Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Melanella alba

Organismgrupp Blötdjur, Marina snäckor Melanella alba
  Blötdjur, Marina snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Melanella alba är den största arten inom sin familj i våra vatten. Dess så gott som släta, glänsande, nästan opaka skal kan nå en längd av ca 25 mm. Skalet har hög spira, nästan platta vindlingar och skalsömmarna är extremt grunda. Skalskulpturen består av mikroskopiska tillväxtlinjer, vilka kan ses i reflekterat ljus, men saknar de mikroskopiska spirallinjer som den snarlika släktingen M. lubrica (Monteserato, 1891) har. Båda arternas skal saknar dessutom brunaktiga spiralband, och djuren saknar pallialtentakler (d.v.s tentakler utgående från manteln). Skalöppningen upptar ca 25% och kroppsvindlingen ca 40–45% av skalhöjden. Apikalvinkeln varierar mellan ca 17° (äldre skal) och 23° (yngre skal). Djuret är vitt med gyllengula till orangefärgade fläckar och ögonen omges av en vit yta. Skallocket, operculum, är orangefärgat.
Utbredning
Länsvis förekomst för Melanella alba Observationer i  Sverige för Melanella alba
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer sällsynt i Bohuslän, där fynd gjorts vid Lilla Fjädern i Väderö-arkipelagen samt vid Bonden utanför Gullmarsfjorden. Längs Norges kust har arten påträffats mellan Arendalsområdet och Nordmøre. Dessutom är arten känd från Shetlands- och Orkneyöarna, kusterna runt Brittiska Öarna (dock inte vid sydöstra Nordsjökusten), Irland samt söderut utmed Iberiska Halvön och in i Medelhavet. Kunskapen om artens status är synnerligen bristfällig, varför den klassificeras som DD.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Den största arten inom sin familj i våra vatten. Skalet kan bli ca 25 mm långt. Arten lever på grusbottnar i ytterskärgården mellan ca 20 och 40 (14-135) meters djup, där dess värddjur, sjögurkan Neopentadactyla mixta, förekommer. Arten har också påträffats associerad med andra sällsynta tagghudingar som ormstjärnan Amphiura securigera. Längs Norges kust har arten påträffats mellan Arendalsområdet och Nordmøre. I våra vatten är arten endast känd från Bohuslän, där fynd gjorts vid Lilla Fjädern i Väderö-arkipelagen samt vid Bonden utanför Gullmarsfjorden. Eftersom så få fynd av arten har gjorts i svenska vatten är dess status svårbedömbar. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Arten lever på grusbottnar i ytterskärgården mellan ca 20 och 40 (14–135) meters djup, där dess enda värddjur, sjögurkan Neopentadactyla mixta, förekommer. M. alba tycks således - liksom M. frielei (Jordan, 1895), vilken enbart lever på sjögurkan Mesothuria intestinalis - vara bunden till en enda värdart, medan många andra arter av släktet har ett mycket vidare värddjursspektrum. Exempelvis tycks ovan nämnda M. lubrica parasitera på alla typer av grävande sjögurkor tillhörande underklassen Dendrochirotacea, medan den undviker sådana som lever ovanpå botten (Warén 1984). M. alba är skildkönad, och honorna lägger mycket tjockväggiga fastsittande ovala (3 x 2,5 mm) äggkapslar, innehållande några hundra skära ägg, under vår och sommar (i Storbritannien). I laboratorieförhållanden kläcks larver ur dessa efter ca 3 veckor. Larverna tycks ha en lång planktonisk utvecklingstid. Arten lever (åtminstone på andra håll) gärna ihop med andra sällsynta arter som ormstjärnan Amphiura securigera, vilken förekommer nedom ca 40 meters djup exempelvis i Bergenområdet.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· grustrådormstjärna
· grustrådormstjärna
· grävsvanssjögurka
· grävsvanssjögurka
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Caenogastropoda, ordo incertae sedis, Familj Eulimidae, Släkte Melanella, Art Melanella alba (Da Costa, 1778) Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Den största arten inom sin familj i våra vatten. Skalet kan bli ca 25 mm långt. Arten lever på grusbottnar i ytterskärgården mellan ca 20 och 40 (14-135) meters djup, där dess värddjur, sjögurkan Neopentadactyla mixta, förekommer. Arten har också påträffats associerad med andra sällsynta tagghudingar som ormstjärnan Amphiura securigera. Längs Norges kust har arten påträffats mellan Arendalsområdet och Nordmøre. I våra vatten är arten endast känd från Bohuslän, där fynd gjorts vid Lilla Fjädern i Väderö-arkipelagen samt vid Bonden utanför Gullmarsfjorden. Eftersom så få fynd av arten har gjorts i svenska vatten är dess status svårbedömbar. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Melanella alba är den största arten inom sin familj i våra vatten. Dess så gott som släta, glänsande, nästan opaka skal kan nå en längd av ca 25 mm. Skalet har hög spira, nästan platta vindlingar och skalsömmarna är extremt grunda. Skalskulpturen består av mikroskopiska tillväxtlinjer, vilka kan ses i reflekterat ljus, men saknar de mikroskopiska spirallinjer som den snarlika släktingen M. lubrica (Monteserato, 1891) har. Båda arternas skal saknar dessutom brunaktiga spiralband, och djuren saknar pallialtentakler (d.v.s tentakler utgående från manteln). Skalöppningen upptar ca 25% och kroppsvindlingen ca 40–45% av skalhöjden. Apikalvinkeln varierar mellan ca 17° (äldre skal) och 23° (yngre skal). Djuret är vitt med gyllengula till orangefärgade fläckar och ögonen omges av en vit yta. Skallocket, operculum, är orangefärgat.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Melanella alba

