Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Admete viridula

Organismgrupp Blötdjur, Marina snäckor Admete viridula
  Blötdjur, Marina snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Admete viridula är en medelstor högervriden snäcka med koniskt skal. I Europa blir arten högst 15 mm hög och 8 mm i diameter (skalstorlek), men exemplar med en skalhöjd av 23 mm är kända från andra håll. Skalet är ganska tunt och i sina yngsta delar något genomskinligt och glänsande. Det har 5–6 förhållandevis bulliga vindlingar, och skalsömmen är ganska djup. Kroppsvindlingen upptar ca 60–75 % av den totala skalhöjden. Skalskulpturen består av tvärgående ribbor, spiralgående åsar samt tillväxtlinjer. Ribborna, som är mellan 12 och 18 till antalet, täcker vanligen endast övre delen av skalet, medan spiralåsarna huvudsakligen ringlar sig runt kroppsvindlingen. Embryonalskalet (som är det lilla skalet på ”toppen” av det stora) upptar 1,5 vindlingar och har slät eller punkterad yta. Det mäter 1100–1200 µm i diameter och är ungefär lika högt. Skalöppningen är oval, och nertill utdragen mot den förhållandevis breda men inte särskilt framträdande sifonkanalen. Den upptar ca 40–50 % av den totala skalhöjden. Arten kan nog lättast förväxlas med en ung Buccinum undatum (Linnaeus, 1758) men är tunnskaligare är denna och saknar nästan helt sifonkanal. Av övriga arter med liknande skalornamentering och otydlig sifonkanal är det endast Turrisipho fenestratus (Turton, 1834), Amphissa halieti (Jeffreys, 1867) samt våra båda arter av Taranis som skulle kunna förväxlas med A. viridula. T. fenestratus har dock en mycket högre spira med 8–9 vindlingar, medan A. halieti – vars skalspira också har 8–9 vindlingar – har ett mycket tjockare skal med tandlika bildningar längs ytterläppens nederkant. Taranis-arternas spiror har bara 5-6 vindlingar, och deras ribbor är smala. Vidare är spiralåsarna olika mycket framträdande, medan de hos A. viridula alla är ungefär lika framträdande. Den sistnämnda har dessutom förhållandevis breda ribbor.
Utbredning
Länsvis förekomst för Admete viridula Observationer i  Sverige för Admete viridula
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är utbredd utmed hela Norges kust inklusive Svalbard och Jan Mayen samt vid Novaja Zemlja och i Karahavet (om de senare lokalerna inte avser den snarlika arten A. sadko). Den förekommer på båda sidorna av Grönland och från arktiska delar av Kanada söderut till Massachusetts. I Europa sträcker sig dess västra utbredning från området runt Island och Färöarna söderut till norra kanterna av Nordsjön och djupet väster om Brittiska Öarna. Möjligen har arten en cirkum-arktisk utbredning, men detta är ännu outrett. Arten förekommer sällsynt i norra Bohuslän, där den påträffats enstaka gånger vid Lophelia-revet i Säcken samt någon gång längre in i Singlefjorden. Dess status i våra vatten är således svårbedömd, men med tanke på artens i övrigt arktiska utbredning hör de få fynden härifrån till de absolut sydligaste levandefynden i Europa. Det är således troligt att en temperaturförändring till följd av växthuseffekten leder till att arten försvinner från svenska vatten. Att arten dessutom tycks vara knuten till Lophelia-rev, samt har begränsade spridningsmöjligheter gör att den klassificeras som akut hotad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
En högervriden snäcka vars skal blir högst 15 mm. Utanför Sverige anses arten leva på mjuka bottnar, på 75-1200 m djup längs Skandinaviens kuster. Den tros livnära sig på ormstjärnor. Arten är utbredd utmed hela Norges kust. I våra vatten sällsynt förekommande i norra Bohuslän, där den påträffats enstaka gånger vid Lophelia-revet i Säcken samt någon gång längre in i Singlefjorden. Dess status i våra vatten är således svårbedömd, men med tanke på artens i övrigt arktiska utbredning hör de få fynden härifrån till de absolut sydligaste levandefynden i Europa. Det är således troligt att en temperaturförändring till följd av växthuseffekten leder till att arten försvinner från svenska vatten. Att arten dessutom tycks vara knuten till revmiljöer, samt har begränsade spridningsmöjligheter gör den mycket utsatt. Under Svenska artprojektets marina inventering gjordes ett fynd av arten, i Brattenområdet. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1500 (1000-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (10-30) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Arten anses leva på mjuka bottnar från littoralen ned till 1100 meters djup i Arktis och mellan ca 75–1200 meters djup längs Skandinaviens kuster. De svenska fynden härrör framförallt från korallrev, vilka ligger i anslutning till ganska strömpåverkade mjuka bottnar. Arten anses livnära sig av ormstjärnor. Fortplantningen är förhållandevis okänd, men arten lägger små ovala äggkapslar med en utstående fläns på varje sida, vilka förankras vid t.ex. ett musselskal med hjälp av en kort bred "stjälk". En äggkapsel är upp till 2 mm i tvärmått och 5 mm lång och innehåller upp till 10 embryon, vilka direktutvecklas. I Arktis deponeras äggkapslarna under augusti månad.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· ormstjärnor
· ormstjärnor
· Ögonkorall
· Ögonkorall
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Neogastropoda, Familj Cancellariidae, Släkte Admete, Art Admete viridula (Fabricius, 1780) Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation En högervriden snäcka vars skal blir högst 15 mm. Utanför Sverige anses arten leva på mjuka bottnar, på 75-1200 m djup längs Skandinaviens kuster. Den tros livnära sig på ormstjärnor. Arten är utbredd utmed hela Norges kust. I våra vatten sällsynt förekommande i norra Bohuslän, där den påträffats enstaka gånger vid Lophelia-revet i Säcken samt någon gång längre in i Singlefjorden. Dess status i våra vatten är således svårbedömd, men med tanke på artens i övrigt arktiska utbredning hör de få fynden härifrån till de absolut sydligaste levandefynden i Europa. Det är således troligt att en temperaturförändring till följd av växthuseffekten leder till att arten försvinner från svenska vatten. Att arten dessutom tycks vara knuten till revmiljöer, samt har begränsade spridningsmöjligheter gör den mycket utsatt. Under Svenska artprojektets marina inventering gjordes ett fynd av arten, i Brattenområdet. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1500 (1000-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (10-30) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Admete viridula är en medelstor högervriden snäcka med koniskt skal. I Europa blir arten högst 15 mm hög och 8 mm i diameter (skalstorlek), men exemplar med en skalhöjd av 23 mm är kända från andra håll. Skalet är ganska tunt och i sina yngsta delar något genomskinligt och glänsande. Det har 5–6 förhållandevis bulliga vindlingar, och skalsömmen är ganska djup. Kroppsvindlingen upptar ca 60–75 % av den totala skalhöjden. Skalskulpturen består av tvärgående ribbor, spiralgående åsar samt tillväxtlinjer. Ribborna, som är mellan 12 och 18 till antalet, täcker vanligen endast övre delen av skalet, medan spiralåsarna huvudsakligen ringlar sig runt kroppsvindlingen. Embryonalskalet (som är det lilla skalet på ”toppen” av det stora) upptar 1,5 vindlingar och har slät eller punkterad yta. Det mäter 1100–1200 µm i diameter och är ungefär lika högt. Skalöppningen är oval, och nertill utdragen mot den förhållandevis breda men inte särskilt framträdande sifonkanalen. Den upptar ca 40–50 % av den totala skalhöjden. Arten kan nog lättast förväxlas med en ung Buccinum undatum (Linnaeus, 1758) men är tunnskaligare är denna och saknar nästan helt sifonkanal. Av övriga arter med liknande skalornamentering och otydlig sifonkanal är det endast Turrisipho fenestratus (Turton, 1834), Amphissa halieti (Jeffreys, 1867) samt våra båda arter av Taranis som skulle kunna förväxlas med A. viridula. T. fenestratus har dock en mycket högre spira med 8–9 vindlingar, medan A. halieti – vars skalspira också har 8–9 vindlingar – har ett mycket tjockare skal med tandlika bildningar längs ytterläppens nederkant. Taranis-arternas spiror har bara 5-6 vindlingar, och deras ribbor är smala. Vidare är spiralåsarna olika mycket framträdande, medan de hos A. viridula alla är ungefär lika framträdande. Den sistnämnda har dessutom förhållandevis breda ribbor.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Admete viridula

