Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Cerithiella metula

Organismgrupp Blötdjur, Marina snäckor Cerithiella metula
  Blötdjur, Marina snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Cerithiella metula är en liten högspirig högervriden snäcka utan navel, vars skal vanligen blir högst ca 12 mm högt och ca 4 mm i största diameter. Från andra havsområden är dock exemplar på upp till 22 mm kända. Skalet är gulvitt till vitt, med tydliga skalsömmar. Antalet vindlingar kan uppgå till 18, av vilka drygt två tillhör embryonalskalet (det lilla skalet ”på toppen” av det stora). Vindlingarna är inte särskilt bulliga i sig, men skalskulpturen kan göra att de ändå ger ett bulligt intryck. I skandinaviska vatten består skulpturen vanligen av kraftiga spiralgående åsar (tre per vindling) med tätt sittande kalkknölar (tuberkler) där dessa möter lite svagare - men skarpa – tvärgående åsar. Skulpturen syns tydligast på de nedre vindlingarna, medan åsarna kan bli otydligare på övre vindlingar. Arten kan också ha andra typer av skalskulpturer, men inte i våra närmaste havsområden. Embryonalskalets övre vindling är slät medan den nedre är försedd med åtskilliga (drygt 20/vindlingsvarv) tvärribbor. Eftersom arten har direktuvecklande larver varierar storleken på embryonalskalet högst väsentligt mellan olika individer. Skalöppningen är ganska liten och kantig, med en kort sifonränna. Djuret är vitt med små ögon på uppsvällningar vid tentakelbaserna.
Utbredning
Länsvis förekomst för Cerithiella metula Observationer i  Sverige för Cerithiella metula
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer i norra Bohuslän, Skagerrak samt längs Norges hela fastlandskust, västra och sydvästra Island, Grönland och västra Atlanten söderut till ca 39° N. Vidare förekommer den norr och väst om Brittiska Öarna och Irland samt söderut till Biscaya, Medelhavet och längs västra Afrika söderut till ca 13° N. Arten är sällsynt i Skagerrak. Artens specifika habitatkrav i kombination med dess begränsade möjligheter till spridning och återkolonisation (se ekologi nedan) medför att den svenska populationen sannolikt är mycket liten och har begränsad utbredning. Arten klassas därför som sårbar.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
En liten högspirig högervriden snäcka vars skal vanligen blir högst ca 12 mm högt. Arten förekommer på mellan ca 50 och 3000 meters djup, vanligen på ca 100-500 meter på bottnar med skalgrus, skalsand samt slammiga bottnar som är uppblandade med lite grövre material. Arten förekommer längs hela Norgs fastlandskust vidare till Skagerrak och norra Bohuslän. I våra vatten sällsynt förekommande. Artens specifika habitatkrav i kombination med dess begränsade möjligheter till spridning och återkolonisation (direktutvecklande larver) medför att arten sannolikt har en mycket begränsad förekomst i våra vatten. Artens habitat därtill utsatt för omfattande sedimentation till följd av trålning och eutrofiering. Inga fynd av arten gjordes under Svenska artprojektets marina inventering. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (1-9). Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (1000-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Arten förekommer på mellan ca 50 och 3000 meters djup, vanligen på ca 100-500 meter på bottnar med skalgrus, skalsand samt slammiga bottnar som är uppblandade med lite grövre material. Den lägger äggkapslar på botten, där ett visst antal ägg utvecklas genom att äta av speciella näringsägg i kapseln (s.k. adelphofagi). Antalet utvecklande ägg och näringsägg varierar från kapsel till kapsel, vilket gör att individer med olika storlek på larvskalet kan förekomma i närheten av varandra. Artens födobiologi är okänd.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Caenogastropoda, ordo incertae sedis, Familj Newtoniellidae, Släkte Cerithiella, Art Cerithiella metula (Lovén, 1846) Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation En liten högspirig högervriden snäcka vars skal vanligen blir högst ca 12 mm högt. Arten förekommer på mellan ca 50 och 3000 meters djup, vanligen på ca 100-500 meter på bottnar med skalgrus, skalsand samt slammiga bottnar som är uppblandade med lite grövre material. Arten förekommer längs hela Norgs fastlandskust vidare till Skagerrak och norra Bohuslän. I våra vatten sällsynt förekommande. Artens specifika habitatkrav i kombination med dess begränsade möjligheter till spridning och återkolonisation (direktutvecklande larver) medför att arten sannolikt har en mycket begränsad förekomst i våra vatten. Artens habitat därtill utsatt för omfattande sedimentation till följd av trålning och eutrofiering. Inga fynd av arten gjordes under Svenska artprojektets marina inventering. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (1-9). Förekomstarean (AOO) skattas till 1500 (1000-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Cerithiella metula är en liten högspirig högervriden snäcka utan navel, vars skal vanligen blir högst ca 12 mm högt och ca 4 mm i största diameter. Från andra havsområden är dock exemplar på upp till 22 mm kända. Skalet är gulvitt till vitt, med tydliga skalsömmar. Antalet vindlingar kan uppgå till 18, av vilka drygt två tillhör embryonalskalet (det lilla skalet ”på toppen” av det stora). Vindlingarna är inte särskilt bulliga i sig, men skalskulpturen kan göra att de ändå ger ett bulligt intryck. I skandinaviska vatten består skulpturen vanligen av kraftiga spiralgående åsar (tre per vindling) med tätt sittande kalkknölar (tuberkler) där dessa möter lite svagare - men skarpa – tvärgående åsar. Skulpturen syns tydligast på de nedre vindlingarna, medan åsarna kan bli otydligare på övre vindlingar. Arten kan också ha andra typer av skalskulpturer, men inte i våra närmaste havsområden. Embryonalskalets övre vindling är slät medan den nedre är försedd med åtskilliga (drygt 20/vindlingsvarv) tvärribbor. Eftersom arten har direktuvecklande larver varierar storleken på embryonalskalet högst väsentligt mellan olika individer. Skalöppningen är ganska liten och kantig, med en kort sifonränna. Djuret är vitt med små ögon på uppsvällningar vid tentakelbaserna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Cerithiella metula

