Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  musselväktare

Organismgrupp Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur Pinnotheres pisum
Musselväktare Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En mycket liten, ljust rosa eller brungul, ganska rund krabba som kan påminna om en ärta. Lever i gälhålan hos större musslor, där den äter matrester men även kan trasa söner musslans gälar.

 

Totallängd: hane max ca 6 mm och hona ca 12 mm. Skillnaden mellan könen är så stor att artbeskrivningen här delas upp så att honan beskrivs först och hanen därefter men de skillnader som finns.

Hona: Ryggskölden är tydligt rundad, något bredare än lång och tydligt konvex (välvd) över ryggsidan som är helt slät och mjuk. Hår saknas runt ytterkanterna. Panntagg saknas och fronten (framkanten mellan ögonen) är ungefär i linje med utsidorna av de små ögonhålorna, vilka saknar antydan till tänder. Ögonen är mycket små men fyller ändå de små ögonhålorna. Första paret antenner viks in vertikalt. Andra antennens basala segment kommer in på insidan av ögonhålans undersida och har ett extremt litet antennspröt. Tredje paret käkfötter är sneda och brett åtskilda vid fästet men går ihop längre ut. Ischium och merus är hopväxta och det finns en liten palp vid överkanten av merus. Dactylus fäster mitt på propodus, som en tumme.

Klobenen är likstora och ungefär lika långa som ryggsköldens bredd och de har en slät yta. Merus är kortare än propodus (segmentet med det fasta fingret) och fingrarna är kortare än handen, som har en rad hår på undersidan. Dactylus (det rörliga fingret) har en tand på innerkanten. Gångbenen efter klobenen är kortare än klobenen, deras segment har långhåriga kanter, och dactylus är böjd och spetsig. Bakkroppen är stor, bred och rundad. Den är djupt konkav på insidan (mot mellankroppens undersida) och har håriga kanter, och den är bredare än bröstsegmenten samt når ända fram över mundelarna. Alla sju segmenten på bakkroppen är rörliga.

Hane: Mycket mindre än honan och med en hård, ”normal” ryggsköld (som hos övriga krabbor), vilken är tydligt rundad och ungefär lika bred som lång. Ryggskölden smalnar av fram mot ögonen och fronten (framkanten mellan ögonen) skjuter ut framför ögonen med en jämn rundad kant. Klosaxarna är kraftiga och har två rader av hår på undersidan av handen. Gångbenens kanter har fler och längre hår än hos honan. Bakkroppen är smal och som bredast över tredje segmentet. Alla sju segmenten på bakkroppen är rörliga.

Färg och mönster. Honan svagt transparent skär med brungula toner. De gulaktiga inre organen och de röda äggstockarna/äggen syns igenom ryggskölden. Hanen är mörkare, gulgrå med spridda bruna och gula fläckar.

En snarlik art är Nepinnotheres pinnotheres med sydligare utbredning och med nordgräns i Engelska kanalen. Eventuellt kan den uppträda i svenska vatten i framtiden. Den skiljer sig från P. pisum genom längre och rakare yttersta segment (dactylus) på andra till femte paren mellankroppsben, samt att fronten på ryggskölden inte är framskjutande hos hanen.
Utbredning
Länsvis förekomst för musselväktare Observationer i  Sverige för musselväktare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Musselväktare förekommer i svenska vatten från mellersta Kattegatt och upp längs västkusten, där man kan finna populationer med tillräckligt stora musslor. Den verkar på senare år minskat i antal, men det beror troligen på att värddjur av tillräcklig storlek och antal minskat. Den europeiska utbredningen sträcker sig från sydkusten av Norge och Brittiska öarna (inte Skottland och norröver) söderut till Mauretanien (möjligen även söderut till Sydafrika) och in i Medelhavet.

 

