Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  smalnosig spindelkrabba

Organismgrupp Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur Inachus phalangium
Smalnosig spindelkrabba Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten, spetsnosad krabba med andra benparet (paret efter kobenen) tydligt kraftigare och längre än efterföljande benpar. Skiljer sig från Inachus dorsettensis genom att panntaggen är slutet kluven så att det bara finns en smal, sluten slits. Taggen mellan antennerna är dessutom liten, rundad och nedåtböjd och syns inte uppifrån.

Totallängd: max 20 mm, benen som mest 8-9 cm långa. Ryggskölden är mer eller mindre päronformig, bredast baktill och avsmalnande framåt, längre än bred på den bredaste delen. Den har små knölar och trubbiga taggar, och det finns endast två trubbiga taggar på vardera sidan bakom ögontaggarna (inga taggar i mitten). Längre bak på ryggskölden finns ytterligare tre liknande trubbiga taggar. De är större och placerade på svullna upphöjningar, den mellersta är störst, och det finns en mindre och otydligare tagg längst bak. Panntaggen är formad som en utskjutande flat tand som har en stängd eller mycket smal slits som delning i toppen. Denna delning är något djupare än basvidden på en av toppens två taggar. Ryggsköldssidorna har framtill en taggig svullnad bakom vardera ögonhålstaggen. Ögat har ungefär samma diameter som skaftet och når ungefär ut till ögonhålstaggen. Ögonhålan är ofullständig, bara en grund antydan, vilket medför att ögat har ett ofullständigt skydd eftersom den bara kan vikas bakåt mot den välutvecklade trekantiga ögonhålstaggen. Det basala segmentet på andra antennen är långt och smalt, fastväxt i underdelen av fronten (framkanten mellan ögonen), och det har knölig undersida. Andra antennens fjärde och femte segment är korta och har ett välutvecklat och hårbeklätt spröt. Sprötet är kortare än ryggsköldens största bredd. Taggen mellan antennerna är rundad och nedåtböjd och mycket mindre än hos Inachus dorsettensis, och den syns inte uppifrån. Tredje paret käkfötter når fram till överläppen, och ischium är förlängd framåt i inre hörnet och är både längre och bredare än merus.

Krossklon och saxklon är endast svagt skilda åt i form, kraftiga, längre än ryggsköldens längd. Hanen har stora och svullna klor medan klorna hos honan är mindre. Klosaxens propodus har en småtaggig eller granulerad yta och är ungefär lika lång som merus. Första paret gångben efter klobenen är långa och slanka men kraftigare än övriga och minst tre gånger så långa som ryggskölden. Övriga gångben är långa och slanka med fallande längd bakåt och alla saknar taggar. Dactylus (yttersta segmentet) på gångbenen är kortare än propodus (näst yttersta segmentet) och är avsmalnande svagt böjda och spetsiga samt runda i tvärsnitt. Buksidan är slät och bred. Bakkroppens segment sex och sju är hos båda könen sammansmälta.

Ryggskölden, och framför allt dactylus och propodus på första paret gångben, är täckta av korta styva hår av vilka många är krökta i toppen. Tack vare dessa hår kan krabban fästa små bitar av alger, svampdjur eller annat bottenmaterial på kroppen för att kamouflera sig. Med tiden kan också vissa av bitarna börja växa på krabban vilket ytterligare förstärker kamouflaget.
Arten är mycket lik långbent spindelkrabba I. dorsettensis, men den har inte lika framträndade taggar och svullnader på kroppen. Observera att det är mycket svårt att artskilja honor av Inachus phalangium och I. leptochirus.

