Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lugghårig trollhummer

Organismgrupp Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur Galathea dispersa
Lugghårig trollhummer Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En art som kan påträffas på de flesta djup och substrat förutom på rent sediment. Den påminner om Galathea nexa men skiljs lättast från denna genom att den har fjäll mitt på panntaggen, har många och tätt hårtäckta smala fåror på ryggskölden samt tydligt mer än en fåra per bakkroppssegment. Dessutom är G. nexa tydligt hårigare på första benparet (det kloförsedda). Galathea dispersa påträffas i svenska vatten i Skagerraks kustområden.

 

Totallängd: Ryggsköld max 35 mm lång. Panntaggen är vasst trekantig, långsmal och välutvecklad och den har tre par tydliga kanttänder och ett fjärde mindre par längst ner. Översidan är täckt av fjäll och korta hår. Ryggskölden är avlång och har många kanttaggar. Antenntaggen når inte till slutet av andra antennens första synliga segment. Ryggsköldens översida har inga taggar, förutom längs de främre smala fårorna bakom panntaggen, vilka har ett varierande antal små taggar. Även bakkanten av ryggskölden saknar taggar. Däremot har ryggskölden ett stort antal smala fåror tvärs över. Hårbeklädnaden på fårorna är här mycket tydlig på grund av både hårens täthet och längd. Av fårorna på bakre delen av ryggskölden är ett flertal kontinuerliga tvärs över. Ögat har något större diameter än ögonskaftet och är normalt pigmenterat.

Första antennens basala segment har tre tydliga distala taggar. Andra antennen saknar antennplatta. Merus (fjärde segmentet räknat utifrån) på tredje paret käkfötter har flera taggar längs med den inre kanten, varav en större medial tagg, och merus är lika lång som ischium (segmentet närmast innanför).

På första paret gångben (pereopodpar I) är vänster och höger klosax ungefär lika stora. De är normalstora och ovala i tvärsnitt. Klosaxens översida är täckt av korthåriga fjäll-liknade strukturer. Själva klosaxen är vanligen kortare än resterande del av klosegmentet. Insidan på carpus har några små taggar, och carpus är kortare än merus. De övriga benparen (2–4) har motsvarande fjäll-liknade strukturer och svag taggbeklädnad som på det kloförsedda första benparet. Femte benparet är förkrympt, liksom hos övriga trollhumrar. Första till tredje benparet har en epipod. Bakkroppssegment 2–3 har minst dubbla grunda hårbeklädda fåror på översidan, och bakkroppssegment 4 har ett annorlunda mönster av smala fåror än de föregående. Sjätte segmentet har ett mer invecklat mönster av fåror. Stjärten är löst invikt under kroppen.

Färg och mönster. Kroppsfärgen är röd med spridda vita fläckar. Vidare saknar Galathea dispersa de blå fläckar som G. nexa har på överläppen och vid gälbaserna.
Utbredning
Länsvis förekomst för lugghårig trollhummer Observationer i  Sverige för lugghårig trollhummer
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige påträffas lugghårig trollhummer längs Skagerrakkusten. I övriga Europa finns den från Västnorge söderut till Marocko och ut till Kanarieöarna och Madeira samt i västra och centrala delarna av Medelhavet, bl.a. i de grekiska haven. Arten har även rapporterats från flertalet lokaler i Sydafrika och en lokal i sydvästra Madagaskar, med ett stort glapp i utbredningen längs den västafrikanska kusten.

 

I svenska vatten finns endast fåtaliga fynd från Skagerrak. L.A. Jägerskiöld fann arten vid åtta lokaler i Skagerrak under sin inventering av svenska västkusten 1921–1938. Under hela 2000-talet har bara ett enda fynd rapporterats, från en lokal på ca 100 meters djup utanför Smögen, tagen under Svenska Artprojektets marina inventering 2006–2009. Arten verkar ha alltså gått tillbaka hos oss.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Trollhummern Galathea dispersa är en av de fem arter i släktet som förekommer i svenska vatten. Dess totala utbredningsområde är från Nordnorges kust ned till Marocko, samt i hela Medelhavet. Från svenska vatten föreligger endast fåtaliga fynd från Skagerrak. Vid Bohuskusten påträffas arten på varierande botten, ofta mjukbottnar med inslag av skal, sten och grus, på mellan 25 och 90 m djup. I Norge finns den från 10 m till 400 m djup. Arten är i likhet med sin släkting G. nexa huvudsakligen nattaktiv. G. dispersa och G. nexa är mkt lika och svåra att skilja åt. Endast ngt enstaka fynd från Svenska artprojektets marina inventering. Arten är ganska stor och påverkas sannolikt negativt av den omfattande bottentrålningen. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Lugghårig trollhummer lever vanligen på sedimentblandad sand, sand, grus och skalgrus, maerl, klippor eller steniga bottnar.