I svenska vatten tycks arten ha gått tillbaka under de senare decennierna, framför allt i kustnära områden, men det är oklart vad som ligger bakom minskningen. Vid Utsjöbanksinventeringen 2004–2005 samt Svenska Artprojektets marina inventering 2006–2009 observerades musselväktare i många av de hästmusslor som samlades in från de grunda utsjöbankarna i Kattegatt, främst vid Stora och Lilla Middelbank samt Fladen. Sedan dess verkar dock hästmusslorna ha gått kraftigt tillbaka vid Kattegatts utsjöbankar, vilket även borde påverka krabborna negativt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Pinnotheres pisum är en liten krabba som lever i musslor. Artens totala utbredning är från sydvästra Norge till Nordvästafrika, samt in i Medelhavet till Adriatiska havet. I svenska vatten förekommer krabban tämligen sällsynt i Kattegatt och Skagerrak. Arten påträffas i storvuxna musslor av varierande art, på 10 m till 50 m djup, men oftast i hästmussla Modiolus modiulus. Musselväktaren tycks tillsammans med hästmusslan ha gått tillbaka under senare halvan av 1900-talet men det är oklart vad som ligger bakom minskningen. Vid inventeringen av utsjöbankarna Stora Middelgrund och Röde bank i Kattegatt 2004 observerades P. pisum i många av de hästmusslor som samlades in. De senaste årens rapporter om nyetableringar av arten i blåmusselodlingar verkar inte ha gett någon ökning av arten. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Musselväktare är en marin art som i svenska vatten lever i gälhålan hos större musslor, bl.a. hästmussla Modiolus modiolus och mycket stora exemplar av blåmussla Mytilus edulis samt hos några av de större arterna i släktet Spisula. I tropiska områden kan den också påträffas inuti stora sjöpungar, koraller, sjögurkor och rör av havsborstmaskar. Arten brukar kallas kommensal (vilket betyder att den lever i eller på sitt värddjur utan att påverka detta negativt), men för denna art är det lite tvivelaktigt, eftersom man sett att den trasar sönder en del av gälfilamenten hos musslan som den lever i medan den plockar plankton från musslans gälar.

Honor med rom under bakkroppen påträffas främst under juli. Äggen har redan befruktats utanför musslan innan hon tar sig in i den. De utvecklas och kläcks i musslans gälhåla på sensommaren. Larverna växer där till juveniler av båda könen under hösten, vintern och våren. Efter larvstadiet finns hos både hos honor och hanar ett hårdskaligt stadium, då krabborna är mycket håriga på tredje och fjärde benparet och kan simma. När de når könsmognad tidigt på försommaren lämnar de musslan för att simma fritt och para sig med andra musselväktare. Det är bara under detta frisimmande stadium som honorna har en hård ryggsköld. Efter leken dör hanarna och de befruktade honorna söker upp nya lämpliga musselvärdar för att invänta att äggen kläcks. Individer av det frisimmande (hårda och håriga) stadiet påträffas ofta i olika arter av musselsläktet Spisula. Därefter verkar de söka sig till större musslor, vanligen Modiolus modiolus (hästmussla), och framför allt hos honan sker då en förändring till den vuxna krabbas utseende med mjukt skal.

Djup (generellt) 10–50 m på hårdbotten, skalgrus och sand (dvs. där värddjuren, musslorna, lever).
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· hästmussla
· hästmussla
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Malacostraca (storkräftor), Ordning Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj Pinnotheridae (ärtkrabbor), Släkte Pinnotheres, Art Pinnotheres pisum (Linnaeus, 1767) - musselväktare Synonymer ärtkrabba, Cancer pisum Linnaeus, 1767

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Pinnotheres pisum är en liten krabba som lever i musslor. Artens totala utbredning är från sydvästra Norge till Nordvästafrika, samt in i Medelhavet till Adriatiska havet. I svenska vatten förekommer krabban tämligen sällsynt i Kattegatt och Skagerrak. Arten påträffas i storvuxna musslor av varierande art, på 10 m till 50 m djup, men oftast i hästmussla Modiolus modiulus. Musselväktaren tycks tillsammans med hästmusslan ha gått tillbaka under senare halvan av 1900-talet men det är oklart vad som ligger bakom minskningen. Vid inventeringen av utsjöbankarna Stora Middelgrund och Röde bank i Kattegatt 2004 observerades P. pisum i många av de hästmusslor som samlades in. De senaste årens rapporter om nyetableringar av arten i blåmusselodlingar verkar inte ha gett någon ökning av arten. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En mycket liten, ljust rosa eller brungul, ganska rund krabba som kan påminna om en ärta. Lever i gälhålan hos större musslor, där den äter matrester men även kan trasa söner musslans gälar.

 

Totallängd: hane max ca 6 mm och hona ca 12 mm. Skillnaden mellan könen är så stor att artbeskrivningen här delas upp så att honan beskrivs först och hanen därefter men de skillnader som finns.

