Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  virvelkrake

Organismgrupp Blötdjur, Bläckfiskar Eledone cirrhosa
Virvelkrake Blötdjur, Bläckfiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Eledone cirrhosa är en av tre åttaarmade bläckfiskar som återfinns i svenska vatten. Den kan bli upp till 50 cm lång inklusive armlängd. Kroppen är äggformad med gulbruna till rödbruna fläckar på översidan och blekgul undersida, ibland grönaktigt iriserande. Huvudet är smalare än kroppen. De åtta armarna är likadana förutom en hos hannen ombildad arm, som används som parningsorgan. Sugkopparna sitter i en enda rad på armarna. Huden på ovansidan har tätt sittande små vårtor samt spridda större.
Utbredning
Länsvis förekomst för virvelkrake Observationer i  Sverige för virvelkrake
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I skandinaviska vatten finns arten från Nordsjön till norra Bälthavet. I övrigt påträffas den på shelfområden i östra Atlanten, från Island och söderut till Nordafrika och västra Medelhavet. Arten utgjorde tidigare en olägenhet vid fiske med tinor efter hummer och krabbor. I svenska vatten var arten förr vanligt förekommande i Bohuslän, framförallt i Gullmaren där den återfanns i stora tätheter. Beståndet hade dock en snabb nedgång på 1960-talet, och idag är arten mycket sällsynt. Den tycks ha försvunnit helt från Kosterområdet, medan enstaka fynd fortfarande görs i Gullmaren. I augusti 2004 fångades även ett exemplar utanför Marstrand. Arten är sannolikt grupplevande, och det är således tänkbart att populationstätheten nu gått under en kritisk gräns. Den klassificeras som starkt hotad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
En av tre åttaarmade bläckfiskar som återfinns i svenska vatten. Övrig skandinavisk utbredning innefattar Nordsjön till norra Bälthavet. Arten lever på mjuk-, sand- och hårdbotten ned till ca 200 m djup, men kan även gå djupare. Huvudsaklig föda är större kräftdjur, men även bläckfisk, fisk, gastropoder mm äts. Generationslängd 2-3 år. Arten har ingen ekonomisk betydelse för fisket, men fås som bifångst vid bottentrålning och burfiske. Arten var förr vanligt förekommande i Bohuslän, särskilt i Gullmaren där den återfanns i stora tätheter. Beståndet hade dock en snabb nedgång på 1960-talet, och är idag mycket sällsynt. Tycks helt ha försvunnit från Kosterområdet, medan enstaka fynd fortfarande görs i Gullmarsområdet. Under 2009 har fyra bläckfiskar lämnats in till Havets Hus, varav alla är fångade i Lysekilsområdet. Orsak till minskning ej klarlagd, men tänkbart att tungmetaller eller tennbaserade båtbottenfärger kan ha haft negativ inverkan. Arten är sannolikt grupplevande, och således tänkbart att populationstätheten gått ned under en kritisk gräns. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1000-3000). En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Ekologi
Arten finns på mjuk- sand- och hårdbotten från cirka 10 ner till 200 m. Den kan även gå djupare. Arten har t.ex. fångats på 700 m djup utanför Färöarna. Äggläggning sker främst i juli-oktober då honan fäster cirka 800 ovala stjälkförsedda ägg (cirka 8 x 3 mm) i klasar mellan stenar och i klippskrevor. Äggklasar påträffade i Bohuslän (juli) tyder på att den reproducerar sig här, åtminstone vissa år. Honorna dör några veckor efter att ha lagt ägg. De pelagiska ynglen påträffas i Nordatlantens ytvatten hela året med maximum i juli-augusti. När kroppen är cirka 10 mm (efter cirka 1 mån) övergår juvenilerna till bottenliv, ofta på grunt vatten. Vintertid uppehåller sig arten på större djup medan den går grundare på sommaren. Eftersom juvenilerna fångas i samma områden som adulterna och med samma fiskemetoder kan man anta att de lever på samma sätt som adulterna men bara fångar mindre byten. Juvenilerna kan följa två olika strategier för tillväxt, snabbt eller långsamt. Snabb tillväxt leder till könsmognad samma år. De snabbväxande djuren fortplantar sig under sitt andra år och dör sedan. Långsamt växande djur blir inte könsmogna samma år utan övervintrar och ingår i den tidigt lekande populationen under tredje året. En kombination av ett- och tvåårscykler i samma bestånd kan alltså förekomma och ge två storleks/åldersklasser under tidigare delen av året. Maganalyser har visat att adulta individer äter många olika större kräftdjur men även bläckfisk, ormstjärnor, fisk, havsborstmask, gastropoder och as. Saliven innehåller både gift och matsmältningsenzym. Individer av arten kan lätt övermanna t. ex. en krabba av samma storlek som de själva genom att antingen punktera ett öga eller borra hål i ryggskölden och däri utsöndra både gift och enzym. Själv äts den bl.a. av olika fiskarter.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Cephalopoda (bläckfiskar), Ordning Octopoda, Familj Octopodidae, Släkte Eledone, Art Eledone cirrhosa (de Lamarck, 1798) - virvelkrake Synonymer Octopus cirrhosus Lamarck, 1798