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Admete viridula

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är utbredd utmed hela Norges kust inklusive Svalbard och Jan Mayen samt vid Novaja Zemlja och i Karahavet (om de senare lokalerna inte avser den snarlika arten A. sadko). Den förekommer på båda sidorna av Grönland och från arktiska delar av Kanada söderut till Massachusetts. I Europa sträcker sig dess västra utbredning från området runt Island och Färöarna söderut till norra kanterna av Nordsjön och djupet väster om Brittiska Öarna. Möjligen har arten en cirkum-arktisk utbredning, men detta är ännu outrett. Arten förekommer sällsynt i norra Bohuslän, där den påträffats enstaka gånger vid Lophelia-revet i Säcken samt någon gång längre in i Singlefjorden. Dess status i våra vatten är således svårbedömd, men med tanke på artens i övrigt arktiska utbredning hör de få fynden härifrån till de absolut sydligaste levandefynden i Europa. Det är således troligt att en temperaturförändring till följd av växthuseffekten leder till att arten försvinner från svenska vatten. Att arten dessutom tycks vara knuten till Lophelia-rev, samt har begränsade spridningsmöjligheter gör att den klassificeras som akut hotad.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Neogastropoda  
  • Överfamilj
    Cancellarioidea  
  • Familj
    Cancellariidae  
  • Släkte
    Admete  
  • Art
    Admete viridula(Fabricius, 1780)

