Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mindre fransormstjärna

Organismgrupp Tagghudingar, Ormstjärnor Ophiura robusta
Mindre fransormstjärna Tagghudingar, Ormstjärnor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Mindre fransormstjärna kan påminna om vitfläckig ormstjärna men har betydligt kortare armar, och dessutom små radialsköldar som inte skiljer sig nämnvärt från övriga plåtar på skivan.
Skivan är rund eller något femkantig och upp till 10 (undantagsvis 12) mm i diameter. Översidan är blågrå eller mörkt brunaktig, ofta med vita fläckar vid radialsköldarna, och den är klädd med synliga plåtar av varierande storlek. Undersidan är tydligt ljusare än översidan. Radialsköldarna är små och skiljer sig inte nämnvärt från övriga plåtar. De är rundade i formen och åtskilda av insprängda, relativt stora plåtar. Mellan radialsköldarna och armarna sitter diffusa armkammar med upp till sju korta papiller vardera. Armarna är i typiska fall stela och korta (upp till 4 cm långa). Grupper om tre taggar finns på vardera sidan av alla segment; den översta taggen är större än övriga. Taggarna ligger ned utmed armen och är riktade mot armens spets. Det finns 3-4 enkla munpapiller på vardera sidan av käkarna.
Utbredning
Länsvis förekomst för mindre fransormstjärna Observationer i  Sverige för mindre fransormstjärna
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Mindre fransormstjärna förekommer längs hela Sveriges västkust, i Öresund och Stora Bält, Kattegatt, Skagerrak, norra Nordsjön, runt norra Brittiska öarna, längs hela Norges kust, i Karahavet, vid Svalbard och Frans Josefs land, kring Island, Färöarna och Grönland samt längs Nordamerikas östkust söderut till Cape Cod i delstaten New York. Dessutom har den påträffats utanför sydvästra Portugal. Den tycks lokalt kunna vara vanlig men är mer sällsynt på andra platser. Generellt tycks den ha minskat i antal vid Sveriges kust under 1900-talet.
Arten angavs av Brattström (1941) som en av de vanligaste i Öresund och södra Kattegat. Han antyder också att den då kan ha blivit vanligare på senare tid. Brattström menade att arten var ytterst vanlig på Haploops-rören och Petersen pekade också tidigare ut den som en karaktärsart i hans s.k. Haploops-samhälle. Under senare år har dock Haploops-bottnarna i det närmaste försvunnit, och denna associerade art har således minskat kraftigt. I dagsläget är artens huvudsakliga utbredning i svenska vatten begränsad till ett område i centrala och norra Öresund. Ett fåtal fynd från Kattegatt föreligger också, de senaste från 2001
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B1ab(ii,iii); D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Ophiura robusta är en relativt liten ormstjärna, med en skivdiameter om maximalt 10 mm. Den påträffas på sandbottnar, på ca 10-50 meters djup. Den kryper gärna upp på uppstickande föremål, t.ex. Haploops-rör. Utanför våra vatten påträffas arten norrut till Svalbard, Karahavet, Novaja Zemlja, Barents hav och Vita havet. Den finns också i Nordsjön och över Färöarna och Grönland vidare till Nordamerika. I våra vatten finns arten rapporterad från Bohuslän i norr och vidare söderut till Öresund och Stora Bält, men går inte in i egentliga Östersjön. Den har varit vanlig i norra och mellersta delarna av Öresund, där den var en karaktärsart på Haploopsbottnarna i området. Arten har idag sin huvudsakliga utbredning inom ett i område i centrala och norra Öresund, men under Svenska artprojektets marina inventering gjordes också ett antal fynd i Kattegatt på utsjöbankarna, samt i Kosterområdet, vilket utökar det kända utbredningsområdet väsenligt. Eftersom arten hos oss lever på gränsen av sitt utbredningsområde, kan den vara sårbar för framtida klimatförändringar till följd av växthuseffekten. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (4-6). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6500 (6000-7000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas arten som Nära hotad (NT). (B1ab(ii,iii); D2).
Ekologi
Mindre fransormstjärna tycks föredra mjuka eller sandiga bottnar på 6-450 meters djup (regionalt både grundare och djupare), men den förekommer även på steniga bottnar. Den är en god klättrare och kan ta sig uppför lodräta akvarieglasrutor, vilket talar för en anpassning till hårdare underlag. I arktiska områden kan arten periodvis leva vid vattentemperaturer under noll grader.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· Haploops
· Haploops
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Ophiuroidea (ormstjärnor), Ordning Ophiurida, Familj Ophiuridae (fransormstjärnor), Släkte Ophiura, Art Ophiura robusta (Ayres, 1854) - mindre fransormstjärna Synonymer Ophiolepis robusta Ayres, 1854, Ophiura fasciculata E.Forbes, 1854, Ophiura squamosa Lütken, 1859

