Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Boreotrophon clavatus

Organismgrupp Blötdjur, Marina snäckor Boreotrophon clavatus
  Blötdjur, Marina snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Boreotrophon clavatus är en liten högervriden snäcka, vars koniska vitaktiga skal blir högst ca 8 mm högt och 4 mm i diameter. De ca 8 vindlingarna har en skulptur av 10-14 kraftiga tvärgående åsar, vilka i övre kanten kan vara (men inte alltid är det) mer eller mindre tagglika så att vindlingssömmarna verkar kraftigt accentuerade. Spiralskulptur saknas vanligen helt, även om enstaka exemplar kan ha en antydan till sådan. Kroppsvindlingen upptar 65-70% och skalmynningen 55-60% av skalhöjden. Skalmynningen, den s. k aperturen, är försedd med en lång sifonkanal och en föga påtaglig analsifon. Arten är mycket snarlik Boreotrophon clathratus (Linnaeus, 1767), med vilken den nästan ständigt varit sammanblandad, men endast hälften så stor som denna. Bouchet och Warén (1985) håller tills vidare isär dessa båda släkten, så det görs även här. Arterna separeras enklast via sina larvskal, som är rundat jämna hos T. clavatus men har en vinklad omkrets (d.v.s. deras vindlingar är tillplattade på ovansidan med en tydlig vinkel mot sidan) hos B. clathratus. Den senare arten förekommer levande i Norge från Lofoten-området och norrut och har en mera arktisk utbredning även i västra Atlanten, medan subfossila skal förekommer även längre söderut, t.ex. vid Bohuslän. B. clavatus kan även förväxlas med den på hårdbottnar nedom ca 30 meter levande Trophonopsis barvicensis (Johnston, 1825), vilken är snarlik, men skiljer sig genom att även ha en del spiralgående åsar på vindlingarna, så att de tvärgående åsarna får ett något vågigt utseende. Unga exemplar av B. clavatus kan stundom ha något vågiga tvärgående åsar, men inte halvvuxna eller större exemplar. Tveksammma exemplar av B. clavatus kan skiljas från T. barvicensis på embryonalskalet, vilket hos den förra har en mikroskulptur av spridda tuberkler, meden dessa tuberkler hos den senare är ordnade i rader.
Utbredning
Länsvis förekomst för Boreotrophon clavatus Observationer i  Sverige för Boreotrophon clavatus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer i Bohuslän samt längs Norges kust upp till västra Finnmark. Den är dessutom känd från Island på förhållandevis djupt vatten. På grund av sammanblandning med B. clathratus är dess vidare utbredning inte helt klarlagd, men den saknas i västra Atlanten och är ännu ej rapporterad från Färöarna. Dock kan den förekomma vid nordvästra Skottland och vid Irland. B. clavatus var tidigare förhållandevis vanlig i Bohuslän, men har under de senaste decennierna minskat kraftigt och i dagsläget finns färre än fem kända lokalområden. Den bedöms således vara hotad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
En liten högervriden snäcka vars skal blir högst ca 8 mm högt. Arten lever på mellan 50 och 500 (1500) meters djup på blandade eller förhållandevis mjuka bottnar. Ekologin är dåligt känd, därtill har arten ofta sammanblandats med Trophon clathratus. Sannolikt direktutvecklande larver, vilket försvårar möjligheterna till spridning och återkolonisation Utbredningen är huvudsakligen arktisk. I skandinaviska vatten förekommer den längs Norges kust upp till västra Finnmark samt i Bohuslän. Arten var tidigare förhållandevis vanlig i Bohuslän, men har under de senaste decennierna minskat kraftigt och har i dagsläget en mycket begränsad utbredning. Inga fynd gjordes under Svenska artprojektets marina inventering. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-5). En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
Ekologi
Arten lever på mellan 50 och 500 (1500) meters djup på blandade eller förhållandevis mjuka bottnar. Dess föda och fortplantning är inte kända, delvis till följd av att arten ofta sammanblandats med andra. Emellertid är det troligt att den i likhet med andra nordostatlantiska arter, där fortplantningen är mera välkänd, t.ex. B. clathratus, B. truncatus (Ström, 1767) och Trophonopsis muricatus (Montagu, 1803), lägger linsformade äggkapslar med ett fåtal embryon i, vilka sannolikt är direktutvecklande. Artens möjligheter till spridning och återkolonisation är i så falls begränsade.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Neogastropoda, Familj Muricidae (purpursnäckor), Släkte Boreotrophon, Art Boreotrophon clavatus (G.O. Sars, 1878) Synonymer Trophon clavatus G.O. Sars, 1878, Trophon clathratus Auctt., non (Linnaeus, 1767)

