Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  medusahuvud

Organismgrupp Tagghudingar, Ormstjärnor Gorgonocephalus caputmedusae
Medusahuvud Tagghudingar, Ormstjärnor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En mycket karakteristisk art med slingriga armar som förgrenar sig, ofta till hundratals armspetsar.
Skivan är täckt av taggar och upp till 9 cm i diameter. Armarna börjar förgrenas redan under skivan, vilket kan ge intrycket att det finns tio armar. Antalet förgreningar kan vara så stort att det finns tusentals armspetsar. Arten är gulaktig eller något rödaktig, ibland nästan vit. Armtaggarna är jämna och böjda. Längs armarna sitter bälten med mycket små hakar från tredje eller fjärde förgreningen och utåt. Nära armspetsarna består dessa bälten av ett par större haklika taggar på undersidan, och runt armsegmentens översida löper en krets av ca 15 mindre hakar. Dessa hakar bildar inte helt sammanhängande bälten. På skivans översida löper två radiära åsar från basen av varje arm mot skivans mitt. Dessa åsar bildas av radialsköldarna, som buktar upp under skivans hud. Stora slitsformiga öppningar som leder in till genitalfickorna sitter längs armbaserna från skivans kant till ungefär halvvägs in på skivans undersida.
Utbredning
Länsvis förekomst för medusahuvud Observationer i  Sverige för medusahuvud
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Medusahuvud förekommer längs Bohusläns kust, i Skagerrak och norra Nordsjön, vid Norges kust upp till södra Nordland, kring Shetlandsöarna, norra och västra Storbritannien samt västra Irland. I svenska inre vatten förekommer den mycket sparsamt, men den är förhållandevis talrik i enstaka områden där hornkoraller är vanliga.
I våra vatten är arten endast känd från Bohuslän, exempelvis Hållö varifrån Jägerskiöld rapporterade den. Dokumenterade fynd föreligger dock endast från ett fåtal tillfällen under 1900-talet första hälft, och under de senaste decennierna har endast ett par fynd gjorts. Arten förekommer sällsynt på djupare hårdbottnar, på 150-1200 meters djup. Den kan dock finnas närmare ytan i starkt strömsatta vatten, exempelvis fjordar. Medusahuvudet påträffas ofta på hornkoraller, vilka har minskat drastiskt under senare år till följd av sedimentation och bottentrålning, och rentav försvunnit på många lokaler. Mha ROV-teknik utforskas nu tidigare icke undersökta områden, och tre nya lokaler för medusahuvudet har nyligen upptäckts. Dessutom har sportfiskare rapporterat arten vid ett flertal tillfällen. De nya fynden tyder på att arten finns inom fler områden i svenska vatten än man tidigare kände till, och den nedgraderas därför från starkt hotad till missgynnad. Arten har också observerats på tröskeln till Oslofjorden, så möjligheter till nyrekrytering i våra vatten finns sannolikt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT°)
Kriterier
B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Medusahuvud har ett mycket karakteristiskt utseende med fem mycket kraftigt förgrenade armar som utgår från centralplattan. En individ kan ha upp till flera hundra armspetsar. Arten förekommer sällsynt på djupare hårdbottnar, på 150-1200 meters djup. Den kan dock finnas närmare ytan i starkt strömsatta vatten, exempelvis fjordar. Medusahuvudet påträffas ofta på hornkoraller, vilka har minskat under senare år till följd av sedimentation och bottentrålning, och rentav försvunnit på många lokaler Medusahuvudet är filtrerare och livnär sig på små zooplankton, som copepoder. Kunskapen om artens övriga ekologi är mycket begränsad Medusahuvudet förekommer i Skagerrak, i Nordsjön upp till 66:e breddgraden, samt ner kring Orkney-öarna och Norra Irland. Den tycks vara vanligare längs Norges kust än i det övriga utbredningsområdet. I våra vatten är arten endast känd från Bohuslän. Arten är sällsynt och dokumenterade fynd föreligger endast från ett fåtal tillfällen under 1900-talet första hälft. Under de senaste decennierna har endast ett par fynd gjorts. Arten är strömkrävande och lever ofta på hornkoraller. De sistnämnda har minskat drastiskt under senare år till följd av sedimentation och bottentrålning, och har på många forna lokaler helt försvunnit. Mha ROV-teknik utforskas nu tidigare icke undersökta områden, och nya lokaler för arten har upptäckts. Arten tycks ha täta populationer i det sk Brattenområdet, och kanske på ytterligare ett fåtal lokaler i djupa Skagerrak. Arten påträffas dock endast sporadiskt i Kosterområdet. Arten har också nyligen observerats på tröskeln till Oslofjorden, så vissa möjligheter till nyrekrytering i våra vatten finns sannolikt. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (2-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 500 (300-1000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Sårbar (VU). Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från VU till NT. (B1ab(iii)).
Ekologi
Medusahuvud lever på hårdbottnar på 85-1 200 meters djup (undantagsvis på mindre än en meters djup). Den håller sig fast med någon eller några armar vid uppstickande föremål, t.ex. horn- eller stenkoraller (Gorgonacea resp. Madreporaria), och fångar förbivirvlande större partiklar och plankton - framför allt kräftdjur (bl.a. lysräkan Meganyctiphanes norvegica) och svanssjöpungar (appendikularier). Den brukar rikta sin översida mot strömmen och breda ut flera armar till ett slags fångstkorg. När t.ex. en lysräka fångats lindas den omedelbart in av flera armspetsar och transporteras till munnen.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Filtrerare
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· hoppkräftor
· hoppkräftor
· hornkoraller
· hornkoraller
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Ophiuroidea (ormstjärnor), Ordning Euryalida, Familj Gorgonocephalidae (medusahuvuden), Släkte Gorgonocephalus, Art Gorgonocephalus caputmedusae (Linnaeus, 1758) - medusahuvud Synonymer Asterias caput-medusae Linnaeus, 1758, Astrophyton linckii J.Müller & Troschel, 1842, Astrophyton scutatum Fleming, 1828, Gorgonocephalus linckii Lyman, 1882, Gorgonocephalus scutatum (Fleming, 1828)

