Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  krongrävkräfta

Organismgrupp Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur Calocarides coronatus
Krongrävkräfta Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ett grävande kräftdjur som lever på lite större djup. Mycket lik sin nära släkting långfingrad grävkräfta Calocaris macandreae, men har som namnet indikerar en krona eller krans av taggar på översidan av huvudet mellan de taggiga åsarna som utgör förlängningen av panntaggens taggiga ytterkanter.

 

Totallängd: max 55 mm. Panntaggen är tydlig och är spetsig och triangelformig. Den har vassa taggar längs ytterkanten och en vass ås i mitten, vilken sträcker sig in en bit över ryggskölden (inte förbi tvärfåran). Det finns också en rad vassa taggar på översidan av ryggskölden mellan panntaggens ytterkanter och mittåsen. Bröstplåten (sternum) där fjärde benparet fäster har en liten tagg. Bakkroppen inklusive stjärtplattan är ungefär dubbelt så lång som ryggskölden. Första bakkroppssegmentet är svagt rundat i underkanten. Segment 3–5 saknar grupper av borst eller hår på sidorna. Ögonen är normala och är runda och gulorange. På andra antennen har segment 3 en tagg i ytterkanten. Antennplattan är reducerad till ett spetsigt utskott som når till slutet av segment 4.

Första och andra paret käkfötter har yttergren och epipod, medan gälar saknas. Innergrenen på tredje paret käkfötter har 2–4 taggar längs undersidan av merus, yttergren och epipod finns. Dessa käkfötter har även en rudimentär bengäle samt dubbel benfästesgäle.

Första paret gångben har klosaxar av likartat utseende och långa slanka fingrar. Även andra benparet har klosaxar. Epipoder finns på alla benpar utom sista (femte). Sista paret gångben saknar kroppsgäle. Benfästesgäle finns på de främre tre benparen. Bakkroppssegmenten är välutvecklade och når långt ner på sidorna. Hanens första par bakkroppsben (pleopoder) saknas och andra paret är tvågrenat och har både appendix masculina och appendix interna. Honans första par bakkroppsben är enkla och tvåsegmenterade, medan andra paret är tvågrenat och har en appendix interna. Bakkroppsben 3–5 har appendix interna hos båda könen. Stjärtfötternas yttergren har en tydlig sutur medan sutur saknas på innergrenen. Stjärtplattan är kvadratisk eller något längre än bred, och har avskuren bakkant, översidan har två rader av små taggar på den övre halvan.
Utbredning
Länsvis förekomst för krongrävkräfta Observationer i  Sverige för krongrävkräfta
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Krongrävkräfta kan i svenska vatten fångas i de djupare delarna av Skagerrak. I övriga Europa finns den längs atlantkusten från Norska havet och Nordsjön söderut till Medelhavet, där den är rapporterad från Katalanska kusten i Spanien samt Alboránsjön (området öster om Gibraltarsundet).

 

Eftersom arten endast tas sporadiskt med konventionella redskap kan den vara förbisedd. L.A. Jägerskiöld fann arten vid nio lokaler i Skagerrak under sina inventeringar längs hela västkusten under åren 1921–1938. Under Svenska artprojektets marina inventering 2006–2009 gjordes fynd av arten från 14 lokaler, varav en lokal kustnära utanför Grebbestad och en sydväst om Väderöarna. De andra fynden gjordes längre ut vid det djupa och starkt kuperade Brattenområdet, i höjd med Smögen och Sotenäs. Vid pockmarksinventeringen 2013 gjorde ytterligare fynd från fyra lokaler i Brattenområdet. Av Jägerskiölds fyndlokaler var fyra-fem i Brattenområdet. Det är tydligt att det är i detta begränsade område som arten har sin huvudsakliga förekomst i våra vatten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(iii); D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
C. coronatus är en grävande art som gör gångar i djupa mjukbottnar, helst i fastare lera, på mellan 80 och 1200 meters djup. Dess totala utbredning är från norra Nordsjön ned till Spaniens Medelhavskust. Det är dock bara i Nordsjön som arten påträffats någorlunda frekvent, söderöver är den extremt sällsynt. I svenska vatten förekommer arten endast i Skagerrak. I Jägerskiölds undersökningar (1921-38) återfanns arten utanför Koster samt väster om Väderöarna. Under svenska artprojektets marina inventering är arten endast återfunnen i det sistnämnda området; det sk Brattenområdet. I detta områdes yttre delar finns den "grävvänliga" lera som arten lever i. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (1144-2500) km² och förekomstarean (AOO) till 800 (32-1000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (B1ab(iii); D2).
Ekologi
Krongrävkräfta är en grävande art som gräver gångar i djupa mjukbottnar, helst i fastare lera, på djup mellan 80 och 1 200 meter. Den är hermafroditisk, och har således både hanliga och honliga könsorgan. Troligen är arten dock inte självbefruktande. Äggen är påfallande stora och bärs under bakkroppen med simbenen. Djuret använder troligen den långa behåringen på benen för att samla näringspartiklar och för dessa vidare till munnen med hjälp av käkfötterna. Artens ekologi är i övrigt dåligt känd.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Malacostraca (storkräftor), Ordning Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj Axiidae (grävkräftor), Släkte Calocarides, Art Calocarides coronatus (Trybom, 1904) - krongrävkräfta Synonymer grävräka, krönt grävkräfta, Eiconaxius coronatus Trybom, 1904