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation En liten högervriden snäcka vars skal blir högst ca 8 mm högt. Arten lever på mellan 50 och 500 (1500) meters djup på blandade eller förhållandevis mjuka bottnar. Ekologin är dåligt känd, därtill har arten ofta sammanblandats med Trophon clathratus. Sannolikt direktutvecklande larver, vilket försvårar möjligheterna till spridning och återkolonisation Utbredningen är huvudsakligen arktisk. I skandinaviska vatten förekommer den längs Norges kust upp till västra Finnmark samt i Bohuslän. Arten var tidigare förhållandevis vanlig i Bohuslän, men har under de senaste decennierna minskat kraftigt och har i dagsläget en mycket begränsad utbredning. Inga fynd gjordes under Svenska artprojektets marina inventering. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-5). En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
Boreotrophon clavatus är en liten högervriden snäcka, vars koniska vitaktiga skal blir högst ca 8 mm högt och 4 mm i diameter. De ca 8 vindlingarna har en skulptur av 10-14 kraftiga tvärgående åsar, vilka i övre kanten kan vara (men inte alltid är det) mer eller mindre tagglika så att vindlingssömmarna verkar kraftigt accentuerade. Spiralskulptur saknas vanligen helt, även om enstaka exemplar kan ha en antydan till sådan. Kroppsvindlingen upptar 65-70% och skalmynningen 55-60% av skalhöjden. Skalmynningen, den s. k aperturen, är försedd med en lång sifonkanal och en föga påtaglig analsifon. Arten är mycket snarlik Boreotrophon clathratus (Linnaeus, 1767), med vilken den nästan ständigt varit sammanblandad, men endast hälften så stor som denna. Bouchet och Warén (1985) håller tills vidare isär dessa båda släkten, så det görs även här. Arterna separeras enklast via sina larvskal, som är rundat jämna hos T. clavatus men har en vinklad omkrets (d.v.s. deras vindlingar är tillplattade på ovansidan med en tydlig vinkel mot sidan) hos B. clathratus. Den senare arten förekommer levande i Norge från Lofoten-området och norrut och har en mera arktisk utbredning även i västra Atlanten, medan subfossila skal förekommer även längre söderut, t.ex. vid Bohuslän. B. clavatus kan även förväxlas med den på hårdbottnar nedom ca 30 meter levande Trophonopsis barvicensis (Johnston, 1825), vilken är snarlik, men skiljer sig genom att även ha en del spiralgående åsar på vindlingarna, så att de tvärgående åsarna får ett något vågigt utseende. Unga exemplar av B. clavatus kan stundom ha något vågiga tvärgående åsar, men inte halvvuxna eller större exemplar. Tveksammma exemplar av B. clavatus kan skiljas från T. barvicensis på embryonalskalet, vilket hos den förra har en mikroskulptur av spridda tuberkler, meden dessa tuberkler hos den senare är ordnade i rader.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Boreotrophon clavatus

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Boreotrophon clavatus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer i Bohuslän samt längs Norges kust upp till västra Finnmark. Den är dessutom känd från Island på förhållandevis djupt vatten. På grund av sammanblandning med B. clathratus är dess vidare utbredning inte helt klarlagd, men den saknas i västra Atlanten och är ännu ej rapporterad från Färöarna. Dock kan den förekomma vid nordvästra Skottland och vid Irland. B. clavatus var tidigare förhållandevis vanlig i Bohuslän, men har under de senaste decennierna minskat kraftigt och i dagsläget finns färre än fem kända lokalområden. Den bedöms således vara hotad.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Neogastropoda  
  • Överfamilj
    Muricoidea  
  • Familj
    Muricidae - purpursnäckor 
  • Släkte
    Boreotrophon  
  • Art
    Boreotrophon clavatus(G.O. Sars, 1878)
    Synonymer
    Trophon clavatus G.O. Sars, 1878
    Trophon clathratus Auctt., non (Linnaeus, 1767)