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B1ab(ii,iii); D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Ophiura robusta är en relativt liten ormstjärna, med en skivdiameter om maximalt 10 mm. Den påträffas på sandbottnar, på ca 10-50 meters djup. Den kryper gärna upp på uppstickande föremål, t.ex. Haploops-rör. Utanför våra vatten påträffas arten norrut till Svalbard, Karahavet, Novaja Zemlja, Barents hav och Vita havet. Den finns också i Nordsjön och över Färöarna och Grönland vidare till Nordamerika. I våra vatten finns arten rapporterad från Bohuslän i norr och vidare söderut till Öresund och Stora Bält, men går inte in i egentliga Östersjön. Den har varit vanlig i norra och mellersta delarna av Öresund, där den var en karaktärsart på Haploopsbottnarna i området. Arten har idag sin huvudsakliga utbredning inom ett i område i centrala och norra Öresund, men under Svenska artprojektets marina inventering gjordes också ett antal fynd i Kattegatt på utsjöbankarna, samt i Kosterområdet, vilket utökar det kända utbredningsområdet väsenligt. Eftersom arten hos oss lever på gränsen av sitt utbredningsområde, kan den vara sårbar för framtida klimatförändringar till följd av växthuseffekten. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (4-6). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6500 (6000-7000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för utbredningsområde ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). Utbredningens storlek är nära gränsvärdena för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Därför rödlistas arten som Nära hotad (NT). (B1ab(ii,iii); D2).
Mindre fransormstjärna kan påminna om vitfläckig ormstjärna men har betydligt kortare armar, och dessutom små radialsköldar som inte skiljer sig nämnvärt från övriga plåtar på skivan.
Skivan är rund eller något femkantig och upp till 10 (undantagsvis 12) mm i diameter. Översidan är blågrå eller mörkt brunaktig, ofta med vita fläckar vid radialsköldarna, och den är klädd med synliga plåtar av varierande storlek. Undersidan är tydligt ljusare än översidan. Radialsköldarna är små och skiljer sig inte nämnvärt från övriga plåtar. De är rundade i formen och åtskilda av insprängda, relativt stora plåtar. Mellan radialsköldarna och armarna sitter diffusa armkammar med upp till sju korta papiller vardera. Armarna är i typiska fall stela och korta (upp till 4 cm långa). Grupper om tre taggar finns på vardera sidan av alla segment; den översta taggen är större än övriga. Taggarna ligger ned utmed armen och är riktade mot armens spets. Det finns 3-4 enkla munpapiller på vardera sidan av käkarna.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mindre fransormstjärna

Länsvis förekomst och status för mindre fransormstjärna baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mindre fransormstjärna

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mindre fransormstjärna förekommer längs hela Sveriges västkust, i Öresund och Stora Bält, Kattegatt, Skagerrak, norra Nordsjön, runt norra Brittiska öarna, längs hela Norges kust, i Karahavet, vid Svalbard och Frans Josefs land, kring Island, Färöarna och Grönland samt längs Nordamerikas östkust söderut till Cape Cod i delstaten New York. Dessutom har den påträffats utanför sydvästra Portugal. Den tycks lokalt kunna vara vanlig men är mer sällsynt på andra platser. Generellt tycks den ha minskat i antal vid Sveriges kust under 1900-talet.
Arten angavs av Brattström (1941) som en av de vanligaste i Öresund och södra Kattegat. Han antyder också att den då kan ha blivit vanligare på senare tid. Brattström menade att arten var ytterst vanlig på Haploops-rören och Petersen pekade också tidigare ut den som en karaktärsart i hans s.k. Haploops-samhälle. Under senare år har dock Haploops-bottnarna i det närmaste försvunnit, och denna associerade art har således minskat kraftigt. I dagsläget är artens huvudsakliga utbredning i svenska vatten begränsad till ett område i centrala och norra Öresund. Ett fåtal fynd från Kattegatt föreligger också, de senaste från 2001
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Ophiuroidea - ormstjärnor 
  • Ordning
    Ophiurida  
  • Underordning
    Ophiurina  
  • Familj
    Ophiuridae - fransormstjärnor 
  • Släkte
    Ophiura  
  • Art
    Ophiura robusta(Ayres, 1854) - mindre fransormstjärna
    Synonymer
    Ophiolepis robusta Ayres, 1854
    Ophiura fasciculata E.Forbes, 1854
    Ophiura squamosa Lütken, 1859

