Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  slätbukig trollhummer

Organismgrupp Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur Munida tenuimana
Slätbukig trollhummer Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En art som i svenska vatten normalt påträffas utanför kusten på djup större än 100 m (dvs. främst i mellersta och norra Skagerrak). Den känns lätt igen på den orange färgen med rödspetsade taggar på kroppen och benen, stora ögon utan ”ögonfransar”, bara en rad av korta hår under ögat samt taggar på fjärde bakkroppssegmentet. Buksköldarna har nästa inga smala fåror utan förefaller helt släta om man tittar på dem utan förstoring. Dessutom är denna art den enda i släktet Munida som har en längsgående rad av taggar på undersidan av merus på första benparet.

Totallängd: Ryggsköld max 25-30 mm lång. Panntaggen är välutvecklad och formad som en lång, spetsig tagg som vid basen är flankerad på vardera sidan av en stor ögonhålstagg, som är något kortare än hälften av panntaggen. Ryggskölden är avlång och har stora och vassa kanttaggar. Antenntaggen når upp till minst 30 % på det andra av de från översidan synliga segmenten på andra antennen. Ryggsköldens översida har ett flertal tydliga och ofta stora taggar. Taggarna är vanligen speglade mellan vänster och höger sida. Framtill på ryggsköldens översida finns två par taggar på rad bakom panntaggen, det bakre paret är bara något mindre än det främre. På sidorna finns en tydligt större tagg på vardera sidan. Mitt på ryggskölden just bakom en kontinuerlig tvärlinje finns två stora tydliga taggar. Bakkanten av ryggskölden har taggar, de är tydliga och oftast lika många på höger som på vänster sida. Ryggskölden har många cilierade smala fåror tvärs över, fårorna på bakre delen av ryggskölden är uppbrutna i delar. Ögat har tydligt mycket större diameter än ögonskaftet och är normalt pigmenterat. Dessutom finns en tät rad med korta hår runt ögats underkant där inget hår når upp over själva ögat.
Första antennens basala segment har två tydliga distala taggar. Antennplatta saknas på andra antennen. Merus (fjärde segmentet räknat utifrån) på tredje paret käkfötter har endast en tagg nedtill på inre kanten. Merus är ungefär lika lång som ischium (segmentet närmast innanför).

På första paret gångben (pereopodpar I) är vänster och höger klosax ungefär lika stora. Själva klosaxen är långsmal och rundad med översidan glest täckt av större taggar. Den är vanligen längre än resterande del av klosegmentet. På carpus insida finns några små taggar och merus har en rad små taggar längs hela undersidan. Carpus är ungefär lika lång som merus. De sparsamt ludna fårorna på buksköldarnas segment är både mycket få och korta.
Bakkroppssegment 2 och 3 har minst två grunda, hårbeklädda fåror på översidan. På bakkroppssegment 4 finns minst ett par taggar i bakkanten. Stjärten är löst invikt under kroppen.
Utbredning
Länsvis förekomst för slätbukig trollhummer Observationer i  Sverige för slätbukig trollhummer
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Slätbukig trollhummer förekommer i svenska vatten i Skagerrak. I övriga Europa sträcker sig utbredningen från Island och norska västkusten (söder om Finnmark) till Brittiska öarna och Färöarna och vidare söderut till Portugal och in i västra Medelhavet till Adriatiska havet. Den har också påträffats på västsidan av Atlanten från Davis Strait till Grand Banks utanför Newfoundland.

I svenska vatten förekommer arten relativt allmänt i Skagerraks djupare delar och påträffas sällsynt närmare kusten. I Gullmarsfjorden finns en isolerad population som lever så grunt som 40 meter, i Skredsvik långt inne i fjorden, där den påträffades under Svenska Artprojektets marina inventering 2006-2009.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(iii); D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Munida tenuimana är en djupvattenlevande trollhummer med påfallande stora ögon. Den är ganska stor jämfört med de andra arterna i släktet och kan bli 90 mm stor. Artens totala utbredning inkluderar de östra och västra delarna av Nordatlanten. I våra vatten har arten sin huvudsakliga utbredning i det sk Brattenområdet, samt i närliggande områden i Skagerrak. Arten lever på mjuk- och skalgrusbottnar på 400-1800 meters djup, i våra vatten från ca 120 meter. I Svenska artprojektets marina inventering finns ett knappt tiotal fynd från Skagerrak, samt ett synnerligen otippat inne i Gullmarsfjorden. Det sistnämnda dock sannolikt ej från någon population. Inventeringsfynden i huvudsak gjorda på lokaler som trålas mindre, eller är skyddade från trålning. Arten är sannolikt negativt påverkad av den omfattande bottentrålningen. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (3-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3000 (2200-4500) km² och förekomstarean (AOO) till 2500 (32-3000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (B1ab(iii); D2).
Ekologi
Slätbukig trollhummer lever vanligen i hålor på mjukbotten. Den har också rapporterats utnyttja svampdjurs (Pheronema carpenteri) öppningar som artificiella hålor, och den har också påträffats på skalblandad botten.
Djup (generellt) 120-1 700 m.
Honorna bär rommen under bakkroppen från höst till vår, då äggen kläcks. Larverna är frisimmande i de tidiga utvecklingsstadierna. Munida tenuimana parasiteras av den bobyrida isopoden Pseudione crenulata och av rotfotingen Triangulus munidae.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Malacostraca (storkräftor), Ordning Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj Munididae (spetspannade trollhumrar), Släkte Munida, Art Munida tenuimana G.O.Sars, 1872 - slätbukig trollhummer Synonymer Munida tennuimana G.O.Sars, 1872

