Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ullig trollhummer

Organismgrupp Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur Galathea nexa
Ullig trollhummer Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ovanlig art som kan påträffas i svenska vatten, vanligen under 100 m i Skagerrak och på många olika typer av bottnar. Den påminner om Galathea dispersa som den tidigare synonymiserades med, men man har nu visat att det rör sig om två olika arter. Galathea nexa skiljs lättast från G. dispersa genom att den har ”håriga” klor, enkla smala fåror på bakkroppsegmenten och hår istället för fjäll på klor och panntagg.

Totallängd: Ryggsköld max 40 mm lång. Panntaggen är vasst trekantig, långsmal och välutvecklad, och den har fyra par tydliga kanttänder, varav det största paret längst ut och det minsta paret längst ner. Översidan är slät eller har lite spridda korta hår. Ryggskölden är avlång och har många kanttaggar. Antenntaggen når inte till slutet av andra antennens första synliga segment. Ryggsköldens översida har endast några små taggar längs de smala fårorna under panntaggen, och på de främre sidorna finns en liten tagg på vardera sidan. I övrigt finns inga taggar på översidan, och även bakkanten saknar taggar. Ryggskölden har många korthårsbeklädda smala fåror tvärs över. Fårorna på bakre delen är obrutna dvs. kontinuerliga tvärs över. Ögat har något större diameter än ögonskaftet och är normalt pigmenterat.
Första antennens basala segment har tre tydliga distala taggar. Andra antennen saknar antennplatta. Merus (fjärde segmentet räknat utifrån) på tredje paret käkfötter har endast en tagg nedtill på inre kanten, och merus är lika lång som ischium (segmentet närmast innanför).

På första paret gångben (pereopodpar I) är vänster och höger klosax ungefär lika stora. De är normalstora och ovala i tvärsnitt. Klosaxens översida är beklädd med fjäderlika hår. Utsidan har en rand med mindre tänder något dold av håren, översidan och undersidan saknar taggar. Själva klosaxen är mer eller mindre lika lång som resterande del av klosegmentet. Carpus och merus är också hårbeklädda, men här finns också större taggar bland håren. På insidan av carpus finns oftast en mycket stor tagg och eventuellt några mindre taggar undertill. Även merus har ett liknade arrangemang med taggar. Carpus är lika lång som eller kortare än merus. De övriga benparen (2-4) är glest hårbeklädda med tydliga taggar i slutet av merus och carpus, detta gäller framför allt benpar 2 och 3. Femte benparet är förkrympt, liksom hos övriga trollhumrar. Första till tredje benparet har en epipod. Bakkroppssegment 2-3 har enkla grunda, hårbeklädda fåror på översidan. På bakkroppssegment 4 och 5 är fårorna oftast otydliga eller avbrutna i mitten. Sjätte segmentet är annorlunda i formen än de övriga och har ett mer invecklat mönster av fåror. Stjärten är löst invikt under kroppen.

Färg och mönster. Kroppsfärgen är rödaktig med fläckar i ljusare och mörkare rött. Skiftningar i grönt kan även ingå. Små blå fläckar finns på överläppen och på sidorna av mellankroppen, vid basen av gälarna.
Utbredning
Länsvis förekomst för ullig trollhummer Observationer i  Sverige för ullig trollhummer
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I svenska vatten förekommer ullig trollhummer på Skagerrakdelen av västkusten. I övrigt finns den från Island och Norge (ca 71°N) och vidare längs den europeiska atlantkusten, Brittiska öarna och Färöarna söderut till Portugal och Kanarieöarna. Den finns också i Medelhavet österut till och med den grekiska övärlden.

