Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sjökex

Organismgrupp Tagghudingar, Sjöstjärnor Ceramaster granularis
Sjökex Tagghudingar, Sjöstjärnor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En platt art med mycket korta armar som ger djuret formen av en femhörning.
Diameter upp till 6 cm. Kroppen är tillplattad, men skivan kan ibland ha ett något uppblåst (kuddlikt) utseende. Skivan är stor och armarna mycket korta. Armspetsarna är tillspetsade och armvinklarna mycket stora och tydligt rundade. Översidan är orangeröd med tättsittande korn samlade i kantiga strukturer som bildar ett regelbundet mönster. Hudgälar sitter runt om dessa strukturer längs radierna. Pedicellarier finns endast hos äldre individer. Madreporiten är synlig som en vit eller gulvit och lätt femkantig fläck nära skivans centrum. Undersidan är vit- eller gulaktig och beklädd med små korn som sitter i avgränsade fält över hela undersidan. Ambulakralrännorna bär korta, kraftiga taggar. De blocklika marginalplattorna saknar taggar men är delvis kornbeklädda och har en kal yta i mitten.
Utbredning
Länsvis förekomst för sjökex Observationer i  Sverige för sjökex
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sjökex förekommer i Skagerrak och norra Nordsjön samt utmed Norges kust, Island, Färöarna, Hebriderna och Sydgrönland. I västra Atlanten förekommer den också från Newfoundland söderut till Long Island i delstaten New York. Arten är förhållandevis sällsynt i svenska vatten.
I svenska vatten är den endast känd från Bohuslän. Artens totala djuputbredning är ca 20–1400 meter, men i Sverige förekommer den endast på djup under 40 meter. Sjökex har sannolikt aldrig varit en vanlig art i våra vatten, men den förefaller ha blivit ännu ovanligare under senare år. I dagsläget förekommer arten såvitt är känt endast på ett fåtal lokaler i ett begränsat område; Kosterrännan, korallrevet i Säcken samt Singlefjorden.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Arten är nästan pentagonal i sin form. På ovansidan är den röd till färgen, medan undersidan är vitaktig. Arten kan nå en maximal diameter om 8 cm, men de flesta exemplar understiger 6 cm. Arten påträffas såväl på hårdbotten som på ren mjukbotten, men är nog egentligen bäst anpassad för ett liv i övergångszonen mellan dessa extremer. Larverna är sannolikt direktutvecklande och inte pelagiska, vilket ger arten en begränsad spridningsförmåga. C. granularis har boreal-arktisk utbredning och förekommer från Murmansk-området längs Norges kust ner till våra hav samt utanför Hebriderna, Island, Södra Grönland och Newfoundland. I svenska vatten är den endast känd från Bohuslän. Artens totala djuputbredning är ca 20-1400 meter, men i Sverige förekommer den endast på djup under 40 meter. Sjökexet har sannolikt aldrig varit en vanlig art i våra vatten, men den förefaller ha blivit ännu ovanligare under senare år. I dagsläget förekommer arten såvitt är känt endast på ett fåtal lokaler i ett begränsat område; Kosterrännan, korallrevet i Säcken samt Singlefjorden. Påverkas sannolikt negativt av ökad sedimentation till följd av trålning och övergödning. Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (1-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 300 (200-500) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
Ekologi
Sjökex har påträffats på såväl hårda och sandiga som mjuka bottnar från 35 till drygt 1 400 meters djup. Man känner inte till vad arten livnär sig av men förmodar att den är detritusätare, dvs. att den äter organiskt material under nedbrytning. Exemplar i akvarier brukar hålla ett par av armspetsarna en aning upplyfta från underlaget, vilket kan tyda på att arten också delvis får näring från slam. Den har stora, gulerika ägg vilket sannolikt innebär att den genomgår direktutveckling och saknar frisimmande larvstadium.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Asteroidea (sjöstjärnor), Ordning Valvatida, Familj Goniasteridae (vinkelsjöstjärnor), Släkte Ceramaster, Art Ceramaster granularis (Retzius, 1783) - sjökex Synonymer Asterias granularis Retzius, 1783, Goniaster granularis Lutken, 1865, Astrogonium granulare Müller & Troschel, 1842, Pentagonaster granularis Danielssen & Koren, 1884, Tosia granularis Verrill, 1899