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(iii); D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation C. coronatus är en grävande art som gör gångar i djupa mjukbottnar, helst i fastare lera, på mellan 80 och 1200 meters djup. Dess totala utbredning är från norra Nordsjön ned till Spaniens Medelhavskust. Det är dock bara i Nordsjön som arten påträffats någorlunda frekvent, söderöver är den extremt sällsynt. I svenska vatten förekommer arten endast i Skagerrak. I Jägerskiölds undersökningar (1921-38) återfanns arten utanför Koster samt väster om Väderöarna. Under svenska artprojektets marina inventering är arten endast återfunnen i det sistnämnda området; det sk Brattenområdet. I detta områdes yttre delar finns den "grävvänliga" lera som arten lever i. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (1-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (1144-2500) km² och förekomstarean (AOO) till 800 (32-1000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (B1ab(iii); D2).
Ett grävande kräftdjur som lever på lite större djup. Mycket lik sin nära släkting långfingrad grävkräfta Calocaris macandreae, men har som namnet indikerar en krona eller krans av taggar på översidan av huvudet mellan de taggiga åsarna som utgör förlängningen av panntaggens taggiga ytterkanter.

 

Totallängd: max 55 mm. Panntaggen är tydlig och är spetsig och triangelformig. Den har vassa taggar längs ytterkanten och en vass ås i mitten, vilken sträcker sig in en bit över ryggskölden (inte förbi tvärfåran). Det finns också en rad vassa taggar på översidan av ryggskölden mellan panntaggens ytterkanter och mittåsen. Bröstplåten (sternum) där fjärde benparet fäster har en liten tagg. Bakkroppen inklusive stjärtplattan är ungefär dubbelt så lång som ryggskölden. Första bakkroppssegmentet är svagt rundat i underkanten. Segment 3–5 saknar grupper av borst eller hår på sidorna. Ögonen är normala och är runda och gulorange. På andra antennen har segment 3 en tagg i ytterkanten. Antennplattan är reducerad till ett spetsigt utskott som når till slutet av segment 4.

Första och andra paret käkfötter har yttergren och epipod, medan gälar saknas. Innergrenen på tredje paret käkfötter har 2–4 taggar längs undersidan av merus, yttergren och epipod finns. Dessa käkfötter har även en rudimentär bengäle samt dubbel benfästesgäle.

Första paret gångben har klosaxar av likartat utseende och långa slanka fingrar. Även andra benparet har klosaxar. Epipoder finns på alla benpar utom sista (femte). Sista paret gångben saknar kroppsgäle. Benfästesgäle finns på de främre tre benparen. Bakkroppssegmenten är välutvecklade och når långt ner på sidorna. Hanens första par bakkroppsben (pleopoder) saknas och andra paret är tvågrenat och har både appendix masculina och appendix interna. Honans första par bakkroppsben är enkla och tvåsegmenterade, medan andra paret är tvågrenat och har en appendix interna. Bakkroppsben 3–5 har appendix interna hos båda könen. Stjärtfötternas yttergren har en tydlig sutur medan sutur saknas på innergrenen. Stjärtplattan är kvadratisk eller något längre än bred, och har avskuren bakkant, översidan har två rader av små taggar på den övre halvan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för krongrävkräfta

Länsvis förekomst och status för krongrävkräfta baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för krongrävkräfta

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Krongrävkräfta kan i svenska vatten fångas i de djupare delarna av Skagerrak. I övriga Europa finns den längs atlantkusten från Norska havet och Nordsjön söderut till Medelhavet, där den är rapporterad från Katalanska kusten i Spanien samt Alboránsjön (området öster om Gibraltarsundet).

