Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  korthornad knölkrabba

Organismgrupp Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur Eurynome aspera
Korthornad knölkrabba Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten långsträckt krabba som är påtagligt knölig både på kroppen och benen och som ser ut att ha två horn i pannan. Även ryggsköldens kanter har stora och små taggar/tänder. Skiljer sig från Eurynome spinosa genom att knölarna (vårtaktiga utskott) längs bakkanten på ryggskölden bildar en halvmåne, att det inte finns någon mittknöl på ryggskölden och på att panntaggens båda delar är kortare och bredare.

Totallängd: max 6-17 mm. Ryggskölden är mer eller mindre droppformig, bredast baktill och avsmalnande framåt och med djupt kluven panntagg. Ryggskölden har små knölar, trubbiga taggar eller större knölar (vårtaktiga utskott). Uppe på ryggsköldens mitt bildar några sammansmälta utskott tillsammans en V- eller U-form. Precis framför denna formation sitter en stor knöl, och på vardera sidan om mittlinjen framför den sitter också en stor knöl. Baktill på mitten finns en avlång knöl som på vardera sidan omges av fem mer eller mindre sammansmälta utskott i en halvcirkel. Mellan den främre och den bakre samlingen saknas mittutskott på ryggskölden. Knölarna längs bakkanten är sammansmälta till en ”halvmåne”. De bakre sidokanterna har många små trubbiga taggar på rad. Sidokanterna är från mitten (där ryggskölden är som bredast) och framöver något längre än bakom mitten och har fyra sidotaggar bakom ögonhålstaggen. Den första taggen är en stor trekantig, flat tagg, de följande två är trubbiga utskott och den sista är en stor konisk, trubbig tagg. Panntaggen är flat och bred och djupt kluven i en V-formig öppning mellan de två spetsigt trekantiga tänderna. Bredden tvärs över basen av panntaggen (i hacket som bildas mellan panntaggen och framkanten av ögonhålas utskjutande överkant) är oftast större än panntaggens längd. Taggarna är vanligen längre hos hanar än hos honor. Ögonhålans överkant slutar i en djup spalt innan ögonhålstaggen börjar, i botten av ögonhålan finns en liten mellantagg. Ögonhålstaggen, slutar med en motsvarande spalt framför den första sidotaggen på ryggsköldens framkant. Ögat har ungefär samma diameter som eller något mindre diameter än skaftet. Ögonskaftet är relativt kort, och det är bara yttersta delen av ögat som är synligt från översidan. Första antennen fälls ihop lite snett longitudinellt. Andra antennens basala segment sitter fastväxt i frontens undersida och är nästan lika brett som långt och rundat framtill. Antennsprötet är kort och når nätt och jämnt utanför panntaggen. Från andra antennens bas löper en sned, knölformig kant in på överläppen. Tredje paret käkfötter är tätt håriga och ischium har två rader av små knölar, vilket också gäller för merus.

Krossklon och saxklon är obetydligt skilda åt i form, ofta långa och slanka. Första och andra paret gångben (efter klobenen) är hos hanen mycket kortare än klobenen, och även hos honan är gångbenen något kortare än klobenen. Klosaxen är tydligt kortare än handen (propodus) och carpus och merus har utskott och trubbiga taggar. Gångbenen har rader av trubbiga taggar längs merus och carpus. Dactylus (yttersta segmentet) på gångbenen är ungefär lika lång som propodus (näst yttersta segmentet), och båda är täckta av hår med undantag för den nakna spetsen på dactylus. Bakkroppens segment är håriga och alla sju segmenten är fria och rörliga hos båda könen.

Panntaggen har två rader av korta, styva och hakformiga hår, som sträcker sig bakåt på vardera sidan av ryggsköldens främre halva. Även klo- och gångbenen har hakformiga hår men också vanliga raka hår. Tack vare de hakformiga håren kan krabban fästa små bitar av alger, svampdjur eller annat bottenmaterial på kroppen för att kamouflera sig.

