Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Pelseneeria stylifera

Organismgrupp Blötdjur, Marina snäckor Pelseneeria stylifera
  Blötdjur, Marina snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Pelseneeria stylifera är en ganska liten tunnskalig snäcka med rundat, bärnstensfärgat till vitaktigt glänsande slätt skal. Arten känns lätt igen på att embryonalskalet är skarpt avsatt från resten av skalet, och tydligt mycket smalare, d.v.s. nästan som en kort pinne i skalets topp. Maximal skallängd hos arten är 5 mm och skalets diameter omfattar ca 60% av höjden. Skalöppningen omfattar nästan 50% av skalhöjden. Levande snäckor påträffas nästan alltid sittande på ett värddjur.
Utbredning
Länsvis förekomst för Pelseneeria stylifera Observationer i  Sverige för Pelseneeria stylifera
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I svenska vatten påträffas arten sällsynt från Kullen till norra Bohuslän, och i Norge upp till Sognefjordsområdet. P. stylifera är vidare utbredd vid Shetlands- och Orkneyöarna, runt Brittiska öarna och Irland samt vidare söderut till Biscayabukten. Uppgifter om sydligare fynd beror dock på förväxling med andra arter. Det är också mycket troligt att den art som i västra Atlanten beskrivs som Stilifer stimpsoni i själva verket är identisk med P. stylifera, men i dagsläget finns inga fynd som sammanbinder denna arts utbredning västerut till Nordamerika. Levande individer påträffas nästan alltid sittande på ett värddjur. Trots detta kan det gå lång tid mellan tillfällena då arten påträffas. Den erhölls regelbundet i Gullmaren på sjöborren Strongylocentrotus droebachiensis under 1960-talet, men tycks ej ha påträffats där sedan 1967.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
En liten tunnskalig snäcka, vars skal blir ca 5 mm långt. Arten lever på reguljära sjöborrar, som exempelvis Psammechinus miliaris och Strongylocentrotus droebachiensis, på djup mellan 5 och 200 m. I svenska vatten tycks arten vara sällsynt förekommande från Kullen till norra Bohuslän, och i Norge upp till Sognefjordsområdet. Levande snäckor påträffas nästan alltid sittande på ett värddjur, men det kan gå lång tid mellan tillfällena då arten påträffas. Den erhölls regelbundet i Gullmaren på sjöborren Strongylocentrotus droebachiensis under 1960-talet, men tycks ej ha påträffats där sedan 1967. Jägerskiöld fann arten vid två tillfällen, i Koster samt vid Kullen. Arten ej påträffad under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
P. stylifera lever på reguljära sjöborrar, som exempelvis Psammechinus miliaris och Strongylocentrotus droebachiensis, på djup mellan 5 och 200 m. Snäckan livnär sig av sjöborrarnas epidermis. Liksom många andra gastropoder är P. stylifera hermafroditisk, d.v.s. varje individ fungerar samtidigt både som hane och hona. Äggen deponeras i millimeterstora färglösa triangulära kapslar på värddjurens skal. Kapslarna, som innehåller 60-80 ägg vardera, är fästade vid sjöborren med ett mycket kort skaft. Från kapslarna kläcker efterhand frisimmande s.k. veligerlarver.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor), Parasit
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· sjöborrar
· sjöborrar
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Littorinimorpha, Familj Eulimidae, Släkte Pelseneeria, Art Pelseneeria stylifera (Turton, 1825) Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation En liten tunnskalig snäcka, vars skal blir ca 5 mm långt. Arten lever på reguljära sjöborrar, som exempelvis Psammechinus miliaris och Strongylocentrotus droebachiensis, på djup mellan 5 och 200 m. I svenska vatten tycks arten vara sällsynt förekommande från Kullen till norra Bohuslän, och i Norge upp till Sognefjordsområdet. Levande snäckor påträffas nästan alltid sittande på ett värddjur, men det kan gå lång tid mellan tillfällena då arten påträffas. Den erhölls regelbundet i Gullmaren på sjöborren Strongylocentrotus droebachiensis under 1960-talet, men tycks ej ha påträffats där sedan 1967. Jägerskiöld fann arten vid två tillfällen, i Koster samt vid Kullen. Arten ej påträffad under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Pelseneeria stylifera är en ganska liten tunnskalig snäcka med rundat, bärnstensfärgat till vitaktigt glänsande slätt skal. Arten känns lätt igen på att embryonalskalet är skarpt avsatt från resten av skalet, och tydligt mycket smalare, d.v.s. nästan som en kort pinne i skalets topp. Maximal skallängd hos arten är 5 mm och skalets diameter omfattar ca 60% av höjden. Skalöppningen omfattar nästan 50% av skalhöjden. Levande snäckor påträffas nästan alltid sittande på ett värddjur.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Pelseneeria stylifera