Kategori Nära hotad (NT°)
Kriterier B1ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Medusahuvud har ett mycket karakteristiskt utseende med fem mycket kraftigt förgrenade armar som utgår från centralplattan. En individ kan ha upp till flera hundra armspetsar. Arten förekommer sällsynt på djupare hårdbottnar, på 150-1200 meters djup. Den kan dock finnas närmare ytan i starkt strömsatta vatten, exempelvis fjordar. Medusahuvudet påträffas ofta på hornkoraller, vilka har minskat under senare år till följd av sedimentation och bottentrålning, och rentav försvunnit på många lokaler Medusahuvudet är filtrerare och livnär sig på små zooplankton, som copepoder. Kunskapen om artens övriga ekologi är mycket begränsad Medusahuvudet förekommer i Skagerrak, i Nordsjön upp till 66:e breddgraden, samt ner kring Orkney-öarna och Norra Irland. Den tycks vara vanligare längs Norges kust än i det övriga utbredningsområdet. I våra vatten är arten endast känd från Bohuslän. Arten är sällsynt och dokumenterade fynd föreligger endast från ett fåtal tillfällen under 1900-talet första hälft. Under de senaste decennierna har endast ett par fynd gjorts. Arten är strömkrävande och lever ofta på hornkoraller. De sistnämnda har minskat drastiskt under senare år till följd av sedimentation och bottentrålning, och har på många forna lokaler helt försvunnit. Mha ROV-teknik utforskas nu tidigare icke undersökta områden, och nya lokaler för arten har upptäckts. Arten tycks ha täta populationer i det sk Brattenområdet, och kanske på ytterligare ett fåtal lokaler i djupa Skagerrak. Arten påträffas dock endast sporadiskt i Kosterområdet. Arten har också nyligen observerats på tröskeln till Oslofjorden, så vissa möjligheter till nyrekrytering i våra vatten finns sannolikt. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (2-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 500 (300-1000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Sårbar (VU). Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från VU till NT. (B1ab(iii)).
En mycket karakteristisk art med slingriga armar som förgrenar sig, ofta till hundratals armspetsar.
Skivan är täckt av taggar och upp till 9 cm i diameter. Armarna börjar förgrenas redan under skivan, vilket kan ge intrycket att det finns tio armar. Antalet förgreningar kan vara så stort att det finns tusentals armspetsar. Arten är gulaktig eller något rödaktig, ibland nästan vit. Armtaggarna är jämna och böjda. Längs armarna sitter bälten med mycket små hakar från tredje eller fjärde förgreningen och utåt. Nära armspetsarna består dessa bälten av ett par större haklika taggar på undersidan, och runt armsegmentens översida löper en krets av ca 15 mindre hakar. Dessa hakar bildar inte helt sammanhängande bälten. På skivans översida löper två radiära åsar från basen av varje arm mot skivans mitt. Dessa åsar bildas av radialsköldarna, som buktar upp under skivans hud. Stora slitsformiga öppningar som leder in till genitalfickorna sitter längs armbaserna från skivans kant till ungefär halvvägs in på skivans undersida.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för medusahuvud

Länsvis förekomst och status för medusahuvud baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för medusahuvud