Arten lever på mellan 50 och 500 (1500) meters djup på blandade eller förhållandevis mjuka bottnar. Dess föda och fortplantning är inte kända, delvis till följd av att arten ofta sammanblandats med andra. Emellertid är det troligt att den i likhet med andra nordostatlantiska arter, där fortplantningen är mera välkänd, t.ex. B. clathratus, B. truncatus (Ström, 1767) och Trophonopsis muricatus (Montagu, 1803), lägger linsformade äggkapslar med ett fåtal embryon i, vilka sannolikt är direktutvecklande. Artens möjligheter till spridning och återkolonisation är i så falls begränsade.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Arten tycks ha gått tillbaka mycket kraftigt sedan 1970-talet, men orsaken till denna minskning är okänd. Sannolikt kan ökad sedimentation ha påverkat arten direkt eller slagit ut något för arten viktigt födodjur. En ökad kunskap om arten, i synnerhet dess utbredning och grundläggande ekologi är önskvärd. Inventeringar av lämpliga lokaler bör således göras.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
Innan hoten är klarlagda kan inga åtgärder föreslås, förutom ovan nämnda inventering.
Etymologi: Släktnamnet Trophon (de Montfort, 1810) härrör från den grekiska mytologin. Trophonios var en konungason från Boeotien, vilken tillsammans med sin broder Agamedes bl.a. byggde Apollotemplet i Delfi. Han uppslukades av jorden och förbands med ett lokalt orakel, som behandlade klienterna hårdhänt. Namnet på undersläktet Trophonopsis som arten stundom förts till, har förstås samma förled + suffixet opsis, som är grekiska och betyder utseende; clavatus, Lat., ”klubbärande” < clava, Lat., ”klubba”. Aktuell nomenklatur: Enligt CLEMAM (Check List of European MArine Mollusca) ska arten föras till undersläktet Boreotrophon, och det aktuella namnet blir således Boreotrophon clavatus. Synonymer: Trophon clathratus : auctt., non, Murex clathratus (Linnaeus, 1767), Trophon carinatus (Jeffreys, 1883). Bild: Goda avbildningar av arten finns i Bouchet & Warén 1985.

Bouchet, P. & Warén, A. 1985. Revision of the North-East Atlantic Bathyal and Abyssal Neogastropoda excluding Turridae (Mollusca, Gastropoda). Bollettino Malacologico Suppl. 1:123-296 Brattegard, T. & Holthe, T (eds.) 1997. Distribution of marine, benthic macro-organisms in Norway. Research Report for DN 1997-1. Directorate for Nature Management.

Fretter, V. & Graham, A. 1985. The Prosobranch Molluscs of Britain and Denmark Part 8 – Neogastropoda.. J. Moll. Stud. Suppl. 15: 435-556.

Hubendick, B. & Warén, A. 1972. Småsnäckor från svenska västkusten. 4. Släktena Laeocochlis, Triphora, Cerithiella, Aclis, Trophon m. fl. Göteborgs Naturhistoriska Mus. Årstryck 1972: 45-50.

Jeffreys, J. G. 1865. British Conchology or an account of the mollusca which now inhabit the British Isles and the surrounding seas. Vol. III. Marine shells, comprising the remaining Conchifera, the Solenoconchia, and Gasteropoda as far as Littorina. Van Voorst, London. Poppe, G. & Goto, Y. 1991. European Seashells. Vol. I. (Polyplacophora, Caudofoveata, Solenogastra, Gastropoda). Verlag Christa Hemmen.

Sars, G.O. 1878. Bidrag til kundskaben om Norges arktiske fauna. I. Mollusca regionis arcticae Norvegiae.

Oversigt over de i Norges arktiske region forekommende bløddyr. Brøgger, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Neogastropoda  
  • Överfamilj
    Muricoidea  
  • Familj
    Muricidae - purpursnäckor 
  • Släkte
    Boreotrophon  
  • Art
    Boreotrophon clavatus, (G.O. Sars, 1878)
    Synonymer
    Trophon clavatus G.O. Sars, 1878
    Trophon clathratus Auctt., non (Linnaeus, 1767)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005.