nordlig art som förekommer från södra Arktis till Frankrike i Europa och från Grönland till Connecticut i Amerika. Den finns utmed hela norska kusten och vidare ner i Bohuslän till sydvästra Östersjön. Under åren 1921–38 återfanns arten på två platser med grova hårda substrat i Kattegatt (Glommen) på djup mellan 9 och 30 meter. I Bohuslän förekommer arten på halvt eller helt exponerade stränder nedom ca 1 meters djup där sågtång och olika rödalger förekommer. Arten var inte ovanlig i svenska vatten under 1970-talet, men har sedan dess i stort sett inte påträffats i norra Bohuslän. Dess status längs övriga svenska kusten är dåligt känd: den tycks ha minskat till följd av algblomningen 1988 man kan samtidigt vara förbisedd p g a sitt levnadssätt. Den klassificeras därför som DD.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
En liten tunnskalig snäcka som endast blir upp till 12 mm hög. Återfinns i regel på de alger eller växter som den livnär sig av; på grunt vatten framförallt sågtång Fucus serratus, eller blåstång Fucus vesiculosus och tare Laminaria, samt i södra delen av utbredningsområdet främst rödalger. Arten har en nordlig utbredning, och finns utmed hela norska kusten vidare ner i Bohuslän till sydvästra Östersjön. Jägerskiöld återfann arten på två platser med grova hårda substrat i Kattegatt (Glommen) på djup mellan 9 och 30 meter. I Bohuslän förekommer arten på halvt eller helt exponerade stränder nedom ca 1 meters djup. Arten var inte ovanlig i svenska vatten under 1970-talet, men har sedan dess endast sporadiskt påträffats i norra Bohuslän. Dess status längs övriga svenska kusten är dåligt känd: den tycks ha minskat till följd av algblomningen 1988 man kan samtidigt vara förbisedd p g a sitt levnadssätt. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Arten återfinns i regel på de alger eller växter som den också livnär sig av. På grunt vatten påträffas arten framförallt på sågtång Fucus serratus, mindre vanligt på blåstång Fucus vesiculosus och tare Laminaria, samt endast sällsynt på ålgräs Zostera marina. I södra delen av utbredningsområdet förekommer arten främst på rödalger. L. pallidula fortplantar sig året om, men främst på våren. Äggen läggs i geléhöljen på Fucus serratus, och varje äggsamling innehåller 15-113 äggkapslar med ett ägg vardera. Äggsamlingen är oval eller cirkulär, något upphöjd och fast förankrad vid substratet. Utvecklingen till juvenil sker direkt utan pelagiskt larvstadium. Arten är ettårig, och alla snäckor dör efter fortplantningen.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· brunalger
· brunalger
· sågtång
· sågtång
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Littorinimorpha, Familj Littorinidae (strandsnäckor), Släkte Lacuna, Art Lacuna pallidula (Da Costa, 1778) - blek lagunsnäcka Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation En liten tunnskalig snäcka som endast blir upp till 12 mm hög. Återfinns i regel på de alger eller växter som den livnär sig av; på grunt vatten framförallt sågtång Fucus serratus, eller blåstång Fucus vesiculosus och tare Laminaria, samt i södra delen av utbredningsområdet främst rödalger. Arten har en nordlig utbredning, och finns utmed hela norska kusten vidare ner i Bohuslän till sydvästra Östersjön. Jägerskiöld återfann arten på två platser med grova hårda substrat i Kattegatt (Glommen) på djup mellan 9 och 30 meter. I Bohuslän förekommer arten på halvt eller helt exponerade stränder nedom ca 1 meters djup. Arten var inte ovanlig i svenska vatten under 1970-talet, men har sedan dess endast sporadiskt påträffats i norra Bohuslän. Dess status längs övriga svenska kusten är dåligt känd: den tycks ha minskat till följd av algblomningen 1988 man kan samtidigt vara förbisedd p g a sitt levnadssätt. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Lacuna pallidula har ett tunt sfäriskt skal, som är glansigt under skalhuden. Skalfärgen är gulgrön till grön, ibland nästan vit. Honorna blir upp till 12 mm höga och 6 mm breda, medan hanarna endast blir ungefär hälften så stora. Skalet har 3–4 snabbt expanderande vindlingar, den sista endast rudimentär. Den sista vindlingen är mycket stor, och upptar större delen av skalet (97%). Spiran är extremt kort med mycket låg skaltopp (apikalvinkel omkring 150°). Skalets ytterläpp träffar kroppsvindlingen avgjort ovanför dess mitt. Skalöppningen är rejält utvidgad och formad som bokstaven ”D”. Den upptar omkring 80–85% av skalhöjden. Navelrännan är påfallande bred med längsgående åsar. Embryonalskalet (som är det lilla skalet på ”toppen” av det stora) har 1,5 släta vindlingar och övergår gradvis i det adulta skalet. Djuret är vitt med grå sidor på foten.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för blek lagunsnäcka