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Melanella alba

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer sällsynt i Bohuslän, där fynd gjorts vid Lilla Fjädern i Väderö-arkipelagen samt vid Bonden utanför Gullmarsfjorden. Längs Norges kust har arten påträffats mellan Arendalsområdet och Nordmøre. Dessutom är arten känd från Shetlands- och Orkneyöarna, kusterna runt Brittiska Öarna (dock inte vid sydöstra Nordsjökusten), Irland samt söderut utmed Iberiska Halvön och in i Medelhavet. Kunskapen om artens status är synnerligen bristfällig, varför den klassificeras som DD.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Caenogastropoda, ordo incertae sedis  
  • Överfamilj
    Vanikoroidea  
  • Familj
    Eulimidae  
  • Släkte
    Melanella  
  • Art
    Melanella alba(Da Costa, 1778)

Arten lever på grusbottnar i ytterskärgården mellan ca 20 och 40 (14–135) meters djup, där dess enda värddjur, sjögurkan Neopentadactyla mixta, förekommer. M. alba tycks således - liksom M. frielei (Jordan, 1895), vilken enbart lever på sjögurkan Mesothuria intestinalis - vara bunden till en enda värdart, medan många andra arter av släktet har ett mycket vidare värddjursspektrum. Exempelvis tycks ovan nämnda M. lubrica parasitera på alla typer av grävande sjögurkor tillhörande underklassen Dendrochirotacea, medan den undviker sådana som lever ovanpå botten (Warén 1984). M. alba är skildkönad, och honorna lägger mycket tjockväggiga fastsittande ovala (3 x 2,5 mm) äggkapslar, innehållande några hundra skära ägg, under vår och sommar (i Storbritannien). I laboratorieförhållanden kläcks larver ur dessa efter ca 3 veckor. Larverna tycks ha en lång planktonisk utvecklingstid. Arten lever (åtminstone på andra håll) gärna ihop med andra sällsynta arter som ormstjärnan Amphiura securigera, vilken förekommer nedom ca 40 meters djup exempelvis i Bergenområdet.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· grustrådormstjärna - Amphiura securigera (Har betydelse)
· grävsvanssjögurka - Neopentadactyla mixta (Viktig)
Vatten (Viktig)
Arten är mycket sällsynt i våra vatten, och i dagsläget är det inte känt huruvida några direkta hot mot den föreligger. Snäckan begränsas dock troligen av den ringa tillgången på värddjur. Värdarten är i sin tur är beroende av grova syrerika sediment - ett habitat som endast finns på ett fåtal platser längs vår kust. Värddjuret, N. mixta finns med i 2005 års rödlista, även den klassad som DD.

Påverkan
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
För att försäkra sig om M. albas fortsatta överlevnad är det viktigt att undersöka de bottnar där värddjuret N. mixta kan tänkas förekomma – främst bottnar i ytterskärgården nedom ca 20 meters djup innehållande mycket grovt sediment (skal och grus) – med exempelvis ROV-teknik för att se vilka faktorer som är viktiga för djuren. Utifrån resultaten av sådana undersökningar kan man sedan gå vidare och eventuellt freda vissa områden.
Etymologi: Melanella (Bowdich, 1822) < släktnamnet Melania som härrör från ett latinskt ord för svart (men här torde syfta på dess form) + -ella, Lat., diminutivsuffix; albus, Lat., ”vit”.

Cabioch, L., Grainger, J. N. R., Keegan, B. F. & Könneker, G. 1978. Balcis alba, a temporary ectoparasite on Neopentadactyla mixta Östergren. In: McLusky, D. S. & A. J. Berry. Physiology and Behaviour of Marine Organisms. 237–241. Pergamon Press, Oxford. Fretter, V. & Graham, A. 1982. The Prosobranch Molluscs of Britain and Denmark Part 7 – ‘Heterograstropoda’ (Cerithiopsacea, Triphoracea, Epitoniacea, Eulimacea). J. Moll. Stud. Suppl. 11: 363–434.

Hubendick, B. & Warén, A. 1973. Småsnäckor från svenska västkusten. 3. Släktena Eulima, Balcis, Mangelia, Clathrus m. fl. Göteborgs Naturhistoriska Mus. Årstryck 1973: 41–48.

Jeffreys, J. G. 1867. British Conchology or an account of the mollusca which now inhabit the British Isles and the surrounding seas. Vol. IV. Marine shells, in continuation of the Gastropoda as far as the Bulla family.

Van Voorst, London. Poppe, G. & Goto, Y. 1991. European Seashells. Vol. I. (Polyplacophora, Caudofoveata, Solenogastra, Gastropoda). Verlag Christa Hemmen.

Sars, G.O. 1878. Bidrag til kundskaben om Norges arktiske fauna. I. Mollusca regionis arcticae Norvegiae.

Oversigt over de i Norges arktiske region forekommande bløddyr. Brøgger, Oslo.

Warén, A. 1984. A generic revision of the family Eulimidae. J. Moll. Stud. Suppl. 13: 1–96.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Caenogastropoda, ordo incertae sedis  
  • Överfamilj
    Vanikoroidea  
  • Familj
    Eulimidae  
  • Släkte
    Melanella  
  • Art
    Melanella alba, (Da Costa, 1778)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005.