Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Propebela scalaris

Organismgrupp Blötdjur, Marina snäckor Propebela scalaris
  Blötdjur, Marina snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Propebela scalaris är en ganska stor högervriden snäcka, vars koniska skal blir högst 26 mm högt och knappt 12 mm i diameter. Svenska exemplar är dock vanligen under 20 mm långa. Skalet är vitt eller gråvitt, men unga exemplar har ett ganska tunt halvgenomskinligt skal. O. scalaris har ett ganska karaktäristiskt utseende, vilket dock delas med några andra arter. Skalets ca 7 vindlingar har nämligen en i regel tydligt avsatt s.k. subsutural zon, där vindlingarna är något snett tillplattade på ovansidan. Nedom denna subsuturala zon är vindlingarna istället jämnt välvda. Skalets skulptur består såväl av ett ganska stort antal små spiralgående åsar som ett mindre antal mycket tydliga tvärgående åsar. Antalet spiralgående åsar är 20–22 på kroppsvindlingen, och därefter blir åsarna allt färre per vindling. Embryonalskalets (det lilla skalet ”på toppen” av det stora) övre vindling är slät men på den nedre finns tre mycket tydliga spiralgående åsar. Skalöppningen är långsträckt oval, nedåt ändande i en förhållandevis kort och bred sifonkanal. Djuret bär ett skallock, operculum, vilket är huvudsakligen ovalt men tillspetsat i nederkanten. Av de arter som förekommer i svenska vatten är troligen O. turricula (Montagu, 1803) och O. trevelliana (Turton, 1834) de som lättast kan förväxlas med O. scalaris. Den förstnämnda - en upp till 13 mm lång sandbottenlevande art, vilken vanligen förekommer mellan 20 och 200 meters djup - är mest lik och har samma typ av embryonalskal, men är något smalare (bredden drygt 40% av skalhöjden) och har högst 16 tvärgående åsar på kroppsvindlingen. Den andra arten har smalare subsuturala zoner, minst 20 tvärgående åsar på kroppsvindlingen och 12–15 svaga spiralgående åsar på embryonalskalets nedre del.
Utbredning
Länsvis förekomst för Propebela scalaris Observationer i  Sverige för Propebela scalaris
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är sällsynt förekommande i norra Bohuslän, där ett fåtal exemplar påträffats vid korallrev i Säckenområdet (yttre Singlefjorden). Dess utbredning längs Norges kust är på grund av tidigare sammanblandningar med andra arter något oviss, liksom utbredningsområdet i helhet, men den förekommer runt Bergen och sannolikt upp längs Norges hela fastlandskust. Den är dessutom påträffad vid Färöarna och sydvästra Grönland. Arten verkar i Bohuslän endast förekomma inom ett synnerligen begränsat område, och kan därmed vara sårbar. Områden med snarlika förhållanden är dock relativt vanliga i angränsande norska vatten, så en viss möjlighet till nyrekrytering därifrån kan finnas.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
En högervriden snäcka, som i våra vatten vanligen inte blir längre än 20 mm. Arten lever på blandade bottnar (sannolikt gärna i anslutning till korallrev) mellan ca 80 och 300 meters djup. Såväl dess födobiologi som fortplantning är okända, Dess utbredning längs Norges kust är på grund av tidigare sammanblandningar med andra arter något oviss, liksom utbredningsområdet i helhet, men den förekommer runt Bergen och sannolikt upp längs Norges hela fastlandskust. I våra vatten endast känd från norra Bohuslän, där ett fåtal exemplar påträffats vid korallrev i Säckenområdet (yttre Singlefjorden). Om arten verkligen är bunden till korallrev, har den en mycket begränsad utbredning i våra vatten. Inga fynd gjordes under Svenska arprojektets marina inventering 2006-2009, eller rapporteras från Kosterhavsinventeringen. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Arten lever på blandade bottnar (sannolikt gärna i anslutning till korallrev) mellan ca 80 och 300 meters djup. Såväl dess födobiologi som fortplantning är okända, men det är känt att andra, mer grunt levande arter av släktet har ett grävande jaktsätt och bland annat prederar på havsborstmaskar. Likaså vet man att dessa arter har frisimmande larver.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· Ögonkorall
· Ögonkorall
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Neogastropoda, Familj Mangeliidae, Släkte Propebela, Art Propebela scalaris (Møller, 1842) Synonymer Oenopota scalaris (Møller, 1842)

