Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  cirkelkrabba

Organismgrupp Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur Atelecyclus rotundatus
Cirkelkrabba Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten, nästan cirkelrund krabba med tänder längs större delen av ryggsköldens kanter (bara bakersta tredjedelen saknar tänder). Den har ganska korta och breda kloben. Kan möjligen förväxlas med näskrabba Pirimela denticulata, som dock inte har lika cirkelrund ryggsköld och har tänder bara framför mitten längs ryggsköldens kanter. Ovanlig, bara känd från några få lokaler längs västkusten.

 

Totallängd: max 28–39 mm. Ryggskölden är välvd och tydligt rundad med en granulerad yta, och den är tätt täckt av långa fina hår runt ytterkanten. Ryggskölden är ungefär lika lång som bred. Fronten (framkanten mellan ögonen) har tre tänder, där den mittersta är längre än sidotänderna. Ögat har något större till ungefär samma diameter som skaftet. Ögonhålan är djup, vilket gör att ögat skyddas fullständigt när det fälls ned i den välutvecklade ögonhålan. Ögonhålstagg finns i form av en lång och vass tagg. De övriga kanttaggarna är också vassa och tydliga, totalt 10 på vardera sidan. Den andra och fjärde taggen från ögat räknat är liten och ibland är dessa taggar så små att krabban verkar ha endast åtta taggar. Andra antennens antennspröt är långt och hårigt, dock något kortare än ryggsköldens bredd. Tredje paret käkfötter är breda och fyrkantiga framtill, så att de tillsammans mer eller mindre täcker mundelarna. På detta par är carpus ledad mitt på insidan av merus.

Krossklon och saxklon är endast svagt skilda åt i form. De är kraftiga, och över- och utsidan av propodus (handen) har fem rader av små knölar/vårtor. Hanen har även två tydliga taggar på översidans kant av propodus. Första och andra paret gångben efter klobenen är hos hanen kortare än klobenen. Gångbenen är (bortsett eventuella hår) släta utan taggar, och dactylus (yttersta segmentet) är avsmalnande spetsig, rund i tvärsnitt och längre än propodus (näst yttersta segmentet). Buksidan är slät. Hos honan sitter könsöppningarna vanligen på buksidans segment. Alla bakkroppssegment är hos honan fria och rörliga, medan segment 3–5 är mer eller mindre sammansmälta och orörliga hos hanen.

Färg och mönster. Ryggskölden är ofta brunaktigt röd, ljusare längs kanten samt baktill. Gångbenen är ljusare, klobenen likaså men med mörka fingrar på klosaxarna.
Utbredning
Länsvis förekomst för cirkelkrabba Observationer i  Sverige för cirkelkrabba
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Cirkelkrabba är i våra vatten en ovanlig krabba som i Sverige bara är känd från Fladen i Kattegatt och från några platser längre norrut längs Västkusten. I övriga Europa är den känd från norska väst- och sydkusten, norra Nordsjön och ner längs Europas atlantkust, inkluderande Brittiska öarna med både Shetland och Färöarna, och den finns vidare ner till Västafrika och Kap Verdeöarna samt in i västra delen av Medelhavet.

 

I svenska vatten är arten mycket ovanlig i Skagerrak. Ett fåtal äldre fynd har gjorts, bl a från Kosterområdet och Gullmaren. Under de marina inventeringar som utförts vid den svenska västkusten under 2000-talet har endast fyra fynd gjorts, varav ett fynd vid Fladen i Kattegatt och tre i Skagerrak, varav två vid Svaberget utanför Smögen och ett utanför Tanum. I HELCOMS´s rödlista är arten klassad som sårbar (VU).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Atelecyclus rotundatus är en liten krabba med karakteristiskt rundad ryggsköld som är ungefär lika bred som lång. Artens totala utbredning är från västra Norge och Shetlandsöarna, ned till Sydafrika, samt in i Medelhavet till Grekland. Den är ovanligt förekommande i Skagerrak. Från svenska vatten föreligger ett fåtal fynd, bl a från Koster och Gullmaren. Krabban lever på grövre mjukbotten med sand och grus, från 15 till 90 meters djup, undantagsvis djupare ända ned till 800 meter. Under Svenska artprojektets marina inventering gjordes två fynd; ett på utsjöbanken Fladen i Kattegatt och ett i Skagerrak på en lokal väster om Härmanö. Eftersom arten är så sällsynt finns inga indikationer på minskning, men det är troligt att den är känslig för bottentrålning. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-5). Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
Ekologi
Cirkelkrabba är en marin art som förekommer på renspolade sand- eller skalgrusbottnar (men även med sedimentinblandning) där arten gräver ner sig. Den ligger nedgrävd i gruset med endast ögon och antenner synliga ovanför bottenytan under dagtid. De långa håren runt kroppen hjälper till att filtrera vattnet så att inte för mycket sand kommer in i gälarna.