Färg och mönster. Kan variera men ofta ljust gulbrun till blåröd, även rödbrunt, undersidan alltid smutsvit och oftast är klosaxarna mycket ljusare.
Utbredning
Länsvis förekomst för korthornad knölkrabba Observationer i  Sverige för korthornad knölkrabba
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Korthornad knölkrabba förekommer längs hela svenska västkusten. Den är dock mer ovanlig i södra Kattegatt beroende på att den, liksom många andra djur, behöver rena grusbottnar vilka blivit mer ovanliga med den ökande sedimentationen. Den europeiska utbredningen sträcker sig från norska västkusten och söderut via Brittiska öarna och med spridda fynd ända ner till kusten av Angola. Arten finns också ute vid Azorerna, Kanarieöarna och Kap Verdeöarna samt i hela Medelhavet.

Jägerskiöld rapporterar arten från 56 stationer från nordligaste Bohuslän till Varbergstrakten (Glommen). Den tycks ha gått tillbaka under hela 1900-talet. Möjligen uppvisar arten stora naturliga populationssvängningar, men detta är svårt att säga då den aldrig studerats närmare. Théel omnämner arten från ett flertal lokaler i Gullmarsområdet och skriver beträffande vissa av dem "... under åren 1893-1900 jämförelsevis talrikt, sedermera i ständigt aftagande". Artens habitat är utsatt för omfattande sedimentation till följd av övergödning, vilket möjligen kan förklara tillbakagången.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Eurynome aspera tillhör spindelkrabborna, men har betydligt kortare ben är arterna i släktena Macropodia och Inachus. Utanför svenska vatten har arten påträffats i västra Norge, Färöarna och Brittiska öarna söderut till Nordvästafrika samt i Medelhavet. I våra vatten förekommer krabban längs hela Sveriges västkust söderut till Öresund. Jägerskiöld rapporterar den från 56 stationer från nordligaste Bohuslän till Varbergstrakten (Glommen) under den undersökning som gjordes 1921-38. Eurynome aspera lever på hårdbotten, sten-, grus-, skal- och sandbottnar, ibland också inblandade med lera. Arten påträffas talrikast inom djupintervallet 10-40 m, men utanför Sverige har den observerats på djup ända ned till 182 meter. Arten tycks ha gått tillbaka under hela 1900-talet, men ökade åter ökat något i början av 2000-talet. Möjligen uppvisar arten stora naturliga populationssvängningar, men detta är svårt att säga då den aldrig studerats närmare. Théel omnämner arten från ett flertal lokaler i Gullmarsområdet och skriver beträffande vissa av dem "... under åren 1893-1900 jämförelsevis talrikt, sedermera i ständigt aftagande". I Svenska artprojektets marina inventering huvudsakligen återfunnen på utsjöbankarna i Kattegatt, vilket var förväntat med tanke på artens habitatkrav. Även några fynd på utsjöbanken Persgrunden i Skagerrak. Artens kustnära habitat är utsatt för omfattande sedimentation till följd av övergödning, vilket möjligen kan vara en alternativ förklaring till tillbakagången under 1900-talet. Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (4-7). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (9900-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 1000 (120-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Korthornad knölkrabba är en marin art som lever på hårdbotten och grusbotten (skalgrus, grus och sand).
Djup (generellt) Normalt mellan 10-50 m, men har fångats så djup ner som 1 210 m.
Honan bär ägg under januari-augusti, särskilt under sommarmånaderna. Larver har påträffats under mars-november. Larverna prezoaea och första zoaeastadiet har i laboratorium utvecklats ur ägg, och prezoaea utvecklades snart till zoeae. Det andra zoaeastadiet insamlat som plankton utvecklades till megalopastadiet och dessa i sin tur till första krabbstadiet. Parasiter har observerats på abdomen hos en del vuxna individer, men inte blivit identifierade.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Malacostraca (storkräftor), Ordning Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj Majidae (knölkrabbor), Släkte Eurynome, Art Eurynome aspera (Pennant, 1777) - korthornad knölkrabba Synonymer Cancer aspera Pennant, 1777