Färg och mönster. Kroppsfärgen är jämnt gulbrun till rödbrun, saxarna ofta aningen ljusare.
Utbredning
Länsvis förekomst för smalnosig spindelkrabba Observationer i  Sverige för smalnosig spindelkrabba
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Smalnosig spindelkrabba är relativt ovanlig i Sverige, men den påträffas från mellersta och norra Kattegatt och norrut längs västkusten. Den europeiska utbredningen sträcker sig från södra Skandinavien (norska och danska västkusten) och Shetlandsöarna, England, Skottland och söderut längs Europas atlantkust till Mauretanien, ut till Azorerna, Madeira och Kanarieöarna samt hela Medelhavet.
Arten tycks ha gått tillbaka i norra Bohuslän under senare 1900-talet. Under de marina inventeringar som utförts under 2000-talet påträffades den vid tre lokaler i Kattegatt; ett fynd gjordes vid Röde bank, ett på Fladen samt två vid Vanguardsgrund, sydväst Göteborg. I Skagerrak gjordes ett fynd utanför Öckerö, två vid Makrillbåden utanför Marstrand, samt fyra fynd vid Svaberget utanför Smögen och Sotenäs. Inga ytterligare fynd har gjorts längre norrut, trots att lämpliga lokaler har undersökts. I HELCOM´s rödlista är arten klassad i kategorin kunskapsbrist (DD).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Inachus phalangium är en spindellik krabba med långa ben. Den totala utbredningen är från norska västkusten ned till Kap Verde-öarna och Västafrikas kust, samt in i Medelhavet.I våra vatten är arten ovanligt förekommande i Skagerrak och norra Kattegatt. Arten förekommer från 10 m ned till ca 60 m djup, på sandblandade bottnar med inslag av sten, grus och skal. Den lever associerad med havsanemoner och kan därför vara svår att fånga. Kan således vara förbisedd. Under Svenska artprojektets marina inventering återfanns arten endast på fyra lokaler, två i Skagerrak och två i Kattegatt. Arten tycks ha gått tillbaka kraftigt i norra Bohuslän under senare delen av 1900-talet, medan dess status längre söderut är i stort sett okänd. Artens habitat utsatt för omfattande sedimentation. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Smalnosig spindelkrabba är en marin art som påträffas framför allt på hårdbotten samt på sand- och skalgrusbottnar, även med ett inslag av sediment. Arten är ofta associerad med havsanemoner, gärna Anemonia viridis på svenska ibland kallad ätlig havsanemon eller vaxros, men även andra arter. Havsanemonen ger spindelkrabban skydd från predatorer. Kroppen och benen är ofta täckta av svampdjur.
Djup (generellt) 10-55 m.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· havsanemoner
· havsanemoner
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Malacostraca (storkräftor), Ordning Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj Inachidae (spindelkrabbor), Släkte Inachus, Art Inachus phalangium (Fabricius, 1775) - smalnosig spindelkrabba Synonymer Inachus dorynchus Leach,1817, smalnosad spindelkrabba, Cancer phalangium Fabricius, 1775

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Inachus phalangium är en spindellik krabba med långa ben. Den totala utbredningen är från norska västkusten ned till Kap Verde-öarna och Västafrikas kust, samt in i Medelhavet.I våra vatten är arten ovanligt förekommande i Skagerrak och norra Kattegatt. Arten förekommer från 10 m ned till ca 60 m djup, på sandblandade bottnar med inslag av sten, grus och skal. Den lever associerad med havsanemoner och kan därför vara svår att fånga. Kan således vara förbisedd. Under Svenska artprojektets marina inventering återfanns arten endast på fyra lokaler, två i Skagerrak och två i Kattegatt. Arten tycks ha gått tillbaka kraftigt i norra Bohuslän under senare delen av 1900-talet, medan dess status längre söderut är i stort sett okänd. Artens habitat utsatt för omfattande sedimentation. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En liten, spetsnosad krabba med andra benparet (paret efter kobenen) tydligt kraftigare och längre än efterföljande benpar. Skiljer sig från Inachus dorsettensis genom att panntaggen är slutet kluven så att det bara finns en smal, sluten slits. Taggen mellan antennerna är dessutom liten, rundad och nedåtböjd och syns inte uppifrån.