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(iii); D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Munida tenuimana är en djupvattenlevande trollhummer med påfallande stora ögon. Den är ganska stor jämfört med de andra arterna i släktet och kan bli 90 mm stor. Artens totala utbredning inkluderar de östra och västra delarna av Nordatlanten. I våra vatten har arten sin huvudsakliga utbredning i det sk Brattenområdet, samt i närliggande områden i Skagerrak. Arten lever på mjuk- och skalgrusbottnar på 400-1800 meters djup, i våra vatten från ca 120 meter. I Svenska artprojektets marina inventering finns ett knappt tiotal fynd från Skagerrak, samt ett synnerligen otippat inne i Gullmarsfjorden. Det sistnämnda dock sannolikt ej från någon population. Inventeringsfynden i huvudsak gjorda på lokaler som trålas mindre, eller är skyddade från trålning. Arten är sannolikt negativt påverkad av den omfattande bottentrålningen. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (3-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3000 (2200-4500) km² och förekomstarean (AOO) till 2500 (32-3000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (B1ab(iii); D2).
En art som i svenska vatten normalt påträffas utanför kusten på djup större än 100 m (dvs. främst i mellersta och norra Skagerrak). Den känns lätt igen på den orange färgen med rödspetsade taggar på kroppen och benen, stora ögon utan ”ögonfransar”, bara en rad av korta hår under ögat samt taggar på fjärde bakkroppssegmentet. Buksköldarna har nästa inga smala fåror utan förefaller helt släta om man tittar på dem utan förstoring. Dessutom är denna art den enda i släktet Munida som har en längsgående rad av taggar på undersidan av merus på första benparet.

Totallängd: Ryggsköld max 25-30 mm lång. Panntaggen är välutvecklad och formad som en lång, spetsig tagg som vid basen är flankerad på vardera sidan av en stor ögonhålstagg, som är något kortare än hälften av panntaggen. Ryggskölden är avlång och har stora och vassa kanttaggar. Antenntaggen når upp till minst 30 % på det andra av de från översidan synliga segmenten på andra antennen. Ryggsköldens översida har ett flertal tydliga och ofta stora taggar. Taggarna är vanligen speglade mellan vänster och höger sida. Framtill på ryggsköldens översida finns två par taggar på rad bakom panntaggen, det bakre paret är bara något mindre än det främre. På sidorna finns en tydligt större tagg på vardera sidan. Mitt på ryggskölden just bakom en kontinuerlig tvärlinje finns två stora tydliga taggar. Bakkanten av ryggskölden har taggar, de är tydliga och oftast lika många på höger som på vänster sida. Ryggskölden har många cilierade smala fåror tvärs över, fårorna på bakre delen av ryggskölden är uppbrutna i delar. Ögat har tydligt mycket större diameter än ögonskaftet och är normalt pigmenterat. Dessutom finns en tät rad med korta hår runt ögats underkant där inget hår når upp over själva ögat.
Första antennens basala segment har två tydliga distala taggar. Antennplatta saknas på andra antennen. Merus (fjärde segmentet räknat utifrån) på tredje paret käkfötter har endast en tagg nedtill på inre kanten. Merus är ungefär lika lång som ischium (segmentet närmast innanför).