Arten är i svenska vatten ovanlig i Skagerrak och Kattegatt. L.A. Jägerskiöld fann arten vid elva lokaler i Skagerrak under sin inventering av svenska västkusten 1921-1938, samt vid en lokal i Kattegatt, sydost om danska Anholt. Vid de marina inventeringar som gjorts under 2000-talet har inga fynd gjorts i Kattegatt, däremot har arten påträffats vid sju lokaler från Persgrunden ned till utanför Lysekil, dessutom vid Smörkullen långt in i Gullmarsfjorden.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Trollhummern Galathea nexa är en av de fem arter i släktet som förekommer i svenska vatten. Dess totala utbredning sträcker sig från Nordnorge och Färöarna, ned till Kanarieöarna i söder. Dessutom finns arten i de västra och centrala delarna av Medelhavet. I våra vatten återfinns G. nexa hvudsakligen i ett begränsat område i centrala Skagerrak på djupa mjukbottnar på 100-300 meters djup, men är även rapporterad från Kattegatt. I Svenska artprojektets marina inventering ett flertal fynd från centrala Skagerrak, samt ett fynd från inre Gullmarsfjorden. Arten är i likhet med sin släkting G. dispersa huvudsakligen nattaktiv. G. dispersa och G. nexa är mkt lika och svåra att skilja åt. Arten är ganska stor och påverkas sannolikt negativt av den omfattande bottentrålningen. Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (4-8). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3500 (2284-5000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)).
Ekologi
Ullig trollhummer förekommer på många olika bottnar, bl.a. på lera, sand och sandblandade sediment, grus och sten.
Djup (generellt) 10-500 m.
Arten är huvudsakligen nattaktiv. Honorna bär rom med bakkroppens ben under vår och försommar. Galathea nexa parasiteras av de bopyrida gråsuggorna Pleurocrypta galateae och P. longibranchiata.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor), "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Malacostraca (storkräftor), Ordning Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj Galatheidae (bredpannade trollhumrar), Släkte Galathea, Art Galathea nexa Embleton, 1834 - ullig trollhummer Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Trollhummern Galathea nexa är en av de fem arter i släktet som förekommer i svenska vatten. Dess totala utbredning sträcker sig från Nordnorge och Färöarna, ned till Kanarieöarna i söder. Dessutom finns arten i de västra och centrala delarna av Medelhavet. I våra vatten återfinns G. nexa hvudsakligen i ett begränsat område i centrala Skagerrak på djupa mjukbottnar på 100-300 meters djup, men är även rapporterad från Kattegatt. I Svenska artprojektets marina inventering ett flertal fynd från centrala Skagerrak, samt ett fynd från inre Gullmarsfjorden. Arten är i likhet med sin släkting G. dispersa huvudsakligen nattaktiv. G. dispersa och G. nexa är mkt lika och svåra att skilja åt. Arten är ganska stor och påverkas sannolikt negativt av den omfattande bottentrålningen. Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (4-8). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3500 (2284-5000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)).
En ovanlig art som kan påträffas i svenska vatten, vanligen under 100 m i Skagerrak och på många olika typer av bottnar. Den påminner om Galathea dispersa som den tidigare synonymiserades med, men man har nu visat att det rör sig om två olika arter. Galathea nexa skiljs lättast från G. dispersa genom att den har ”håriga” klor, enkla smala fåror på bakkroppsegmenten och hår istället för fjäll på klor och panntagg.

Totallängd: Ryggsköld max 40 mm lång. Panntaggen är vasst trekantig, långsmal och välutvecklad, och den har fyra par tydliga kanttänder, varav det största paret längst ut och det minsta paret längst ner. Översidan är slät eller har lite spridda korta hår. Ryggskölden är avlång och har många kanttaggar. Antenntaggen når inte till slutet av andra antennens första synliga segment. Ryggsköldens översida har endast några små taggar längs de smala fårorna under panntaggen, och på de främre sidorna finns en liten tagg på vardera sidan. I övrigt finns inga taggar på översidan, och även bakkanten saknar taggar. Ryggskölden har många korthårsbeklädda smala fåror tvärs över. Fårorna på bakre delen är obrutna dvs. kontinuerliga tvärs över. Ögat har något större diameter än ögonskaftet och är normalt pigmenterat.
Första antennens basala segment har tre tydliga distala taggar. Andra antennen saknar antennplatta. Merus (fjärde segmentet räknat utifrån) på tredje paret käkfötter har endast en tagg nedtill på inre kanten, och merus är lika lång som ischium (segmentet närmast innanför).

På första paret gångben (pereopodpar I) är vänster och höger klosax ungefär lika stora. De är normalstora och ovala i tvärsnitt. Klosaxens översida är beklädd med fjäderlika hår. Utsidan har en rand med mindre tänder något dold av håren, översidan och undersidan saknar taggar. Själva klosaxen är mer eller mindre lika lång som resterande del av klosegmentet. Carpus och merus är också hårbeklädda, men här finns också större taggar bland håren. På insidan av carpus finns oftast en mycket stor tagg och eventuellt några mindre taggar undertill. Även merus har ett liknade arrangemang med taggar. Carpus är lika lång som eller kortare än merus. De övriga benparen (2-4) är glest hårbeklädda med tydliga taggar i slutet av merus och carpus, detta gäller framför allt benpar 2 och 3. Femte benparet är förkrympt, liksom hos övriga trollhumrar. Första till tredje benparet har en epipod. Bakkroppssegment 2-3 har enkla grunda, hårbeklädda fåror på översidan. På bakkroppssegment 4 och 5 är fårorna oftast otydliga eller avbrutna i mitten. Sjätte segmentet är annorlunda i formen än de övriga och har ett mer invecklat mönster av fåror. Stjärten är löst invikt under kroppen.