Djup (generellt) 10–200 m, vid Bohuskusten på 25–90 meters djup. I Norge finns den från 10 m till 400 meters djup.

 

Arten är huvudsakligen nattaktiv. Honorna bär rommen under bakkroppen under vår och försommar. Galathea dispersa parasiteras av de bopyrida gråsuggorna Pleurocrypta galateae och P. longibranchiata.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Malacostraca (storkräftor), Ordning Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj Galatheidae (bredpannade trollhumrar), Släkte Galathea, Art Galathea dispersa Bate, 1859 - lugghårig trollhummer Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Trollhummern Galathea dispersa är en av de fem arter i släktet som förekommer i svenska vatten. Dess totala utbredningsområde är från Nordnorges kust ned till Marocko, samt i hela Medelhavet. Från svenska vatten föreligger endast fåtaliga fynd från Skagerrak. Vid Bohuskusten påträffas arten på varierande botten, ofta mjukbottnar med inslag av skal, sten och grus, på mellan 25 och 90 m djup. I Norge finns den från 10 m till 400 m djup. Arten är i likhet med sin släkting G. nexa huvudsakligen nattaktiv. G. dispersa och G. nexa är mkt lika och svåra att skilja åt. Endast ngt enstaka fynd från Svenska artprojektets marina inventering. Arten är ganska stor och påverkas sannolikt negativt av den omfattande bottentrålningen. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En art som kan påträffas på de flesta djup och substrat förutom på rent sediment. Den påminner om Galathea nexa men skiljs lättast från denna genom att den har fjäll mitt på panntaggen, har många och tätt hårtäckta smala fåror på ryggskölden samt tydligt mer än en fåra per bakkroppssegment. Dessutom är G. nexa tydligt hårigare på första benparet (det kloförsedda). Galathea dispersa påträffas i svenska vatten i Skagerraks kustområden.

 

Totallängd: Ryggsköld max 35 mm lång. Panntaggen är vasst trekantig, långsmal och välutvecklad och den har tre par tydliga kanttänder och ett fjärde mindre par längst ner. Översidan är täckt av fjäll och korta hår. Ryggskölden är avlång och har många kanttaggar. Antenntaggen når inte till slutet av andra antennens första synliga segment. Ryggsköldens översida har inga taggar, förutom längs de främre smala fårorna bakom panntaggen, vilka har ett varierande antal små taggar. Även bakkanten av ryggskölden saknar taggar. Däremot har ryggskölden ett stort antal smala fåror tvärs över. Hårbeklädnaden på fårorna är här mycket tydlig på grund av både hårens täthet och längd. Av fårorna på bakre delen av ryggskölden är ett flertal kontinuerliga tvärs över. Ögat har något större diameter än ögonskaftet och är normalt pigmenterat.

Första antennens basala segment har tre tydliga distala taggar. Andra antennen saknar antennplatta. Merus (fjärde segmentet räknat utifrån) på tredje paret käkfötter har flera taggar längs med den inre kanten, varav en större medial tagg, och merus är lika lång som ischium (segmentet närmast innanför).

På första paret gångben (pereopodpar I) är vänster och höger klosax ungefär lika stora. De är normalstora och ovala i tvärsnitt. Klosaxens översida är täckt av korthåriga fjäll-liknade strukturer. Själva klosaxen är vanligen kortare än resterande del av klosegmentet. Insidan på carpus har några små taggar, och carpus är kortare än merus. De övriga benparen (2–4) har motsvarande fjäll-liknade strukturer och svag taggbeklädnad som på det kloförsedda första benparet. Femte benparet är förkrympt, liksom hos övriga trollhumrar. Första till tredje benparet har en epipod. Bakkroppssegment 2–3 har minst dubbla grunda hårbeklädda fåror på översidan, och bakkroppssegment 4 har ett annorlunda mönster av smala fåror än de föregående. Sjätte segmentet har ett mer invecklat mönster av fåror. Stjärten är löst invikt under kroppen.