 

Eftersom arten endast tas sporadiskt med konventionella redskap kan den vara förbisedd. L.A. Jägerskiöld fann arten vid nio lokaler i Skagerrak under sina inventeringar längs hela västkusten under åren 1921–1938. Under Svenska artprojektets marina inventering 2006–2009 gjordes fynd av arten från 14 lokaler, varav en lokal kustnära utanför Grebbestad och en sydväst om Väderöarna. De andra fynden gjordes längre ut vid det djupa och starkt kuperade Brattenområdet, i höjd med Smögen och Sotenäs. Vid pockmarksinventeringen 2013 gjorde ytterligare fynd från fyra lokaler i Brattenområdet. Av Jägerskiölds fyndlokaler var fyra-fem i Brattenområdet. Det är tydligt att det är i detta begränsade område som arten har sin huvudsakliga förekomst i våra vatten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Axiidea  
  • Familj
    Axiidae - grävkräftor 
  • Släkte
    Calocarides  
  • Art
    Calocarides coronatus(Trybom, 1904) - krongrävkräfta
    Synonymer
    grävräka
    krönt grävkräfta
    Eiconaxius coronatus Trybom, 1904

Krongrävkräfta är en grävande art som gräver gångar i djupa mjukbottnar, helst i fastare lera, på djup mellan 80 och 1 200 meter. Den är hermafroditisk, och har således både hanliga och honliga könsorgan. Troligen är arten dock inte självbefruktande. Äggen är påfallande stora och bärs under bakkroppen med simbenen. Djuret använder troligen den långa behåringen på benen för att samla näringspartiklar och för dessa vidare till munnen med hjälp av käkfötterna. Artens ekologi är i övrigt dåligt känd.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Arten påverkas troligen negativt av det intensiva bottentrålfisket, där den ingår i bifångst.

Påverkan
  • Fiske (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
I dagsläget är det inte klarlagt hur arten påverkas av trålfiske. Bättre underlag för skattning av status, populationsstorlek och tillväxtkapacitet behövs.
Namngivning: Calocarides coronatus (Trybom, 1904). Two new species of the genus Euconaxius. – Arkiv för Zoologi, Stockholm, 1: 383–393. Synonymer: Euconaxius coronatus Trybom, 1904; Euconaxius crassipes Trybom, 1904; Calocarides crassipes Wollebæk, 1908; Axius (Neaxius) laevis Bouvier, 1915; Axiopsis (Calocarides) coronatus De Man 1925; Axiopsis (Calocarides) crassipes De Man 1925; Eiconaxius coronatus Lagerberg, 1908; Calocarides coronatus Poulsen, 1940.

Etymologi: coronatus (lat.) = bekransad, försedd med krona. Syftar på den cirkel eller krona av taggar/tänder som finns på främre delen av ryggskölden.

Enckell, P.H. 1998. Kräftdjur. 2:a upplagan. Fältfauna. Graphic publishing. BILD Fig. 2828.

Hansson, H.G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Jägerskiöld, L.A. 1971. A survey of the marine benthonic macro-fauna along the Swedish west coast 1921-1938. Eds. Hubendick, B., Hyle, G. & Swärd, S. Acta Regiae Societatis Scientiarum et Litterarum Gothoborgensis, Zoologica 6.

Karlsson, A., Berggren, M., Lundin, K. & Sundin, R. 2014. Svenska artprojektets marina inventering – slutrapport. ArtDatabanken rapporterar 16. Artdatabanken, SLU. Uppsala.

Lagerberg, T. 1908. Sveriges decapoder. Göteborgs Kungl. Vetensk. och Vitt. Samh.:s handlingar XI:1. BILD Tavla II, Fig. 7.

Ngoc-Ho N. 2003. European and Mediterranean Thalassinidea (Crustacea, Decapoda). Zoosystema, 25(3): 439-555.

Marine species identification portal. http://species-identification.org.

World register of marine species. 2015. www.marinespecies.org.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2017 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Axiidea  
  • Familj
    Axiidae - grävkräftor 
  • Släkte
    Calocarides  
  • Art
    Calocarides coronatus, (Trybom, 1904) - krongrävkräfta
    Synonymer
    grävräka
    krönt grävkräfta
    Eiconaxius coronatus Trybom, 1904
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2017 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015 © ArtDatabanken, SLU 2015 (naturvårdsinformation).