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Cerithiella metula

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer i norra Bohuslän, Skagerrak samt längs Norges hela fastlandskust, västra och sydvästra Island, Grönland och västra Atlanten söderut till ca 39° N. Vidare förekommer den norr och väst om Brittiska Öarna och Irland samt söderut till Biscaya, Medelhavet och längs västra Afrika söderut till ca 13° N. Arten är sällsynt i Skagerrak. Artens specifika habitatkrav i kombination med dess begränsade möjligheter till spridning och återkolonisation (se ekologi nedan) medför att den svenska populationen sannolikt är mycket liten och har begränsad utbredning. Arten klassas därför som sårbar.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Caenogastropoda, ordo incertae sedis  
  • Överfamilj
    Triphoroidea  
  • Familj
    Newtoniellidae  
  • Släkte
    Cerithiella  
  • Art
    Cerithiella metula(Lovén, 1846)

Arten förekommer på mellan ca 50 och 3000 meters djup, vanligen på ca 100-500 meter på bottnar med skalgrus, skalsand samt slammiga bottnar som är uppblandade med lite grövre material. Den lägger äggkapslar på botten, där ett visst antal ägg utvecklas genom att äta av speciella näringsägg i kapseln (s.k. adelphofagi). Antalet utvecklande ägg och näringsägg varierar från kapsel till kapsel, vilket gör att individer med olika storlek på larvskalet kan förekomma i närheten av varandra. Artens födobiologi är okänd.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
De strömspolade bottnar som C. metula lever på är känsliga för sedimentation till följd av trålning och eutrofiering. Därtill är det troligt att släpande redskap, som bottentrålar, har en direkt negativ inverkan på arten.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Fiske (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen till havet fortsätter och intensifieras. Det är dock svårt att föreslå mer specifika åtgärder eftersom kunskapen om artens utbredning och dess ekologi är så bristfällig. Viss varsamhet med släpande redskap på strömspolade djupare mjukbottnar, där arten kan förekomma, bör iakttas.
Etymologi: Cerithiella (Verrill, 1882) < släktnamnet Cerithium vilket är en latinisering av det grekiska skaldjursnamnet kerykion + -ellus, Lat., diminutivsuffix; metula, Lat., ”obelisk, konisk kolonn”. Utländska namn – ISL: Hrannarsjóli.

Bouchet, P. & Warén, A. 1993. Revision of the Northeast Atlantic Bathyal and Abyssal Mesogastropoda..

Bollettino Malacologico. Supplemento. 3: 580–840 Brattegard, T. & Holthe, T (eds.) 1997. Distribution of marine, benthic macro-organisms in Norway. Research Report for DN 1997-1. Directorate for Nature Management.

Fretter, V. & Graham, A. 1982. The Prosobranch Molluscs of Britain and Denmark Part 7 – ‘Heterograstropoda’ (Cerithiopsacea, Triphoracea, Epitoniacea, Eulimacea). J. Moll. Stud. Suppl. 11: 363–434.

Hubendick, B. & Warén, A. 1972. Småsnäckor från svenska västkusten. 4. Släktena Laeocochlis, Triphora, Cerithiella, Aclis, Trophon m. fl. Göteborgs Naturhistoriska Mus. Årstryck 1972: 45–50.

Jeffreys, J. G. 1867. British Conchology or an account of the mollusca which now inhabit the British Isles and the surrounding seas. Vol. IV. Marine shells, in continuation of the Gastropoda as far as the Bulla family.

Van Voorst, London. Poppe, G. & Goto, Y. 1991. European Seashells. Vol. I. (Polyplacophora, Caudofoveata, Solenogastra, Gastropoda). Verlag Christa Hemmen.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Caenogastropoda, ordo incertae sedis  
  • Överfamilj
    Triphoroidea  
  • Familj
    Newtoniellidae  
  • Släkte
    Cerithiella  
  • Art
    Cerithiella metula, (Lovén, 1846)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005.