Färg och mönster. Kroppsfärgen är rödaktig med fläckar i ljusare och mörkare rött. Skiftningar i grönt kan även ingå. Små blå fläckar finns på överläppen och på sidorna av mellankroppen, vid basen av gälarna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ullig trollhummer

Länsvis förekomst och status för ullig trollhummer baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ullig trollhummer

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I svenska vatten förekommer ullig trollhummer på Skagerrakdelen av västkusten. I övrigt finns den från Island och Norge (ca 71°N) och vidare längs den europeiska atlantkusten, Brittiska öarna och Färöarna söderut till Portugal och Kanarieöarna. Den finns också i Medelhavet österut till och med den grekiska övärlden.

Arten är i svenska vatten ovanlig i Skagerrak och Kattegatt. L.A. Jägerskiöld fann arten vid elva lokaler i Skagerrak under sin inventering av svenska västkusten 1921-1938, samt vid en lokal i Kattegatt, sydost om danska Anholt. Vid de marina inventeringar som gjorts under 2000-talet har inga fynd gjorts i Kattegatt, däremot har arten påträffats vid sju lokaler från Persgrunden ned till utanför Lysekil, dessutom vid Smörkullen långt in i Gullmarsfjorden.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Anomura - anomurer 
  • Överfamilj
    Galatheoidea  
  • Familj
    Galatheidae - bredpannade trollhumrar 
  • Släkte
    Galathea  
  • Art
    Galathea nexaEmbleton, 1834 - ullig trollhummer

Ullig trollhummer förekommer på många olika bottnar, bl.a. på lera, sand och sandblandade sediment, grus och sten.
Djup (generellt) 10-500 m.
Arten är huvudsakligen nattaktiv. Honorna bär rom med bakkroppens ben under vår och försommar. Galathea nexa parasiteras av de bopyrida gråsuggorna Pleurocrypta galateae och P. longibranchiata.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor), "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Arten påverkas troligen negativt av det intensiva bottentrålfisket, där den ingår i bifångst.

Påverkan
  • Fiske (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
I dagsläget är det inte säkerställt hur arten påverkas av trålfiske och miljöförändringar. Bättre underlag för skattning av status, populationsstorlek och tillväxtkapacitet behövs.
Namngivning: Galathea nexa Embleton, 1834. List of the Malacostraca Podophthalmata, found on the coasts of Berwickshire and North Durham. History of the Berickshire Naturalists´ Club, 1: 69-72. Synonymer: Galathea nexa Embleton, 1834; Galathea dispersa Bate, 1858.
Etymologi: nexa (lat.) av necto, nectere, nexui, nexus = knyta, binda. Vad Embleton syftade på är svårt att säga idag.

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Jägerskiöld, L.A. 1971. A survey of the marine benthonic macro-fauna along the Swedish west coast 1921-1938. Eds. Hubendick, B., Hyle, G. & Swärd, S. Acta Regiae Societatis Scientiarum et Litterarum Gothoborgensis, Zoologica 6.

Karlsson, A., Berggren, M., Lundin, K. & Sundin, R. 2014. Svenska artprojektets marina inventering - slutrapport. ArtDatabanken rapporterar 16. Artdatabanken, SLU. Uppsala

Moen, F.E. & Svensen, E. 2014. Dyreliv i havet. Nordeuropeisk marin fauna. 6:e upplagan. KOM forlag.

Marine species identification portal. http://species-identification.org.

World register of marine species. 2015. www.marinespecies.org.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Anomura - anomurer 
  • Överfamilj
    Galatheoidea  
  • Familj
    Galatheidae - bredpannade trollhumrar 
  • Släkte
    Galathea  
  • Art
    Galathea nexa, Embleton, 1834 - ullig trollhummer
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015 (naturvårdsinformation).