Djup (generellt) 10–800 m.

Honor bärande rom under bakkroppen påträffas från februari till september.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Malacostraca (storkräftor), Ordning Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj Atelecyclidae, Släkte Atelecyclus, Art Atelecyclus rotundatus (Olivi, 1792) - cirkelkrabba Synonymer Cancer rotundatus Olivi, 1792

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Atelecyclus rotundatus är en liten krabba med karakteristiskt rundad ryggsköld som är ungefär lika bred som lång. Artens totala utbredning är från västra Norge och Shetlandsöarna, ned till Sydafrika, samt in i Medelhavet till Grekland. Den är ovanligt förekommande i Skagerrak. Från svenska vatten föreligger ett fåtal fynd, bl a från Koster och Gullmaren. Krabban lever på grövre mjukbotten med sand och grus, från 15 till 90 meters djup, undantagsvis djupare ända ned till 800 meter. Under Svenska artprojektets marina inventering gjordes två fynd; ett på utsjöbanken Fladen i Kattegatt och ett i Skagerrak på en lokal väster om Härmanö. Eftersom arten är så sällsynt finns inga indikationer på minskning, men det är troligt att den är känslig för bottentrålning. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-5). Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
En liten, nästan cirkelrund krabba med tänder längs större delen av ryggsköldens kanter (bara bakersta tredjedelen saknar tänder). Den har ganska korta och breda kloben. Kan möjligen förväxlas med näskrabba Pirimela denticulata, som dock inte har lika cirkelrund ryggsköld och har tänder bara framför mitten längs ryggsköldens kanter. Ovanlig, bara känd från några få lokaler längs västkusten.

 

Totallängd: max 28–39 mm. Ryggskölden är välvd och tydligt rundad med en granulerad yta, och den är tätt täckt av långa fina hår runt ytterkanten. Ryggskölden är ungefär lika lång som bred. Fronten (framkanten mellan ögonen) har tre tänder, där den mittersta är längre än sidotänderna. Ögat har något större till ungefär samma diameter som skaftet. Ögonhålan är djup, vilket gör att ögat skyddas fullständigt när det fälls ned i den välutvecklade ögonhålan. Ögonhålstagg finns i form av en lång och vass tagg. De övriga kanttaggarna är också vassa och tydliga, totalt 10 på vardera sidan. Den andra och fjärde taggen från ögat räknat är liten och ibland är dessa taggar så små att krabban verkar ha endast åtta taggar. Andra antennens antennspröt är långt och hårigt, dock något kortare än ryggsköldens bredd. Tredje paret käkfötter är breda och fyrkantiga framtill, så att de tillsammans mer eller mindre täcker mundelarna. På detta par är carpus ledad mitt på insidan av merus.

Krossklon och saxklon är endast svagt skilda åt i form. De är kraftiga, och över- och utsidan av propodus (handen) har fem rader av små knölar/vårtor. Hanen har även två tydliga taggar på översidans kant av propodus. Första och andra paret gångben efter klobenen är hos hanen kortare än klobenen. Gångbenen är (bortsett eventuella hår) släta utan taggar, och dactylus (yttersta segmentet) är avsmalnande spetsig, rund i tvärsnitt och längre än propodus (näst yttersta segmentet). Buksidan är slät. Hos honan sitter könsöppningarna vanligen på buksidans segment. Alla bakkroppssegment är hos honan fria och rörliga, medan segment 3–5 är mer eller mindre sammansmälta och orörliga hos hanen.

Färg och mönster. Ryggskölden är ofta brunaktigt röd, ljusare längs kanten samt baktill. Gångbenen är ljusare, klobenen likaså men med mörka fingrar på klosaxarna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för cirkelkrabba

Länsvis förekomst och status för cirkelkrabba baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för cirkelkrabba

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Cirkelkrabba är i våra vatten en ovanlig krabba som i Sverige bara är känd från Fladen i Kattegatt och från några platser längre norrut längs Västkusten. I övriga Europa är den känd från norska väst- och sydkusten, norra Nordsjön och ner längs Europas atlantkust, inkluderande Brittiska öarna med både Shetland och Färöarna, och den finns vidare ner till Västafrika och Kap Verdeöarna samt in i västra delen av Medelhavet.

