Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Eumetula arctica

Organismgrupp Blötdjur, Marina snäckor Eumetula arctica
  Blötdjur, Marina snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Eumetula arctica är en liten högspirig högervriden snäcka utan navel. Arten blir högst 11 mm (skalhöjd) och 2–3 mm i diameter, men vanligen kortare än 8 mm. Skalet är halvgenomskinligt till opakt vitt och glänsande. Antalet vindlingar kan vara upp till 14, varav två tillhör embryonalskalet (det lilla skalet ”på toppen” av det stora). Sömmarna är tydliga. Vindlingarna är något bulliga med kraftiga tvärribbor, vars antal hos fullvuxna individer är 16 på nedre vindlingen och därpå en ribba mindre för varje vindling uppåt utmed skalet. Ett par svaga, längs med vindlingarna löpande åsar kan förekomma, vanligen tydligast utmed de övre vindlingarna. Embryonalskalets övre vindling är slät, medan den nedre har talrika (ett 30-tal) låga tvärribbor. Skalöppningen har en mycket tydlig sifonurholkning vilken dock inte är utdragen till en egentlig sifonkanal. Djurets utseende i levande tillstånd tycks inte vara närmare känt, men operculum (skallock) och radula (rasptunga) är avbildade i Bouchet & Warén (se litteratur nedan). Arten kan knappast förväxlas med någon annan inhemsk framgälad snäcka, eftersom övriga högspiriga högervridna arter med tydlig tvärskulptur på vindlingarna antingen saknar sifonurgröpning (Epitonidae) eller har en mycket tydligare skalskulptur längs med vindlingarna (Bittium, Cerithiopsis, Cerithiella).
Utbredning
Länsvis förekomst för Eumetula arctica Observationer i  Sverige för Eumetula arctica
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer i norra Bohuslän, Skagerrak, längs Norges kust upp till Vita Havet, östra och västra Grönland söderut till New England, Jan Mayen, Island, Färöarna samt utmed norra Storbritannien (Shetland och Hebriderna) och Irlands västkust. Som namnet antyder har arten sin huvudsakliga utbredning i arktiska vatten och når således sin absoluta sydgräns i våra hav. I dagsläget förekommer den i svenska vatten endast sällsynt i norra Bohuslän. För 140 år sedan rapporterades den ned till Väderöarna (Malm) men under 1900-talet har den endast återfunnits i Kosterområdets norra del. Arten har i våra vatten således en starkt begränsad utbredning och klassificeras som starkt hotad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
En liten högspirig högervriden snäcka vars skal blir högst 11 mm högt. Arten lever vanligen lever på blandade bottnar på mellan 60 och 500 meters djup. Utbredningen är arktisk och arten har i våra hav sin sydliga utbredningsgräns. I dagsläget förekommer den i svenska vatten endast sällsynt i norra Bohuslän. För 140 år sedan rapporterades den ned till Väderöarna (Malm) men under 1900-talet har den endast återfunnits i Kosterområdets norra del. Att döma av subfossil var arten tämligen allmän i våra vatten under perioden efter senaste nedisningen. Det är dock troligt att den inom en snar framtid kommer att vara helt borta från våra hav, till följd av ökande vattentemperaturer. Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (0-2). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 500 (0-1500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Arten lever vanligen mellan ca 60 och 500 meters djup på blandbotten av sand och slam, men den är även påträffad ned till 1600 meters djup och så grunt som 35 meter i Vita Havet. I svenska vatten har sällsynta fynd gjorts mellan 60 och 100 meter i Kosterrännan på sandiga och slammiga bottnar. Intet tycks vara känt om dess föda, fortplantning eller tillväxt.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Caenogastropoda, ordo incertae sedis, Familj Newtoniellidae, Släkte Eumetula, Art Eumetula arctica (Mørch, 1857) Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation En liten högspirig högervriden snäcka vars skal blir högst 11 mm högt. Arten lever vanligen lever på blandade bottnar på mellan 60 och 500 meters djup. Utbredningen är arktisk och arten har i våra hav sin sydliga utbredningsgräns. I dagsläget förekommer den i svenska vatten endast sällsynt i norra Bohuslän. För 140 år sedan rapporterades den ned till Väderöarna (Malm) men under 1900-talet har den endast återfunnits i Kosterområdets norra del. Att döma av subfossil var arten tämligen allmän i våra vatten under perioden efter senaste nedisningen. Det är dock troligt att den inom en snar framtid kommer att vara helt borta från våra hav, till följd av ökande vattentemperaturer. Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (0-2). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 500 (0-1500) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)).
Eumetula arctica är en liten högspirig högervriden snäcka utan navel. Arten blir högst 11 mm (skalhöjd) och 2–3 mm i diameter, men vanligen kortare än 8 mm. Skalet är halvgenomskinligt till opakt vitt och glänsande. Antalet vindlingar kan vara upp till 14, varav två tillhör embryonalskalet (det lilla skalet ”på toppen” av det stora). Sömmarna är tydliga. Vindlingarna är något bulliga med kraftiga tvärribbor, vars antal hos fullvuxna individer är 16 på nedre vindlingen och därpå en ribba mindre för varje vindling uppåt utmed skalet. Ett par svaga, längs med vindlingarna löpande åsar kan förekomma, vanligen tydligast utmed de övre vindlingarna. Embryonalskalets övre vindling är slät, medan den nedre har talrika (ett 30-tal) låga tvärribbor. Skalöppningen har en mycket tydlig sifonurholkning vilken dock inte är utdragen till en egentlig sifonkanal. Djurets utseende i levande tillstånd tycks inte vara närmare känt, men operculum (skallock) och radula (rasptunga) är avbildade i Bouchet & Warén (se litteratur nedan). Arten kan knappast förväxlas med någon annan inhemsk framgälad snäcka, eftersom övriga högspiriga högervridna arter med tydlig tvärskulptur på vindlingarna antingen saknar sifonurgröpning (Epitonidae) eller har en mycket tydligare skalskulptur längs med vindlingarna (Bittium, Cerithiopsis, Cerithiella).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Eumetula arctica