Totallängd: max 20 mm, benen som mest 8-9 cm långa. Ryggskölden är mer eller mindre päronformig, bredast baktill och avsmalnande framåt, längre än bred på den bredaste delen. Den har små knölar och trubbiga taggar, och det finns endast två trubbiga taggar på vardera sidan bakom ögontaggarna (inga taggar i mitten). Längre bak på ryggskölden finns ytterligare tre liknande trubbiga taggar. De är större och placerade på svullna upphöjningar, den mellersta är störst, och det finns en mindre och otydligare tagg längst bak. Panntaggen är formad som en utskjutande flat tand som har en stängd eller mycket smal slits som delning i toppen. Denna delning är något djupare än basvidden på en av toppens två taggar. Ryggsköldssidorna har framtill en taggig svullnad bakom vardera ögonhålstaggen. Ögat har ungefär samma diameter som skaftet och når ungefär ut till ögonhålstaggen. Ögonhålan är ofullständig, bara en grund antydan, vilket medför att ögat har ett ofullständigt skydd eftersom den bara kan vikas bakåt mot den välutvecklade trekantiga ögonhålstaggen. Det basala segmentet på andra antennen är långt och smalt, fastväxt i underdelen av fronten (framkanten mellan ögonen), och det har knölig undersida. Andra antennens fjärde och femte segment är korta och har ett välutvecklat och hårbeklätt spröt. Sprötet är kortare än ryggsköldens största bredd. Taggen mellan antennerna är rundad och nedåtböjd och mycket mindre än hos Inachus dorsettensis, och den syns inte uppifrån. Tredje paret käkfötter når fram till överläppen, och ischium är förlängd framåt i inre hörnet och är både längre och bredare än merus.

Krossklon och saxklon är endast svagt skilda åt i form, kraftiga, längre än ryggsköldens längd. Hanen har stora och svullna klor medan klorna hos honan är mindre. Klosaxens propodus har en småtaggig eller granulerad yta och är ungefär lika lång som merus. Första paret gångben efter klobenen är långa och slanka men kraftigare än övriga och minst tre gånger så långa som ryggskölden. Övriga gångben är långa och slanka med fallande längd bakåt och alla saknar taggar. Dactylus (yttersta segmentet) på gångbenen är kortare än propodus (näst yttersta segmentet) och är avsmalnande svagt böjda och spetsiga samt runda i tvärsnitt. Buksidan är slät och bred. Bakkroppens segment sex och sju är hos båda könen sammansmälta.

Ryggskölden, och framför allt dactylus och propodus på första paret gångben, är täckta av korta styva hår av vilka många är krökta i toppen. Tack vare dessa hår kan krabban fästa små bitar av alger, svampdjur eller annat bottenmaterial på kroppen för att kamouflera sig. Med tiden kan också vissa av bitarna börja växa på krabban vilket ytterligare förstärker kamouflaget.
Arten är mycket lik långbent spindelkrabba I. dorsettensis, men den har inte lika framträndade taggar och svullnader på kroppen. Observera att det är mycket svårt att artskilja honor av Inachus phalangium och I. leptochirus.

Färg och mönster. Kroppsfärgen är jämnt gulbrun till rödbrun, saxarna ofta aningen ljusare.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för smalnosig spindelkrabba

Länsvis förekomst och status för smalnosig spindelkrabba baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för smalnosig spindelkrabba