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Eurynome aspera tillhör spindelkrabborna, men har betydligt kortare ben är arterna i släktena Macropodia och Inachus. Utanför svenska vatten har arten påträffats i västra Norge, Färöarna och Brittiska öarna söderut till Nordvästafrika samt i Medelhavet. I våra vatten förekommer krabban längs hela Sveriges västkust söderut till Öresund. Jägerskiöld rapporterar den från 56 stationer från nordligaste Bohuslän till Varbergstrakten (Glommen) under den undersökning som gjordes 1921-38. Eurynome aspera lever på hårdbotten, sten-, grus-, skal- och sandbottnar, ibland också inblandade med lera. Arten påträffas talrikast inom djupintervallet 10-40 m, men utanför Sverige har den observerats på djup ända ned till 182 meter. Arten tycks ha gått tillbaka under hela 1900-talet, men ökade åter ökat något i början av 2000-talet. Möjligen uppvisar arten stora naturliga populationssvängningar, men detta är svårt att säga då den aldrig studerats närmare. Théel omnämner arten från ett flertal lokaler i Gullmarsområdet och skriver beträffande vissa av dem "... under åren 1893-1900 jämförelsevis talrikt, sedermera i ständigt aftagande". I Svenska artprojektets marina inventering huvudsakligen återfunnen på utsjöbankarna i Kattegatt, vilket var förväntat med tanke på artens habitatkrav. Även några fynd på utsjöbanken Persgrunden i Skagerrak. Artens kustnära habitat är utsatt för omfattande sedimentation till följd av övergödning, vilket möjligen kan vara en alternativ förklaring till tillbakagången under 1900-talet. Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (4-7). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (9900-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 1000 (120-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
En liten långsträckt krabba som är påtagligt knölig både på kroppen och benen och som ser ut att ha två horn i pannan. Även ryggsköldens kanter har stora och små taggar/tänder. Skiljer sig från Eurynome spinosa genom att knölarna (vårtaktiga utskott) längs bakkanten på ryggskölden bildar en halvmåne, att det inte finns någon mittknöl på ryggskölden och på att panntaggens båda delar är kortare och bredare.

Totallängd: max 6-17 mm. Ryggskölden är mer eller mindre droppformig, bredast baktill och avsmalnande framåt och med djupt kluven panntagg. Ryggskölden har små knölar, trubbiga taggar eller större knölar (vårtaktiga utskott). Uppe på ryggsköldens mitt bildar några sammansmälta utskott tillsammans en V- eller U-form. Precis framför denna formation sitter en stor knöl, och på vardera sidan om mittlinjen framför den sitter också en stor knöl. Baktill på mitten finns en avlång knöl som på vardera sidan omges av fem mer eller mindre sammansmälta utskott i en halvcirkel. Mellan den främre och den bakre samlingen saknas mittutskott på ryggskölden. Knölarna längs bakkanten är sammansmälta till en ”halvmåne”. De bakre sidokanterna har många små trubbiga taggar på rad. Sidokanterna är från mitten (där ryggskölden är som bredast) och framöver något längre än bakom mitten och har fyra sidotaggar bakom ögonhålstaggen. Den första taggen är en stor trekantig, flat tagg, de följande två är trubbiga utskott och den sista är en stor konisk, trubbig tagg. Panntaggen är flat och bred och djupt kluven i en V-formig öppning mellan de två spetsigt trekantiga tänderna. Bredden tvärs över basen av panntaggen (i hacket som bildas mellan panntaggen och framkanten av ögonhålas utskjutande överkant) är oftast större än panntaggens längd. Taggarna är vanligen längre hos hanar än hos honor. Ögonhålans överkant slutar i en djup spalt innan ögonhålstaggen börjar, i botten av ögonhålan finns en liten mellantagg. Ögonhålstaggen, slutar med en motsvarande spalt framför den första sidotaggen på ryggsköldens framkant. Ögat har ungefär samma diameter som eller något mindre diameter än skaftet. Ögonskaftet är relativt kort, och det är bara yttersta delen av ögat som är synligt från översidan. Första antennen fälls ihop lite snett longitudinellt. Andra antennens basala segment sitter fastväxt i frontens undersida och är nästan lika brett som långt och rundat framtill. Antennsprötet är kort och når nätt och jämnt utanför panntaggen. Från andra antennens bas löper en sned, knölformig kant in på överläppen. Tredje paret käkfötter är tätt håriga och ischium har två rader av små knölar, vilket också gäller för merus.

