Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  småögd trollhummer

Organismgrupp Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur Munida rugosa
Småögd trollhummer Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En art som i svenska vatten normalt påträffas utanför Skagerrakkusten på under 50 meters djup. Den känns igen på att de små ögonen (jämfört med andra Munida-arter) saknar ”ögonfransar” (det finns bara korta hår som inte når upp på ögat), taggar saknas på fjärde bakkroppssegmentets översida och det finns en stor, tydlig tagg både nedtill på innerkanten och upptill på ytterkanten av merus på tredje paret käkfötter. Buksköldarna är försedda med många och långa, ludna, smala fåror.

 

Totallängd: Ryggsköld max 37 mm lång. Panntaggen är välutvecklad och formad som en lång, spetsig tagg vid som vid basen på vardera sidan är flankerad av en stor ögonhålstagg, som är något kortare än hälften av panntaggens längd. Ryggskölden är avlång och har stora och tydliga kanttaggar. Antenntaggen når upp till minst 30 % på den andra av de från översidan synliga segmenten på andra antennen. Ryggsköldens översida har ett flertal tydliga och ofta stora taggar. Taggarna är vanligen speglade mellan vänster och höger sida. Främre delen av ryggsköldens översida har endast ett par stora taggar bakom panntaggen. På sidorna finns här minst en liten, eller flera småtaggar, på vardera sidan. Mitt på ryggskölden finns två stora tydliga taggar. Bakkanten har taggar endast på sidokanterna, medan mittdelen är obeväpnad. Ryggskölden har många cilierade smala fåror tvärs över. Av fårorna på bakre delen är ett flertal obrutna, dvs. kontinuerliga tvärs över. Ögat har något större diameter än ögonskaftet och är normalt pigmenterat. Det finns också en tät rad med korta hår i ögats underkant.

Första antennens basala segment har två tydliga distala taggar. Antennplatta saknas på andra antennen. Merus (fjärde segmentet räknat utifrån) på tredje paret käkfötter har en tagg nedtill på inre kanten och en högst upp på yttre kanten.

På första paret gångben (pereopodpar I) är vänster och höger klosax ungefär lika stora. Själva klosaxen är långsmal och rundad med en översida som är glest täckt med större taggar, och den är vanligen längre eller lika lång som resterande del av klosegmentet. Insidan av carpus har endast några små taggar och merus saknar taggar längs undersidan. Carpus är lika lång som eller kortare än merus. Hela benet är också försett med korta hår. Buksköldarnas översta segment är täckta med många långa, ludna fåror.

Bakkroppssegment 2–3 har minst dubbla grunda, hårbeklädda fåror på översidan samt taggar. På bakkroppssegment 4 saknas alltid taggar. Stjärten är löst invikt under kroppen.
Utbredning
Länsvis förekomst för småögd trollhummer Observationer i  Sverige för småögd trollhummer
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Småögd trollhummer finns längs svenska västkusten i Skagerrak. I övriga Europa finns den från norska kusten och söderut, kring västra och norra Brittiska öarna, men hittills inte i södra Nordsjön och östra kusten av Engelska kanalen. Däremot finns rapporter från Biscayabukten, Portugal, Madeira samt västra Medelhavet, till och med den grekiska övärlden.

 

I svenska vatten är arten mindre allmän utomskärs vid Bohuskusten. Under Svenska artprojektets marina inventering 2006–2009, samt Utsjöbanksinventeringen 2009 påträffades arten vid fem lokaler, vilket är lika många som L.A. Jägerskiöld fann i Skagerrak under sin inventering av svenska västkusten 1921–1938.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Munida rugosa är en trollhummer som kan bli 75 mm stor. Dess totala utbredning inkluderar Västnorge och Shetland i norr, ned till Portugal och Madeira i söder samt in i Medelhavet. I svenska vatten mindre allmän i Skagerrak och vid Bohuskusten. Huvudsaklig utbredning i Kosterområdet. Arten lever på varierande bottnar - från ren hårdbotten till fastare mjukbotten - från 40 meters djup ned till ca 300 meter. I våra vatten dock vanligen grundare, från ca 15 meters djup. I Svenska artprojektets marina inventering ett antal fynd från Skagerrak samt ett från området väster om Orust. Arten är sannolikt negativt påverkad av trålning, åtminstone i de djupare delarna av sitt utbredningsområde. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (4-6). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1500 (950-1500) km² och förekomstarean (AOO) till 350 (32-500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Småögd trollhummer är främst knuten till hårdbottnar med sten, grus och sand.

Djup (generellt) 15–600 m.