Hona: Ryggskölden är tydligt rundad, något bredare än lång och tydligt konvex (välvd) över ryggsidan som är helt slät och mjuk. Hår saknas runt ytterkanterna. Panntagg saknas och fronten (framkanten mellan ögonen) är ungefär i linje med utsidorna av de små ögonhålorna, vilka saknar antydan till tänder. Ögonen är mycket små men fyller ändå de små ögonhålorna. Första paret antenner viks in vertikalt. Andra antennens basala segment kommer in på insidan av ögonhålans undersida och har ett extremt litet antennspröt. Tredje paret käkfötter är sneda och brett åtskilda vid fästet men går ihop längre ut. Ischium och merus är hopväxta och det finns en liten palp vid överkanten av merus. Dactylus fäster mitt på propodus, som en tumme.

Klobenen är likstora och ungefär lika långa som ryggsköldens bredd och de har en slät yta. Merus är kortare än propodus (segmentet med det fasta fingret) och fingrarna är kortare än handen, som har en rad hår på undersidan. Dactylus (det rörliga fingret) har en tand på innerkanten. Gångbenen efter klobenen är kortare än klobenen, deras segment har långhåriga kanter, och dactylus är böjd och spetsig. Bakkroppen är stor, bred och rundad. Den är djupt konkav på insidan (mot mellankroppens undersida) och har håriga kanter, och den är bredare än bröstsegmenten samt når ända fram över mundelarna. Alla sju segmenten på bakkroppen är rörliga.

Hane: Mycket mindre än honan och med en hård, ”normal” ryggsköld (som hos övriga krabbor), vilken är tydligt rundad och ungefär lika bred som lång. Ryggskölden smalnar av fram mot ögonen och fronten (framkanten mellan ögonen) skjuter ut framför ögonen med en jämn rundad kant. Klosaxarna är kraftiga och har två rader av hår på undersidan av handen. Gångbenens kanter har fler och längre hår än hos honan. Bakkroppen är smal och som bredast över tredje segmentet. Alla sju segmenten på bakkroppen är rörliga.

Färg och mönster. Honan svagt transparent skär med brungula toner. De gulaktiga inre organen och de röda äggstockarna/äggen syns igenom ryggskölden. Hanen är mörkare, gulgrå med spridda bruna och gula fläckar.

En snarlik art är Nepinnotheres pinnotheres med sydligare utbredning och med nordgräns i Engelska kanalen. Eventuellt kan den uppträda i svenska vatten i framtiden. Den skiljer sig från P. pisum genom längre och rakare yttersta segment (dactylus) på andra till femte paren mellankroppsben, samt att fronten på ryggskölden inte är framskjutande hos hanen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för musselväktare

Länsvis förekomst och status för musselväktare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för musselväktare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Musselväktare förekommer i svenska vatten från mellersta Kattegatt och upp längs västkusten, där man kan finna populationer med tillräckligt stora musslor. Den verkar på senare år minskat i antal, men det beror troligen på att värddjur av tillräcklig storlek och antal minskat. Den europeiska utbredningen sträcker sig från sydkusten av Norge och Brittiska öarna (inte Skottland och norröver) söderut till Mauretanien (möjligen även söderut till Sydafrika) och in i Medelhavet.

 

I svenska vatten tycks arten ha gått tillbaka under de senare decennierna, framför allt i kustnära områden, men det är oklart vad som ligger bakom minskningen. Vid Utsjöbanksinventeringen 2004–2005 samt Svenska Artprojektets marina inventering 2006–2009 observerades musselväktare i många av de hästmusslor som samlades in från de grunda utsjöbankarna i Kattegatt, främst vid Stora och Lilla Middelbank samt Fladen. Sedan dess verkar dock hästmusslorna ha gått kraftigt tillbaka vid Kattegatts utsjöbankar, vilket även borde påverka krabborna negativt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Brachyura - krabbor 
  • Ranglös
    Eubrachyura  
  • Ranglös
    Thoracotremata  
  • Överfamilj
    Pinnotheroidea  
  • Familj
    Pinnotheridae - ärtkrabbor 
  • Släkte
    Pinnotheres  
  • Art
    Pinnotheres pisum(Linnaeus, 1767) - musselväktare
    Synonymer
    ärtkrabba
    Cancer pisum Linnaeus, 1767

Musselväktare är en marin art som i svenska vatten lever i gälhålan hos större musslor, bl.a. hästmussla Modiolus modiolus och mycket stora exemplar av blåmussla Mytilus edulis samt hos några av de större arterna i släktet Spisula. I tropiska områden kan den också påträffas inuti stora sjöpungar, koraller, sjögurkor och rör av havsborstmaskar. Arten brukar kallas kommensal (vilket betyder att den lever i eller på sitt värddjur utan att påverka detta negativt), men för denna art är det lite tvivelaktigt, eftersom man sett att den trasar sönder en del av gälfilamenten hos musslan som den lever i medan den plockar plankton från musslans gälar.