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Arten är nästan pentagonal i sin form. På ovansidan är den röd till färgen, medan undersidan är vitaktig. Arten kan nå en maximal diameter om 8 cm, men de flesta exemplar understiger 6 cm. Arten påträffas såväl på hårdbotten som på ren mjukbotten, men är nog egentligen bäst anpassad för ett liv i övergångszonen mellan dessa extremer. Larverna är sannolikt direktutvecklande och inte pelagiska, vilket ger arten en begränsad spridningsförmåga. C. granularis har boreal-arktisk utbredning och förekommer från Murmansk-området längs Norges kust ner till våra hav samt utanför Hebriderna, Island, Södra Grönland och Newfoundland. I svenska vatten är den endast känd från Bohuslän. Artens totala djuputbredning är ca 20-1400 meter, men i Sverige förekommer den endast på djup under 40 meter. Sjökexet har sannolikt aldrig varit en vanlig art i våra vatten, men den förefaller ha blivit ännu ovanligare under senare år. I dagsläget förekommer arten såvitt är känt endast på ett fåtal lokaler i ett begränsat område; Kosterrännan, korallrevet i Säcken samt Singlefjorden. Påverkas sannolikt negativt av ökad sedimentation till följd av trålning och övergödning. Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (1-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 300 (200-500) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
En platt art med mycket korta armar som ger djuret formen av en femhörning.
Diameter upp till 6 cm. Kroppen är tillplattad, men skivan kan ibland ha ett något uppblåst (kuddlikt) utseende. Skivan är stor och armarna mycket korta. Armspetsarna är tillspetsade och armvinklarna mycket stora och tydligt rundade. Översidan är orangeröd med tättsittande korn samlade i kantiga strukturer som bildar ett regelbundet mönster. Hudgälar sitter runt om dessa strukturer längs radierna. Pedicellarier finns endast hos äldre individer. Madreporiten är synlig som en vit eller gulvit och lätt femkantig fläck nära skivans centrum. Undersidan är vit- eller gulaktig och beklädd med små korn som sitter i avgränsade fält över hela undersidan. Ambulakralrännorna bär korta, kraftiga taggar. De blocklika marginalplattorna saknar taggar men är delvis kornbeklädda och har en kal yta i mitten.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sjökex

Länsvis förekomst och status för sjökex baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sjökex

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sjökex förekommer i Skagerrak och norra Nordsjön samt utmed Norges kust, Island, Färöarna, Hebriderna och Sydgrönland. I västra Atlanten förekommer den också från Newfoundland söderut till Long Island i delstaten New York. Arten är förhållandevis sällsynt i svenska vatten.
I svenska vatten är den endast känd från Bohuslän. Artens totala djuputbredning är ca 20–1400 meter, men i Sverige förekommer den endast på djup under 40 meter. Sjökex har sannolikt aldrig varit en vanlig art i våra vatten, men den förefaller ha blivit ännu ovanligare under senare år. I dagsläget förekommer arten såvitt är känt endast på ett fåtal lokaler i ett begränsat område; Kosterrännan, korallrevet i Säcken samt Singlefjorden.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Asteroidea - sjöstjärnor 
  • Ordning
    Valvatida  
  • Familj
    Goniasteridae - vinkelsjöstjärnor 
  • Släkte
    Ceramaster  
  • Art
    Ceramaster granularis(Retzius, 1783) - sjökex
    Synonymer
    Asterias granularis Retzius, 1783
    Goniaster granularis Lutken, 1865
    Astrogonium granulare Müller & Troschel, 1842
    Pentagonaster granularis Danielssen & Koren, 1884
    Tosia granularis Verrill, 1899

Sjökex har påträffats på såväl hårda och sandiga som mjuka bottnar från 35 till drygt 1 400 meters djup. Man känner inte till vad arten livnär sig av men förmodar att den är detritusätare, dvs. att den äter organiskt material under nedbrytning. Exemplar i akvarier brukar hålla ett par av armspetsarna en aning upplyfta från underlaget, vilket kan tyda på att arten också delvis får näring från slam. Den har stora, gulerika ägg vilket sannolikt innebär att den genomgår direktutveckling och saknar frisimmande larvstadium.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Arten påverkas sannolikt negativt av ökad sedimentation till följd av trålning och övergödning. Dess flexibilitet när det gäller val av biotop borgar för att den inte är hotad internationellt, men eftersom populationen i våra vatten har en ytterst begränsad utbredning och därtill begränsade möjligheter till spridning och återkolonisation klassificeras arten som sårbar.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Man bör hålla populationerna under observation, och framförallt se till arten inte utsätts för systematisk insamling.
Namngivning: Ceramaster granularis (Retzius, 1783). Originalbeskrivning: Asterias granularis. Kongl. Vetenskapsacademiens nya Handlingar 4: 238.
Etymologi: granularis = med små korn; granulus (lat.) = litet korn, suffixet -aris (lat.).
Uttal: [Seramáster granuláris]

Mortensen, T. 1927. Handbook of the Echinoderms of the British Isles. Clarendon Press, Oxford.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson & Tomas Lundälv 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Asteroidea - sjöstjärnor 
  • Ordning
    Valvatida  
  • Familj
    Goniasteridae - vinkelsjöstjärnor 
  • Släkte
    Ceramaster  
  • Art
    Ceramaster granularis, (Retzius, 1783) - sjökex
    Synonymer
    Asterias granularis Retzius, 1783
    Goniaster granularis Lutken, 1865
    Astrogonium granulare Müller & Troschel, 1842
    Pentagonaster granularis Danielssen & Koren, 1884
    Tosia granularis Verrill, 1899
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson & Tomas Lundälv 2005 (naturvårdsinformation).