 

Honorna bär rommen under bakkroppen från höst till vår, då äggen kläcks. Larverna är frisimmande i de tidiga utvecklingsstadierna. Munida rugosa parasiteras av rotfotingen Triangulus munidae.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Malacostraca (storkräftor), Ordning Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj Munididae (spetspannade trollhumrar), Släkte Munida, Art Munida rugosa (J.C.Fabricius, 1775) - småögd trollhummer Synonymer Pagurus rugosus J.C.Fabricius, 1775, Astacus bamffius Pennant, 1777, Munida bamffia (Pennant, 1777), Munida bamffica (Pennant, 1777)

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Munida rugosa är en trollhummer som kan bli 75 mm stor. Dess totala utbredning inkluderar Västnorge och Shetland i norr, ned till Portugal och Madeira i söder samt in i Medelhavet. I svenska vatten mindre allmän i Skagerrak och vid Bohuskusten. Huvudsaklig utbredning i Kosterområdet. Arten lever på varierande bottnar - från ren hårdbotten till fastare mjukbotten - från 40 meters djup ned till ca 300 meter. I våra vatten dock vanligen grundare, från ca 15 meters djup. I Svenska artprojektets marina inventering ett antal fynd från Skagerrak samt ett från området väster om Orust. Arten är sannolikt negativt påverkad av trålning, åtminstone i de djupare delarna av sitt utbredningsområde. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (4-6). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1500 (950-1500) km² och förekomstarean (AOO) till 350 (32-500) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
En art som i svenska vatten normalt påträffas utanför Skagerrakkusten på under 50 meters djup. Den känns igen på att de små ögonen (jämfört med andra Munida-arter) saknar ”ögonfransar” (det finns bara korta hår som inte når upp på ögat), taggar saknas på fjärde bakkroppssegmentets översida och det finns en stor, tydlig tagg både nedtill på innerkanten och upptill på ytterkanten av merus på tredje paret käkfötter. Buksköldarna är försedda med många och långa, ludna, smala fåror.

 

Totallängd: Ryggsköld max 37 mm lång. Panntaggen är välutvecklad och formad som en lång, spetsig tagg vid som vid basen på vardera sidan är flankerad av en stor ögonhålstagg, som är något kortare än hälften av panntaggens längd. Ryggskölden är avlång och har stora och tydliga kanttaggar. Antenntaggen når upp till minst 30 % på den andra av de från översidan synliga segmenten på andra antennen. Ryggsköldens översida har ett flertal tydliga och ofta stora taggar. Taggarna är vanligen speglade mellan vänster och höger sida. Främre delen av ryggsköldens översida har endast ett par stora taggar bakom panntaggen. På sidorna finns här minst en liten, eller flera småtaggar, på vardera sidan. Mitt på ryggskölden finns två stora tydliga taggar. Bakkanten har taggar endast på sidokanterna, medan mittdelen är obeväpnad. Ryggskölden har många cilierade smala fåror tvärs över. Av fårorna på bakre delen är ett flertal obrutna, dvs. kontinuerliga tvärs över. Ögat har något större diameter än ögonskaftet och är normalt pigmenterat. Det finns också en tät rad med korta hår i ögats underkant.

Första antennens basala segment har två tydliga distala taggar. Antennplatta saknas på andra antennen. Merus (fjärde segmentet räknat utifrån) på tredje paret käkfötter har en tagg nedtill på inre kanten och en högst upp på yttre kanten.

På första paret gångben (pereopodpar I) är vänster och höger klosax ungefär lika stora. Själva klosaxen är långsmal och rundad med en översida som är glest täckt med större taggar, och den är vanligen längre eller lika lång som resterande del av klosegmentet. Insidan av carpus har endast några små taggar och merus saknar taggar längs undersidan. Carpus är lika lång som eller kortare än merus. Hela benet är också försett med korta hår. Buksköldarnas översta segment är täckta med många långa, ludna fåror.

Bakkroppssegment 2–3 har minst dubbla grunda, hårbeklädda fåror på översidan samt taggar. På bakkroppssegment 4 saknas alltid taggar. Stjärten är löst invikt under kroppen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för småögd trollhummer

Länsvis förekomst och status för småögd trollhummer baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för småögd trollhummer

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Småögd trollhummer finns längs svenska västkusten i Skagerrak. I övriga Europa finns den från norska kusten och söderut, kring västra och norra Brittiska öarna, men hittills inte i södra Nordsjön och östra kusten av Engelska kanalen. Däremot finns rapporter från Biscayabukten, Portugal, Madeira samt västra Medelhavet, till och med den grekiska övärlden.