Arten anses leva på mjuka bottnar från littoralen ned till 1100 meters djup i Arktis och mellan ca 75–1200 meters djup längs Skandinaviens kuster. De svenska fynden härrör framförallt från korallrev, vilka ligger i anslutning till ganska strömpåverkade mjuka bottnar. Arten anses livnära sig av ormstjärnor. Fortplantningen är förhållandevis okänd, men arten lägger små ovala äggkapslar med en utstående fläns på varje sida, vilka förankras vid t.ex. ett musselskal med hjälp av en kort bred "stjälk". En äggkapsel är upp till 2 mm i tvärmått och 5 mm lång och innehåller upp till 10 embryon, vilka direktutvecklas. I Arktis deponeras äggkapslarna under augusti månad.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· ormstjärnor - Ophiuroidea (Viktig)
· Ögonkorall - Lophelia pertusa (Har betydelse)
Efterlämningar av djur (Har betydelse)
Sannolikt är klimatförändringar (uppvärmning av havet) det som främst hotar denna art i våra vatten. Arten tycks vara bunden till Lophelia-rev, vilka i svenska vatten utgör en synnerligen begränsad biotop. Reven är dessutom känsliga för sedimentation till följd av trålning och övergödning. Kanske har A. viridula också speciella fordringar på bytesdjur eller möjligen på vattnets syreinnehåll, men på vilket sätt är högst ovisst.

Påverkan
  • Syrgasbrist (Viss negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att artens biotop, d.v.s. korallrev samt strömpåverkade mjuka bottnar, ges ett adekvat skydd. Trålning i anslutning till dessa områden bör således begränsas. Vi måste också göra en kraftansträngning för att minska tillförseln av näringsämnen till havet.
Etymologi: Släktnamnet Admete emanerar från femininformen admete av det grekiska ordet admetos, vilket betyder vild, otämjd; viridula, Lat., ”grönaktig”, hänvisande till skalfärgen. Taxonomi: A. viridula har ett komplicerat nomenklatoriskt förflutet, vilket framgår t.ex. av Sneli & Stokland 1986. Dessa författare anser att Fabricius namn bör betraktas som ett nomen dubium och att i stället A. couthouyi (Jay, 1839) är det namn som bör nyttjas, men CLEMAM nyttjar A. viridula (Fabricius) som giltigt namn på arten, sannolikt utgående från resonemanget i Bouchet & Warén 1985. Bild: Goda bilder av skal finns på www.gastropods.com/0/Shell_6350.html Utländska namn – ISL: Bauti.

Bouchet, P. & Warén, A. 1985. Revision of the Northeast Atlantic Bathyal and Abyssal Neogastropoda.

excluding Turridae (Mollusca, Gastropoda). Bollettino Malacologico. Supplemento 1: 123–296.

Brattegard, T. & Holthe, T (eds.) 1997. Distribution of marine, benthic macro-organisms in Norway. Research Report for DN 1997-1. Directorate for Nature Management.

Fretter, V. & Graham, A. 1985. The Prosobranch Molluscs of Britain and Denmark Part 8 – Neogastropoda.. J. Moll. Stud. Suppl 15: 435–556.

Hubendick, B. & Warén, A. 1971. Småsnäckor från svenska västkusten. 3. Släktena Cingula, Capulacmea, Homalogyra, Caecum, Nassarius m. fl. Göteborgs Naturhistoriska Mus. Årstryck 1971: 43–49.

Jägerskiöld, L. A. 1971. A Survey of the Marine Benthonic Macro-Fauna Along the Swedish West Coast 1921–1938. Acta Regiae Societatis Scintiarum. et Litterarum Gothoburgensis. Zoologica 6, Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället, Göteborg.

Poppe, G. & Goto, Y. 1993. European Seashells. Vol. I. (Polyplacophora, Caudofoveata, Solenogastra, Gastropoda). Verlag Christa Hemmen.

Sneli, J.-A & Stokland, Ö. 1986. On the taxonomical status of Tritonium viridulum Fabricius, 1780 (Gastropoda: Cancellariidae) Nautilus 100 (4) 1986:121–124.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Neogastropoda  
  • Överfamilj
    Cancellarioidea  
  • Familj
    Cancellariidae  
  • Släkte
    Admete  
  • Art
    Admete viridula, (Fabricius, 1780)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005.