Mindre fransormstjärna tycks föredra mjuka eller sandiga bottnar på 6-450 meters djup (regionalt både grundare och djupare), men den förekommer även på steniga bottnar. Den är en god klättrare och kan ta sig uppför lodräta akvarieglasrutor, vilket talar för en anpassning till hårdare underlag. I arktiska områden kan arten periodvis leva vid vattentemperaturer under noll grader.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
Arten är som tidigare nämnts bunden till de s.k. Haploops-bottnarna, vilka till största delen försvunnit, troligen till följd av bottentrålning och sedimentation. I svenska vatten lever arten på gränsen av sitt utbredningsområde, och är således sårbar för framtida klimatförändringar till följd av växthuseffekten. Därtill har arten under senare år förmodligen drabbats hårt av utbredd syrebrist på bottnarna i Kattegatt.

Påverkan
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
  • Syrgasbrist (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen och miljögifter till havet fortsätter och intensifieras. Begränsningar i trålfisket samt inrättandet av fiskefredade områden är andra angelägna åtgärder för att värna havsmiljön. Det är dock svårt att föreslå mer specifika åtgärder eftersom orsakerna till Haploops-bottnarnas och Ophiura robustas kraftiga tillbakagång inte är helt klarlagda.
Namngivning: Ophiura robusta (Ayres, 1851). Originalbeskrivning: Ophiolepis robusta. Proceedings of the Boston Society of Natural History IV: 134. Synonymer: Ophiura fasciculata Forbes, 1854; Ophiura squamosa Lütken, 1859.
Etymologi: robustus (lat.) = stark, robust.
Uttal: [Ofiúra robústa]

Brattström, H. 1941. Studien über die Echinodermen des Gebietes zwischen Skagerrak und Ostsee, besonders des Öresundes, mit einer Ubersicht über die physische Geographie. Undersökningar över Öresund 27:1-329.

Hansson, H.G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater, utgåva 2. Länstyrelsen, Västra Götaland.

Høisæter, T. 1990. An annontated check-list of the echinoderms of the Norwegian coast and adjacent waters. Sarsia 75:83-106.

Jägerskiöld, L. A 1971. A Survey of the Marine Benthonic Macro-Fauna along the Swedish West Coast 1921-1938. Acta Reg. Soc. Sci. Litt. Got., Zoologica 6:1-146.

Køie, M., Kristiansen Aa, & Weitemeyer, S. 2000. Havets dyr og planter. Gads Forlag, København.

Mortensen, Th. 1924. Pighude (Echinodermer), Danmarks Fauna 27, 274 pp.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Théel, H. 1907. Om utvecklingen af Sveriges zoologiska hafsstation Kristinenberg och om djurlifvet i angränsande haf och fjordar. Arkiv för Zoologi 4(5):1-136.

Thorson, G. 1946. Reproduction and larval development of Danish marine bottom invertebrates, with special reference to the planktonic larvae in the Sound (Øresund). Medd. Danmarks Fiskeri- og Havsunders. Serie: Plankton 4(1): 1-523.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Tomas Cedhagen 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Ophiuroidea - ormstjärnor 
  • Ordning
    Ophiurida  
  • Underordning
    Ophiurina  
  • Familj
    Ophiuridae - fransormstjärnor 
  • Släkte
    Ophiura  
  • Art
    Ophiura robusta, (Ayres, 1854) - mindre fransormstjärna
    Synonymer
    Ophiolepis robusta Ayres, 1854
    Ophiura fasciculata E.Forbes, 1854
    Ophiura squamosa Lütken, 1859
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Tomas Cedhagen 2004. © ArtDatabanken, SLU 2005 (naturvårdsinformation).