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Eumetula arctica

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer i norra Bohuslän, Skagerrak, längs Norges kust upp till Vita Havet, östra och västra Grönland söderut till New England, Jan Mayen, Island, Färöarna samt utmed norra Storbritannien (Shetland och Hebriderna) och Irlands västkust. Som namnet antyder har arten sin huvudsakliga utbredning i arktiska vatten och når således sin absoluta sydgräns i våra hav. I dagsläget förekommer den i svenska vatten endast sällsynt i norra Bohuslän. För 140 år sedan rapporterades den ned till Väderöarna (Malm) men under 1900-talet har den endast återfunnits i Kosterområdets norra del. Arten har i våra vatten således en starkt begränsad utbredning och klassificeras som starkt hotad.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Caenogastropoda, ordo incertae sedis  
  • Överfamilj
    Triphoroidea  
  • Familj
    Newtoniellidae  
  • Släkte
    Eumetula  
  • Art
    Eumetula arctica(Mørch, 1857)

Arten lever vanligen mellan ca 60 och 500 meters djup på blandbotten av sand och slam, men den är även påträffad ned till 1600 meters djup och så grunt som 35 meter i Vita Havet. I svenska vatten har sällsynta fynd gjorts mellan 60 och 100 meter i Kosterrännan på sandiga och slammiga bottnar. Intet tycks vara känt om dess föda, fortplantning eller tillväxt.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Eumetula arctica tillhör de arter som av subfossilfynd att döma var ganska allmän i våra vatten under perioden efter senaste istiden, men som numera tycks ha en mycket ringa numerär. Sannolikt kommer arten inom en snar framtid (åtminstone sett från ett geologiskt perspektiv) att vara helt borta i de allra sydligare delarna av sitt tidigare utbredningsområde.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
Det är svårt att föreslå relevanta åtgärder på kort sikt, men det är naturligtvis viktigt att på alla sätt försöka motverka den globala uppvärmningen.
Etymologi: Eumetula < eu, Gr., ”verklig, sann”; metula, diminutiv av meta, Lat., ”mål, extremitet, konisk kolonn”, artnamnet syftar på det sistnämnda; arktos, Gr., ”björn och framförallt de nordliga stjärnkonstellationerna med detta namn, nordlig”.

Bouchet, P. & Warén, A. 1993. Revision of the Northeast Atlantic Bathyal and Abyssal Mesogastropoda..

Bollettino Malacologico. Supplemento. 3: 580–840 Brattegard, T. & Holthe, T (eds.) 1997. Distribution of marine, benthic macro-organisms in Norway. Research Report for DN 1997-1. Directorate for Nature Management.

Fretter, V. & Graham, A. 1982. The Prosobranch Molluscs of Britain and Denmark Part 7 – ‘Heterogastropoda’ (Cerithiopsacea, Triphoracea, Epitoniacea, Eulimacea). J. Moll. Stud. Suppl. 11: 363–434.

Hubendick, B. & Warén, A. 1972. Småsnäckor från svenska västkusten. 4. Släktena Laeocochlis, Triphora, Cerithiella, Aclis, Trophon m. fl. Göteborgs Naturhistoriska Mus. Årstryck 1972: 45–50.

Jeffreys, J. G. 1867. British Conchology or an account of the mollusca which now inhabit the British Isles and the surrounding seas. Vol. IV. Marine shells, in continuation of the Gastropoda as far as the Bulla family.

Van Voorst, London. Poppe, G. & Goto, Y. 1993. European Seashells. Vol. I. (Polyplacophora, Caudofoveata, Solenogastra, Gastropoda). Verlag Christa Hemmen.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Caenogastropoda, ordo incertae sedis  
  • Överfamilj
    Triphoroidea  
  • Familj
    Newtoniellidae  
  • Släkte
    Eumetula  
  • Art
    Eumetula arctica, (Mørch, 1857)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005.