Krossklon och saxklon är obetydligt skilda åt i form, ofta långa och slanka. Första och andra paret gångben (efter klobenen) är hos hanen mycket kortare än klobenen, och även hos honan är gångbenen något kortare än klobenen. Klosaxen är tydligt kortare än handen (propodus) och carpus och merus har utskott och trubbiga taggar. Gångbenen har rader av trubbiga taggar längs merus och carpus. Dactylus (yttersta segmentet) på gångbenen är ungefär lika lång som propodus (näst yttersta segmentet), och båda är täckta av hår med undantag för den nakna spetsen på dactylus. Bakkroppens segment är håriga och alla sju segmenten är fria och rörliga hos båda könen.

Panntaggen har två rader av korta, styva och hakformiga hår, som sträcker sig bakåt på vardera sidan av ryggsköldens främre halva. Även klo- och gångbenen har hakformiga hår men också vanliga raka hår. Tack vare de hakformiga håren kan krabban fästa små bitar av alger, svampdjur eller annat bottenmaterial på kroppen för att kamouflera sig.

Färg och mönster. Kan variera men ofta ljust gulbrun till blåröd, även rödbrunt, undersidan alltid smutsvit och oftast är klosaxarna mycket ljusare.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för korthornad knölkrabba

Länsvis förekomst och status för korthornad knölkrabba baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för korthornad knölkrabba

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Korthornad knölkrabba förekommer längs hela svenska västkusten. Den är dock mer ovanlig i södra Kattegatt beroende på att den, liksom många andra djur, behöver rena grusbottnar vilka blivit mer ovanliga med den ökande sedimentationen. Den europeiska utbredningen sträcker sig från norska västkusten och söderut via Brittiska öarna och med spridda fynd ända ner till kusten av Angola. Arten finns också ute vid Azorerna, Kanarieöarna och Kap Verdeöarna samt i hela Medelhavet.

Jägerskiöld rapporterar arten från 56 stationer från nordligaste Bohuslän till Varbergstrakten (Glommen). Den tycks ha gått tillbaka under hela 1900-talet. Möjligen uppvisar arten stora naturliga populationssvängningar, men detta är svårt att säga då den aldrig studerats närmare. Théel omnämner arten från ett flertal lokaler i Gullmarsområdet och skriver beträffande vissa av dem "... under åren 1893-1900 jämförelsevis talrikt, sedermera i ständigt aftagande". Artens habitat är utsatt för omfattande sedimentation till följd av övergödning, vilket möjligen kan förklara tillbakagången.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Brachyura - krabbor 
  • Ranglös
    Eubrachyura  
  • Ranglös
    Heterotremata  
  • Överfamilj
    Majoidea  
  • Familj
    Majidae - knölkrabbor 
  • Släkte
    Eurynome  
  • Art
    Eurynome aspera(Pennant, 1777) - korthornad knölkrabba
    Synonymer
    Cancer aspera Pennant, 1777