Färg och mönster. Kroppsfärgen är röd med spridda vita fläckar. Vidare saknar Galathea dispersa de blå fläckar som G. nexa har på överläppen och vid gälbaserna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lugghårig trollhummer

Länsvis förekomst och status för lugghårig trollhummer baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lugghårig trollhummer

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige påträffas lugghårig trollhummer längs Skagerrakkusten. I övriga Europa finns den från Västnorge söderut till Marocko och ut till Kanarieöarna och Madeira samt i västra och centrala delarna av Medelhavet, bl.a. i de grekiska haven. Arten har även rapporterats från flertalet lokaler i Sydafrika och en lokal i sydvästra Madagaskar, med ett stort glapp i utbredningen längs den västafrikanska kusten.

 

I svenska vatten finns endast fåtaliga fynd från Skagerrak. L.A. Jägerskiöld fann arten vid åtta lokaler i Skagerrak under sin inventering av svenska västkusten 1921–1938. Under hela 2000-talet har bara ett enda fynd rapporterats, från en lokal på ca 100 meters djup utanför Smögen, tagen under Svenska Artprojektets marina inventering 2006–2009. Arten verkar ha alltså gått tillbaka hos oss.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Anomura - anomurer 
  • Överfamilj
    Galatheoidea  
  • Familj
    Galatheidae - bredpannade trollhumrar 
  • Släkte
    Galathea  
  • Art
    Galathea dispersaBate, 1859 - lugghårig trollhummer

Lugghårig trollhummer lever vanligen på sedimentblandad sand, sand, grus och skalgrus, maerl, klippor eller steniga bottnar.

Djup (generellt) 10–200 m, vid Bohuskusten på 25–90 meters djup. I Norge finns den från 10 m till 400 meters djup.

 

Arten är huvudsakligen nattaktiv. Honorna bär rommen under bakkroppen under vår och försommar. Galathea dispersa parasiteras av de bopyrida gråsuggorna Pleurocrypta galateae och P. longibranchiata.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Arten påverkas troligen negativt av det intensiva bottentrålfisket, där den ingår i bifångst.

Påverkan
  • Fiske (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
I dagsläget är det inte säkerställt hur arten påverkas av trålfiske och miljöförändringar i havet. Bättre underlag för skattning av status, populationsstorlek och tillväxtkapacitet behövs.
Namngivning: Galathea dispersa Bate, 1859. On the importance of an examination of the structure of the integument of Crustacea in the determination of doubtful species. – Application to the genus Galathea, with the description of a new species of that genus. – Journal of the Proceedings of the Linnean Society, London, 3: 1–4. Synonymer: Galathea dispersa Bate, 1859; Galathea nexa Selbie, 1914.

Etymologi: dispersa (lat.) = utspridd, gles. Kan möjligen syfta på de spridda håren på ryggskölden, eller på att den finns väl spridd längs kusterna.

Fransen, C. (2015). Galathea dispersa. Accessed through: World Register of Marine Species at http://marinespecies.org/aphia.php?p=taxdetails&id=107148 on 2015-10-03

Hansson, H.G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Jägerskiöld, L.A. 1971. A survey of the marine benthonic macro-fauna along the Swedish west coast 1921-1938. Eds. Hubendick, B., Hyle, G. & Swärd, S. Acta Regiae Societatis Scientiarum et Litterarum Gothoborgensis, Zoologica 6.

Karlsson, A., Berggren, M., Lundin, K. & Sundin, R. 2014. Svenska artprojektets marina inventering – slutrapport. ArtDatabanken rapporterar 16. Artdatabanken, SLU. Uppsala.

Moen, F.E. & Svensen, E. 2014. Dyreliv i havet. Nordeuropeisk marin fauna. 6:e upplagan. KOM forlag Marine species identification portal. http://species-identification.org.

Rice A.L., Saint Laurent M. de, 1986. The nomenclature and diagnostic characters of four north-eastern Atlantic species of the genus Munida Leach: M. rugosa (Fabricius), M. tenuimana G.O. Sars, M. intermedia A. Milne-Edwards and Bouvier and M. sarsi Huus (Crustacea, Decapoda, Galatheidae). – J. Nat. Hist., 20: 143-163.

World register of marine species. 2015. www.marinespecies.org.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2017 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Anomura - anomurer 
  • Överfamilj
    Galatheoidea  
  • Familj
    Galatheidae - bredpannade trollhumrar 
  • Släkte
    Galathea  
  • Art
    Galathea dispersa, Bate, 1859 - lugghårig trollhummer
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2017 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015 (naturvårdsinformation).