 

I svenska vatten är arten mindre allmän utomskärs vid Bohuskusten. Under Svenska artprojektets marina inventering 2006–2009, samt Utsjöbanksinventeringen 2009 påträffades arten vid fem lokaler, vilket är lika många som L.A. Jägerskiöld fann i Skagerrak under sin inventering av svenska västkusten 1921–1938.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Anomura - anomurer 
  • Överfamilj
    Galatheoidea  
  • Familj
    Munididae - spetspannade trollhumrar 
  • Släkte
    Munida  
  • Art
    Munida rugosa(J.C.Fabricius, 1775) - småögd trollhummer
    Synonymer
    Pagurus rugosus J.C.Fabricius, 1775
    Astacus bamffius Pennant, 1777
    Munida bamffia (Pennant, 1777)
    Munida bamffica (Pennant, 1777)

Småögd trollhummer är främst knuten till hårdbottnar med sten, grus och sand.

Djup (generellt) 15–600 m.

 

Honorna bär rommen under bakkroppen från höst till vår, då äggen kläcks. Larverna är frisimmande i de tidiga utvecklingsstadierna. Munida rugosa parasiteras av rotfotingen Triangulus munidae.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Det är troligt att arten påverkas negativt av det intensiva bottentrålfisket, där den ingår i bifångst.

Påverkan
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
I dagsläget är det inte klarlagt hur arten påverkas av trålfiske och miljö-förändringar. Bättre underlag för skattning av status, populationsstorlek och tillväxtkapacitet behövs.
Namngivning: Munida rugosa (Fabricius, 1775). Systema Entomologiae sistens Insectorum classes, ordines, genera, species, adjectis synonymis, locis, descriptionibus, observationibus. Flensburgi et Lipsiae [Flensburg och Leipzig]: 32 onumrerade sidor + 1–832. Synonymer: Pagurus rugosus Fabricius, 1775; Astacus Bamffius Pennant, 1777; Cancer Bamfficus Herbst, 1782; Cancer rugosus Linnaeus, 1788; Galathea rugosa Fabricius, 1793; Galathea longipeda Lamarck, 1801; Galatea Bamfia Leach, 1814; Galatea rugosa Leach, 1815; Munida rugosa Leach, 1818; Munida Rondeletii Bell, 1847; Munida Bamfica Kinahan, 1862; Munida bamfia Henderson, 1886; Munida bamffia Bonnier, 1888; Munida Bamffica var. gracilis A. Milne Edwards & Bouvier, 1899; Munida Bamffica Selbie, 1914.

Etymologi: rugosus (lat.) = rynkad, skrynklig. Syftar på bukplåtarnas utseende.

Enckell, P.H. 1998. Kräftdjur. 2:a upplagan. Fältfauna. Graphic publishing. BILD Fig. 2841.

Hansson, H.G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Hayward, P.J. & Ryland, J.S. 1995. Handbook of the Marine Fauna of North-West Europe. Oxford University Press.

Jägerskiöld, L.A. 1971. A survey of the marine benthonic macro-fauna along the Swedish west coast 1921-1938. Eds. Hubendick, B., Hyle, G. & Swärd, S. Acta Regiae Societatis Scientiarum et Litterarum Gothoborgensis, Zoologica 6.

Karlsson, A., Berggren, M., Lundin, K. & Sundin, R. 2014. Svenska artprojektets marina inventering – slutrapport. ArtDatabanken rapporterar 16. Artdatabanken, SLU. Uppsala.

Moen, F.E. & Svensen, E. 2014. Dyreliv i havet. Nordeuropeisk marin fauna. 6:e upplagan. KOM forlag Marine species identification portal. http://species-identification.org.

Rice A.L., Saint Laurent M. de, 1986. The nomenclature and diagnostic characters of four north-eastern Atlantic species of the genus Munida Leach: M. rugosa (Fabricius), M. tenuimana G.O. Sars, M. intermedia A. Milne-Edwards and Bouvier and M. sarsi Huus (Crustacea, Decapoda, Galatheidae). – J. Nat. Hist., 20: 143-163.

Marine species identification portal. http://species-identification.org.

World register of marine species. 2015. www.marinespecies.org.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2017 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Matz Berggren, Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Anomura - anomurer 
  • Överfamilj
    Galatheoidea  
  • Familj
    Munididae - spetspannade trollhumrar 
  • Släkte
    Munida  
  • Art
    Munida rugosa, (J.C.Fabricius, 1775) - småögd trollhummer
    Synonymer
    Pagurus rugosus J.C.Fabricius, 1775
    Astacus bamffius Pennant, 1777
    Munida bamffia (Pennant, 1777)
    Munida bamffica (Pennant, 1777)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2017 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Matz Berggren, Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015 (naturvårdsinformation).