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation En av tre åttaarmade bläckfiskar som återfinns i svenska vatten. Övrig skandinavisk utbredning innefattar Nordsjön till norra Bälthavet. Arten lever på mjuk-, sand- och hårdbotten ned till ca 200 m djup, men kan även gå djupare. Huvudsaklig föda är större kräftdjur, men även bläckfisk, fisk, gastropoder mm äts. Generationslängd 2-3 år. Arten har ingen ekonomisk betydelse för fisket, men fås som bifångst vid bottentrålning och burfiske. Arten var förr vanligt förekommande i Bohuslän, särskilt i Gullmaren där den återfanns i stora tätheter. Beståndet hade dock en snabb nedgång på 1960-talet, och är idag mycket sällsynt. Tycks helt ha försvunnit från Kosterområdet, medan enstaka fynd fortfarande görs i Gullmarsområdet. Under 2009 har fyra bläckfiskar lämnats in till Havets Hus, varav alla är fångade i Lysekilsområdet. Orsak till minskning ej klarlagd, men tänkbart att tungmetaller eller tennbaserade båtbottenfärger kan ha haft negativ inverkan. Arten är sannolikt grupplevande, och således tänkbart att populationstätheten gått ned under en kritisk gräns. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1000-3000). En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Eledone cirrhosa är en av tre åttaarmade bläckfiskar som återfinns i svenska vatten. Den kan bli upp till 50 cm lång inklusive armlängd. Kroppen är äggformad med gulbruna till rödbruna fläckar på översidan och blekgul undersida, ibland grönaktigt iriserande. Huvudet är smalare än kroppen. De åtta armarna är likadana förutom en hos hannen ombildad arm, som används som parningsorgan. Sugkopparna sitter i en enda rad på armarna. Huden på ovansidan har tätt sittande små vårtor samt spridda större.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för virvelkrake

Länsvis förekomst och status för virvelkrake baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för virvelkrake

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I skandinaviska vatten finns arten från Nordsjön till norra Bälthavet. I övrigt påträffas den på shelfområden i östra Atlanten, från Island och söderut till Nordafrika och västra Medelhavet. Arten utgjorde tidigare en olägenhet vid fiske med tinor efter hummer och krabbor. I svenska vatten var arten förr vanligt förekommande i Bohuslän, framförallt i Gullmaren där den återfanns i stora tätheter. Beståndet hade dock en snabb nedgång på 1960-talet, och idag är arten mycket sällsynt. Den tycks ha försvunnit helt från Kosterområdet, medan enstaka fynd fortfarande görs i Gullmaren. I augusti 2004 fångades även ett exemplar utanför Marstrand. Arten är sannolikt grupplevande, och det är således tänkbart att populationstätheten nu gått under en kritisk gräns. Den klassificeras som starkt hotad.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Cephalopoda - bläckfiskar 
  • Ordning
    Octopoda  
  • Familj
    Octopodidae  
  • Släkte
    Eledone  
  • Art
    Eledone cirrhosa(de Lamarck, 1798) - virvelkrake
    Synonymer
    Octopus cirrhosus Lamarck, 1798