 

I svenska vatten är arten mycket ovanlig i Skagerrak. Ett fåtal äldre fynd har gjorts, bl a från Kosterområdet och Gullmaren. Under de marina inventeringar som utförts vid den svenska västkusten under 2000-talet har endast fyra fynd gjorts, varav ett fynd vid Fladen i Kattegatt och tre i Skagerrak, varav två vid Svaberget utanför Smögen och ett utanför Tanum. I HELCOMS´s rödlista är arten klassad som sårbar (VU).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Brachyura - krabbor 
  • Ranglös
    Eubrachyura  
  • Ranglös
    Heterotremata  
  • Överfamilj
    Cancroidea  
  • Familj
    Atelecyclidae  
  • Släkte
    Atelecyclus  
  • Art
    Atelecyclus rotundatus(Olivi, 1792) - cirkelkrabba
    Synonymer
    Cancer rotundatus Olivi, 1792

Cirkelkrabba är en marin art som förekommer på renspolade sand- eller skalgrusbottnar (men även med sedimentinblandning) där arten gräver ner sig. Den ligger nedgrävd i gruset med endast ögon och antenner synliga ovanför bottenytan under dagtid. De långa håren runt kroppen hjälper till att filtrera vattnet så att inte för mycket sand kommer in i gälarna.

Djup (generellt) 10–800 m.

Honor bärande rom under bakkroppen påträffas från februari till september.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Arten påverkas troligen negativt av det intensiva bottentrålfisket, där den kan ingå i bifångst. Den påverkas troligen även negativt av ökad sedimentation orsakad av eutrofiering och bottentrålning.

Påverkan
  • Fiske (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Eftersom arten är så sällsynt finns inga indikationer på minskning, men det är troligt att den är känslig för bottentrålning. I dagsläget är det inte klarlagt hur arten påverkas av trålfiske och miljöförändringar i havet. Bättre underlag för skattning av status, populationsstorlek och tillväxtkapacitet behövs.
Namngivning: Atelecyclus rotundatus (Olivi, 1792). Originalbeskrivning: Cancer rotundatus. Zoologia Adriatica, ossia catalogo ragionato degli animali del golfo e della lagune di Venezia. Bassano: 1–334 (beskrivning på sidan 47–48, plansch 2 figur2). Synonymer: Cancer (Hippa) septemdentatus Montagu, 1813; Atelecyclus heterodon Leach, 1815.

Etymologi: rotundatus = cirkelrund: rotundus (lat.) = cirkelformig eller rund; ändelsen -atus (lat.) = befintlig eller så är det. Syftande på ryggsköldens runda ytterkontur.

Berggren, 2011. Vad gömmer sig på Svabergsgrunden - resultat av marinbiologiska undersökningar 2009–2010. Rapport från projekt Hav möter land. Länsstyrelsen rapport 2011:1.

Enckell, P.H. 1998. Kräftdjur. 2:a upplagan. Fältfauna. Graphic publishing. BILD Fig. 2878.

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Hayward, P. J. & Ryland, J. S. 1995. Handbook of the Marine Fauna of North-West Europe. Oxford University Press. BILD Fig. 8.61.

nIngle, R. W. 1983. Shallow-water crabs. Synopsis of the British Fauna 25. BILD fig. 12.

Karlsson, A., Berggren, M., Lundin, K. & Sundin, R. 2014. Svenska artprojektets marina inventering – slutrapport. ArtDatabanken rapporterar 16. Artdatabanken, SLU. Uppsala.

HELCOM Redlist Atelecyclus rotundatus.pdf. Marine species identification portal. http://species-identification.org.

World register of marine species. 2015. www.marinespecies.org.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2017 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Brachyura - krabbor 
  • Ranglös
    Eubrachyura  
  • Ranglös
    Heterotremata  
  • Överfamilj
    Cancroidea  
  • Familj
    Atelecyclidae  
  • Släkte
    Atelecyclus  
  • Art
    Atelecyclus rotundatus, (Olivi, 1792) - cirkelkrabba
    Synonymer
    Cancer rotundatus Olivi, 1792
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2017 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015 (naturvårdsinformation).