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Smalnosig spindelkrabba är relativt ovanlig i Sverige, men den påträffas från mellersta och norra Kattegatt och norrut längs västkusten. Den europeiska utbredningen sträcker sig från södra Skandinavien (norska och danska västkusten) och Shetlandsöarna, England, Skottland och söderut längs Europas atlantkust till Mauretanien, ut till Azorerna, Madeira och Kanarieöarna samt hela Medelhavet.
Arten tycks ha gått tillbaka i norra Bohuslän under senare 1900-talet. Under de marina inventeringar som utförts under 2000-talet påträffades den vid tre lokaler i Kattegatt; ett fynd gjordes vid Röde bank, ett på Fladen samt två vid Vanguardsgrund, sydväst Göteborg. I Skagerrak gjordes ett fynd utanför Öckerö, två vid Makrillbåden utanför Marstrand, samt fyra fynd vid Svaberget utanför Smögen och Sotenäs. Inga ytterligare fynd har gjorts längre norrut, trots att lämpliga lokaler har undersökts. I HELCOM´s rödlista är arten klassad i kategorin kunskapsbrist (DD).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Brachyura - krabbor 
  • Ranglös
    Eubrachyura  
  • Ranglös
    Heterotremata  
  • Överfamilj
    Majoidea  
  • Familj
    Inachidae - spindelkrabbor 
  • Släkte
    Inachus  
  • Art
    Inachus phalangium(Fabricius, 1775) - smalnosig spindelkrabba
    Synonymer
    Inachus dorynchus Leach,1817
    smalnosad spindelkrabba
    Cancer phalangium Fabricius, 1775

Smalnosig spindelkrabba är en marin art som påträffas framför allt på hårdbotten samt på sand- och skalgrusbottnar, även med ett inslag av sediment. Arten är ofta associerad med havsanemoner, gärna Anemonia viridis på svenska ibland kallad ätlig havsanemon eller vaxros, men även andra arter. Havsanemonen ger spindelkrabban skydd från predatorer. Kroppen och benen är ofta täckta av svampdjur.
Djup (generellt) 10-55 m.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· havsanemoner - Actiniaria (Har betydelse)
Arten påverkas troligen negativt av det intensiva bottentrålfisket, där den ingår i bifångst.

Påverkan
  • Fiske (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
I dagsläget är det inte klarlagt hur arten påverkas av trålfiske och miljöförändringar i havet. Bättre underlag för skattning av status, populationsstorlek och tillväxtkapacitet behövs.
Namngivning: Inachus phalangium (Fabricius, 1775). Originalbeskrivning: Cancer phalangium. Systema Entomologiae sistens Insectorum classes, ordines, genera, species, adjectis synonymis, locis, descriptionibus, observationibus. Flensburgi et Lipsiae xxvii. 832 sidor (beskrivning på sidan 408). Synonymer: Cancer phalangium Fabricius, 1775; Inachus dorynchus Leach, 1814; Cancer satuak Herbst, 1782; Cancer tribulus Linnaeus, 1767; Inachus dorhynchus Leach, 1814 i Risso, 1816.
Etymologi: phalangium (lat.) = lockespindel. Syftar på det spindellika utseendet.

Enckell, P.H. 1998. Kräftdjur. 2:a upplagan. Fältfauna. Graphic publishing. BILD Fig. 2858.

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Hayward, P. J. & Ryland, J. S. 1995. Handbook of the Marine Fauna of North-West Europe. Oxford University Press. BILD Fig. 8.58.

Ingle, R. W. Shallow-water crabs. Synopsis of the British Fauna 25. BILD fig. 45.

Karlsson, A., Berggren, M., Lundin, K. & Sundin, R. 2014. Svenska artprojektets marina inventering - slutrapport. ArtDatabanken rapporterar 16. Artdatabanken, SLU. Uppsala

HELCOM Redlist Inachus phalangium.pdf

Marine species identification portal. http://species-identification.org.

World register of marine species. 2015. www.marinespecies.org.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Brachyura - krabbor 
  • Ranglös
    Eubrachyura  
  • Ranglös
    Heterotremata  
  • Överfamilj
    Majoidea  
  • Familj
    Inachidae - spindelkrabbor 
  • Släkte
    Inachus  
  • Art
    Inachus phalangium, (Fabricius, 1775) - smalnosig spindelkrabba
    Synonymer
    Inachus dorynchus Leach,1817
    smalnosad spindelkrabba
    Cancer phalangium Fabricius, 1775
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015 (naturvårdsinformation).