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Medusahuvud förekommer längs Bohusläns kust, i Skagerrak och norra Nordsjön, vid Norges kust upp till södra Nordland, kring Shetlandsöarna, norra och västra Storbritannien samt västra Irland. I svenska inre vatten förekommer den mycket sparsamt, men den är förhållandevis talrik i enstaka områden där hornkoraller är vanliga.
I våra vatten är arten endast känd från Bohuslän, exempelvis Hållö varifrån Jägerskiöld rapporterade den. Dokumenterade fynd föreligger dock endast från ett fåtal tillfällen under 1900-talet första hälft, och under de senaste decennierna har endast ett par fynd gjorts. Arten förekommer sällsynt på djupare hårdbottnar, på 150-1200 meters djup. Den kan dock finnas närmare ytan i starkt strömsatta vatten, exempelvis fjordar. Medusahuvudet påträffas ofta på hornkoraller, vilka har minskat drastiskt under senare år till följd av sedimentation och bottentrålning, och rentav försvunnit på många lokaler. Mha ROV-teknik utforskas nu tidigare icke undersökta områden, och tre nya lokaler för medusahuvudet har nyligen upptäckts. Dessutom har sportfiskare rapporterat arten vid ett flertal tillfällen. De nya fynden tyder på att arten finns inom fler områden i svenska vatten än man tidigare kände till, och den nedgraderas därför från starkt hotad till missgynnad. Arten har också observerats på tröskeln till Oslofjorden, så möjligheter till nyrekrytering i våra vatten finns sannolikt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Ophiuroidea - ormstjärnor 
  • Ordning
    Euryalida  
  • Familj
    Gorgonocephalidae - medusahuvuden 
  • Släkte
    Gorgonocephalus  
  • Art
    Gorgonocephalus caputmedusae(Linnaeus, 1758) - medusahuvud
    Synonymer
    Asterias caput-medusae Linnaeus, 1758
    Astrophyton linckii J.Müller & Troschel, 1842
    Astrophyton scutatum Fleming, 1828
    Gorgonocephalus linckii Lyman, 1882
    Gorgonocephalus scutatum (Fleming, 1828)

Medusahuvud lever på hårdbottnar på 85-1 200 meters djup (undantagsvis på mindre än en meters djup). Den håller sig fast med någon eller några armar vid uppstickande föremål, t.ex. horn- eller stenkoraller (Gorgonacea resp. Madreporaria), och fångar förbivirvlande större partiklar och plankton - framför allt kräftdjur (bl.a. lysräkan Meganyctiphanes norvegica) och svanssjöpungar (appendikularier). Den brukar rikta sin översida mot strömmen och breda ut flera armar till ett slags fångstkorg. När t.ex. en lysräka fångats lindas den omedelbart in av flera armspetsar och transporteras till munnen.

Ekologisk grupp: Filtrerare

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· hoppkräftor - Copepoda (Har betydelse)
· hornkoraller - Alcyonacea (Har betydelse)
Artens substrat är utsatt för betydande negativ påverkan i form av sedimentation och trålfiske.

Påverkan
  • Fiske (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen och miljögifter till havet fortsätter och intensifieras Trålningsförbud i känsliga områden samt inrättande av marina reservat är också angelägna åtgärder för att värna den marina miljön.
Namngivning: Gorgonocephalus caputmedusae (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Asterias caput-medusae. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 663.
Etymologi: caputmedusae = medusahuvud; caput (lat.) = huvud; Medusa (lat.) = i grekisk mytologi en i sin ungdom skön gorgon, som dårade havsguden Neptunus med sitt gyllene hår (vilket dock, likt hennes systrars hår, bestod av ormar). När Medusa senare halshöggs av Perseus uppstod den vingade hästen Pegasos och jätten Chrysaor ur såret.
Uttal: [Gorgonoséfalus kaputmedúse]

Mortensen, T. 1927. Handbook of the Echinoderms of the British Isles. Clarendon Press, Oxford.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans Kautsky 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Ophiuroidea - ormstjärnor 
  • Ordning
    Euryalida  
  • Familj
    Gorgonocephalidae - medusahuvuden 
  • Släkte
    Gorgonocephalus  
  • Art
    Gorgonocephalus caputmedusae, (Linnaeus, 1758) - medusahuvud
    Synonymer
    Asterias caput-medusae Linnaeus, 1758
    Astrophyton linckii J.Müller & Troschel, 1842
    Astrophyton scutatum Fleming, 1828
    Gorgonocephalus linckii Lyman, 1882
    Gorgonocephalus scutatum (Fleming, 1828)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans Kautsky 2005. © ArtDatabanken, SLU 2005 (naturvårdsinformation).