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Pelseneeria stylifera

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I svenska vatten påträffas arten sällsynt från Kullen till norra Bohuslän, och i Norge upp till Sognefjordsområdet. P. stylifera är vidare utbredd vid Shetlands- och Orkneyöarna, runt Brittiska öarna och Irland samt vidare söderut till Biscayabukten. Uppgifter om sydligare fynd beror dock på förväxling med andra arter. Det är också mycket troligt att den art som i västra Atlanten beskrivs som Stilifer stimpsoni i själva verket är identisk med P. stylifera, men i dagsläget finns inga fynd som sammanbinder denna arts utbredning västerut till Nordamerika. Levande individer påträffas nästan alltid sittande på ett värddjur. Trots detta kan det gå lång tid mellan tillfällena då arten påträffas. Den erhölls regelbundet i Gullmaren på sjöborren Strongylocentrotus droebachiensis under 1960-talet, men tycks ej ha påträffats där sedan 1967.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Littorinimorpha  
  • Överfamilj
    Vanikoroidea  
  • Familj
    Eulimidae  
  • Släkte
    Pelseneeria  
  • Art
    Pelseneeria stylifera(Turton, 1825)

P. stylifera lever på reguljära sjöborrar, som exempelvis Psammechinus miliaris och Strongylocentrotus droebachiensis, på djup mellan 5 och 200 m. Snäckan livnär sig av sjöborrarnas epidermis. Liksom många andra gastropoder är P. stylifera hermafroditisk, d.v.s. varje individ fungerar samtidigt både som hane och hona. Äggen deponeras i millimeterstora färglösa triangulära kapslar på värddjurens skal. Kapslarna, som innehåller 60-80 ägg vardera, är fästade vid sjöborren med ett mycket kort skaft. Från kapslarna kläcker efterhand frisimmande s.k. veligerlarver.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor), Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Levande djur (Har betydelse)
· sjöborrar - Echinoidea (Viktig)
Vatten (Viktig)
Arten är sällsynt, men huruvida några direkta hot föreligger är inte känt. En förutsättning för artens fortlevnad är dock att det finns goda bestånd av värdarterna.

Påverkan
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
En ökad kunskap om artens ekologi och utbredning behövs. Etymologi. Pelseneeria, efter Paul Pelseener (1863–1945) en belgisk kemilärare tillika flitig amatörmalakolog; stylos, Gr. ”påle” eller ”pelare”; felo, Lat. ”bära” vilket torde syfta på embryonalskalets form.

Bouchet, P & Warén, A. 1986. Revision of the Northeast Atlantic bathyal and abyssal Aclididae, Eulimidae, Epitonidae (Mollusca, Gastropoda). Bollettino Malagologico. Supplemento 2: 299–576.

Fretter, V & Graham. A. 1982. The Prosobranch Molluscs of Britain and Denmark. Part 7 – Heterogastopoda (Cerithiopsacea, Triphoracea, Epitoniacea, Eulimacea). J. Moll. Stud. Suppl.11: 363–434.

Hubendick, B. & Warén, A. 1976. Småsnäckor vid svenska västkusten. 7. Släktena Acmaea, Gibbula, Calliostoma, Littorina m fl. Göteborg Naturhistoriska Mus. Årstryck 1975: 36–43.

Poppe, G. & Goto, Y. 1991. European Seashells. Vol I. (Polyplacophora, Caudofoveata, Solenogastra, Gastropoda). Verlag Christa Hemmen.

Warén, A. 1984. A generic revision of the family Eulimidae. J. Moll. Stud. Suppl. 13: 1–96.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Littorinimorpha  
  • Överfamilj
    Vanikoroidea  
  • Familj
    Eulimidae  
  • Släkte
    Pelseneeria  
  • Art
    Pelseneeria stylifera, (Turton, 1825)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005.