Korthornad knölkrabba är en marin art som lever på hårdbotten och grusbotten (skalgrus, grus och sand).
Djup (generellt) Normalt mellan 10-50 m, men har fångats så djup ner som 1 210 m.
Honan bär ägg under januari-augusti, särskilt under sommarmånaderna. Larver har påträffats under mars-november. Larverna prezoaea och första zoaeastadiet har i laboratorium utvecklats ur ägg, och prezoaea utvecklades snart till zoeae. Det andra zoaeastadiet insamlat som plankton utvecklades till megalopastadiet och dessa i sin tur till första krabbstadiet. Parasiter har observerats på abdomen hos en del vuxna individer, men inte blivit identifierade.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Artens tillbakagång under det senaste decenniet kan dels vara orsakad av miljöförändringar, men att Théel (1907) rapporterar en liknande lokal minskning för 100 år sedan kan också tyda på att artens populationer uppvisar stora naturliga svängningar, t.ex. genom variationer i strömmarnas inflöde av larver. Några populationsstudier av arten har dock aldrig utförts. Då arten främst lever på berg- och grövre sedimentbottnar och normalt inte påträffas där inblandningen av fint sediment (ler) är stor, är det rimligt att anta att den kan ha problem med att hantera just sådant fint sediment, t.ex. genom att gälarna täpps till. Minskningen i modern tid skulle således kunna vara orsakad av storskaliga miljöförändringar såsom ökad sedimentation som följd av tilltagande eutrofiering, eller en ökad grumlighet i vattnet orsakad av en intensifierad bottentrålning. Detta är dock inte klarlagt.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
Så länge orsakerna bakom artens observerade minskning inte är kända, kan inga specifika åtgärder föreslås. En allmän aktsamhet i vår hantering av havet som livsmiljö rekommenderas.
Namngivning: Eurynome aspera (Pennant, 1777). Originalbeskrivning: Cancer aspera. British Zoology. Vol. IV. Crustacea, Mollusca, Testacea. London: 1-156 + pl. 1-93 (beskrivning på sidan 8, plansch 9A och fig. 20). Synonymer: Cancer aspera Pennant, 1777; Eurynome scutellata Risso, 1827; Eurynome boletifera Costa 1838; Eurynome longimana Stimpson, 1858; Eurynome aspera var. acuta A. Milne-Edwards & Bouvier, 1900.
Etymologi: aspera (lat.) = svårt, hårt, ojämnt, grovt i olika betydelser. Syftar här troligen på ryggsköldens grova och ojämna yta.

Christiansen, M.E. 1969. Decapoda Brachyura. Marine Invertebrates of Scandinavia (2): 1-143.

Hansson, H.G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater, utgåva 2. Länsstyrelsen, Västra Götaland. Ingle, R.W. 1983. Shallow-water crabs: Keys and notes for the identification of the species. Synopsis of the British Fauna. No. 25.

Jägerskiöld, L.A. 1971. A Survey of the Marine Benthonic Macro-Fauna Along the Swedish West Coast 1921-1938. Acta Regiae Societatis Scientiarum et Litterum Gothoburgensis, Zoologica 6: 1-146 + map.

Théel, H. 1907. Om utvecklingen af Sveriges zoologiska hafsstation Kristineberg och om djurlifvet i angränsande haf och fjordar. Arkiv för Zoologi 4(5): 1-136 + 3 kartor och 5 taflor.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Tomas Cedhagen 2003. © ArtDatabanken, SLU 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Brachyura - krabbor 
  • Ranglös
    Eubrachyura  
  • Ranglös
    Heterotremata  
  • Överfamilj
    Majoidea  
  • Familj
    Majidae - knölkrabbor 
  • Släkte
    Eurynome  
  • Art
    Eurynome aspera, (Pennant, 1777) - korthornad knölkrabba
    Synonymer
    Cancer aspera Pennant, 1777
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Tomas Cedhagen 2003. © ArtDatabanken, SLU 2005 (naturvårdsinformation).