På första paret gångben (pereopodpar I) är vänster och höger klosax ungefär lika stora. Själva klosaxen är långsmal och rundad med översidan glest täckt av större taggar. Den är vanligen längre än resterande del av klosegmentet. På carpus insida finns några små taggar och merus har en rad små taggar längs hela undersidan. Carpus är ungefär lika lång som merus. De sparsamt ludna fårorna på buksköldarnas segment är både mycket få och korta.
Bakkroppssegment 2 och 3 har minst två grunda, hårbeklädda fåror på översidan. På bakkroppssegment 4 finns minst ett par taggar i bakkanten. Stjärten är löst invikt under kroppen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för slätbukig trollhummer

Länsvis förekomst och status för slätbukig trollhummer baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för slätbukig trollhummer

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Slätbukig trollhummer förekommer i svenska vatten i Skagerrak. I övriga Europa sträcker sig utbredningen från Island och norska västkusten (söder om Finnmark) till Brittiska öarna och Färöarna och vidare söderut till Portugal och in i västra Medelhavet till Adriatiska havet. Den har också påträffats på västsidan av Atlanten från Davis Strait till Grand Banks utanför Newfoundland.

I svenska vatten förekommer arten relativt allmänt i Skagerraks djupare delar och påträffas sällsynt närmare kusten. I Gullmarsfjorden finns en isolerad population som lever så grunt som 40 meter, i Skredsvik långt inne i fjorden, där den påträffades under Svenska Artprojektets marina inventering 2006-2009.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Anomura - anomurer 
  • Överfamilj
    Galatheoidea  
  • Familj
    Munididae - spetspannade trollhumrar 
  • Släkte
    Munida  
  • Art
    Munida tenuimanaG.O.Sars, 1872 - slätbukig trollhummer
    Synonymer
    Munida tennuimana G.O.Sars, 1872

Slätbukig trollhummer lever vanligen i hålor på mjukbotten. Den har också rapporterats utnyttja svampdjurs (Pheronema carpenteri) öppningar som artificiella hålor, och den har också påträffats på skalblandad botten.
Djup (generellt) 120-1 700 m.
Honorna bär rommen under bakkroppen från höst till vår, då äggen kläcks. Larverna är frisimmande i de tidiga utvecklingsstadierna. Munida tenuimana parasiteras av den bobyrida isopoden Pseudione crenulata och av rotfotingen Triangulus munidae.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Det är troligt att arten påverkas negativt av det intensiva bottentrålfisket, där den ingår i bifångst.

Påverkan
  • Fiske (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
I dagsläget är det inte klarlagt hur arten påverkas av trålfiske och miljö-förändringar. Bättre underlag för skattning av status, populationsstorlek och tillväxtkapacitet behövs.
Namngivning: Munida tenuimana G.O. Sars, 1872. Undersøgelser over Hardangerfjordens Fauna I. Crustacea. - Forhandlinger i Videnskabs-Selskabet i Kristiania 1871: 246-286. Synonymer: Munida perarmata Bouvier, 1940.
Etymologi: tenuimanus = med slank hand; tenuis (lat.) = tunn, slank; manus (lat.) = hand. Syftar på de långa, slanka klorna.

Enckell, P.H. 1998. Kräftdjur. 2:a upplagan. Fältfauna. Graphic publishing. BILD Fig. 2837.

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Jägerskiöld, L.A. 1971. A survey of the marine benthonic macro-fauna along the Swedish west coast 1921-1938. Eds. Hubendick, B., Hyle, G. & Swärd, S. Acta Regiae Societatis Scientiarum et Litterarum Gothoborgensis, Zoologica 6.

Karlsson, A., Berggren, M., Lundin, K. & Sundin, R. 2014. Svenska artprojektets marina inventering - slutrapport. ArtDatabanken rapporterar 16. Artdatabanken, SLU. Uppsala

Moen, F.E. & Svensen, E. 2014. Dyreliv i havet. Nordeuropeisk marin fauna. 6:e upplagan. KOM forlag Marine species identification portal. http://species-identification.org.

Rice A.L., Saint Laurent M. de, 1986. The nomenclature and diagnostic characters of four north-eastern Atlantic species of the genus Munida Leach: M. rugosa (Fabricius), M. tenuimana G.O. Sars, M. intermedia A. Milne-Edwards and Bouvier and M. sarsi Huus (Crustacea, Decapoda, Galatheidae). J. Nat. Hist., 20: 143-163.

Marine species identification portal. http://species-identification.org.

World register of marine species. 2015. www.marinespecies.org.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015 (naturvårdsbiologi).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Anomura - anomurer 
  • Överfamilj
    Galatheoidea  
  • Familj
    Munididae - spetspannade trollhumrar 
  • Släkte
    Munida  
  • Art
    Munida tenuimana, G.O.Sars, 1872 - slätbukig trollhummer
    Synonymer
    Munida tennuimana G.O.Sars, 1872
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015 (naturvårdsbiologi).