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation En högervriden snäcka, som i våra vatten vanligen inte blir längre än 20 mm. Arten lever på blandade bottnar (sannolikt gärna i anslutning till korallrev) mellan ca 80 och 300 meters djup. Såväl dess födobiologi som fortplantning är okända, Dess utbredning längs Norges kust är på grund av tidigare sammanblandningar med andra arter något oviss, liksom utbredningsområdet i helhet, men den förekommer runt Bergen och sannolikt upp längs Norges hela fastlandskust. I våra vatten endast känd från norra Bohuslän, där ett fåtal exemplar påträffats vid korallrev i Säckenområdet (yttre Singlefjorden). Om arten verkligen är bunden till korallrev, har den en mycket begränsad utbredning i våra vatten. Inga fynd gjordes under Svenska arprojektets marina inventering 2006-2009, eller rapporteras från Kosterhavsinventeringen. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Propebela scalaris är en ganska stor högervriden snäcka, vars koniska skal blir högst 26 mm högt och knappt 12 mm i diameter. Svenska exemplar är dock vanligen under 20 mm långa. Skalet är vitt eller gråvitt, men unga exemplar har ett ganska tunt halvgenomskinligt skal. O. scalaris har ett ganska karaktäristiskt utseende, vilket dock delas med några andra arter. Skalets ca 7 vindlingar har nämligen en i regel tydligt avsatt s.k. subsutural zon, där vindlingarna är något snett tillplattade på ovansidan. Nedom denna subsuturala zon är vindlingarna istället jämnt välvda. Skalets skulptur består såväl av ett ganska stort antal små spiralgående åsar som ett mindre antal mycket tydliga tvärgående åsar. Antalet spiralgående åsar är 20–22 på kroppsvindlingen, och därefter blir åsarna allt färre per vindling. Embryonalskalets (det lilla skalet ”på toppen” av det stora) övre vindling är slät men på den nedre finns tre mycket tydliga spiralgående åsar. Skalöppningen är långsträckt oval, nedåt ändande i en förhållandevis kort och bred sifonkanal. Djuret bär ett skallock, operculum, vilket är huvudsakligen ovalt men tillspetsat i nederkanten. Av de arter som förekommer i svenska vatten är troligen O. turricula (Montagu, 1803) och O. trevelliana (Turton, 1834) de som lättast kan förväxlas med O. scalaris. Den förstnämnda - en upp till 13 mm lång sandbottenlevande art, vilken vanligen förekommer mellan 20 och 200 meters djup - är mest lik och har samma typ av embryonalskal, men är något smalare (bredden drygt 40% av skalhöjden) och har högst 16 tvärgående åsar på kroppsvindlingen. Den andra arten har smalare subsuturala zoner, minst 20 tvärgående åsar på kroppsvindlingen och 12–15 svaga spiralgående åsar på embryonalskalets nedre del.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Propebela scalaris

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Propebela scalaris

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är sällsynt förekommande i norra Bohuslän, där ett fåtal exemplar påträffats vid korallrev i Säckenområdet (yttre Singlefjorden). Dess utbredning längs Norges kust är på grund av tidigare sammanblandningar med andra arter något oviss, liksom utbredningsområdet i helhet, men den förekommer runt Bergen och sannolikt upp längs Norges hela fastlandskust. Den är dessutom påträffad vid Färöarna och sydvästra Grönland. Arten verkar i Bohuslän endast förekomma inom ett synnerligen begränsat område, och kan därmed vara sårbar. Områden med snarlika förhållanden är dock relativt vanliga i angränsande norska vatten, så en viss möjlighet till nyrekrytering därifrån kan finnas.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Neogastropoda  
  • Överfamilj
    Conoidea  
  • Familj
    Mangeliidae  
  • Släkte
    Propebela  
  • Art
    Propebela scalaris(Møller, 1842)
    Synonymer
    Oenopota scalaris (Møller, 1842)

Arten lever på blandade bottnar (sannolikt gärna i anslutning till korallrev) mellan ca 80 och 300 meters djup. Såväl dess födobiologi som fortplantning är okända, men det är känt att andra, mer grunt levande arter av släktet har ett grävande jaktsätt och bland annat prederar på havsborstmaskar. Likaså vet man att dessa arter har frisimmande larver.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Levande djur (Har betydelse)
· Ögonkorall - Lophelia pertusa (Har betydelse)
Vatten (Viktig)
Det är i dagsläget okänt huruvida några direkta hot mot arten föreligger i våra vatten.
Eftersom varken artens status eller eventuella hotsituation är klarlagd är det inte möjligt att föreslå några konkreta åtgärder. En ökad kunskap om dess förekomst och biologi är önskvärd.
Etymologi: Släktnamnet Oenopota (Mörch, 1852) härrör från de grekiska orden oinos, som betyder vinfärgad och poterion, som betyder dryckesbägare; scala, Lat., ”stege, trappa”; -aris, Lat., ”-samhörig.

Bouchet, P. & Warén, A. 1980. Revision of the North-East Atlantic Bathyal and Abyssal Turridae (Mollusca, Gastropoda). J. Moll. Stud. Suppl. 8: 1–119 Brattegard, T. & Holthe, T (eds.) 1997. Distribution of marine, benthic macro-organisms in Norway. Research Report for DN 1997-1. Directorate for Nature Management.

Fretter, V. & Graham, A. 1985. The Prosobranch Molluscs of Britain and Denmark Part 8 – Neogastropoda.. J. Moll. Stud. Suppl. 15: 435–556.

Hubendick, B. & Warén, A. 1974. Småsnäckor från svenska västkusten. 6. Släktena Emarginula, Lacuna, Natica, Philberita, Lora m. fl. Göteborgs Naturhistoriska Mus. Årstryck 1974: 25–32.

Lundberg, J. , Schander, C. & Stokland, Ö. 1996. A preliminary cladistic analysis of North Atlantic Oenopota Moerch, 1852 and Propebela Iredale, 1918 (Gastropoda: Conoidea). J. Moll. Stud. 62 (3): 289–298.

Poppe, G. & Goto, Y. 1991. European Seashells. Vol. I. (Polyplacophora, Caudofoveata, Solenogastra, Gastropoda). Verlag Christa Hemmen.

Sars, G.O. 1878. Bidrag til kundskaben om Norges arktiske fauna. I. Mollusca regionis arcticae Norvegiae.

Oversigt over de i Norges arktiske region forekommande bløddyr. Brøgger, Oslo.

Stokland, Ø. 1981. Prosobranchgruppen Bela auct i Grønlandske og nordlige Nordøstatlantiske farvann. Cand.

Scient. Thesis i Zoologi. Trondheims universitet.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Neogastropoda  
  • Överfamilj
    Conoidea  
  • Familj
    Mangeliidae  
  • Släkte
    Propebela  
  • Art
    Propebela scalaris, (Møller, 1842)
    Synonymer
    Oenopota scalaris (Møller, 1842)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans G. Hansson 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005.