Länsvis förekomst och status för blek lagunsnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för blek lagunsnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



L. pallidula är en nordlig art som förekommer från södra Arktis till Frankrike i Europa och från Grönland till Connecticut i Amerika. Den finns utmed hela norska kusten och vidare ner i Bohuslän till sydvästra Östersjön. Under åren 1921–38 återfanns arten på två platser med grova hårda substrat i Kattegatt (Glommen) på djup mellan 9 och 30 meter. I Bohuslän förekommer arten på halvt eller helt exponerade stränder nedom ca 1 meters djup där sågtång och olika rödalger förekommer. Arten var inte ovanlig i svenska vatten under 1970-talet, men har sedan dess i stort sett inte påträffats i norra Bohuslän. Dess status längs övriga svenska kusten är dåligt känd: den tycks ha minskat till följd av algblomningen 1988 man kan samtidigt vara förbisedd p g a sitt levnadssätt. Den klassificeras därför som DD.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Littorinimorpha  
  • Överfamilj
    Littorinoidea  
  • Familj
    Littorinidae - strandsnäckor 
  • Släkte
    Lacuna  
  • Art
    Lacuna pallidula(Da Costa, 1778) - blek lagunsnäcka

Arten återfinns i regel på de alger eller växter som den också livnär sig av. På grunt vatten påträffas arten framförallt på sågtång Fucus serratus, mindre vanligt på blåstång Fucus vesiculosus och tare Laminaria, samt endast sällsynt på ålgräs Zostera marina. I södra delen av utbredningsområdet förekommer arten främst på rödalger. L. pallidula fortplantar sig året om, men främst på våren. Äggen läggs i geléhöljen på Fucus serratus, och varje äggsamling innehåller 15-113 äggkapslar med ett ägg vardera. Äggsamlingen är oval eller cirkulär, något upphöjd och fast förankrad vid substratet. Utvecklingen till juvenil sker direkt utan pelagiskt larvstadium. Arten är ettårig, och alla snäckor dör efter fortplantningen.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· brunalger - Phaeophyceae (Har betydelse)
· sågtång - Fucus serratus (Viktig)
Vatten (Viktig)
Under senare år har övergödningen lett till storskaliga biotopförändringar i havet, exempelvis igenslamning av hårdbottnar och igenväxning av grunda havsvikar. Det är troligt att L. pallidula missgynnats av övergödningen och de förändringar i våra marina växtsamhällen som denna lett till. Klimatförändringar (uppvärmning) kan också vara ett hot mot artens förekomst i svenska vatten. Vidare har miljögifter, särskilt organiska tennföreningar, visat sig vara ett mycket allvarligt hot mot flera arter av snäckor eftersom de påverkar reproduktionen. Artens möjligheter till spridning och nyrekrytering är begränsade i och med att dess larver inte är pelagiska.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen och miljögifter till havet fortsätter och intensifieras. Det är dock svårt att föreslå mer specifika åtgärder eftersom kunskapen om artens utbredning och status i dagsläget är otillräcklig.

Fretter, V. & A. Graham. 1980. The Prosobranch Molluscs of Britain and Denmark. Part 5 – Marine Littorinacea. . J. Moll. Stud. Supplement 7.

Graham, A. 1988. Molluscs: Prosobranch and Pyramidellid Gastropods. Synopses of the British Fauna (New Series) No. 2. The Linnean Society of London.

Hansson, H. G. (Comp.), NEAT (North East Atlantic Taxa): Scandinavian marine Mollusca Check-List. Internet Ed., Aug. 1998. (http://www.tmbl.gu.se).

Hubendick, B & A, Warén. 1974. Småsnäckor från svenska västkusten - 6. släktena Emarginula, Lacuna, Natica, Philbertia m.fl. Särtryck ur Göteborgs Naturhistoriska Museum Årstryck 1974.

Jensen, K. R & J. Knudsen. 1995. Annotated checklist of recent marine molluscs of Danish waters. Zoological Museum, København. fauna along the Swedish Jägerskiöld, L. A. 1971. A survey of the marine benthonic macro-west coast 1921-1938. Acta Regiae Societatis Scintiarum. et Litterarum Gothoburgensis. Zoologica 6, Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället, Göteborg. E.d. B, Hubendick, G, Hyle & S, Swärd. Thorson, G. 1946. Reproduction and larval development of danish marine bottom invertebrates, with special reference to the planktonic larvae in the sound (Øresund). Medd. Komm. Danm. Fisk. Havund. Ser. Plankton. Bind IV. København.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Göransson. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Littorinimorpha  
  • Överfamilj
    Littorinoidea  
  • Familj
    Littorinidae - strandsnäckor 
  • Släkte
    Lacuna  
  • Art
    Lacuna pallidula, (Da Costa, 1778) - blek lagunsnäcka
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Göransson. © ArtDatabanken, SLU 2007.