Honor med rom under bakkroppen påträffas främst under juli. Äggen har redan befruktats utanför musslan innan hon tar sig in i den. De utvecklas och kläcks i musslans gälhåla på sensommaren. Larverna växer där till juveniler av båda könen under hösten, vintern och våren. Efter larvstadiet finns hos både hos honor och hanar ett hårdskaligt stadium, då krabborna är mycket håriga på tredje och fjärde benparet och kan simma. När de når könsmognad tidigt på försommaren lämnar de musslan för att simma fritt och para sig med andra musselväktare. Det är bara under detta frisimmande stadium som honorna har en hård ryggsköld. Efter leken dör hanarna och de befruktade honorna söker upp nya lämpliga musselvärdar för att invänta att äggen kläcks. Individer av det frisimmande (hårda och håriga) stadiet påträffas ofta i olika arter av musselsläktet Spisula. Därefter verkar de söka sig till större musslor, vanligen Modiolus modiolus (hästmussla), och framför allt hos honan sker då en förändring till den vuxna krabbas utseende med mjukt skal.

Djup (generellt) 10–50 m på hårdbotten, skalgrus och sand (dvs. där värddjuren, musslorna, lever).

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· hästmussla - Modiolus modiolus (Viktig)
Arten kan påverkas negativt av det intensiva bottentrålfisket, där den tillsammans med musslorna ingår i bifångst. Nedgången av musslor på Kattegatts utsjöbankar påverkar troligen krabban negativt.

Påverkan
  • Fiske (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
I dagsläget är det inte klarlagt hur arten påverkas av trålfiske och miljöförändringar i havet. Bättre underlag för skattning av status, populationsstorlek och tillväxtkapacitet behövs.
Namngivning: Pinnotheres pisum (Linnaeus, 1767). Originalbeskrivning: Cancer pisum. Systema Naturae, 12:e upplagan, vol. 1, 2: 533–1327 (beskrivning på sidan 1039). Synonymer: Cancer nutrix Scopoli, 1763; Cancer pisum Linnaeus, 1767; Cancer mytilorum albus Herbst, 1783; Cancer mytilorum fuscus Herbst, 1783; Cancer scopolinus Herbst, 1783; Cancer varians Olivier, 1791; Cancer minutus de Wulfen, 1791; Cancer mytili Leach, 1814; Cancer modioli Leach, 1814; Cancer cranchii Leach, 1815; Pinnotheres cranchii Leach, 1815; Pinnotheres Montagui Leach, 1815; Pinnotheres varians Leach, 1815; Pinnotheres cranchii Leach, 1815; Pinnotheres eubolinus Nardo, 1847; Pinnotheres latreilii Leach, 1817; Pinnotheres modiolae Costa, 1838. Svensk synonym: ärtkrabba.

Etymologi: pisum (lat.) = ärta. Syftar på speciellt honkrabbans runda ärtliknande kroppsform.

Enckell, P.H. 1998. Kräftdjur. 2:a upplagan. Fältfauna. Graphic publishing. BILD Fig. 2866.

Hansson, H.G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Hayward, P.J. & Ryland, J.S. 1995. Handbook of the Marine Fauna of North-West Europe. Oxford University Press. BILD Fig. 8.64.

Ingle, R.W. 1983. Shallow-water crabs. Synopsis of the British Fauna 25. BILD fig. 38.

Karlsson, A., Berggren, M., Lundin, K. & Sundin, R. 2014. Svenska artprojektets marina inventering – slutrapport. ArtDatabanken rapporterar 16. Artdatabanken, SLU. Uppsala.

Marine species identification portal. http://species-identification.org.

World register of marine species. 2015. www.marinespecies.org.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2017 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Brachyura - krabbor 
  • Ranglös
    Eubrachyura  
  • Ranglös
    Thoracotremata  
  • Överfamilj
    Pinnotheroidea  
  • Familj
    Pinnotheridae - ärtkrabbor 
  • Släkte
    Pinnotheres  
  • Art
    Pinnotheres pisum, (Linnaeus, 1767) - musselväktare
    Synonymer
    ärtkrabba
    Cancer pisum Linnaeus, 1767
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2017 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015 (naturvårdsinformation).