Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  finfjällig korallormstjärna

Organismgrupp Tagghudingar, Ormstjärnor Ophiactis balli
Finfjällig korallormstjärna Tagghudingar, Ormstjärnor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten art som varierar i färg som mosaikormstjärna, men som i motsats till denna har små taggar längs skivans kantplåtar och saknar kransar av små plåtar omkring de större plåtarna.
Skivan blir upp till 6 mm i diameter. Dess färg varierar ungefär som hos mosaikormstjärna Ophiopholis aculeata, dvs. den kan vara rödbrun eller brokigt röd och ibland ha blå nyanser. Plåtarna på översidan är större än undersidans plåtar. Radialsköldarna är små och sitter tydligt åtskilda. Små taggar kan sitta längs skivans kanter och på undersidan. Armarna blir upp till 3,5 cm långa och är vitaktiga med glesa men breda, rödaktiga band. Arten har en enda, bred fotpapill per ambulakralpor. Plåtarna på armarnas översida är trekantiga, medan undersidan har rundare plåtar. Det finns 4-5 korta och koniska taggar på varje armsegment. Munsköldarna (de stora plåtar som sitter vid basen i vinkeln mellan varje arm) är nästan trekantiga och ungefär lika breda som långa. Det finns en enkel munpapill på vardera sidan av de fem käkarna. Två par slangfötter sitter i munnen vid basen av varje arm.
Utbredning
Länsvis förekomst för finfjällig korallormstjärna Observationer i  Sverige för finfjällig korallormstjärna
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Finfjällig korallormstjärna förekommer längs Bohusläns kust, i Skagerrak och norra Nordsjön, vid Norges kust upp till västra Finnmark, runt Färöarna och Brittiska öarna samt söderut till Biscayabukten och Kanarieöarna. Nyligen har den även påträffats i Messinasundet i Medelhavet. Arten förekommer i låga tätheter utanför Bohusläns kust.
Enligt äldre uppgifter är arten i våra hav främst knuten till ögonkorall Lophelia pertusa, men kan sannolikt även förekomma på andra strömspolade lokaler. Artens föredragna habitat har mycket begränsad utbredning i svenska vatten, och därtill är O. balli känslig för sedimentation. Den klassificeras som sårbar.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
En liten ormstjärna som lever i hårdbottenspräglad miljö med goda strömförhållanden, i våra vatten nedom ca 60 m djup. Den sprids via en pelagisk larv, s.k. Ophiopluteus. Arten söker sig till hålrum av olika slag, och har i svenska vatten i synnerhet påträffats på död ögonkorall Lophelia pertusa. Arten finns utmed Norges kust upp till Troms, samt runt Färöarna och Brittiska Öarna ner till söder om Kanarieöarna, samt i Medelhavet. Djuputbredningen är ca 50-1765 m. I svenska vatten är arten endast funnen i Kosterområdet samt i Kattegatt. Arten har under de senaste åren återfunnits på settlingspaneler vid korallrevet i Säcken, och är sannolikt relativt allmän inom detta område. Förekommer även på bergssidor i Singlefjorden samt i själva Kosterrännan. Funnen på tre stationer under Svenska artprojektets marina inventering; varav en i Kattegatt och två i Kosterområdet. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-4). De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
Ekologi
Finfjällig korallormstjärna lever på 60-400 meters djup (undantagsvis så grunt som 30 m och regionalt betydligt djupare). Den uppehåller sig framför allt på hårda bottnar, men även på sandiga bottnar med inslag av stenar och skal. Liksom mosaikormstjärna Ophiopholis aculeata sitter den ofta inklämd i skrymslen och livnär sig genom att fånga näringspartiklar i vattnet med hjälp av slangfötterna på de armar som sticker ut från gömstället. Arten undviker ljus och har observerats på svampdjur, t.ex. Mycale lingua, Thenea muricata och Hamacantha sp. Äggen släpps ut i vattnet, och 3-4 dagar efter befruktningen övergår de till att bli pelagiska larver.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· svampdjur
· svampdjur
· Ögonkorall
· Ögonkorall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Ophiuroidea (ormstjärnor), Ordning Ophiurida, Familj Ophiactidae (strålormstjärnor), Släkte Ophiactis, Art Ophiactis balli (W.Thompson, 1840) - finfjällig korallormstjärna Synonymer Ophiocoma balli W.Thompson, 1840, Amphiura balli M.Sars, 1861, Ophiocoma goodsiri Forbes, 1840