Arten finns på mjuk- sand- och hårdbotten från cirka 10 ner till 200 m. Den kan även gå djupare. Arten har t.ex. fångats på 700 m djup utanför Färöarna. Äggläggning sker främst i juli-oktober då honan fäster cirka 800 ovala stjälkförsedda ägg (cirka 8 x 3 mm) i klasar mellan stenar och i klippskrevor. Äggklasar påträffade i Bohuslän (juli) tyder på att den reproducerar sig här, åtminstone vissa år. Honorna dör några veckor efter att ha lagt ägg. De pelagiska ynglen påträffas i Nordatlantens ytvatten hela året med maximum i juli-augusti. När kroppen är cirka 10 mm (efter cirka 1 mån) övergår juvenilerna till bottenliv, ofta på grunt vatten. Vintertid uppehåller sig arten på större djup medan den går grundare på sommaren. Eftersom juvenilerna fångas i samma områden som adulterna och med samma fiskemetoder kan man anta att de lever på samma sätt som adulterna men bara fångar mindre byten. Juvenilerna kan följa två olika strategier för tillväxt, snabbt eller långsamt. Snabb tillväxt leder till könsmognad samma år. De snabbväxande djuren fortplantar sig under sitt andra år och dör sedan. Långsamt växande djur blir inte könsmogna samma år utan övervintrar och ingår i den tidigt lekande populationen under tredje året. En kombination av ett- och tvåårscykler i samma bestånd kan alltså förekomma och ge två storleks/åldersklasser under tidigare delen av året. Maganalyser har visat att adulta individer äter många olika större kräftdjur men även bläckfisk, ormstjärnor, fisk, havsborstmask, gastropoder och as. Saliven innehåller både gift och matsmältningsenzym. Individer av arten kan lätt övermanna t. ex. en krabba av samma storlek som de själva genom att antingen punktera ett öga eller borra hål i ryggskölden och däri utsöndra både gift och enzym. Själv äts den bl.a. av olika fiskarter.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Biotoper där arten kan förekomma: Vattenmassa

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Orsaken till artens dramatiska minskning är inte klarlagd, men det är tänkbart att tungmetaller eller tennbaserade båtbottenfärger kan ha haft negativ inverkan. Arten har ingen ekonomisk betydelse för fisket, men fås ibland som bifångst vid bottentrålning och burfiske. Uppgifter om populationsekologi och populationsbegränsande sjukdomar saknas från svenska vatten.

Påverkan
  • Fiske (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av miljöfarliga ämnen till havet fortsätter och intensifieras. Det är dock svårt att föreslå mer specifika åtgärder, eftersom kunskapen om artens biologi och utbredning är så bristfällig. I nuläget bedrivs ingen svensk ekologisk forskning om E. cirrhosa. För att öka kunskapen om arten och för att få en uppfattning om populationsdynamiken rekommenderas att uppgifter om bifångst av arten insamlas och analyseras. Det vore även angeläget att undersöka artens känslighet för TBT.

Boyle, P.R. 1983. Eledone cirrhosa. I: Boyle, P.R. (red.). Cephalopod life cycles. Volume I, Species accounts. Academic Press, London, ss 365–386.

Boyle, P.R. 1986. A descriptive ecology of Eledone cirrhosa (Mollusca: Cephalopoda) in Scottish waters.

Journal of the Marine Biological Association of the United Kingdom 66: 855–865.

Grisley, M.S., Boyle, P.R. & Key, L.N. 1996. Eye puncture as a route of entry for saliva during predation on crabs by the octopus Eledone cirrhosa (Lamarck). Journal of Experimental Marine Biology and Ecology 202: 225–237.

Hansson, H.G. 1994. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Miljöenheten, Publikation 1994: 15.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Maria Thomasson & Marina expertkommittén 2003. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Cephalopoda - bläckfiskar 
  • Ordning
    Octopoda  
  • Familj
    Octopodidae  
  • Släkte
    Eledone  
  • Art
    Eledone cirrhosa, (de Lamarck, 1798) - virvelkrake
    Synonymer
    Octopus cirrhosus Lamarck, 1798
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Maria Thomasson & Marina expertkommittén 2003. © ArtDatabanken, SLU 2005.