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation En liten ormstjärna som lever i hårdbottenspräglad miljö med goda strömförhållanden, i våra vatten nedom ca 60 m djup. Den sprids via en pelagisk larv, s.k. Ophiopluteus. Arten söker sig till hålrum av olika slag, och har i svenska vatten i synnerhet påträffats på död ögonkorall Lophelia pertusa. Arten finns utmed Norges kust upp till Troms, samt runt Färöarna och Brittiska Öarna ner till söder om Kanarieöarna, samt i Medelhavet. Djuputbredningen är ca 50-1765 m. I svenska vatten är arten endast funnen i Kosterområdet samt i Kattegatt. Arten har under de senaste åren återfunnits på settlingspaneler vid korallrevet i Säcken, och är sannolikt relativt allmän inom detta område. Förekommer även på bergssidor i Singlefjorden samt i själva Kosterrännan. Funnen på tre stationer under Svenska artprojektets marina inventering; varav en i Kattegatt och två i Kosterområdet. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-4). De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
En liten art som varierar i färg som mosaikormstjärna, men som i motsats till denna har små taggar längs skivans kantplåtar och saknar kransar av små plåtar omkring de större plåtarna.
Skivan blir upp till 6 mm i diameter. Dess färg varierar ungefär som hos mosaikormstjärna Ophiopholis aculeata, dvs. den kan vara rödbrun eller brokigt röd och ibland ha blå nyanser. Plåtarna på översidan är större än undersidans plåtar. Radialsköldarna är små och sitter tydligt åtskilda. Små taggar kan sitta längs skivans kanter och på undersidan. Armarna blir upp till 3,5 cm långa och är vitaktiga med glesa men breda, rödaktiga band. Arten har en enda, bred fotpapill per ambulakralpor. Plåtarna på armarnas översida är trekantiga, medan undersidan har rundare plåtar. Det finns 4-5 korta och koniska taggar på varje armsegment. Munsköldarna (de stora plåtar som sitter vid basen i vinkeln mellan varje arm) är nästan trekantiga och ungefär lika breda som långa. Det finns en enkel munpapill på vardera sidan av de fem käkarna. Två par slangfötter sitter i munnen vid basen av varje arm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för finfjällig korallormstjärna

Länsvis förekomst och status för finfjällig korallormstjärna baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för finfjällig korallormstjärna

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Finfjällig korallormstjärna förekommer längs Bohusläns kust, i Skagerrak och norra Nordsjön, vid Norges kust upp till västra Finnmark, runt Färöarna och Brittiska öarna samt söderut till Biscayabukten och Kanarieöarna. Nyligen har den även påträffats i Messinasundet i Medelhavet. Arten förekommer i låga tätheter utanför Bohusläns kust.
Enligt äldre uppgifter är arten i våra hav främst knuten till ögonkorall Lophelia pertusa, men kan sannolikt även förekomma på andra strömspolade lokaler. Artens föredragna habitat har mycket begränsad utbredning i svenska vatten, och därtill är O. balli känslig för sedimentation. Den klassificeras som sårbar.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Ophiuroidea - ormstjärnor 
  • Ordning
    Ophiurida  
  • Underordning
    Ophiurina  
  • Familj
    Ophiactidae - strålormstjärnor 
  • Släkte
    Ophiactis  
  • Art
    Ophiactis balli(W.Thompson, 1840) - finfjällig korallormstjärna
    Synonymer
    Ophiocoma balli W.Thompson, 1840
    Amphiura balli M.Sars, 1861
    Ophiocoma goodsiri Forbes, 1840

Finfjällig korallormstjärna lever på 60-400 meters djup (undantagsvis så grunt som 30 m och regionalt betydligt djupare). Den uppehåller sig framför allt på hårda bottnar, men även på sandiga bottnar med inslag av stenar och skal. Liksom mosaikormstjärna Ophiopholis aculeata sitter den ofta inklämd i skrymslen och livnär sig genom att fånga näringspartiklar i vattnet med hjälp av slangfötterna på de armar som sticker ut från gömstället. Arten undviker ljus och har observerats på svampdjur, t.ex. Mycale lingua, Thenea muricata och Hamacantha sp. Äggen släpps ut i vattnet, och 3-4 dagar efter befruktningen övergår de till att bli pelagiska larver.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· svampdjur - Porifera (Har betydelse)
· Ögonkorall - Lophelia pertusa (Har betydelse)
Lämpliga lokaler på för arten acceptabla djup är begränsade, och trålning på sådana ställen kan således utgöra ett hot.

Påverkan
  • Fiske (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Viss negativ effekt)
Det gäller att vara varsam med de lokaler som finns, d.v.s. i första hand se till att korallrevet i Säcken, där arten har sin starkaste population ej utsätts för onödiga påfrestningar, som trålning. Möjligen kan skapandet av artificiella rev på lämpliga lokaler också vara en tänkbar åtgärd.
Namngivning: Ophiactis balli (Thompson, 1840). Originalbeskrivning: Ophiocoma Balli. Annals and Magazine of Natural History 5: 99.
Etymologi: balli (lat.) = efter Robert Ball (1802-1857), som bodde i Dublin och samlade in allehanda marina organismer åt dåtida naturhistoriker; bl.a. till just William Thompson, som var bosatt i Belfast.
Uttal: [Ofiáktis bálli]

Mortensen, T. 1927. Handbook of the Echinoderms of the British Isles. Clarendon Press, Oxford.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson. © ArtDatabanken, SLU 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Ophiuroidea - ormstjärnor 
  • Ordning
    Ophiurida  
  • Underordning
    Ophiurina  
  • Familj
    Ophiactidae - strålormstjärnor 
  • Släkte
    Ophiactis  
  • Art
    Ophiactis balli, (W.Thompson, 1840) - finfjällig korallormstjärna
    Synonymer
    Ophiocoma balli W.Thompson, 1840
    Amphiura balli M.Sars, 1861
    Ophiocoma goodsiri Forbes, 1840
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson. © ArtDatabanken, SLU 2005 (naturvårdsinformation).